Jag skrev den 9 september att ”det skulle också kunna finnas andra orsaker (än koldioxid) som till mindre eller större del förklarar den globala uppvärmningen. Till att börja med finns det andra växthusgaser till exempel ozon, metan och dikväveoxid (lustgas).” Jag skrev vidare att ”jag tror att det finns skäl att inta en viss ödmjukhet inför de komplicerade frågorna. Det enda jag känner mig säker på är att vetenskapen kommer att lägga fram nya forskningsrön framöver och att vi får anledning att rucka på vad vi tidigare har trott vara sant.”
Ibland får man snabbare bekräftelse på sina misstankar än man anar. Redan dagen efter, den 10 september publicerade Miljöaktuellt en artikel där ny forskning från FN:s miljöprogram UNEP refererades. Miljöaktuellt skriver: ”Forskning från FN:s miljöprogram UNEP visar att andra föroreningar än koldioxid kan ha mycket större roll i klimatförändringen än man tidigare trott. Enligt en ny rapport kan svart sot, marknära ozon, metan och kväveföreningar stå för så mycket som hälften av uppvärmningen.” Tidigare har man enligt artikeln räknat med att koldioxid svarar för närmare 60 procent av växthusgaserna. Den siffran kan nu komma att revideras. Enligt UNEP är det här en positiv nyhet då sotmoln och andra luftföroreningar är lättare att begränsa än koldioxid. Jämfört med koldioxid har sotmoln också en kort uppehållstid, bara ett par veckor vilket kan jämföras med koldioxid som stannar i atmosfären i tusentals år.
I en annan artikel i samma tidskrift från februari 2009 får John S Theon komma till tals. Han är före detta atmosfärforskare på Nasa och chef för den kände klimatexperten James Hansen, Al Gores polare. Enligt Theon är klimatmodeller inte att lita på. Hans personliga uppfattning vad gäller mänsklig påverkan på klimatet är att de modeller som finns idag inte tar tillräcklig hänsyn till, eller helt utelämnar, många små men viktiga faktorer. Theon hävdar också att många forskare som argumenterar för mänskliga drivkrafter bakom global uppvärmning manipulerat sina data och dolt sina metoder. Det skulle strida mot ett av kriterierna på vetenskap, att resultaten ska vara möjliga att upprepa.
I mitten av januari 2009 gick 650 forskare från olika länder ut med en skrivelse där de tar avstånd från FN:s klimatpanel och den uppfattning om global uppvärmning som Al Gore ställt sig bakom. En av forskarna är David Gee, professor emeritus i geologi på Uppsala universitet. Enligt Gee ser det ut att finnas ett samband mellan koldioxid och temperatur för åren mellan 1950 och 2000. Men inte för hela 1900-talet, de senaste 1000 åren eller de senaste 10 åren. Gees slutsats är att IPCC valt en grafisk framställning som ska se så alarmerande ut som möjligt. Han ser IPCC mer som ett politiskt organ än ett vetenskapligt I sitt uttalande frågar han retoriskt hur många år jorden måste svalna för att vi ska förstå att det inte pågår någon storskalig uppvärmning.
Sista ordet är med all sannolikhet inte sagt med detta utan nya resultat kommer hela tiden fram. Det som var sant nyss kanske bara är sannolikt nu? Men kommer de som redan bestämt sig för vilken sanning man ska tro på att ta till sig ny kunskap?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar