Lättkränkta svenskar vill ha trygghet

Psykiatern David Eberhard driver i boken ”I trygghetsnarkomanernas land: Sverige och det nationella paniksyndromet” från 2007 tesen att vårt överdrivna behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror i praktiken gör oss allt räddare och snart helt livsoförmögna. Vi förbjuder allt som kan tänkas vara farligt men blir som följd alltmer rädda och oförmögna att hantera krissituationer. Panikpatienten ser faror i allt som faktiskt kan vara farligt men sällan är det. Frågan är om landet Sverige har skapat ett överdrivet behov av trygghet och kontroll? I boken ”Alltid mer, aldrig nog; om medborgaren staten och välfärden” från 1994 skrev Anders Isaksson om de växande kraven vi som medborgare ställer på samhället, där välfärden förvandlas till en rättighetsmaskin, som skapar sin egen verklighet, som formar människors sätt att vara, tänka och handla. I februari 2008 inledde Maciej Zaremba sin artikelserie i Dagens Nyheter på temat ”först kränkt vinner”. På Lärarhögskolan i Stockholm fanns det studenter som ansåg att det är kränkande att det krävs korrekt svenska av blivande svensklärare. I år har Eberhard kommit ut med boken ”Ingen tar skit i de lättkränktas land”, där han frågar sig varför dagens människor blir kränkta av nästan allt?
Den moderna människan tycks ställa allt högre krav på omgivningen, krav som till slut kan bli orimliga. David Eberhard menar att det finns flera förklaringar till detta. Vi har det extremt bra jämfört med tidigare generationer, och vad de var tvungna att utstå under sin livstid. Vi har det bra, men så länge andra i vår omgivning har det ännu bättre så ser vi det inte. Eberhard menar att det är dags att betänka hur bra vi ändå har det, både i förhållande till människor förr och till verkligt kränkta människor idag på flykt från fattigdom, svält, tortyr och krig.
Jag började fundera över de här sakerna häromdagen. Inom samhällsplaneringen blir våra krav på omgivningen, Boverkets normsamlingar och miljökvalitetsnormer, som i grunden är ägnade att värna vår hälsa och välbefinnande, sammantaget en kravmaskin som gör det omöjligt att längre skapa den stad vi vill ha. Verkligheten tycks inte motsvara våra föreställningar om den. Om detta ska jag återkomma i en kommande blogg.