Einar Löfgren, Liffride, Lau, på östra Gotland, föddes 21 januari 1922 och avled på Visby lasarett den 11 november 2009, 87 år gammal. I går, den 27 november begravdes han i Lau kyrka. Einars närmaste var särbon sedan många år, Ida, hennes barn Sylve, Birgitta och Barbro, hennes barnbarn och barnbarnsbarn. Einars bror och brorson är redan borta. Jordfästningen förrättades av prästen Nils Huhta. Åsa Nilsson spelade orgel och Malin Karlsson klarade utmärkt bra av att sjunga Där rosor aldrig dör av D Bergagård och Som lilja på sin äng av J.A.Hellström trots kyrkans speciella akustik med extremt lång efterklang. Ett femtiotal personer, släkt, vänner och grannar hade mött upp och lika många sänt sina hälsningar. Efter gravsättningen på Lau kyrkogård inbjöds till minnesstund i Lau bygdegård. Vid minnesstunden hölls fina tal av grannen Roland Sandsten och tidigare grannen Bosse Carlgren. Båda kom i sina tal tillbaka till att Einar var en person som alla tyckte om. Saknaden efter Einar känns stor.
Einar var född vid Liffride och bodde kvar där i sin lilla stuga hela livet. Hans pappa August Löfgren, skräddarmästare och affärsinnehavare, dog redan 1947 och Einar växte upp i stugan med sin mor och sin äldre bror. Sedan brodern gift sig 1939 och flyttat bodde Einar där med sin mor Elinda, sömmerska till yrket, så länge hon levde. När vi kom till Lau första gången 1979, som medlemmar av sommarkollektivet på Anderse, var Einar en av de första personer vi lärde känna i socknen. Han hade då en liten handelsträdgård med växthus på Liffride, på andra sidan landsvägen, där han sålde fantastiskt fina grönsaker till otroligt låga priser. Men det bästa var att han själv var så generös som människa. Det är inte alltid så lätt att komma som utsocknes till östra Gotland, och är man dessutom fastlänning är det nättopp värre. Men Einar tog emot oss med öppna armar redan från första besöket. Han hjälpte oss också med råd när vi som storstadsbor lite tafatt försökte oss på lite amatörmässig odling på Anderse. Sedan vi skaffat oss ett eget hus på Hallbjens i Lau, var Einar en av de sockenbor vi alltid gladdes åt att träffa.
Kanske på grund av mitt eget finska blod har jag fortsatt att bada bastu i sockenbastun varje lördag, även efter det att vi själva fått ett modernt badrum hemmavid. Varje gång var Einar där i bastun, om det nu berodde på att han gillade bastubad, de sociala kontakterna i bastun eller kanske helt enkelt behövde bastun, eftersom hans egen stuga hade så begränsade faciliteter. Jaså, har du kommit hit igen, hur länge blir du kvar nu, hälsade han alltid på sitt gemytliga sätt. Ofta la han till något litet skämt med sin underfundiga humor. Lördag den 3 oktober träffade jag Einar sista gången i bastun. Några dagar senare togs han in på Visby Lasarett. Han skrevs ut igen men fick åka in till lasarettet igen efter ytterligare någon vecka. När jag sedan kom tillbaka till bastun nästa gång lördagen den 7 november frågade jag efter honom. Det är nog rätt illa med honom svarade bastukompisarna. Några dagar senare var han död. Bastun i Lau byggdes 1943. Det året kunde inte Einar bada i sockenbastun eftersom han gjorde rekryten vid Östergarn. Men enligt Ida badade han där så gott som varje lördag under 63 års tid. Prick klockan fem stod hans lite skamfilade Volkswagen parkerad utanför bastun. I dödsannonsen angavs: Tänk gärna på Lau Bastu pg. 733947-6. Redan har många bidrag influtit till bastun meddelade bygdegårdsföreningens kassör i kväll, och fler väntas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar