Svensk naivitet eller korruption?

Med korruption som juridisk term avses missbruk av förtroendeställning till egen vinning, främst genom tagande av mutor eller givande av mutor som också kallas bestickning. Men det finns givetvis en stor gråzon där förmåner av olika slag förekommer som del av vänskapsrelationer eller grupprelationer. Jag har arbetat utomlands i ett land som rankats bland världens värsta från korruptionssynpunkt. Det som var mest påtagligt var inte när direkta pengar förekom, utan den utbredda vänskapskorruptionen. I ett klansamhälle gäller det först och främst att ha en bror eller en kusin på rätt post i samhället för att få förmåner, antingen det gäller ett nytt jobb, eller ett tillstånd för det ena eller andra. Systemet med tjänster och gentjänster är gängse.

Men detta förekommer väl inte i Sverige? Jag har länge betraktat Sverige som ett demokratiskt land ganska fritt från korruption. Enligt Global Corruption Report 2009 är Sverige och Danmark rankade i topp och Finland strax efter bland de 10 bästa från korruptionssynpunkt internationellt. I botten ligger Somalia, Mynamar Irak, Haiti och ett antal andra länder, som präglas av diktatur eller krig.

Men på sistone har jag börjat fundera på om det egentligen är fullt så bra här heller. Bilden börjar flagna. Sverige är ett litet land som präglas av en informell kultur, vilket gör att gränsen mellan personliga kontakter inom olika nätverk och det som av vissa kan uppfattas korruption eller maktmissbruk ibland blir svår att dra. Ibland verkar det som om svenska myndigheter är på gränsen till naiva, men egentligen tror jag att det handlar om att behålla goda relationer till dem man har mycket kontakt med, även till priset av att rättssäkerheten urholkas. Bara de senaste dagarna har flera exempel på missförhållanden på gränsen till korruption rapporterats i media.
Nobelpriskommmittéerna reser på bjudresa till Kina. Flygbiljetter, middagar och hotell betalades av den kinesiska staten. Vad är en muta? Det behöver inte handla om reda pengar. En muta rör sig ofta om inbjudningar till evenemang som ishockey, teaterföreställningar, golfresor eller älgjakt. Exempel på det sistnämnda är landshövdingen i Jämtlands län som under hösten dömdes för mutbrott och den som inbjöd till jakten för bestickning. ”Därför ska man alltid fråga sig: Varför erbjuds jag detta? Finns det skäl att tro att någon vill ha förmånlig behandling?” Det säger åklagare Nils-Eric Schultz, som arbetar inom Riksenheten mot korruption. Rapporteringen om bjudresan till Kina ledde till att statsåklagare Nils-Erik Schultz inledde en förundersökning om misstänkt mutbrott. Men brottsutredningen om misstänkta mutbrott lades ned. ”Risken för att ledamöterna ska låta sig påverkas vid val av nobelpristagare är minimal”, säger åklagare Nils Erik Schultz som lade ner utredningen. Och nu säger Kungliga Vetenskapsakademiens ständige sekreterare Gunnar Öqvist att man inte ändrar reglerna för ledamöterna. ”Det är ju så otroligt naivt och dumt att ta emot en sponsorsresa när sponsorn är en som är intresserad av att få Nobelpris,” anser professor emeritus Anders Bárány, vid Kungl. Vetenskapsakademien. ”Det är självklart att kommittén ska betala sina egna resor.”
Granskningen av brott inom polisen leder praktiskt taget aldrig till åtal och fällande dom. Den så kallade kårandan fungerar som en skyddande mur mot all granskning. Ett exempel är att polisens internutredare har mörklagt skador på 24-årige Johan Liljeqvist som dog efter ett våldsamt polisingripande i Göteborg förra året. Johan Liljekvist sparkade på en bil och greps av poliser som tryckte ner honom på marken så hårdhänt att han slutade andas och avled. Uppgifter har dolts för hans familj och journalister, framgår av tidigare sekretessbelagda handlingar. I somras valde åklagaren Bo Lindgren att lägga ner förundersökningen. Trots att den rättsmedicinska undersökningen visade att det våldsamma gripandet i april i fjol ledde till mannens död ställdes ingen polis till svars. När förundersökningen hade lagts ner, lämnades den ut till journalister och till Johan Liljeqvist familj. Men i handlingarna hade flera av rättsläkarens fynd målats över av polisen. Förundersökningen mot de poliser som deltog i gripandet lades ned, vilket väckte stark kritik i media. Efter det att brister konstaterats i förundersökningen bestämdes att den skulle göras om. Bland annat tog det ett halvår innan det första förhöret gjordes. En ny åklagare ifrån Malmö utsågs att leda förundersökningen. Nya utredningen görs om av samma Göteborgspolis som gjorde den första kritiserade utredningen. Juridikprofessorn Dennis Töllborg säger att det är direkt korkat. En förklaring kan vara att det är praktiskt, att han är inläst på saken och sitter nära dem han ska utreda. Men problemet är ju bland annat att han sitter för nära dem han ska utreda, vilket är direkt olämpligt.
Häromdagen berättade P1-programmet Kaliber om missförhållanden på Hallandshem, ett behandlingshem för ungdomar med problem. Att elever på hemmet har utsatts för kränkningar, glåpord och bestraffningar berättar både ungdomar som bott på hemmet och flera tidigare anställda. Till ett behandlingshem kommer ungdomar som av olika anledningar befinner sig i en krissituation. Här ska de få vård, undervisning och hjälp att bryta sitt destruktiva beteende. På Hallandshem möttes ungdomarna istället av kränkningar och tillmälen som "idiot", "pundare" och "jävla döskalle". På behandlingshemmet förekommer enligt samstämmiga vittnesmål en extrem bestraffningskultur. Kommunens socialtjänst gör inte någon egen tillsyn utan förlitar sig på Länsstyrelsen, som gör föranmälda besök där de endast pratar med personalen, inte med någon enda av de ungdomar det handlar om, och där resultatet av tillsynen föga överraskande blir att verksamheten fungerar bra. Inga problem upptäcks. Gunnar Jirvén är chef för individ och familjeenheten i Kungsbacka kommun, den kommun som har ansvar för den löpande tillsynen av Hallandshem. Men Gunnar Jirvén har inte gjort nåt för att stoppa bestraffningarna Hallandshem eftersom han inte känner till det. Kommunen har inte gjort någon egen tillsyn. Enligt lagen ska både kommun och länsstyrelse göra tillsyn på den här typen av institutioner, men när det gäller Hallandshem har man nöjt sig med länsstyrelsens besök, och inte heller länsstyrelsen har hittat något att anmärka på.
Organisationen Djurrättsalliansen har besökt ett hundratal grisgårdar under två års tid, rapporterar Sveriges Radios Ekoredaktion. Gruppen hävdar att den hittat grova överträdelser av djurskyddslagen på så gott som alla gårdarna. Det saknas halm på golvet, luften är dålig och djuren har sår och andra skador. Men samhällets tillsyn av svinuppfödningen har inte upptäckt några som helst fall av vanvård. Tillsynen är eftersatt och genomförs, om den alls kommer till stånd, genom föranmälda inspektioner, så att bonden hinner städa och inga brister upptäcks heller. Inte förrän Djurrättsalliansen gör oanmälda besök och filmar i smyg. Då ser vi med egna ögon döda grisar som äter på varandra. Till och med ryska inköpare upptäcker brister i den svenska djuruppfödningen och avstänger svenska leverantörer, men inte den svenska tillsynen. Nu ska jordbruksminister Eskil Erlandsson, han som inte lyckats komma till rätta med rovfisket, se till att tillsynen genomförs av de veterinärer som betalas av djuruppfödarna, vid de föranmälda besök de genomför var femte vecka, veterinärer som ofta tillhör och ägs av djurbranschen själv. Är det några som tror att problemen ska försvinna?
I somras uppmanades landshövdingen på Gotland, miljöpartisten Marianne Samuelsson, av ansvarigt statsråd Mats Odell att avgå från sin post. Upprinnelsen var en konflikt om ett antal byggnationer som upptäckts på PayEx-ägaren Max Hanssons tomt vid stranden vid Östergarn på östra Gotland, som stred mot lagen om strandskydd, en del av miljöbalken. I strid med länsstyrelsens handläggare och experter godkände Samuelsson ändå byggena. Vid ett internt möte argumenterade Samuelsson för att myndigheter skulle vara extra generösa mot stora företagare med tanke på deras insatser för sysselsättningen, ett uttalande som spelades in utan Samuelssons vetskap, och senare sändes av Sveriges Radio Gotland.
Gång på gång ser vi att bristerna inte upptäcks av de myndigheter som har ansvaret för tillsynen, utan av media eller av fristående organisationer. Problemen finns i grund och botten i den svenska självbilden, självgodheten och den svenska aningslösheten. Vi är så övertygade om vår egen förträfflighet att vi inte förstår att vi behöver ha etiska regler och myndigheter som verkligen gör sitt jobb.