Surrealistisk debatt om ett nytt operahus

Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth tar nu bladet från munnen i operafrågan. ”Det är självklart att Stockholm kommer att få ett nytt scenkonsthus” säger hon till DN, men tillägger för säkerhets skull: ”Förr eller senare”. ”Men ett nytt hus kommer att behövas, det nuvarande uppfördes 1898, självklart kommer det inte att stå i all evighet”, säger Lena Adelsohn Liljeroth, som tidigare förespråkat skattesänkningar framför ytterligare miljardsatsningar på kulturen.

Lena Adelsohn Liljeroth på filmfestival
Jag undrar lite vad hon egentligen menar med att operan inte kommer att stå i evighet. Operan är ju ännu bara 112 år. I Stockholm finns byggnader som är flera hundra år äldre och som fortfarande brukas för sitt ursprungliga ändamål. Kanske menar hon att en ny opera behövs om 2-300 år? Utan underhåll kommer förstås Kungl. Operan att falla ihop tidigare. Men kulturministern säger ingenting om när hon tror att nuvarande operahus faller omkull i brist på fortsatt underhåll.
Å ena sidan förespråkar kulturborgarrådet med flera att Stockholm behöver ett nytt operahus som kanske kommer att kosta 4-5 miljarder kronor, pengar som någon annan, till exempel en rik mecenat från näringslivet, förväntas betala. Å andra sidan dras nuvarande opera, som till mer än 80 procent finansieras av skatter, med stora ekonomiska problem som inverkar menligt på verksamheten, bland annat genom att nödvändigt och planerat underhåll skjuts på framtiden.
Förväntar sig kulturborgarrådet att den ökande operadriften omfattande även ett nytt mångdubbelt större operahus ska finansieras av näringslivet? Om inget trovärdigt svar ges vill jag i stället ha besked om när nuvarande operahus vid Gustav Adolfs torg ska rivas och vad marken i så fall ska användas till? Bostäder, kontor, hotell, eller galleria?
Samtidigt som mångmiljardprojekt diskuteras för operakonsten sker successiva besparingar inom andra delar av kultursektorn. Nuvarande opera behöver byggas om men anslagen räcker inte. Nationalmuseum behöver byggas om och till men anslagen räcker inte. Anslagen till Fria Teatern i Högdalen och på Kungsholmen och andra kulturutbud ska dras in.
Den kommunala musikskolan har inte bara skänkt glädje till hundratusentals svenskar som lärt sig traktera ett instrument eller att sjunga utan också skapat grund för en svensk musikexport år efter år. Likaså har många blivande skådespelare börjat sin bana i Vår teater. Kulturskolan som den numera heter finns i de flesta av Sveriges kommuner, men antalet kommuner minskar, anslagen krymper och avgifterna höjs. Eftersom det ofta finns en tröskel till kulturen drabbar nedskärningarna mest redan utsatta grupper.  I Stockholm har totalt 45 tjänster försvunnit från kulturskolan under de senaste fyra åren och antalet deltagare är 14 000 färre jämfört med 2006. Nedskärningarna kommer att fortsätta under 2011.
Inom surrealismen lämnar konstnären logiken, som betraktas som ett hinder. En förnuftig betraktare upplever ett surrealistiskt konstverk som en vrickad, ologisk och absurd framställning av verkligheten. Det är denna surrealistiska bild av samtidiga storsatsningar och nedskärningar som jag menar karaktäriserar den pågående operadebatten.

Uppdatering den 20 januari
Enligt Expressens kulturchef Karin Olsson anser Lena Adelsohn Liljeroth att det är kulturjournalisternas fel att närningslivet inte vill satsa på opera. Läser inte kulturministern Dagens Nyheter?