Ingen snabbare ökning av havsnivån

Idag på morgonen informerade radioekot om att en ny rapport visar att havsnivåerna höjs 60 % snabbare än vad IPCC tidigare trott. Höjningen skulle bli 3,2 mm per år i stället för ca 2 mm per år. Detta är nog en riktig nyhetsanka, som av allt att döma sprids för att hetsa de 17 000 delegaterna som har samlats i Doha att fatta förhastade beslut. Havsnivåhöjningen går nämligen inte snabbare än vad man tidigare trott. 

Stureplan i Stockholm om havsnivåerna fortsätter att stiga i nuvarande takt i några tusen år. 

Bildmontaget är från Expressen/Mikael Sjöberg

Sedan år 1900 har den årliga höjningen varit 1,8 millimeter per år enligt beräkningar som gjort i olika hamnstäder och sedan 1993, då man började med satellitmätningar av havsnivån, har dessa visat värden på ca 3 mm/år. Detta skrev jag om redan för två år sedan här, och är inte någon nyhet, och framförallt går inte höjningen snabbare än tidigare.

Havsnivåhöjningen beror på dels avsmältning av polarisarna, dels på volymökning på grund av uppvärmning. Någon avsmältning har dock inte skett under de senaste 30 åren totalt sett. Isarna minskar i Arktis och ökar i Antarktis.  Den globala temperaturhöjningen har upphört sedan 15 år tillbaka, vilket gör att en fortsatt uppvärmning av oceanernas vatten därmed fysikaliskt sett borde upphöra eller avta, och i varje fall inte innebära en ökad takt.

Beräkningarna har dessutom osäkerhetsmarginaler som gör att det är tveksamt om det alls finns någon skillnad mellan 2 och 3 mm. På många platser visar mätningar av havsnivån dessutom att det inte förekommer någon höjning alls, vilket jag skrev om redan för tre år sedan här.

Uppdatering den 29 november
Idag skriver meteorologen professor Lennart Bengtsson om Världsbankens rapport här. Han konstaterar att havsytan stiger långsamt och att en ökning i takten har ägt rum sedan slutet på 1800-talet, men någon ändring i ökningstakten har inte skett under de senaste 20 åren. Man är inte heller klar över varför havsvattnet började stiga redan under slutet av 1800-talet då bidraget från växthusgaserna var försumbart. Inlägget är nyanserat och med referenser redovisade. Det finns enligt Bengtsson ingen anledning att betrakta världsbankens rapport som någon slags sanning.