Polisingripande vid Ojnareskogen

Just nu lyfter polisen bort demonstranterna vid Ojnareskogen på norra Gotland för att Nordkalk ska kunna påbörja avverkningen och inleda kalkbrytningen.

Många är upprörda och kanske har de fog för sin upprördhet. För någon vecka sedan besökte jag Ojnareskogen, pratade med några av demonstranterna och tittade på området liksom på det nuvarande kalkbrottet i Klinthagen. Den moderna kalkbrytningen orsakar verkligen jättestora hål i marken.

Demonstranterna vid Ojnareskogen anser sig veta att det finns risker för grundvattnet liksom vattnet i Bäste träsk och det är fullt möjligt att de har rätt, även om miljööverdomstolen kommit till en annan slutsats. De anser ju också att det förekommit oegentligheter vid behandlingen av ärendet i miljö- och miljööverdomstolen, att sådant som jäv och vänskapsrelationer spelat in. Miljödomstolen sa ju nej men Nordkalk fick rätt att bryta i miljööverdomstolen.  Om sådant förekommit i detta fallet har jag ingen vetskap. Att juridiska beslut i Sverige inte alltid har blivit rätt är ju fallet Thomas Quick ett bevis på, eftersom flera domar rivits upp efter resning.
Jag vet inte om demonstranterna representerar någon majoritet eller ens en stor medborgargrupp. En del är ditresta från andra delar av landet. På norra Gotland är meningarna djupt delade om kalkbrytningen och det finns starka opinioner både för och emot.

Även om demonstranterna vill stoppa kalkbrytningen är det svårt att se hur det i så fall skulle gå till. Att vädja till Nordkalks välvilja räcker knappast. Även om många är upprörda över att miljööverdomstolen har gett Nordkalk rätt att bryta kalken är de i sin fulla rätt att påbörja avverkningen, även med polisskydd. Detta trots att det finns överklaganden till Högsta domstolen. Miljöminister Lena Ek är liksom andra politiska instanser förhindrade att ingripa i processen hur gärna de än skulle vilja och skulle de göra det vore detta rättsvidrigt.