Konstfacksprofessorn Joanna Rubin Dranger angrep i SvD Sverker Lenas inlägg i DN några dagar tidigare. Sverker Lenas pekade på risken för ökad rädsla att inkludera olikheter i barnkulturen. Ett av Rubin Drangers argument var att ”debatten på DN:s kultursida har förts av tre vita män som med olika resonemang och tonlägen meddelat läsarna att detta inte är en rasistisk bild av ett svart barn – oavsett vad flera svarta svenska debattörer påstår.” Hon har helt rätt. Såväl Jonas Thente, Sverker Lenas och Ulf Stark är vita män. Men ändå kopplar jag inte riktigt. Skulle män vara diskvalificerade att delta i debatten om eventuella rasistiska stereotyper? Eller ska alla vita vara diskvalificerade? Eller bara vita män, men inte vita kvinnor? Mot dessa ställs "flera svarta svenska debattörer". Flera stycken? Sverige lär ha 150 000 personer med afrikansk ursprung, varav mindre än 1 procent är medlemmar i Afrosvenskarnas riksförbund, som har protesterat mot bilden av Lilla Hjärtat. Mysteriet tätnar.
Joanna Rubin Dranger
Statsvetaren och utredaren i diskrimineringsfrågor Sherlot Jonsson skrev i ett inlägg i SvD att filmen ”Liten skär och alla små brokiga” skildrar mångfald på ett positivt sätt. Jonsson är både svart och kvinna. Kan hennes synpunkter möjligen godkännas av Rubin Dranger?
Sherlot Jonsson
Rubin Drangers slutsats är att eftersom Stina Wirséns uttalade syfte med den tecknade figuren är att vara antirasistisk är den självklara konsekvensen att rita om bilden. Men är detta verkligen lösningen? Ska den i så fall gälla all konstnärlig verksamhet, eller bara barnböcker? Om någon upplever sig kränkt av ett konstverk, ska konstnären då omedelbart korrigera konstverket i de delar som kritiserats?
Bilderboken med det svarta barnet Lilla Hjärtat har varit ute på marknaden i flera år innan någon har kommit på att detta är rasism. Så här har Stina Wirsén själv förklarat figuren: ” Vi ville skapa en stark liten tjej. Jag har haft täta samtal med afrosvenskar, som tycker att det är ett problem att det finns så få förebilder för dem. De har välkomnat det faktum att Lilla hjärtat är stiliserad, kolsvart och har flätor och sagt ’äntligen kan flätor bli ett ideal’.”
Lilla Hjärtat är svart, med rund mun och afroflätor. Såna bilder borde väl inte tillåtas i barnböcker? Eller också borde de faktiskt det. Många svarta barn har läst om Lilla Hjärtat och sett filmen utan att uppröras över den stereotypa bilden. Personer som har sett filmen har sagt att ”Liten Skär och alla små brokiga” är ett av de roligaste och klurigaste konstverken på knattenivå mot rasism och för tolerans. Den fyller bilden av en svart tjej med nytt innehåll och skildrar mångfald på ett positivt sätt. Oavsett vad Afrosvenskarnas Riksförbund och Rubin Dranger säger.
Uppdatering 28 september
Idag skriver konstnären Makode Linde i DN under rubriken "Tusen nyanser av svart". Linde, som har gjort konstserien "Afromantics" är mest känd för tårtskandalen på Moderna Museet i våras, då blackface fick ett nytt ansikte.
Makode Linde
Linde tror inte att historierevisionism och kulturcensur av det slag som förespråkas av SM-guldmedaljören i kränkthet, Afrosvenskarnas riksförbunds talesperson Kitambwa Sabuni förespråkar, är rätt väg att gå.
Kitambwa Sabuni
"Låt oss i stället hylla de konstnärer som vågar teckna såväl onda, goda, fula och vilda porträtt av oss svarta, för först när svarta kan avbildas på alla tänkbara sätt kommer konsten att återge den mångfald av blackness som återfinns i verkligheten." Men Linde är förstås man och dessutom bara chokladbrun, inte helt svart.
Hur ska man beteckna dem som avfärdar sakargument, genom att hänvisa till hudfärgen på den som framför dem. Jag kan bara komma på ett ord - rasist.
Uppdatering den 22 november
Förlust för mångfald och yttrandefrihet
Stina Wirsén har begärt att frlaget ska sluta sälja böckerna med Lilla Hjärtat. Det innebär att den onyanserade kritiken har vunnit och barnen i Sverige har fått en figur mindre att identifiera sig med. Det är en stor förlust för mångfald och yttrandefrihet. Frågan är om någon kommer att rita svarta barn med flätor i barnböckerna fortsättningen.
Joanna Rubin Dranger
Statsvetaren och utredaren i diskrimineringsfrågor Sherlot Jonsson skrev i ett inlägg i SvD att filmen ”Liten skär och alla små brokiga” skildrar mångfald på ett positivt sätt. Jonsson är både svart och kvinna. Kan hennes synpunkter möjligen godkännas av Rubin Dranger?
Sherlot Jonsson
Rubin Drangers slutsats är att eftersom Stina Wirséns uttalade syfte med den tecknade figuren är att vara antirasistisk är den självklara konsekvensen att rita om bilden. Men är detta verkligen lösningen? Ska den i så fall gälla all konstnärlig verksamhet, eller bara barnböcker? Om någon upplever sig kränkt av ett konstverk, ska konstnären då omedelbart korrigera konstverket i de delar som kritiserats?
Bilderboken med det svarta barnet Lilla Hjärtat har varit ute på marknaden i flera år innan någon har kommit på att detta är rasism. Så här har Stina Wirsén själv förklarat figuren: ” Vi ville skapa en stark liten tjej. Jag har haft täta samtal med afrosvenskar, som tycker att det är ett problem att det finns så få förebilder för dem. De har välkomnat det faktum att Lilla hjärtat är stiliserad, kolsvart och har flätor och sagt ’äntligen kan flätor bli ett ideal’.”
Lilla Hjärtat är svart, med rund mun och afroflätor. Såna bilder borde väl inte tillåtas i barnböcker? Eller också borde de faktiskt det. Många svarta barn har läst om Lilla Hjärtat och sett filmen utan att uppröras över den stereotypa bilden. Personer som har sett filmen har sagt att ”Liten Skär och alla små brokiga” är ett av de roligaste och klurigaste konstverken på knattenivå mot rasism och för tolerans. Den fyller bilden av en svart tjej med nytt innehåll och skildrar mångfald på ett positivt sätt. Oavsett vad Afrosvenskarnas Riksförbund och Rubin Dranger säger.
Uppdatering 28 september
Idag skriver konstnären Makode Linde i DN under rubriken "Tusen nyanser av svart". Linde, som har gjort konstserien "Afromantics" är mest känd för tårtskandalen på Moderna Museet i våras, då blackface fick ett nytt ansikte.
Makode Linde
Linde tror inte att historierevisionism och kulturcensur av det slag som förespråkas av SM-guldmedaljören i kränkthet, Afrosvenskarnas riksförbunds talesperson Kitambwa Sabuni förespråkar, är rätt väg att gå.
Kitambwa Sabuni
"Låt oss i stället hylla de konstnärer som vågar teckna såväl onda, goda, fula och vilda porträtt av oss svarta, för först när svarta kan avbildas på alla tänkbara sätt kommer konsten att återge den mångfald av blackness som återfinns i verkligheten." Men Linde är förstås man och dessutom bara chokladbrun, inte helt svart.
Hur ska man beteckna dem som avfärdar sakargument, genom att hänvisa till hudfärgen på den som framför dem. Jag kan bara komma på ett ord - rasist.
Uppdatering den 22 november
Förlust för mångfald och yttrandefrihet
Stina Wirsén har begärt att frlaget ska sluta sälja böckerna med Lilla Hjärtat. Det innebär att den onyanserade kritiken har vunnit och barnen i Sverige har fått en figur mindre att identifiera sig med. Det är en stor förlust för mångfald och yttrandefrihet. Frågan är om någon kommer att rita svarta barn med flätor i barnböckerna fortsättningen.
Björn Wiman skriver bra om detta i söndagens DN. Han ställer bl a dessa frågor: ”Ska all konst i framtiden ut på remiss? Hur ska de grans¬kande instanserna i så fall sättas samman? Och ska konstnärerna tvingas ändra enligt prövokommittéernas instruktioner?”
SvaraRaderahttp://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/bjorn-wiman-vad-blir-det-kvar-av-konsten-om-allt-socker-tas-bort-ur-saften