Därför slutar jag med Svenska Dagbladet

Veckotidningen Newsweek läggs ned som papperstidning och kommer i framtiden bara att finnas digitalt. De legendariska brittiska tidningarna Guardian och Observer kommer också att försvinna som papperstidningar.

I september meddelades att Svenska Dagbladet skulle skära ned sin redaktion kraftigt från och med 2013. SvD genomför en minskning med runt 40 tjänster, bland annat ska sportredaktionen försvinna och sportbevakningen i stället läggas ut externt. Papperstidningen ska dessutom förändras så att kulturdelen upphör som egen del i tidningen och kulturen integreras i stället med Idagredaktionen. Som motiv anger tidningen att det ”handlar det om att hitta journalistiska uttryck som passar läsare och annonsörers behov i den digitala tidsåldern där papperstidning samspelar med mobil, webb och läsplattor”. Tidningens nya koncept handlar om ”en morgontidning och en affärstidning, i samtliga kanaler”, säger Lena K Samuelsson, chefredaktör för SvD, ”för att möta läsarnas nya vanor”. Men det handlar inte om mina vanor. En tidning som innehåller en affärsdel men inte kulturdel är inte anpassad för mina behov. Jag tolkar SvD:s besked som ett första steg till nedläggning av SvD som papperstidning.

På frågan hur kvaliteten ska bibehållas samtidigt som man skär ner antalet journalister svarar Martin Jönsson, SvD:s kulturchef, med att ”man kommer att köpa in material externt. SvD blir i framtiden mer som en beställarorganisation”. ”Redan nu har kulturredaktionen en stor del frilansare som medarbetar och det blir ännu fler i framtiden samtidigt som vi blir färre på redaktionen”, säger han. Men är det samma sak att prenumerera på en beställarorganisation som på en tidning? Om man säger upp fyrtio journalister säger det sig självt att antingen blir antalet sidor blir färre eller så blir kvaliteten sämre. Och eftersom kulturdelen försvinner, men inte affärsdelen, utgår jag från att det blir färre kultursidor än affärssidor. SvD förädlar sin näringslivsdel och skrotar sin kulturdel. Penningen klår de sköna konsterna. Det är svårt att göra en annan tolkning.

Att det förstås också blir färre sportsidor bekymrar mig mindre men dock andra. Anders Gärderud har meddelat att han väljer att hoppa av från den så kallade Bragdnämnden, som delar ut SvD:s bragdmedalj, i protest mot att SvD lägger ner sin sportredaktion. Också Stefan Lindeberg, ordförande för Sveriges Olympiska Kommitté är upprörd. ”Bragdguldet blir hängande fritt i luften om sportredaktionen försvinner”, säger han. SvD kan inte längre med trovärdighet dela ut bragdmedaljen, hävdade journalistklubben på tidningen i ett uttalande.
Jag kommer att fortsätta att läsa DN, som behåller sin kulturdel och sportredaktion.