Har vi verkligen global uppvärmning?

Den här frågan är väl överflödig, kanske några tycker. Enligt vad som tycks vara mer eller mindre allmänt accepterat har vi haft en global uppvärmning på ca 0,7 grader under det senaste seklet. Enligt IPCC har den globala medeltemperaturen ökat med närmare bestämt 0,74 grader Celsius de mellan 1906 och 2005. Under de tolv senaste åren har enligt IPCC elva av de varmaste åren sedan 1850 inträffat. Även många som är skeptiska till AGW brukar utgå från detta. Vad de brukar ifrågasätta är hur stor del av denna uppvärmning som beror på människan och vad som beror på naturliga variationer.
Men det är någonting som är underligt med denna uppvärmning. Vanligen hör vi att koldioxiden är den viktigaste växthusgasen, men det lär inte vara alldeles korrekt. Det är vattenångan i atmosfären som är viktigast. Vattenånga svarar för mellan 85 och 95 procent av växthuseffekten, medan koldioxiden och övriga växthusgaser svarar för mellan 5 och 15 procent tillsammans. Den totala växthuseffekten ger en uppvärmning av jorden på ca 30 grader. Vattenångan svarar för omkring 25-27 grader medan koldioxidens andel är 2-3 grader. En fördubbling av koldioxidhalten från en förindustriell nivå på 280 ppm till 560 ppm förväntas ge en extra uppvärmning på 1-2 grader. Eftersom luftens fuktighet är beroende av temperaturen kommer vattenånga att inverka olika mycket i olika delar av atmosfären. Det finns mycket vattenånga i atmosfären över varma områden medan det finns lite över kalla. Det finns också mer vattenånga på lägre höjd än på högre. Vid polarområdena är luften mycket torr vintertid. Därför anses koldioxiden spela en större roll vid polerna än vid ekvatorn, där vattenångan dominerar mer. Detta är orsaken till att man menar att polerna bör värmas upp mera än övriga områden när halten av koldioxid ökar. Över Arktis och landområden på norra halvklotet är uppvärmningen enligt IPCC betydligt större, och över Arktis cirka dubbelt så kraftig som det globala medelvärdet. Men tittar man på temperaturmätningar från kalla områden visar sig detta inte stämma. Temperaturkurvor från polartrakter visar i regel inte på någon uppvärmning alls.
Av ovanstående diagram, som hämtats från Lars Silén, framgår att dessa två platser på Grönland, Godthaab & Angmagssalik, haft en temperaturhöjning från slutet av 1800-talet fram till omkring 1940. Därefter har temperaturen sjunkit. Temperaturen på 1990-talet var betydligt lägre än på 1930-talet. Liknande kurvor finner man för de flesta platser i Arktis, t ex Thule, Danmarkshavn, Reykjavik och Akureyri på Island, Svalbard, Franz Josefs Land, Sodankylä i norra Finland, och även vid Antarktis. Ingen uppvärmning.
I nedanstående diagram för Grönland är tidsperspektivet förlängt till de senaste 5 000 åren. Det framgår då att det varit varmare än nu vid flera tidigare tillfällen. Värmetoppar inträffade utan förhöjd koldioxidhalt på Grönland 1 400 år f Kr, 200 år f Kr och på 900-talet e Kr. Vi ser temperaturhöjningar återkomma mer eller mindre regelbundet, och 1900-talets topp avviker inte från de tidigare.
De snabba uppmätta ökningarna i den beräknade globala temperaturen har kritiserats för att antalet mätstationer domineras av mätstationer nära städer, att antalet stationer är ojämnt fördelade och att antalet minskat sedan 1960-talet. Stationer som ligger nära stora städer påverkas av värme från den omkringliggande bebyggelsen. All energianvändning i städer leder till uppvärmning av omgivningen, antingen det gäller uppvärmning av byggnader, industrier eller trafik. Städerna växer snabbt och energianvändningen ökar. Visserligen försöker man korrigera för dessa effekter, men det finns en stor osäkerhet om kompensationen är korrekt gjord. Följande exempel visar hur temperaturen utvecklas i den japanska storstaden Osaka jämfört med den lilla orten Maizuru strax norr om Osaka.

Det framgår att medeltemperaturen i storstaden Osaka ökat från ca 15 grader till ca 17 grader på drygt 100 år, särskilt under de senaste 50 åren. För den lilla orten Maizuru ser man ingen ökning under de senaste 50 åren. Skillnaden beror på storstadens värmeläckage, inte på koldioxidutsläpp.
Liknande tankegångar har framförts i en artikel i UNT av professor emeritus i ekologisk miljövård Eliel Steen och professor emeritus i naturgeografi Wibjörn Karlén. Många regioner visar ingen temperaturökning i sen tid. Hit hör Arktis och Antarktis liksom USA, Nordatlanten och Sverige, där den högsta temperaturen uppnåddes omkring 1940. Eftersom städer har något högre temperaturer än omgivande landsbygd kan observationsplatsers läge i förhållande till urbana områden spela stor roll. Enligt professorerna var 1930-talet varmare än under senare tid, och temperaturdata uppmätta vid klimatstationer i icke urban miljö, visar inte samma förändring mot varmare klimat som den globala temperaturkurvan.

Tips om gratis HDTV

HDTV (High Definition Television) innebär en tv-bild med högre upplösning än de nuvarande formaten. HDTV sänds alltid med digitalt ljud och i widescreen, 16:9 (Jag har förresten skrivit om dessa märkliga format i en tidigare blogg).HDTV finns idag något förenklat i tre olika bildupplösningar kallade 1080p, 1080i samt 720p, vilka är namngivna efter hur många horisontella linjer bilden innehåller. Dagens vanliga standardupplösta tv-system är baserat på 625 linjer.
HDTV?
Visst är bilden på en HDTV klart bättre än på en vanlig? Jo, det är den ju. Ibland är skillnaden påtaglig - bara man tror sig titta på den nya tekniken. Följande sedelärande berättelse om trons makt hittade jag på bloggen Orsakverkan. Man behöver nämligen inte alls skaffa sig en HDTV för att njuta av den bättre bilden. Det är bara att intala sig själv att man verkligen tittar på en HDTV, t ex genom att sätta fast några klisterlappar på den vanliga TV:n. Sextio människor fick i ett experiment i tur och ordning se samma videosnutt på samma TV-apparat. Hälften blev informerade om att de skulle se en klarare, skarpare bild tack vare HD-tekniken. Detta backades upp med affischer, etiketter och en extra tjock kabel till bildskärmen. Den andra hälften informerades om att de skulle se en normal DVD-bild.
Ej HDTV?
Ett frågeformulär som fick fyllas i efter experimentet, avslöjade att de som trodde att de skulle få se en HDTV också rapporterade om att de sett högkvalitativa bilder, vilket inte de övriga gjorde. Deltagarna kunde i verkligheten inte skilja på kvaliteten mellan en vanlig TV och HDTV. Förväntningar och suggestionens kraft är ofta större än vi tror. Inom medicinen brukar man tala om placeboeffekt, som avser den förbättring man får bara av att äta sockerpiller. Är en dyr flaska vin alltid bättre än en billigare eller är det bara någonting vi vill tro?

Framtida havsnivåhöjning kan bli maximalt 20 cm.

Det finns olika sätt att bedöma eventuella framtida havsnivåhöjningar. Ett sätt är att beräkna möjlig avsmältning på Grönland och Antarktis som svarar för 95 procent av polarisarna och tänkbar volymökning på grund av temperaturökning. Någon avsmältning har dock inte skett under de senaste 30 åren totalt sett. Isarna minskar i Arktis och ökar i Antarktis. Ett annat sätt är att titta på hur havsnivåerna faktiskt har utvecklats hittills. En som studerat detta under hela sitt yrkesverksamma liv är Nils-Axel Mörner. Han hävdar att baserat på dessa studier kan den framtida havsnivåhöjningen bli maximalt 20 cm.
Fil. dr. Nils-Axel Mörner, är f d chef för Paleogeofysik och Geodynamik vid Stockholms universitet, pensionerad sedan 2005. Han har varit president för INQUA Commission on Neotectonics 1981-1989. Han var också president i INQUA:s Commission on Sea-Level Changes and Coastal Evolution mellan 1999 och 2003. Efter Maldivernas utspel med ett regeringsmöte under vatten har Nils-Axel Mörner beslutat att skicka ett öppet brev till Maldivernas president. Han har också presenterat sina resultat i flera artiklar som kan läsas här och här.
Mörner är kritisk mot IPCC:s uppfattning att världshaven stiger. I en skrift “The Greatest Lie Ever Told” hänvisar han till observationer av världshavens nivåer under de senaste 300 åren uppvisar variationer – uppåt och nedåt, men det finns ingen signifikant trend. Detta skiljer sig från den allmänt framförda bilden som innebär att världshaven stiger med 2-3 mm om året under det senaste århundrandet.
Enligt Mörner steg världshaven verkligen mellan 1850 och 1940 med en hastighet av 1 mm per år, eller för att vara exakt 1,1 mm per år. Dessa nivåhöjningar bekräftas från bland annat Sverige med landhöjning och Holland som har landssänkning. Denna havsnivåhöjning upphörde omkring 1940 och någon fortsatt havsnivåhöjning förekom inte fram till 1970. Satellitmätningar mellan 1992 och 2002 visar en absolut jämn nivå, varken höjning eller sänkning. År 2003 införde IPCC enligt Mörner en korrektionsfaktor som innebar att det nu uppstod en trend mässig nivåhöjning om 2,3 mm per år. Men utan korrektionsfaktor observeras alltså ingen höjning.
På Maldiverna, som brukar omnämnas i debatten, har enligt Mörner ingen havsnivåhöjning observerats för de senaste 35 åren. Tidigare har det observerats havsnivåsänkningar där. Samma sak på andra öar som Tuvalu, Vanuatu och Tegua.
Enligt IPCC:s scenarier från 2007 kan världshaven komma att stiga med 2-6 meter de närmaste 100 åren. Det förutsätter en höjning med 20-60 mm per år. Mörner hävdar att framtida havsnivåhöjning kan bli maximalt 20 cm.
Ja, vad ska man tro om detta. Mörner är en internationell auktoritet inom havsnivåforskningen. Vad som i någon mån urholkar hans trovärdighet är att han även har engagerat sig när det gäller slagrutor. Det finns ingen vetenskaplig grund för slagrutor men Mörner har ordnat universitetskurser kring detta. För det fick han Föreningen för Vetenskap och Folkbildnings pris som årets förvillare 1995. Det är dock inget argument i någon riktning i diskussionen om eventuella havsnivåhöjningar.

Vintertid igen

I år, 2009, går vi över till vintertid igen den 25 oktober kl 03.00 på natten då vi ställer tillbaka klockan till 02.00.
Lördag den 24 oktober:
Soluppgång 7:48
Solnedgång 17:16
Det är ljust 9 timmar och 28 minuter. Om vi stiger upp kl 7 får vi vänta på ljuset i 48 minuter. Men om vi lägger oss kl 22 har det redan varit mörkt i 4 timmar och 44 minuter. Om man slutar skolan kl 16 har man i alla fall en dryg timme kvar när det är ljust.
Söndag den 25 oktober:
Soluppgång 6:50
Solnedgång 16:13
Det är ljust 9 timmar och 23 minuter. Om vi stiger upp kl 7 är det redan ljust, i alla fall i nästan en vecka till. Men när vi lägger oss kl 22 har det redan varit mörkt i 5 timmar och 47 minuter. Om man slutar skolan kl 16 har man några minuter kvar innan solen går ner, i några dagar till.
Pest eller kolera, vad är värst?
Jordens belysning vid vintersolståndet.
Det vi kan se fram emot är allt mörkare dagar fram till den 21 december kl 17.47 då vintersolståndet inträffar. Norr om norra polcirkeln går solen inte ens upp då. Sen börjar dagarna bli ljusare igen och vi kan börja räkna dagarna till det blir sommartid igen den 28 mars 2010.
Själv är jag inte omedelbart berörd av detta, eftersom jag befinner mig i Indien. Här är det nu ljusare än i Sverige. Indien har samma tid året om, och dessutom i hela landet, trots att det är ganska stort. I stort sett motsvarar avståndet mellan den västligaste till den östligaste delen två tidszoner. Vi är just nu 4½ timme före er hemma i Svedala, i går var vi bara 3½ timme före. Det är därför jag kan publicera bloggar innan ni vaknar.
Tidszoner
Tidszonerna är för övrigt inte helt logiska. De bestäms av varje land för sig och är alltså inte av naturen givna. Hela väldiga Kina har en enda tidszon, trots att det borde ha tre. Av kartan framgår att t ex Frankrike och Spanien borde ha samma tid som Storbritannien (dvs GMT). Det är antagligen en principsak i Frankrike att vara annorlunda än England. Island har GMT men borde ha GMT+1. Sudan ligger rakt söder om Egypten men ligger ändå i olika tidszoner. Ryssland har hela nio tidszoner, från GMT-3 till GMT-12. När jag åkte Transsibiriska järnvägen visade det sig att man där tillämpade Moskvatid hela vägen. Om man ville följa med i tidtabellen för att veta var tåget stannade var det säkrast att inte ställa om klockan alls. Det blev mer och mer problematiskt att kombinera detta med sömn och måltider på något så när normala tider på dygnet. Resan till Stilla havet tog ju närmare en vecka. Men det är en annan historia.

Svininfluensan H1N1: Många dödsfall i Indien

I Sverige verkar oron för svininfluensan vara på väg att ebba ut. I Sverige har vi fortfarande bara två dödsfall och det var ju ett tag sedan. Fler och fler tvekar om de bör vaccinera sig eller ej, några ivrigt påhejade av fettdoktorn Annika Dahlström med eller utan hållbara argument. Massvaccineringen mot svininfluensan har inletts och svenskarna uppmanas från myndigheter och regering att gå och få sin dos. Undersökningar bland svenskarna visade för ett par veckor sedan ett sjunkande vaccinationsintresse. 50 procent svarade då ja till vaccin. Sju av tio av riksdagens ledamöter tänker vaccinera sig mot svininfluensan, visade DN:s rundringning härom dagen. Mest skeptiska var vänsterpartisterna, medan kristdemokraterna helt tycks gå på sin folkhälsoministers linje. Riksdagsmännen verkade dessutom i många fall vara sämre informerade än genomsnittligt och dessutom ta lätt på frågan enligt DN:s reportage. ”Det är inte så himla kul att vaccinera sig”, sade Jan Lindholm (MP) till DN, ett rätt oseriöst uttalande kan man tycka.
All this swine flu
I Indien inträffade det första dödsfallet i influensan i Pune, Maharashtra den 3 augusti. Här skriver tidningarna varje dag om nya dödsfall. De är nu (den 20 oktober) uppe i 420 i hela Indien. Inte särskilt mycket för ett land med 1 100 miljoner invånare. Det blir 0,4 dödsfall per miljon invånare, men ändå mer än i Sverige där vi bara ligger på hälften, 0,2 dödsfall per miljon invånare. Antalet konstaterade sjukdomsfall är ca 13 000 av nästan 70 000 testade. Andelen döda är 3 procent av de konstaterade fallen.
Men influensan är nu inte jämnt spridd i det väldiga landet. Faktum är att just i den stad där jag arbetar för tillfället, Pune i Maharashtra, bröt influensan först ut, och där har den fortfarande mest spridning. Här i Pune är dödsfallen nu uppe i 87, vilket på 5 miljoner invånare blir hela 17 dödsfall per miljon, eller närmare hundra gånger fler än i Sverige. I hela Maharashtra är dödsfallen 179, vilket är närmare 2 döda per miljon, högst bland Indiens delstater. Men också i Pune är spridningen ojämn. I själva staden är frekvensen 13 döda per miljon, i grannstaden Pimpri bara 5 per miljon. Men i de närliggande landsbygdområdena är frekvensen så hög som över 50 per miljon.
Att influensan fortfarande är mest koncentrerad till Pune beror väl på att den först bröt ut i denna del av Indien. Men sjukdomen är alltså inte mest utbredd i de täta stadsområdena, som man skulle kunna tro, utan i de glesa utkanterna, vad nu detta kan bero på. Jag har inte sett någon förklaring till detta någonstans.
Konstigt nog verkar man inte oroa sig så mycket här heller. Ingen har ansiktsmask, man tvättar inte händerna i sprit, ingen har överhuvudtaget tänkt tanken att vaccinera hela Indiens befolkning. Tänk själv, 2,2 miljarder doser! Vad man gör är att man delar ut Tamiflu till redan sjuka och beställer fler lungmaskiner till sjukhusen. Bara i Pune har 32 000 fått Tamiflu och 100 lungmaskiner har beställts i Maharashtra. Nu förbereder man sig för den andra vågen av influensapandemi här. Baserat på vad man vet om tidigare spridningsmönster – spanska sjukan, asiaten på 1950-talet och Hong Kong på 1960-talet - kommer sjukdomen då att drabba 30 procent av befolkningen i Maharashtra, över 30 miljoner sjuka och antagligen tusentals döda.
När influensan sprids i Sverige kommer den antagligen att spridas ojämnt även där. Har man otur kan risken att smittas och drabbas allvarligt vara större än man anar. Jag skulle inte ta så lätt på riskerna som man verkar göra i Sverige, utan vara tacksam för att jag erbjuds vaccinering.

What happened to global warming?

Den här rubriken fanns på BBC News för någon vecka sedan, den 9 oktober 2009. Kanske lite överraskande för en del, nu när alla med spänning går och väntar på om det ska bli något av Köpenhamnsmötet eller ej. Men faktum är att det varmaste året hittills varken var 2008 eller 2007 utan 1998. De senaste 11 åren har vi alltså inte haft någon global uppvärmning. Och det har inte våra klimatmodeller prognostiserat, trots att koldioxiden har fortsatt att öka. Så vad är det som håller på att ske? Artikeln av BBC:s klimatreporter Paul Hudson är både seriös och balanserad, och borde vara av intresse för svenska klimatintresserade. Jag refererar artikeln i det följande.
Klimatskeptikerna, som passionerat och konsekvent argumenterar att människans påverkan på klimatet är överskattad, säger nu att detta är något de väntat ska hända. De menar att det finns naturliga cykler över vilka vi inte har någon kontroll, som bestämmer hur varm planeten är. Men vilka är bevisen för detta?
Under de sista decennierna av 1900-talet ökade verkligen temperaturen på jorden snabbt. Skeptikerna hävdar att den uppvärmningen berodde på växande solaktivitet. Trots allt kommer 98 procent av värmen från solen. Men forskning under de senaste två åren verkan, publicerad av Royal Society, avfärdar solens influens.
Vetenskapsmännens huvudlinje var enkel, nämligen att jämföra solstrålning och solaktivitet under de senaste 30-40 åren med kurvorna för temperaturen på jordytan. Och resultatet var klart: ”Uppvärmningen de senaste 30-40 åren kan inte ha orsakats av solens aktivitet”, säger Dr Piers Forster från Leeds University, en ledande forskare som bidragit till årets Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC). Men en solforskare, Piers Corbyn från Weather Action, ett bolag som specialiserats sig på långsiktiga väderprognoser, håller inte med. Han hävdar att solpartiklar påverkar oss mycket mer än vad man hittills trott, så mycket att de så gott som helt kan förklara den globala uppvärmningen. Han ska presentera sina rön på en internationell vetenskaplig konferens i London inom kort. Visar det sig vara sant kommer det att revolutionera hela frågan om global warming.
Vad som är särskilt intressant för tillfället är vad som händer med våra oceaner. De utgör jordens stora värmelager. “Under de senaste åren har Stilla Havet tappat värme och börjat kylas ned”. Enligt forskning som genomförts av Professor emeritus Don Easterbrook från Western Washington University är oceanernas temperatur och medeltemperaturen vid jordytan korrelerade.
Easterbrook
Oceanerna, hävdar han, värms upp och kyls ned i ett cykliskt förlopp. Den viktigaste cykeln är ”the Pacific decadal oscillation” (PDO). Under en stor del av 1980- och 1990-talen fanns en positiv cykel, det vill saga Stilla Havet var varmare än normalt. Och mätningar visar att jordens medeltemperatur var högre då. Men under de senaste åren har oceanernas nedkylning påbörjats. Tidigare har dessa cykler vara i nära 30 år. Så kommer den globala temperaturen att följa efter. Den globala nedkylningen mellan 1945 och 1977 samvarierade med en av dessa kalla cykler för Stilla Havet. Professor Easterbrook säger: "Den kalla PDO-fasen har ersatt den varma i Stilla Havet vilket i praktiken innebär att vi kan förvänta oss 30 år av global nedkylning." Easterbrook förutsåg redan 2001 tre decenniers nedkylning på grund av att PDO skulle skifta från en varm till en kall fas.
Easterbrook hävdade 2006 att om cyklerna fortsätter som de har gjort de senaste 500 åren kommer en nedkylning fram till omkring 2035, därefter uppvärmning med ca 0,5°C mellan 2035 och 2065 och sedan åter avkylning fram till 2100. Den totala uppvärmningen under detta sekel skulle bli ~0,3 °C, snarare än den katastrofala uppvärmning med 3-6°C som prognostiserats av IPCC.
Så vad betyder allt detta? Klimatskeptikerna menar att detta är beviset på att de haft rätt hela tiden. De menar att det finns så många andra naturliga förklaringar för temperaturens variationer uppåt och nedåt att, även om människan bidrar till att värma upp planeten, är detta bara ett litet bidrag till de naturliga variationerna.
Men de vetenskapsmän som är lika passionerade anhängare av teorin om människans påverkan på den globala uppvärmningen menar att deras vetenskapliga grund är solid. UK Met Office's Hadley Centre, ansvarigt för klimatprognoser hävdar att de inkluderat solens variationer och oceanernas cykler i sina klimatmodeller och att detta inte är någonting nytt. De säger att detta bara är två av alla de faktorer som påverkar globala temperaturen som man har byggt in i modellerna. Och Met Office’s vetenskapsmän tillägger; temperaturen har aldrig ökat linjärt, och det kommer alltid att vara perioder av långsammare uppvärmning eller till och med avkylning. Vad som är viktigt säger de, är den långsiktiga globala temperaturtrenden, och den är tydligt på väg uppåt.
För att ytterligare komplicera bilden framförde för en månad sedan även den tyske professorn Mojib Latif, en medlem av IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) att vi verkligen kan vara på väg in i en period av global nedkyling som kan fortsätta ytterligare 10-20 år. Professor Latif är sedan 1985 baserad vid Max Planck Institute for Meteorology och är professor vid Leibniz Institute of Marine Sciences vid Kiels Universitet i Tyskland och är en av världens främsta auktoriteter på klimatmodeller. Men han gör klart att han inte blivit klimatskeptiker. Han tror att nedkylningen kommer att vara temporär, innan den mänskligt påverkade globala uppvärmningen åter gör sig gällande.
Latif

Så vad kan vi vänta oss de närmaste åren.
Båda sidor har mycket olika uppfattningar. Met Office anser att uppvärmningen kommer att återkomma snabbt och kraftfullt. De förutser att från 2010 till 2015 kommer minst hälften av åren att bli varmare än det hittills varmaste året, 1998. Skeptikerna håller inte med. De vidhåller att det är osannolikt att temperaturen åter når den svindlande nivån från 1998 förrän tidigast år 2030. Det är möjligt, hävdar de, att på grund av oceancykler och solcykler är en period av global nedkylning mer sannolik.
En sak är säker. Debatten om vad som orsakar global uppvärmning är långtifrån över. Några skulle till och med säga att den hettar till.

Jag hittade artikeln via the Climate Scam.

Ljuset kommer inte från Solen enligt Bibeln

Det finns kristna och andra som förkastar evolutionen och anser att bibelns skapelseberättelse, hur motsägelsefull och ologisk den än synes vara, faktiskt är rena rama sanningen. Kreationism brukar man kalla uppfattningen att världen och allt levande har kommit till genom gudomligt ingripande på övernaturlig väg. I Sverige tror de allra flesta att evolutionen ger en sann bild, men kreationism är särskilt vanlig i USA. Av nedanstående diagram framgår att åtta av tio svenskar tror att Darwin har rätt, en av tio vet inte och en av tio tror att han hade fel. Kanske tror de mer på bibeln. Andra nordiska länder liknar Sverige. I USA är det bara fyra av tio som tror att Darwin hade rätt, medan lika många tror att han hade fel och att bibelns skapelseberättelse är sann. Hur är det möjligt?
Bibelns skapelseberättelse är varken sannolik eller trovärdig. Första Moseboken börjar med "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord." Gud finns alltså redan från första början, alltså i begynnelsen. Bibeln talar inte om hur Gud har tillkommit, den förklaringen får vi klara oss utan. Men vi får också veta att Guds ande svävar över vattnet. Hoppsan, fanns det vatten också, kanske någon undrar. Vi har bara fått veta att Gud skapade himmel och jord, inte vattnet. Men det kanske är underförstått att Gud skapade också detta. Eller så fanns det redan i begynnelsen, precis som Gud, innan himmelen och jorden skapades? Första Moseboken är oklar på den här punkten.
Jorden visade sig från början vara öde och tom och över alltihop fanns bara mörker. Gud ordnar därför med ljuset, ”Varde ljus”, som han sa och så blev det ljus och det kallade han för dag och mörkret för natt. Sedan kommer det, något förvirrande: ”Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen”. Men vi får bortse från att tidsbegreppen kommer lite ologiskt här. Kanske är det för att det ska låta mer poetiskt. Den rimliga tolkningen är att allt detta redan har skett den första dagen, annars får man inte ihop det på slutet.
Nåväl, Gud fortsätter alltså sitt arbete den andra dagen, med att ta itu med vattnet. Det delar han upp i två delar, under och över himmelen. Detta tog tid, så sen var den dagen slut.
Den tredje dagen fortsätter han med vattnet, det som inte hanns med dagen innan. Den del av vattnet som är under himmelen samlar han ihop på ett ställe som blir hav, och den del under himmelen som han på så sätt har torrlagt kallar han jord. Detta gick att fixa jättekvickt så han fortsätter redan samma dag med att skaffa fram grönska, fröbärande örter och fruktträd. Här är Moseboken ytterligt kortfattad. Jag kan köpa att till exempel barrträd och palmer ingår i ”grönska”, men ingenting nämns om till exempel mossor och lavar, svampar och andra arter som inte riktigt brukar räknas in i kategorierna ”grönska, fröbärande örter och fruktträd”. Men det kanske inkluderas i grönska här. Det var i alla fall en hel del som hanns med den tredje dagen.
Den fjärde dagen fixar Gud solen, månen och stjärnorna med syfte att ”vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år”! Och solen skulle råda över dagen medan månen och stjärnorna skulle råda över natten. Ja, ni läste rätt. Syftet var dels att ge underlag till almanackan och stjärntecknen, dels att fixa ansvarsfördelningen över dag och natt! Här är Bibeln alldeles solklar. Ljuset fanns redan första dagen, solen kom först den fjärde dagen. Alltså kommer inte ljuset från solen som vi alla har trott, eller i alla fall de flesta, eftersom det fanns redan innan! Sen var den dagen slut.
Den femte dagen har turen kommit till livet i havet och i luften. Här uttrycker sig Första Moseboken mera heltäckande än när det gäller växterna. ”Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste.» Det tog hela den dagen.
Så blev det den sjätte dagen, då det var dags för landdjuren. Också här är det heltäckande men mycket övergripande beskrivningar av vad det är som skapas, inga detaljer här. »Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.» Jag antar att det är här man också kan räkna in insekter, spindeldjur, trilobiter, bakterier, och andra djur som inte nämns explicit i texten. Nu var turen kommen att göra människor till Guds avbild. Människorna skulle råda över fiskarna i havet, över fåglarna under himmelen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden. Det låter här som om han nästan höll på att glömma kräldjuren som fick komma in på slutet, efter ”hela jorden”. Här skapade han enligt 1 Mos 1:27 både man och kvinna och gav dem dessutom uppgiften att vara fruktsamma och föröka sig och uppfylla hela jorden, ett uppdrag vi väl snart är på väg att fullborda. Men det framgår av fortsättningen att det i verkligheten bara var mannen som blev till nu, kvinnan är omnämnd men måste ha blivit till mera i teorin. Till föda skulle människorna ha alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt. Detta är helt klart. Enligt 1 Mos. 9:3 ska vi vara vegetarianer. Djur, fåglar och kräldjur skulle äta alla gröna örter till föda. Inget köttätande här alltså, vare sig för djur eller människor. Sen var den sjätte dagen slut.
På den sjunde dagen fullbordade Gud skapelsen och vilade sig från allt det verk som han hade gjort. Då regnade det och Gud planterade Edens lustgård och satte mannen till att bruka och bevara den. Det är en aning oklart om allt detta också skedde på den sjunde dagen eller om man nu slutade att räkna dagarna. Det var i alla fall nu som Gud insåg att det inte var bra för mannen att vara ensam, så han skulle få en hjälp. Först sökte han bland alla markens djur och alla himmelens fåglar, men där fann Gud ingen hjälp åt mannen. I stället sövde han ner mannen, tog han ut ett av hans revben och byggde av detta en kvinna. Först nu blev hon alltså till också i verkligheten. Och resten är, som man brukar säga, historia.
Detta är en något förkortad version av hur det hela gick till enligt bibeln. Det är mycket man undrar över. Man får utgå från att Gud, när han skapat djuren, både skapat hondjur och handjur, för fortplantningens skull. Men när han skapade människan blev det ingen kvinna, till att börja med. Glömde Gud bort kvinnan, eller struntade helt enkelt i henne? Varför Gud först skapat alla växter och djur och dessutom mannen av ingenting, men sedan måste söva ner mannen för att kunna skapa kvinnan av ett av hans revben är också gåtfullt. Bibeln ger ingen vettig förklaring på dessa spörsmål. Jag har utgått från 1917 års bibelöversättning.
Charles Darwin har en annan förklaring
Nu finns det ju ett par miljarder människor som varken är kristna, judar eller muslimer och inte skulle satsa många ören på att just denna berättelse skulle vara den enda sanna. Den andra versionen är ju tämligen etablerad, evolutionsteorin, som Charles Darwin utvecklat i sin bok från 1859 “Om arternas uppkomst” eller som originaltitel var “On the Origin of Species by Means of Natural Selection, or The Preservation of Favoured Races in the Struggle for Life”. Evolutionsteorin beskriver hur ärftliga egenskaper i en population med gemensamt ursprung förändras från generation till generation, och som så småningom leder till den mångfald som finns i den biologiska världen. Med tiden utvecklas nya arter från de existerande genom artbildning, små successiva förändringar som sker över stora tidsrymder. Vetenskapen har sedan Darwin successivt bekräftat att utvecklingsteorin ger en sann bild av hur det hela faktiskt har gått till.

Lerslott i miniatyr

Det är tradition i Maharashtra att i anslutning till Diwalihögtiden, som i år infaller den 17 oktober, bygga slott och borgar i lera för att hylla nationalhjälten Shivaji. Shivaji som grundade Marathariket i västra Indien 1664 var välkänd för sina fort. Han behärskade omkring trehundra fort vid sin död, en del erövrade av andra men många anlagda av honom. Sindhudurg på en ö utanför kusten och Pratapgad i bergen är ett par av de mera välkända befästningarna han lät bygga.
Pratapgad
Sindhudurg
Abbé Carré var en fransk resenär som besökte Indien omkring 1670. I sin reseberättelse” Voyage des Indes Orienteles” som publicerades i Paris 1699, skev han om Shivaji: "I mod och snabbhet liknade han kungen av Sverige, Gustavus Adolphus”.
Shivaji
I Pune i västra Maharashtra hålls varje år en fortbyggartävling för skolbarn, som i grupper med hjälp av lärare och fantasin framställer sina verk i stadsparken, där de finns att beskåda för intresserade besökare. De bygger antingen fantasislott eller mer eller mindre trogna kopior av riktiga befästningar uppe i Sahyadribergen, som de besökt eller sett på bilder.

När vi besökte utställningen härom dagen fanns det ett femtiotal mer eller mindre naturtrogna modeller att beskåda, framställda skalenligt i till exempel skala 1:1000 eller i friare former.

Med färgpulver hade de bästa elevgrupperna lyckats riktigt bra med att få fram färgglada levande återgivningar av de historiska minnesmärkena. Antagligen hade de också roligt medan de framställdes.

Idag firas Diwali

Idag firar en miljard människor Diwali. Diwali firas av hinduer, sikher, buddister och jainister runtom i hela Indien, men traditionerna varierar mellan olika delar. Det är ljusets fest, och man firar det godas seger över det onda. Inom hinduismen firar man återkomsten av Rama efter en 14 års exil i skogen och efter segern över Ravana.
Rama
Rama är i hinduisk mytologi den sjunde av guden Vishnus inkarnationer, make till Sita, bror till Lakshman och mytisk kung av Ayodhya. Rama kämpar mot ondskan i demonen Ravanas gestalt. Ravana kan inte besegras av gudar och Rama antar därför en människas gestalt. Han kan sedan, assisterad av apguden Hanuman och hans aparmé, bevittnad av hela gudaskaran, besegra Ravana. Rama lever därefter en tid som härskare på jorden innan han återtar sin gudomliga gestalt och återvänder till himlen. Enligt traditionen välkomnade folket Rama med tända rader av lyktor.
Lyktförsäljning på gatorna
Datum för Diwali bestäms av månkalendern. Själva Diwali inträffar i år den 17 oktober, men festen pågår i flera dagar. Det är nu en nationell helgdag i Indien. Skolorna har två veckors lov. Hemmen städas, fejas och dekoreras före Diwali. Företag delar ut bonusar och ledigheter till de anställda.
Golvdekoration av färgpulver i kommunalhuset i Pune
Firandet börjar vid Vasubaras som är den 12:e dagen av den 2:a halvan av månaden Ashwin. I år inträffar Vasubaras onsdagen den 14 oktober. Denna dag firar man en ko med kalv, symboliserande modern och barnet.
Ganesh
Nästa dag är Dhanatrayodashi eller Dhanteras som är viktig för handlande och affärsfolk. Då köper man in nya saker, guld och silver till huset, fyrverkeri, ljus, och statyetter av guden Ganesh eller gudinnan Lakshmi. Särskilt guden Ganesh är mycket populär i Maharashtra. I år inträffar denna dag torsdagen den 15 oktober. Dagen är tillägnad guden Dhanavantri, gudarnas läkare.
Gudarnas läkare, Dhanavantri
Därefter följer Narakchaturdashi, den 16 oktober, dagen då man stiger upp före soluppgången, gnider in kroppen med väldoftande oljor och badar. Därefter besöker hela familjen ett tempel och ber till sina gudar. Efter tempelbesöket festar man på ”faral” som är ett speciellt slag av söta eller kryddiga Diwaligodsaker.
Gudinnan Lakshmi
Själva Diwali och Lakshmi Puja inträffar i år alltså idag, den 17 oktober. Då firar man Lakshmi i alla hem. Lakshmi är bland annat välståndets gudinna och då tar man fram sitt guld och silver. Vänner, grannar och släkt bjuds in till firandet. Då är det ingen måne och den mörka natten är bara upplyst av lyktor och smällare. Folk har dekorationer, lyktor, fyrverkeri och delar ut sötsaker och presenter. Många tar på sig nya kläder.
På Bhai Dhooj, måndag morgon den 19 oktober före gryningen kommer man att tända en massa oljelampor vid ett tempel uppe på toppen av Parwati Hill, en av de högsta kullarna i Pune. Det lär vara mycket vackert.
Till Diwali i Maharashtra hör att barnen bygger leksaksfort till minne av grundaren av Marathariket, Shivaji Maharaj. Om detta återkommer jag i morgon. För barnen gör fyrverkerierna, de nya kläderna och godiset Diwali till årets mest efterlängtade helg.

How dense are dense cities?

I am often talking about densification of cities as a way to avoid urban sprawl, achieve both economic and environmental goals and at the same time get a more attractive city for the inhabitants and visitors. But how dense are actually dense cities?
Few large cities have a higher density than 10,000 persons per square km as long as we talk about the whole urban area. This is for example the case for Asian cities like Mumbai, Delhi and Seoul. Seoul with 12 million persons on an area of 605 square km, and a population density of 17,000 persons per square km, is really a very dense city. Paris is a European city of very high density, at least in the central parts. The density in the city of Paris, an area of just 87 square km, is actually as high as 25,000 persons per square km. For the metropolitan area of Paris, the density is only 3,500 persons per square km however.
Cities with a population density of 2,000 persons per square km for the urban area could hardly be regarded as dense, but those cities usually have a higher density in the core area. A number of these cities have densities of approximately 6,000 persons per square km. Stockholm has a population density of 4,200 persons per square km in the administrative city and 3,300 persons per square km in the urban area. The density in the inner city however is 8,200 persons per square km, and in the densest parish, Maria (where I happen to live), density is as high as 24,000 persons per square km, same as in Paris. But this is a very small parish with a population of only 20,000 persons compared to Paris with more than 2 million. Hundred times as big, but with the same density.
Central parts of Stockholm.
American cities are well known for urban sprawl and low density. But New York City is actually quite dense. New York City has a population of more than 8 million and a density of 6,800 persons per square km. The maps of Central part of Stockholm (above) and Manhattan in New York (below) are in the same scale for comparison (maps from Google Earth).
Central parts of Manhattan, New York City
Pune is an Indian city in the state of Maharashtra south east of Mumbai. Pune has a population 2007 of approximately 3.2 million persons within the administrative area and a population exceeding 5 million in the metropolitan area. The central parts of Pune are shown on the map (below) at the same scale as Stockholm and New York City.
Central parts of Pune, Maharashtra, India
The average population density in Pune in 2007 is estimated to approximately 12,000 persons per square km. The density will most likely exceed 20,000 persons per square km., in 20 years from now.
One conclusion is that dense cities is not only a question of density, but also a question of size.

Sjukvård i Sverige och i Indien

Indien är ett fattigt land och Sverige är ett rikt land. Jag har nyligen behandlats akut på såväl ett indiskt som ett svenskt sjukhus. Osökt kommer man då in på jämförelser mellan indisk och svensk sjukvård. Man kunde kanske vänta sig att sjukvården i det rika landet Sverige skulle vara helt överlägsen sjukvården i det fattiga landet Indien. Men så är det inte, verkligen inte. Utfallet beror nämligen inte bara på sjukvårdens kvalitet och resurser utan också på vem det är som jämför. Svenskt sjukhus
Paradoxalt nog blir utfallet det att för mig som har jämförelsevis goda ekonomiska resurser, och dessutom en privat försäkring, vinner den indiska sjukvården överlägset över den svenska med avseende på kvalitet och resultat. Jag behöver inte stå i några vårdköer utan skrivs in omedelbart, all modern utrustning finns att tillgå, jag blir behandlad av kvalificerade läkare med hög utbildning, personaltätheten är hög och jag kan få ett enkelrum med fin utsikt. Alla undersöknings- och behandlingsmoment sker i en följd och effektiviteten synes vara mycket hög. Jag får en enda läkare med huvudansvar för mig som tar sig tid att besöka mig varje dag och när jag skrivits ut får jag ringa honom när som helst även i bostaden. Indiskt sjukhus
Hade jag varit en person med små ekonomiska resurser skulle jag föredra den svenska sjukvården. Visserligen får jag inte behandlingen när jag behöver den, utan får gå sjukskriven och lida i veckor eller månader, jag riskerar att dra på mig följdsjukdomar av den långa sjukskrivningsperioden, jag förlorar arbetsinkomst och arbetet på min arbetsplats blir inte utfört. Och eftersom jag är landstingsanställd förlorar även landstinget pengar på att betala mig sjuklön utan att få något arbete utfört. Visserligen får jag vid akuta besvär vänta vid sjukhusets akutmottagning i fem eller sex timmar upprepade gånger och får då ligga på en brits i en korridor, där människor springer förbi mig hela tiden. När jag väl blir inskriven får jag dela rum med tre andra sjuklingar. Eftersom ingen har ett helhetsansvar utan ansvaret är fragmentiserat på olika läkare, fem sex stycken, som har ansvar för olika små skärvor av min sjukdomsbild, blir jag inte heller behandlad i ett sammanhang. Varje moment måste tydligen behandlas för sig, av olika personer och oftast vid helt olika tillfällen. Men om jag hade små ekonomiska resurser skulle detta ändå vara att föredra framför Indien, eftersom jag där inte skulle få någon sjukvård alls.
I Indien är sjukvård en vara som andra varor på marknaden. Den som kan betala får det som man är villig att betala för. Det innebär att den som kan betala (via sin försäkring) får sjukvård när den behövs.
I Sverige är sjukvården ransonerad så att ingen får vad man borde kunna begära för den landstingsskatt vi alla betalar. Som patient undrar man ändå om det inte kunde finnas någon mellanväg, där man även som svensk kunde få en anständig vård.

Tätare Stockholm

Stockholms förortscentra och de regionala stadskärnorna i grannkommunerna kan tillsammans rymma mer än en miljon fler människor i framtiden. Det är mycket mer än befolkningstillväxten fram till år 2030 som enligt förslaget till ny regional utvecklingsplan beräknas bli mellan 300 000 och 500 000. Och samtidigt kan tillgången till parker och grönområden förbättras. Det visar en ny rapport från Regionplanekontoret. Tät stad i Hammarby Sjöstad
Det finns många skäl att förtäta Stockholms förortsbebyggelse. Efterfrågan på att bo i den täta staden nära kollektivtrafik, service, restauranger och andra mötesplatser har ökat. Den täta staden är också miljömässigt bra eftersom den minskar energiförbrukning och bilberoende.
Regionplanekontoret och Stockholms stadsbyggnadskontor har analyserat förtätningsmöjligheterna i den centrala delen av regionen. Bebyggelsen har först klassificerats i olika typ - från gles småhusbebyggelse till hög sluten bebyggelse, det som vi i dagligt tal kallar stenstaden. Olika grader av förtätning har prövats - från att komplettera med enstaka nya byggnader med bibehållen karaktär, eller att bygga på husen med fler våningar, till att mer eller mindre helt förändra områdenas karaktär. Tät stad i Liljeholmen
Två exempel har studerats närmare, Gullmarsplan och Flemingsberg. Med en kraftig förtätning kan området kring Gullmarsplan förvandlas till ett tätt stadsområde med 25 000 -30 000 fler invånare och en ny stor stadspark anläggas i Slakthusområdet. Detta motsvarar ett nytt Nyköping inom gångavstånd från Gullmarsplan. Den rumsliga integrationen har samtidigt ökat, d.v.s. det är närmare mellan bostäder, arbetsplatser, butiker och parker. Gullmarsplan skulle på detta sätt bli en utvidgning av innerstaden och få många av dess kvaliteter.
I Flemingsberg som ligger mer perifert, där bostadsefterfrågan inte är så stor som i innerstadens närområden, är sannolikheten för en så radikal förtätning mindre. Området är glesare i utgångsläget, och en måttlig komplettering skulle kunna medföra att antalet lägenheter i Flemingsberg ökar med 8 000 vilket skulle ge Flemingsberg mer än 15 000 fler invånare, men tätare alternativ är också möjliga.
Resultatet av studien visar att möjligheterna till förtätning av Stockholms glest bebyggda ytterområden är mycket större än vad vi hittills föreställt oss. Stockholms förortscentra kan enligt rapporten rymma 230 000 -520 000 fler invånare och de närmaste regionala stadskärnorna 360 000- 780 000 fler invånare. Frågan är inte om staden skall förtätas utan hur!

Stockholmspolitiker utan visioner

Delphinium, Heike Hanada.
Det ser ut som om det nya stadsbiblioteket inte blir av, och det är tråkigt av flera skäl. Stockholm behöver fler byggnader som sticker ut, som drar folk inte bara för sitt innehåll utan också för sin utformning. Stoppet sägs bero på pengar, men det är antagligen bara en del av sanningen. Stockholm har gott om pengar sedan man sålt många bolag och fastigheter. De pengarna borde investeras i bestående värden för staden i framtiden.
Den unga tyska arkitekten Heike Hanadas förslag Delphinium vann 2007 en av världens största arkitekttävlingar någonsin i konkurrens med ett mycket stort antal etablerade arkitekter. Det har kommit kritik från olika håll mot projektet vid Odenplan, bland annat från etablerade svenska arkitekter. Några har velat bevara de s k annexbyggnaderna, trots att de inte ritats av Asplund och inte utgör en integrerad del av biblioteksprojektet. Internationella organisationer riktar kritik med innebörden att förslaget förstör världsarvet, trots att det är precis tvärtom. Förslaget följde helt och hållet programmet för tävlingen och lämnar Asplunds bibliotek helt intakt, samtidigt som det tillför nya värden.
Stoppet innebär med all sannolikhet att en ny modern biblioteksbyggnad med modern design kommer att byggas på någon annan plats i Stockholm, antagligen vid Slussen (och vad kostar det?). Men man kan inte ha två huvudbibliotek. Därför kommer antingen Asplunds mästerverk att degraderas till ett simpelt stadsdelsbibliotek för Norrmalm och Vasastaden eller så kommer det att ske en fördelning av funktioner mellan det gamla och nya biblioteket. Även om det nya biblioteket blir ett arkitektoniskt landmärke som drar besökare, så kommer det att ske på bekostnad av Asplunds bibliotek. Biblioteket i Malmö, Henning Larsen.
Stockholms politiker visar sig nästan alltid alltför försiktiga, svaga och utan visioner. Så fort det kommer kritik från något håll, och det gör det alltid vid sådana här projekt, står man inte pall utan svajar i vinden i stället för att kraftfullt driva visionära idéer om Stockholms framtid. Det skedde 1995 när man byggde Haglunds pinne, förlåt Söder Torn, som fick ritas om trettioelva gånger och till slut blev 24 våningar i stället för 40 som det var tänkt från början. Söder Torn ritades av den kända danske arkitekten Henning Larsen som dock hoppade av projektet i protest då han ansåg att det kompromissades för mycket.Operan i Köpenhamn, Henning Larsen.
Den nya byggnaden för Moderna museet ritades av den spanske arkitekten Rafael Moneo och invigdes 1998. Också den ritades om tills den till slut blev helt intetsägande, trots att den ligger på en plats där en framträdande arkitektur skulle ha kunnat tillföra Stockholm attraktionsvärden i världsklass. Moderna Museet i Stockholm, Rafael Mondeo.
Vad det tjänar till att bjuda in världsberömda arkitekter om man sedan inte ger dem spelrum för att åstadkomma bestående arkitektoniska värden? Kan Stockholm med trovärdighet arrangera internationella arkitekttävlingar i framtiden som kan locka även etablerade namn att ställa upp? Kanske borde den rödgröna oppositionen gå till val på att genomföra projektet trots allt.

Dry days in Maharashtra

Gateway of India i Mumbai

Det var 39 grader Celsius i Mumbai idag. Det kom flera ösregn, riktiga tropiska regn, trots att monsunperioden egentligen är över. Ändå talar man om ”dry days” i hela Maharashtra nu. Det är nämligen helt torrlagt med avseende på öl, vin och sprit på restauranger och spritbutikerna hålls stängda. Det beror på att det är lokalval i morgon. Men det är torrlagt inte bara på valdagen utan från kl 5 på eftermiddagen två dagar före valet. På valdagen kl 5 på eftermiddagen avslutas valet och då upphör torrläggniungen. Sen kommer snart Indiens julafton, Diwali och det är säkert torrlagt då också. Det ingår i Indiens mystiska alkoholpolitik, eller i alla fall Maharashtras. Vanligen brukar det komma en torrlagd dag då och då utan förvarning, och det kan ju bli lite snopet om man just då tänkt gå ut och fira någonting.
Maharashtra är en av Indiens större delstater, med mer än hundra miljoner invånare. Största staden är Mumbai, eller Bombay som många fortfarande säger, (som också är störst i Indien) med 20 miljoner invånare, och den näst största är Pune, förr Poona, med 5 miljoner.
Mumbai räknas till världens fjärde största storstadsområde. Inom den administrativa staden bor det 14 miljoner på en yta av 600 kvadratkilometer. Det är ungefär samma täthet som Maria församling, Stockholms tätaste församling, men den är förstås inte ens 1 kvadratkilometer stor.

Mumbai är en världens få megastäder som saknar tunnelbana, i alla fall ett tag till. Bygget av tunnelbana påbörjades härom året och nära flygplatsen kunde man redan se konstruktionerna växa fram. För det blir egentligen en högbana, precis som i Delhi, som går på betongpelare ett tiotal meter upp i luften. Det är det enklaste sättet att komma fram.

Taj Mahal hotel i Mumbai
Det var i Mumbai som islamister från Pakistan förra året dödade 173 och skadade 308 personer på lyxhotellet Taj Mahal och på ett antal andra platser. Bara några dagar före attentatet hade jag fikat på en av restaurangerna på hotellet, och det var hur enkelt som helst att komma in, i alla fall som europé. Säkerhetskontrollerna var minimala. I dag var de rigorösa när jag skulle äta lunch på ett annat hotell i Mumbai.
Det nya namnet Mumbai från 1995 är en sammansättning av namnet på gudinnan Mumbadevi och Aai som betyder moder på Marathi, det språk som de flesta i Maharashtra talar. Många som bor i Mumbai och har andra modersmål, kanske inte ens förstår Marathi, fortsätter att kalla staden för Bombay, som den hetat sedan engelsmännen övertog den forna portugisiska kolonin på 1600-talet. Sedan 1534 var området portugisiskt med namnet Bombaim.

Monteliushuset

Kvarnberget och omgivande delar av Maria Magdalena församling på Söder rymmer många gamla och fina hus. Det s k Monteliushuset, S:t Paulsgatan 11 i hörnet av Ragvaldsgatan byggdes 1670 av kaplanen i Storkyrkan Johannes Petri Kellingius. Det byggdes till 1757 längs Ragvaldsgatan av en rådman Helleday och 1780 längs S:t Paulsgatan, med inredningar kvar från den tiden. På gården som är belagd med kullerstenar finns ett stall och fähus från Helledays tid.
Arkeologen och riksantikvarien Oscar Montelius (1843-1921) föddes och dog i detta hus. Han har gett namn åt Monteliusvägen, den ganska nya gångvägen längs Mariabergets norra sida, med den vidunderliga utsikten över Stockholm. Före honom bodde i huset hans far hovrättsrådet Oscar Augustin Montelius. Oscar Montelius var ledamot av Svenska Akademien 1917-1921 på stol nummer 18. 1895 blev han ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, 1901 av Vetenskapssocieten i Uppsala och 1906 filosofie hedersdoktor i Greifswald. Han var även sekreterare i Svenska fornminnesföreningen, medlem av Antropologiska sällskapet i Stockholm och ett ovanligt stort antal lärda samfund i Sverige och utlandet. Åren 1907-1913 arbetade han som riksantikvarie, blev 1910 juris hedersdoktor i Glasgow och 1911 filosofie hedersdoktor i Kristiania. Montelius for ständigt på forskningsresor i Sverige, och i utlandet. Under åren 1869-1885 besökte han alla europeiska länder och deltog i en mängd arkeologiska kongresser och möten. Han var också inspektor i Södra Latin som ligger strax intill. Som kuriosa kan man nämna att Svenska Käpp och Paraply Fabriks AB fanns i Monteliushuset under mellankrigstiden. Stadsmuseet har klassat Monteliushusets kulturhistoriska värde. Det är blåmärkt vilket är den högsta klassen och innebär att bebyggelsens kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen.

Bob Dylan for the Nobel Prize

Bob Dylan har ännu inte fått nobelpriset i litteratur, och fick det inte heller 2009. Vi är många som väntar på att en av världens främsta poeter, vars tidlösa poesi är spridd globalt, också ska få den främsta utmärkelsen. En av Dylans bästa sånger, ”A Hard Rain's A-Gonna Fall” skrevs sommaren 1962. Den spelades in den 6 december samma år för hans andra album ”The Freewheelin' Bob Dylan”. Den har en traditionell balladstruktur med frågor och svar. Den framfördes offentligt första gången den 22 september 1962 på en folksångsgala i Carnegie Hall som organiserats av Pete Seeger. Varje artist skulle bara få framföra tre sånger på högst tio minuter. ”Men bara ”A Hard Rain’s A-Gonna Fall” tar tio minuter”, sa Dylan. Bob Dylan och Joan Baez under en protestmarsch den 28 augusti 1963.
En månad senare, den 22 oktober 1962 framträdde president Kennedy i TV och meddelade upptäckten av sovjetiska kärnvapenbärande raketer på Kuba, vilket inledde Kubakrisen, som ställde världen på randen av ett kärnvapenkrig. Senare har det sagts att Dylan skrev sången som ett svar på Kubakrisen, vilket alltså inte är korrekt. Men Dylan har sag: ”Varje versrad är faktiskt början på en helt ny sång. Men när jag skrev den trodde jag inte att jag skulle leva så länge att jag skulle hinna skriva alla dessa sånger, så jag stoppade in alla i en enda.” ”A hard rain” handlar inte om atomkriget: ”No, it's not atomic rain, it's just a hard rain. It isn't the fallout rain. I mean some sort of end that's just gotta happen... In the last verse, when I say, 'the pellets of poison are flooding the waters', that means all the lies that people get told on their radios and in their newspapers."

Oh, where have you been, my blue-eyed son?
Oh, where have you been, my darling young one?
I've stumbled on the side of twelve misty mountains,
I've walked and I've crawled on six crooked highways,
I've stepped in the middle of seven sad forests,
I've been out in front of a dozen dead oceans,
I've been ten thousand miles in the mouth of a graveyard,
And it's a hard, and it's a hard, it's a hard, and it's a hard,
And it's a hard rain's a-gonna fall.

Oh, what did you see, my blue-eyed son?
Oh, what did you see, my darling young one?
I saw a newborn baby with wild wolves all around it
I saw a highway of diamonds with nobody on it,
I saw a black branch with blood that kept drippin',
I saw a room full of men with their hammers a-bleedin',
I saw a white ladder all covered with water,
I saw ten thousand talkers whose tongues were all broken,
I saw guns and sharp swords in the hands of young children,
And it's a hard, and it's a hard, it's a hard, it's a hard,
And it's a hard rain's a-gonna fall.

And what did you hear, my blue-eyed son?
And what did you hear, my darling young one?
I heard the sound of a thunder, it roared out a warnin',
Heard the roar of a wave that could drown the whole world,
Heard one hundred drummers whose hands were a-blazin',
Heard ten thousand whisperin' and nobody listenin',
Heard one person starve, I heard many people laughin',
Heard the song of a poet who died in the gutter,
Heard the sound of a clown who cried in the alley,
And it's a hard, and it's a hard, it's a hard, it's a hard,
And it's a hard rain's a-gonna fall.

Oh, who did you meet, my blue-eyed son?
Who did you meet, my darling young one?
I met a young child beside a dead pony,
I met a white man who walked a black dog,
I met a young woman whose body was burning,
I met a young girl, she gave me a rainbow,
I met one man who was wounded in love,
I met another man who was wounded with hatred,
And it's a hard, it's a hard, it's a hard, it's a hard,
It's a hard rain's a-gonna fall.

Oh, what'll you do now, my blue-eyed son?
And, what'll you do now, my darling young one?
I'm a-goin' back out 'fore the rain starts a-fallin',
I'll walk to the depths of the deepest dark forest,
Where the people are many and their hands are all empty,
Where the pellets of poison are flooding their waters,
Where the home in the valley meets the damp dirty prison,
Where the executioner's face is always well hidden,
Where hunger is ugly, where souls are forgotten,
Where black is the color, where none is the number,
And I'll tell it and speak it and think it and breathe it,
And reflect it from the mountain so all souls can see it,
Then I'll stand on the ocean until I start sinkin',
But I'll know my song well before I start singin',
And it's a hard, it's a hard, it's a hard, it's a hard,
It's a hard rain's a-gonna fall.

Galleria på Knivsöder

Knivsöder är ett i folkmun använt namn på västra delen av Södermalm, kring Hornstull. Knivsöder är ett känt begrepp idag, men lär inte ha så gamla anor som man kan tro. Den första gången begreppet "Knivsöder" används i svensk press är den 30 oktober 1998, i en krönika i Aftonbladet signerad Fredrik Virtanen. Enligt Martin Stugart hade Hornstull med omnejd dåligt rykte redan på 1700-talet och långt in på 1800-talet. Enligt detta rykte ska det ha funnits stor risk att bli rånad eller hamna i knivslagsmål vid Hornstull, som under denna tid låg öde och obebyggt, Hornsgatan slutade redan vid Ansgariegatan. Hornstull 1950.
Men vad hör egentligen till Knivsöder idag? Hornstull och Långholmsgatan, Heleneborgsgatan, Bergsundsområdet väster om Långholmsgatan, Hornsgatan väster om Ringvägen, eller kanske ända till Rosenlundsgatan, men definitivt inte öster därom, inte heller Reimersholme. Det är ett område som försöker bli lite mera hippt, särskilt kring Streetmarknaden vid Bergsunds strand, det s k "Hippsöder". I närheten ligger också restaurangen Judit & Bertil, mest känd för att det var här som moderaternas dåvarande statssekreterare Ulrica Schenström kysste TV 4-journalisten Anders Pihlblad häromåret och tvingades avgå. Långholmsgatan
Knivsöders kärna, Hornstull är definitivt inte Söders charmigaste plats. En trist tunnelbanestation, en lång gångtunnel under Långholmsgatan, alldeles för stora och trista trafikytor. Men Knivsöder har sina anhängare som det är, Facebookgrupp till och med. Härom året lyckades man stoppa planerna på en galleria genom att hänga ut röda skynken i fönstren. Men det var bara tillfälligt. Enligt Södermalmsnytt , SvD och DN planerar man för fullt ett stadsdelscentrum på Stockholms stadsbyggnadskontor och hos Bonnier fastigheter med en galleria på tre våningar. I oktober kommer alla detaljer kring projektet att presenteras. På stadsbyggnadskontoret tycker man att Hornstull är en bra plats för handel och enligt Bonnier Fastigheter blir det upp till 14 000 kvadratmeter försäljningsyta, jämfört med cirka 4 000 i dag, med mataffär, systembolagsbutik, kaféer och restauranger samt ett antal butiker med mode, konfektion, hem och fritid.
Förslag till torg vid Hornstull.
De som helst vill bevara allt precis som det är idag borde tänka på att en stad ständigt förändras. En del av de småbutiker man gillar kommer knappast att finnas kvar om tio år även om det inte blir någon galleria. Andra kommer att finnas kvar och nya komma till även om en galleria byggs. Några kanske tycker att det räcker med en eller två gallerior vid Götgatan, någon vid Odenplan och i andra stadsdelar. Men tänk på att köpkraften ökar eftersom vi blir fler stockholmare med högre inkomster. Om vi inte vill tillåta att bra kollektivtrafiklägen som Hornstull utnyttjas kommer handel i stället att tillkomma i sämre kollektivtrafiklägen för kunder som kör bil. Det vore en dålig utveckling för Stockholm. När Västermalmsgallerian byggdes i hörnet av Fleminggatan och S:t Eriksgatan blev denna del av Kungsholmen en attraktivare plats med mer människor och mer urbana kvaliteter. Därför tycker jag att en galleria mycket väl kan ingå i en angelägen upprustning av området och göra Hornstull och Långholmsgatan till en attraktivare del av Söder. Men ju mer hippt och attraktivt området blir desto fler höginkomsttagare kommer att flytta dit. Sen stiger lägenhetspriserna så att de hippa som först flyttade dit tvingas flytta lite längre bort, kanske till Gröndal och Aspudden. Den så kallade gentrifieringen fortgår.
Uppdaterad 17 oktober