Zaha Hadid är kanske världens främsta kvinnliga arkitekt just nu, en kvinnlig stjärna i den monumentalt mansdominerade arkitektvärlden. Kanske till och med den mest inflytelserika arkitekten just nu. Hon presenterades i en tysk dokumentär i Sveriges Televison K special nyligen. Ett mycket bra program, av en typ man gärna kunde sända fler av. Hon föddes i Bagdad, Irak, den 31 oktober 1950, är brittisk medborgare och lever sedan länge i London.
Hon flyttade till London 1972 för att utbilda sig till arkitekt. Efter examen blev Hadid partner i Office for Metropolitan Architecture (OMA) och kom därmed att arbeta tillsammans med sin lärare Rem Koolhaas. Hon har studerat och inspirerats av målningar av ryska suprematister t ex Malevitj. 1979 startade hon sitt London baserade arkitektkontor, Zaha Hadid Architects, nu ett av Englands största med över 250 anställda. År 1988 arrangerades en utställning på Moma i New York som hette ”Deconstructivist Architecture” och som presenterade Zaha Hadid, Frank Gehry, Rem Koolhaas och flera andra numera namnkunniga arkitekter för en större publik. År 2004 fick Zaha Hadid som första kvinna motta Pritzker Architecture Prize, arkitekturens motsvarighet till Nobelpriset. År 2008 rankades hon på 69:e plats på Forbes lista över världens 100 mest inflytelserika kvinnor.
Vitra Brandstation
Det kom dock att dröja ganska länge innan Hadid fick någon större byggnad uppförd. Genombrottet kom med brandstationen för möbeltillverkaren Vitra i Weil am Rhein, Tyskland 1993. Byggnaden som är av betong med avancerade konstruktioner, spetsiga linjer och vassa hörn. Brandstationen hyser nu Design Museums internationella samling av stolar. Vid anläggningen finns även byggnader som ritats av andra berömda arkitekter som Tadao Ando och Frank Gehry.
Hon vann sedan arkitekttävlingen om BMW:s Central Building i Leipzig, Tyskland, en byggnad som uppfördes 2005.
Ett annat av hennes verk, Bridge Pavilion byggdes för Expo 2008 i Zaragoza, Spanien, och är nu ett av stadens landmärken. Det är en innovativ 270 meter lång täckt bro över floden Ebro, som samtidigt rymmer en utställningshall. Den är byggd av glasfiberarmerad betong. Ytterskalet är täckt av 29 000 trianglar i olika nyanser av grått.
Rosenthals Center for Contemporary Art i Cincinnati, Ohio, 2003, var Hadids första projekt i USA. Det är en anmärkningsvärd byggnad på en liten hörntomt, som vilar på en uppglasad lobby där golvet är en förlängning av trottoaren utanför. Den karaktäriserades av New York Times arkitekturkritiker Herbert Muschamp som ”den viktigaste amerikanska byggnad som uppförts efter det kalla kriget”.
En av hennes senaste byggnader är National Museum of XXI Century Arts, MAXXI, i Rom från 2009. Bedövande, säger en kritiker i beundran. Obarmhärtigt avskyvärd säger en annan. Och det är nog en bra sammanfattning. Inte många är oberörda av hennes byggnader, antingen man älskar dem eller avskyr dem.
Hon har vunnit de allra flesta av sina större uppdrag i arkitekttävlingar. När jag var teknisk rådgivare till juryn för en arkitekttävling i Tripoli i Libyen 2006-2007, var Zaha Hadid en av de tävlande. Hon vann inte den tävlingen men som vanligt var hennes bidrag ett av de mest utstuderade. Med åren har hennes former dock blivit mer organiska och avrundade. Hon sa i TV-programmet att hon räknar med att de närmaste åren blir hennes mest produktiva. När får vi en byggnad av Zaha Hadid i Stockholm?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar