Brittiska parlamentet granskar Climategate!

En granskningsrapport har gjorts av The Institute of Physics, en stiftelse som vill öka förståelsen för och tillämpning av fysik. Det har 36 000 medlemmar världen över och kommunicerar fysikrelaterad vetenskap till specialister och allmänhet med ett förlag, IOP Publishing, som publicerar vetenskaplig litteratur. Institutet har nu överlämnat sin undersökning av avslöjandet om klimatdata från Climatic Research Unit at the University of East Anglia (CRU). Institutet lämnar sin rapport till den utredning som underhusets kommitté för vetenskap och teknologi gör. Fler rapporter lär vara på väg från andra håll.

Granskningen bekräftar genom rapporten i stort den bild som media har gett av missförhållandena inom den forskning som IPCCs rapporter vilar på. Institutet befarar allvarliga effekter för den vetenskapliga forskningens integritet och trovärdighet. Man finner belägg för en systematisk vägran att rätta sig efter hederliga vetenskapliga traditioner. Man konstaterar brister i öppenhet inte bara hos CRU utan också hos forskare i andra internationella institutioner som också är inblandade i formuleringen av IPCCs slutsatser om klimatförändringarna.
Institutet reser tvivel om tillförlitligheten för temperaturkurvor som använts av IPCC, där proxydata för de närliggande årtiondena inte överensstämmer med samtida temperaturmätningar. Man är också bekymrad över den intolerans mot kritik som visas i e-postmeddelandena som hindrar den vetenskapliga självkorrigeringsprocessen. En granskning behövs enligt institutet också av objektiviteten i peer-review processen och de möjligheter till vinkling och manipulering som finns där. Man vill att alla forskningsdata i framtiden ska bli offentliga i samband med att forskningsresultat publiceras.
Rapporten
Så här sammanfattar Institutet resultatet av sin undersökning:
Vad är resultatet av avslöjandena för den vetenskapliga forskningens integritet?
1. Institutet befarar allvarliga effekter för den vetenskapliga forskningens integritet (om inte de offentliggjorda e-mailen visar sig vara förfalskade) på detta område och för trovärdigheten av den vetenskapliga metod som tillämpats i detta sammanhang.
2. CRU e-mailen som publicerats på internet ger vid första anblicken belägg för en bestämd och koordinerad vägran att rätta sig efter hederliga vetenskapliga traditioner och öppenhet. Principen att vetenskapsmän ska offentliggöra sina idéer och resultat för oberoende granskning och möjliggöra reproducering av andra, vilket förutsätter öppet utbyte av data, metodik och material, är vital. Frånvaron av tillmötesgående har bekräftats av informationskommissionären. Detta sträcker sig längre än till CRU själv – de flesta e-mail utbyttes med forskare i ett antal internationella institutioner som också är inblandade i formuleringen av IPCCs slutsatser om klimatförändringarna.
3. Det är viktigt att erkänna att två komplett olika typer av dataset är berörda av CRUs e-mail:
-data som härrör från mätningar av temperaturen på landytan och havsytan, dataset som CRU, GISS och NOAA; och
-historiska temperaturrekonstruktioner från s k proxies, t ex årsringar från träd
4. Den senare kategorin som relaterar till proxyrekostruktioner är grunden för slutsatsen att 1900-talets uppvärmning är oöverträffad.
Publicerade rekonstruktioner kan representera bara en del av tillgängliga rådata och kan vara känslig för de urval som gjorts och de statistiska metoder som använts. Annat urval, eller uteslutning och statistiska metoder kan leda till andra resultat. Denna möjlighet var uppenbarligen orsaken till att några av de förfrågningarna om ytterligare information avslogs.
5. E-posten avslöjar tvivel om tillförlitligheten för några av rekonstruktionerna och reser frågor om hur de har återgivits, till exempel det synbara undertryckandet i de kurvor som ofta använts av IPCC, av proxyresultat för de närliggande årtiondena, som inte överensstämmer med samtida temperaturmätningar.
6. Den intolerans mot kritik som visas i e-postmeddelandena ger också anledning till bekymmer. Detta hindrar den vetenskapliga självkorrigeringsprocessen, som är vital för integriteten hos den vetenskapliga utvecklingen som helhet och inte bara i forskningen själv. I detta sammanhang tyder de CRU-email som relaterar till peer-review processen på ett behov av granskning av objektiviteten och lämpligheten som tillämpats på detta område och den möjliga känsligheten för vinkling och manipulering.
7. Egentligen anser vi att Freedom of Information Act inte skulle behöva åberopas för att stärka integriteten hos den vetenskapliga forskningen. Inte desto mindre har åberopandet av denna rätt visat sig vara nödvändigt. E-mailen illustrerar möjligheten av att nätverk av likasinnade forskare effektivt utestänger nykomlingar. Att göra data elektroniskt åtkomliga för alla vid tiden för publicering skulle undanröja denna möjlighet.
8. Som ett steg mot att återställa förtroendet för den vetenskapliga forskningen och för att säkerställa stor transparens i framtiden borde redaktionerna för de vetenskapliga tidskrifterna arbeta för att göra det möjligt att elektroniskt dataarkivering av författare i samband med publicering. Experthjälp behövs för att avgöra vilken typ av data som skulle arkiveras. Mycket rådata kräver kalibrering och bearbetning med beskrivning på olika nivåer.
9. Där undersökningens natur utesluter direkt upprepning av försök, som i fallet med tidsbestämda fältmätningar, är det viktigt med tillgänglighet till alla rådata med ursprung tillsammans med villkoren för och effekterna av varje efterföljande urval, uteslutning eller justering av data. Detaljerna för varje statistisk bearbetning, nödvändig för oberoende testning och återupprepning, behöver också ingå. Parallellt bör behovet övervägas av hur minimal uteslutning av data kan ske vid datamodellering.
Är villkoren och omfattningen för den oberoende granskning som annonserades 3 december 2009 av UEA lämpliga?
10. Omfattningen av UEA-granskningen är begränsad till anklagelserna om vetenskapliga försummelser och kringgående av Freedom of Information Act vid CRU. De flesta e-mail var emellertid utväxlade med forskare i en rad andra ledande institutioner som är inblandade i IPCC’s slutsatser om klimatförändringen. Eftersom dessa forskare medverkat i det påstådda vetenskapliga försummelserna, behövs en vidare granskning av den vetenskapliga forskningen på detta område.
11. Granskningen är enligt villkoren begränsade till: “... manipulation eller undertryckande av data i strid med acceptabel vetenskaplig praxis. Termen ”acceptable” är inte definierad och borde bytas ut mot ”objektiv”.
12. Villkoren för den andra granskniungen borde sträcka sig längre än CRU’s policies och praktik om de har brutits av personer, särskilt med hänsyn till annan slags avvikelse från objektiv vetenskaplig forkning, till exempel manipulation av publicerings- och peer reviewsystemet eller tillåta förutfattade slutsatser att överskugga vetenskaplig objektivitet.
Hur oberoende är de andra två dataseten?
13. Publicerade dataset är sammansatta från en rad källor och är föremål för bearbetning och justering av olika slag. Olikheter i bedömningar och metoder som används vid sådan bearbetning kan resultera i olika slutdataset även om de baseras på samma rådata. Vid sidan om gemensamma källor måste hänsyn tas till olikheter i bearbetning mellan publicerade data och de grunddata de bygger på.

Jesus dricker öl och röker som vanliga människor gör

Det rapporteras att en bild i en indisk ABC-bok framställer Jesus på ett sådant sätt att det kan betraktas som hädelse, vilket dock inte lär vara förbjudet. På bilden håller Jesus som en ölburk i ena handen och en cigarrett i den andra. Händelsen äger rum i den lilla indiska delstaten Meghalaya, som ligger i nordöstra Indien norr om Bangla Desh. Befolkningen som till mer än 70 procent är kristen upprörs över bilden och myndigheterna har beslagtagit boken. ”Vi är chockade och känner oss sårade av detta tilltag där Jesus Kristus porträtteras på ett högst anstötligt vis. Vi fördömer den totala frånvaro av respekt för religioner som förläggaren visar”, säger Dominc Jala, katolsk ärkebiskop i Meghalayas huvudstad Shillong, rapporterar Times of India.

Jesus med ett glas öl
Händelsen är märklig på flera sätt. Förläggaren hotas av arrestering, men det är av rapporteringen oklart vilket brott han skulle åtalas för. Delstatsregeringen överväger även att stifta en ny lag mot blasfemi (hädelse), men det är alltså inte förbjudet idag. Föreställer bilden över huvud taget Jesus? Under bilden står det inte Jesus utan ”Idol” och bilden representerar bokstaven I. Om någon säger att mannen på bilden liknar Jesus, hur vet man då hur Jesus såg ut? I varje fall var han knappast blond, eftersom han var från Palestina. Och är det nedsättande att avbildas med ett glas öl i handen? Ja kanske om man är ordförande i en nykterhetsorganisation, men var Jesus nykterist? Många människor dricker öl utan att det betraktas som något nedsättande. Varför skulle det då vara nedsättande att avbilda Jesus i ett sådant sammanhang? Det är inte förbjudet för kristna att ta sig ett glas öl, inte heller att röka en cigarett, om det inte råkar vara marijuana, men då är det förbjudet också för icke kristna.
Förbjuder bibeln alkoholförtäring? I Bibeln talas det om vin på ca 170 ställen, ibland i positiva ordalag, ibland mer kritiska eller med helt avståndstagande, särskilt när det handlar om berusning. Öl förekommer mer sparsamt, oftast i sammansättningen ”vin och öl”. I Domareboken står det: ”Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker och att inte äta någonting orent.” I Ordspråksboken ”Ge vin åt dem som har det svårt, ge de bedrövade att dricka”. Jesaja talar om rusets effekter: ”Men också här raglar man av vin, vinglar man av öl. Präster och profeter raglar av öl, är omtöcknade av vin. De vinglar av öl, de raglar när de har sina syner, vacklar när de fäller sina domar.” Ja, domare ska naturligtvis inte vara berusade under yrkesutövning, det är ju självklart. Jeremiah säger: "Vi dricker inte vin. Vår förfader Jonadav, Rekavs son, har förbjudit oss det. Han sade: ”Ni och era efterkommande skall aldrig någonsin dricka vin.”

Får barna ett glas öl?
Jag kommer osökt att tänka på 88-öresrevyn som jag såg på restaurant Skeppet i Värtan 1970 där Hasse Alfredsson sjön ”Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl men man hoppas att barna ändå får ett glas öl!" Ja inte enligt Jonadav, Rekavs son. "Ett glas öl" är ju en klassiker som väl knappast kan sägas vara anstötlig.
I Johannesevangeliet förvandlar Jesus själv vatten till vin, en fantastisk förmåga. Det skulle han väl knappast ha gjort om vinet inte skulle drickas. På flera ställen talas om att inte missbruka vin: ”Han får inte missbruka vin och inte vara hårdhänt utan skall vara försynt och fridsam och fri från penningbegär.” ”På samma sätt skall medhjälparna vara värdiga och uppriktiga. De får inte vara begivna på vin eller lystna på pengar.” Men också: ”Drick inte längre bara vatten, utan ta dig lite vin för din mage och dina ständiga krämpor.” Mycket talar alltså för att Jesus var en måttlighetsdrickare, kanske inte av öl, men antagligen av vin. Däremot talas det inte alls om att röka i bibeln. Man kan inte av bibeln dra någon entydig slutsats att det skulle vara förkastligt att dricka öl i måttliga mängder och att röka.
En märklig sak med just delstaten Meghalaya är annars att en majoritet av befolkningen tillhör folkstammar som tillämpar matriarkat, det vill säga släktskap och arv räknas från mor till dotter. I en av stammarna ärver dessutom den yngsta dottern allting. Det är inte heller som ofta i Asien och i andra delar av Indien att familjer helst vill få söner utan döttrar rankas här högre.

En ytterligare märklig sak med just Meghalaya är att det regnar alldeles förfärligt mycket här. I många områden regnar det så mycket som 12 000 mm per år. Meghalaya är därför bokstavligen Indiens våtaste delstat. Staden Cherrapunji vid Khasi Hills söder om huvudstaden Shillong håller till och med världsrekordet i mest regn. Cherrapunji har ett årligt regn på i medeltal 11 430 mm. Rekordet för ett år är 22 987 mm år 1861. Byn Mawsynram i närheten har i medeltal 11 873 mm. Det mesta regnet kommer under monsunen. I juli 1861 regnade det 9 300 mm i Cherrapunji. I Sverige regnar det omkring 500-600 mm per år. Det fick man på bara två dagar i Cherrapunji 1861. Och så bråkar man om ett glas öl!

När argumenten tryter…

Då och då ser man även i pressen nyanserad kritik av hur klimatfrågan behandlats hittills. Ola Thedin i Ystads Allehanda tycker till exempel att kritiken mot IPCC efter den senaste tidens missgrepp är berättigad och att IPCC behöver granskas. Han hoppas att det finns en väg bort från överdrifter mot en mer sansad och problematiserande bild av den komplexa klimatfrågan. Också Thomas Gür välkomnar i SvD den kritiska granskningen och konstaterar att felaktigheter och brister blir indikationer på dubbelspel och bedrägeri när vetenskap politiseras. Hans Bergström skrev i DN på ledarsidan för en tid sedan att det vore väl om vi lät den pågående "vargavintern" över Europa och Nordamerika kyla känslorna. Det finns ett behov och borde finnas ett utrymme, anser han, för att reflektera på nytt över klimatfrågorna och i olika avseenden behövs en omstart. Därför blir man extra beklämd när opinionsbildarna i kvällspressen återfaller i gamla hjulspår. I går hade både Aftonbladet och Expressen artiklar på ledarsidorna om klimatfrågan. Medan Expressen i vanlig ordning smutskastar skeptikerna passerar Aftonbladet alla tänkbara lågvattenmärken hittills med ett rejält bottennapp.

Ann-Charlotte Marteus, Expressen
Ann-Charlotte Marteus säger i Expressen: "Hånflina lagom, klimatskeptiker. De så kallade klimatskeptikerna hånjublar, som bara klimatskeptiker kan. Och tänk om de hade rätt hela tiden? Tänk om växthuseffekten är båg. Vilken - lättnad. Tänk om man bara kan börja bränna på, shoppa loss, dansa i bensin som en salongsberusad nyliberal!" Marteus avslutar med att säga att "man inte ska blanda ihop väder och klimat, men en äckligt het sommar skulle inte sitta helt fel".

Eva Franchell, Aftonbladet
För många år sedan samarbetade jag med Eva Franchell i en tvärpolitisk grupp med miljö- och energifrågor och lärde känna henne som en vettig och klok person. Den gången gick det bra att samarbeta både med högerkristna och kommunister eftersom sakfrågorna kom i första rummet. Icke så nu. Rubriken i Aftonbladet är ”De urkonservativa lever i förnekelse. Efter IPCC:s haveri vädrar alla klimatförnekare morgonluft." Måltavlan är Maggie Thauersköld Crusell med Sveriges största klimatblogg The Climate Scam.

Maggie Thauersköld Crusell, The Climate Scam
Maggie debatterade i programmet Agenda härom söndagen med Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen, som Franchell särskilt framhåller "är en hundra år gammal organisation med 180 000 medlemmar" medan Maggie Thauersköld Crusell bara representerar sig själv. Franchell framhåller att Maggie även bloggar i den ultrakonservativa tidningen Världen i dag, en tidning med starka band till Livets ord. The Climate Scam är enligt Franchell "inte olik den amerikanska sajten GlobalClimateScam som produceras av högerkristna Minnesota Majority, en organisation som står för konservativa värderingar som nej till sexundervisning, nej till homosexualitet, ja till var mans rätt att bära vapen, kreationismen som i USA är en motreaktion mot Darwins utvecklingslära, ifrågasätter vetenskaplig forskning och menar att till exempel klimatförändringar är Guds verk. Tanken svindlar, vem och vad är det egentligen som driver den svenska klimatdebatten just nu?"
Så långt Franchell och Aftonbladet. Ett sanslöst personangrepp modell ”guilt by association”. Kanske det kan finnas klimatskeptiker som är främlingsfientliga nazister, illegala nedladdare, pedofiler och knarkare också, vem vet? Frågan är väl bara vad klimatfrågan har med högerkristna, kreationister och homofober att göra?
Jag såg Agenda och kunde konstatera att Svante Axelsson inte klarade sig särskilt väl i debatten med Maggie, trots sina 180 000 medlemmar i ryggen. Vetenskapliga frågor kan nämligen inte avgöras av antalet medlemmar i olika organisationer. Aftonbladet förkunnade själv på förstasidan med stora rubriker nyligen: "Klimathotet kan vara överdrivet." Kan det finnas högerkristna homofobiska kreationister på Aftonbladets egen redaktion? Tanken svindlar!

Gladorna svävar över Pune

På kvällarna ser man stora flockar med rovfåglar sväva på de varma uppvindarna från staden Pune i Maharashtra i Indien. Det är den bruna gladan, något mindre än den vi har hemma, den röda gladan, men betydligt mera frekvent. Kroppslängden är omkring 48-58 cm, med vingspann på 130-155 cm. Den skiljs från röd glada på mörkare dräkt och är ungefär stor som en ormvråk. Den är mycket stilig och rovfågellik, med breda vingar, handpennor som spretar ut och stjärten är grunt kluven, som syns på bilden nedan. En gammal fågel är jämnfärgat ljusbrun med ett lite blekare huvud. Ungfåglarna är brokigare och ljusare beroende på deras vitgula bräm på nästan alla kroppsfjädrar.

Brun glada svävar över Pune
Den svenska och europeiska gladan (milvus milvus) är hotad eller minskar i antal på de flesta platser där den förekommer. I Sverige är den vanligast i Skåne. Den bruna gladan (eng. black kite; den indiska underarten heter Milvus migrans govinda) besöker Sverige i sällsynta fall, men den lär vara jordens talrikaste rovfågel. I tropiska områden, som här i södra Indien, uppträder fågeln i stora grupper i städer och byar och dras gärna till soptippar och avstjälpningsplatser. Sådana finns det ju också ganska gott om här. Den bruna gladan är alltså Indiens svar på våra gråtrutar. Den är högljudd, och lätet avslutas med ett darrande rop som påminner om skrattmåsar.
Detta är för övrigt ett jubileum. Det är blogginlägg nummer 100 sedan jag började i september 2009, alltså i genomsnitt ungefär fyra inlägg per vecka. Fortsättning följer.

Maskerade terrorister i Pune?

För en dryg vecka sedan inträffade bombattentatet vid kaféet German Bakery här i Pune, Maharashtra, Indien. Nio personer dog och drygt 50 skadades. Spekulationer om att någon ville stoppa de planerade samtalen mellan Indien och Pakistan ser ut att komma på skam. De ser ut att bli av trots attentatet.
Polisutredningen pågår fortfarande och ännu finns det ingen utpekad organisation bakom attentatet. Däremot har man hittat en mobiltelefon, som antagligen har utlöst explosionen, en metod som använts vid flera liknande attentat i Indien.
Idag har polisen utfärdat ett maskeringsförbud, för att underlätta spaningarna eller kanske försvåra eventuella terroristers arbete. Det riktar sig framförallt till de förare av motorcyklar och vespor, oftast kvinnliga, som brukar ha en sjal virad runt huvudet som skydd mot avgaserna, som verkligen är förfärliga här i Pune. Och motorcyklisterna ser verkligen ut som terrorister.

Kanske terrorister?
Men här finns också en muslimsk minoritet, som visserligen inte är särskilt stor, bara några procent. En del av de kvinnliga muslimerna klär sig även i s k niqab, en slöja som döljer ansiktet och bara lämnar en springa för ögonen. Dessa ser verkligen inte ut som terrorister, men hur ska man kunna veta säkert? Min indiska kollega Mr Phand säger att kvinnorna inte är terrorister, men jag tror att han är aningslös. Och hur kan man förresten säga om det verkligen är en kvinna bakom slöjan?

Kanske terrorist?
Förbudet verkar ännu inte ha fått någon effekt, trots att man kan få böta 50 rupees, motsvarande ungefär 8 kronor. Jag ser åtskilliga maskerade motorcyklister, men förbudet har å andra sidan bara varit i kraft någon dag. Och förbudet gäller främst det område där German Bakery låg och ytterligare någon stadsdel. Men varför tror man att de kommer att slå till där igen?
För övrigt demonstrerade 3 000 personer fredligt mot våldet i Pune i går.
Uppdatering 24 februari
Redan samma dag som maskeringsförbudet skulle träda i kraft och böterna skulle börja utfärdas tvingades polisen ta tillbaka det. "Det var inte menat som ett förbud, bara en vädjan", säger polisen nu. Om polisen ser någon misstänkt ska man vänligt be vederbörande ta bort sjalen från ansiktet. För övrigt har två olika muslimska terroristgrupper tagit på sig ansvaret för attentatet, en utbrytargrupp ur Lashkar-e-Toiba och Indiska Mujahideen från Kashmir, men polisen utesluter inte hindunationalistiska grupper, t ex Abhinav Bharat, även om de förnekar all inblandning.
Uppdatering 25 februari
Det sextonde offret för attentatet har nu avlidit, meddelas i indisk press. Det var en 21-årig student från Sudan. Därmed är det också fyra utlänningar bland offren.
Uppdatering 28 februari
Antalet dödsoffer är nu sjutton, enligt Times of India.

Istiden kanske redan är här

I går refererade jag här en färsk artikel på Newsmill av forskarna Clas och Martina Hättestrand om den eventuellt begynnande istiden. Redan för två månader sedan skrev naturvetaren Torbjörn Sassersson på samma tema, även den artikeln var utmärkt skriven och full av referenser.

Globala temperaturen under de senaste 450,000 åren där jorden har undergått fyra istider.
Källa: CRU.
Vi kan se av diagrammet, som visar den globala temperaturen under de senaste 450,000 åren där varje istid haft en medellängd på i medeltal 80,000 år och de kortare värmeperioderna i ca 10,000 år. Det är bara de fyra sista istiderna av ett 40-tal under de senaste 2,5 miljoner åren. Istider är i själva verket normaltillståndet och värmeperioderna korta undantag. Vi har redan passerat 15 000 år av värme (det röda krysset i diagrammet) och är med stor sannolikhet på väg in i nästa istid. Det kan innebära att norra halvklotet inklusive hela Skandinavien ner till Nordtyskland återigen täcks av 3 000 meter tjock is, ett scenario som alla politiker oavsett färg borde göra allt för att söka hindra.

Kartan visar istäcket under den senaste istiden. När den nya istiden kommer sjunker fastighetsmarknaden i Canada, Skandinavien, Baltikum, Ryssland, Polen, Tyskland och Nederländerna till noll under tyngden av 3 km is.
Klimatalarmisterna har sällan 2,5 miljoner års tidsperspektiv eller ens 450 000 års perspektiv på klimatet. De brukar titta på de senaste 200 åren och helst glömma eller söka dölja resten av historien. Tittar man på de senaste 150 åren ser den officiella kurvan ut så här.

Globala temperaturer de senaste 150 åren. Källa: CRU.
När vi tar hänsyn till de senaste 450,000 åren framträder alltså bilden av en annalkande istid, men tittar man på den industriella epoken under de senaste 150 åren blir bilden snarast den motsatta. Vi känner igen diagrammet för temperaturökningarna under de senaste 150 åren, stagnation fram till 1910, uppgång 1910-1940, stagnation 1940-1970, uppgång 1970-2000 och därefter åter stagnation. (Jag ifrågasätter i och för sig om de senaste decenniernas uppgång är faktisk eller är ett resultat av s k urban uppvärmning och får få mätstationer.) En del av denna uppgång kan förklaras av naturliga variationer och en del av en av människans påverkan orsakad uppvärmning, som kan ha fördröjt den kommande istiden. Men uppgången kan redan vara bruten. Titta på de senaste 20 åren i nästa diagram.

Globala temperaturen 1988-2008. Källa: Hadley Center for Climate Prediction.
Diagrammet ovan visar att någon faktisk uppgång inte skett mellan 1988 och 2008, visserligen bara 20 år och inte 30, som behövs för att man ska kunna säga att det är en klimatförändring. Och sedan 1998 har temperaturen faktiskt sjunkit, även om klimatalarmisterna brukar tala om något annat.
Sassersson spekulerar avslutningsvis om vad som händer när hela Nordeuropa, Nordamerika, Ryssland och flera andra regioner blir obeboeliga. Den stora frågan är hur långt in i framtiden de stora migrationerna på grund av "global cooling" kommer att ske. Kommer de att börja om 50 år eller om 3000 år, frågar han sig. Det kan räcka med 100 år av långa, isiga, tärande vintrar och kylslagna somrar med uteblivna skördar på norra halvklotet för att folk ska flytta närmare ekvatorn.
Någon kanske invänder att det inte är säkert att istiden redan är här eller kommer att inträffa snart, dvs ens om 100 eller 500 år. Men då vill jag åberopa den så kallade försiktighetsprincipen. Den innebär att även om sannolikheten för att en ny istid ska inträffa snart är låg vore konsekvenserna så ohyggliga att vi borde göra allt för att söka förhindra den. Och även om det först är våra barnbarns barnbarns barnbarn som kommer att tacka oss för detta.

Varning för en ny istid

Det är tjugo minusgrader i Stockholm och snön faller. Forskarna Clas och Martina Hättestrand skriver idag på Newsmill om skräckvädret under rubriken ”Så börjar istiden”. Artikeln är bra och initierad, och borde leda till eftertanke. Själv har jag ofta, utan att vara expert på ämnet, tänkt att en ny istid borde vara ett värre framtidshot än den globala uppvärmningen. Eftersom det med stor sannolikhet kommer att inträffa en ny istid snart eller om högst 5 000 år borde vi välkomna den globala uppvärmningen om den så bara kan fördröja denna katastrof med några hundra år. Men hur har IPCC resonerat om detta hot? Såvitt jag vet inte alls.

Har nästa istid redan börjat i Stockholm?
Den nuvarande geologiska perioden, kvartärtiden, präglas av återkommande istider på norra halvklotet. Under denna period, som startade för 2,5 miljoner år sedan, har jorden upplevt inte mindre än ett 40-tal istider. De senaste istiderna har varat i ca 100 000 år med varmare mellanperioder på ca 10 000 år. Den senaste istiden startade för 115 000 år sedan och tog slut för 10 000 år sedan.
Orsaken till istiderna är att jordens bana runt solen och jordaxelns lutning ändras beroende på andra planeters dragningskraft enligt ett komplicerat periodiskt schema. Under perioder med låg sommarinstrålning på norra halvklotet är växer inlandsisar regelbundet till medan perioder med extremt varma somrar på norra halvklotet sammanfaller med inlandsisarnas avsmältning. Enligt olika vetenskapliga artiklar som refereras på Newsmill borde jordens klimat idag vara sådant att inlandsisarna skulle börja växa till igen för att nå sitt maximum om ca 5 000 år. Det har även diskuterats i vetenskaplig litteratur om istiderna inleds relativt snabbt och över stora arealer samtidigt. Det skulle räcka med några år av kalla förhållanden då snön inte smälter bort på sommaren från höglänta områden och när väl ett permanent snötäcke byggts upp reflekterar den vita snön tillbaka den solinstrålning som tränger igenom atmosfären och dessa områden kyls av ytterligare. Med en årsnederbörd på 500-600 mm per år kan om ingen smältning alls sker på sommaren isen växa till med ca en halvmeter per år. På så sätt kan inlandsis byggas upp i stora områden samtidigt. Forskare menar att nedisningen redan borde ha börjat och att det faktum att detta inte har skett beror på människans påverkan på klimatet. Så långt Hättestrandarnas artikel.
För mig känns det inte så tryggt att veta att det kommer att dröja 5 000 år innan vi har fått ett flera km tjockt istäcke över Skandinavien. Det skulle räcka med att dagens snötäcke inte smälter bort i sommar utan ligger kvar till hösten för att jag ska börja oroa mig på allvar. Då kommer ytterligare en halv meter is att läggas till nästa vinter och om 10 år har vi fem meter is över hela Stockholm. Kanske dags att köpa hus i Spanien redan nu innan priserna stiger när 25 miljoner skandinaver söker sig söderut. Men skämt åsido. Eftersom det har gått 10 000 år sedan förra istiden upphörde, borde vi förvänta oss att en ny istid börjar nu; i år, kanske om 50 år eller 500 år. I det perspektivet ter sig den globala uppvärmningen snarast som en Messias som har kommit för att frälsa oss ifrån kylan.

Slussen är ingen plats för fotgängare

Jag har inte hört så många människor uttrycka sin fascination inför t ex Karlbergsmotet eller Fredhällsmotet. Däremot finns det fortfarande många som uttrycker sin förtjusning över Slussen, som om det vore en enastående skapelse. En vanlig klöverbladskorsning av i princip samma slag som man ser på motorvägar världen över, bara lite mera slimmad. Ändå är de alla platser som byggts för den växande bilismen i första hand och och inte för fotgängare.

En satellitbild visar tydligt hur stora trafikytorna är, och hur många körfält och ramper som leder över vattnet mellan Gamla stan och Söder idag.

Några har klagat på att förslaget till Nya Slussen innehåller åtta körfält mellan Gamla Stan och Söder. Men tänk då på att den konstruktion som var klar 1933 innehöll hela 12 körfält, utöver alla ramper och slingor. Ett par har tagits bort sedan dess och reserverats för gång- och cykeltrafik, men ändå. Fotgängarna hänvisas till att kryssa mellan smala trottoarer och mörka gula, gröna eller blå tunnlar. Jag har svårt att se charmen men den nuvarande Slussen, som helt domineras av dessa överdimensionerade trafikytor för bilar. Det framgår ganska tydligt av ovanstående satellitbild. Här följer en bildkavalkad som visar vad jag menar.

1930-talets Slussen – och dagens - är fascinerande att betrakta på avstånd, men föga attraktiv att passera till fots.

Slussen från Katarinavägen mot Munkbron.

Östra rampen som leder från Söder mot Skeppsbron. Här finns sex körfält men ingen gångbana.

Så här ser man Södermalm när man nalkas från Munbron. Fem körfält men knappast en trevlig promenadväg.

Kan man ana att Södermalmstorg och Ryssgården ligger bakom Berg Arkitektkontor och Gula gången?

Vart leder denna mörka gångpassage tro?

Norra mynningen till Gula gången.

Bussterminalen för Nacka-Värmdöbussarna är ingen trivsam plats.

Man kan se Gamla stan skymta fram mellan pelarna vid Gula gången

Södra mynningen på Gula gången med offentliga toaletter.

Blå bodarna med ruffiga lågprisbutiker som sjunger på sista versen.

Gröna gången som leder fotgängarna från Skeppsbron mot Munkbron.

Skulle någon fotgängare våga sig ner i detta mörka hål, och vart leder det i så fall? Det finns ingen upplysning om detta.

Södermalmstorg.

Parkeringsplats för bussar framför Hilton mellan tunnelbanebron och Centralbron.
När denna överdimensionerade trafikapparat inte längre behövs är det dags att ersätta den med en mer människovänlig miljö. Det borde alla kunna inse.

Bombattentat i German Bakery i Pune

En bomb sprängdes i kväll vid German Bakery, ett kafé i Pune som besöks av många utlänningar. Uppgifterna är ännu osäkra men det verkar som om nio dödsoffer har krävts, däribland en eller flera utlänningar, och 45 har skadats. Ingen organisation har tagit på sig attentatet ännu.

Pune är ingen turiststad och det finns inte särkilt många utlänningar i staden. En av de främsta attraktioner som lockar utlänningar är Osho commune, ett meditationscentrum nära German Bakery. Att spränga en bomb vid German Bakery riktar sig därför mot utlänningar och turismen.

 Jag har besökt German Bakery flera gånger. Attentatet är det värsta sedan bombattentatet i Bombay 26 november 2008. Det attentatet ägde rum bara några dagar efter att jag besökt Hotel Taj Mahal Palace i Bombay. Jag ska åka till Pune om en vecka.

Naturvårdsverket hävdar att Himalayas glaciärer kan vara borta år 2035

I gårdagens Aktuellt hävdade Naturvårdsverkets Marianne Lilliesköld att IPCC:s påstående om att Himalayas glaciärer kan ha smält bort till 2035 inte var fel i sak, bara procedurfel. Trots att glaciärforskare världen över har avvisat påståendet och till och med IPCC själva medgett att detta är fel, vidhåller alltså det svenska Naturvårdsverket att glaciärerna kan smälta så snabbt.

 

Marianne Lilliesköld, forskningssamordnare på Naturvårdsverket

Jag har tidigare skrivit om Himalayaskandalen på denna blogg. De felaktiga uppgifterna härstammar från den indiske forskaren Syed Hasnain som 1999 intervjuades av den populärvetenskapliga tidskriften New Scientist. Forskare som uttalar sig för Sunday Times säger att isen i Himalaya omöjligen kan försvinna så snabbt. Det kommer att ta flera hundra år för glaciärerna att smälta med nuvarande takt. Dessutom kan inte de högst belägna glaciärerna smälta över huvud taget om inte temperaturen ökar med tiotals grader. Ledande glaciologer hävdar enligt Miljöaktuellt att ett fullständigt upptinande fram till år 2035 är fysiskt omöjligt. ”Det är så fel så det är inte ens värt att diskutera”, säger Georg Kaser vid Innsbruck Universitet i Österrike. ”Det är helt enkelt omöjligt. Tänk på isens tjocklek, 200-300 meter, och på vissa ställen upp till 400 meter”, säger Jeffrey Kargel vid Arizonas Universitet. Men Naturvårdverket hävdar fortfarande att detta är möjligt. Naturvårdsverket förlorar därmed all trovärdighet i klimatfrågan.

Skyskrapor eller tät stad?

Efter vårt inlägg i Stockholms city för två veckor sedan, refererat i min blogg tidigare, har vi fått ett par kommentarer.

Tompa Jan frågar sig i Stockholm City den 4 februari varför förtätning av förorter är bättre än höga hus i innerstaden.

Tompa-Jan tror som många andra att skyskrapor automatiskt innebär en tät stad. Några centerpartister drog igång debatten i SvD i höstas eftersom de också tror det. Men det är en myt att myt att höga hus leder till en tät stad och att det skulle gå att klara Stockholms tillväxt, bara genom att bygga tillräckligt många skyskrapor. Förtätning kan ge många människor chansen att bo i en tät stad med innerstadskvaliteter, men det kan ske utan att bygga skyskrapor, och det kan framförallt ske utanför den nuvarande innerstaden, genom att göra den större.

Turning Torso, 190 m högt och 54 våningar, ritat av Santiago Calatrava.
Ta Sveriges högsta bostadshus, Turning Torso, 190 m högt och 54 våningar. Det innehåller 167 lägenheter och lite kontor, men runt Turning Torso är det betydligt glesare än i Stockholms innerstad. Stockholm kanske behöver bygga 13 000 lägenheter per år de närmaste 20 åren. Det skulle krävas 78 Turning Torso varje år i Stockholms innerstad, totalt 1 557 stycken, för att rymma så många bostäder. Hur många tror att det vore ett realistiskt koncept?

Ett vanligt innerstadskvarter med 100 m sida och sju våningar utan gårdshus rymmer omkring 350 lägenheter, dubbelt mot Turning Torso. Det är många som vill bo i innerstaden. Vi kan skapa mycket mer tät stad i måttlig skala som verkligen efterfrågas genom förtätning av förorter.

Pia tycker inte att skyskrapor passar i stan, men kan ändå tänka sig Tors torn. Så tycker jag man kan resonera. Här och var är det säkert bra och trevligt med höga hus, vid Ropsten, i Kista och säkert också på andra ställen. Jag tycker också att man borde ha gjort Söder torn högre, kanske 40 våningar som ett tag diskuterades. Ett par höga hus mitt på Söder är inte fel, och kanske också vid Centralen. Men det är ingen lösning på Stockholms tillväxt.

Storstadsvargarna är här för att stanna

Ulv är egentligen det ursprungliga ordet, men eftersom det ansågs olyckbringande att uttala, började man säga varg i stället. När ordet varg blev lika laddat började man istället säga gråben eller tasse. Därav ordet tassemark för övrigt.

Nåväl, det vargpar som har slagit sig ner i Riala mellan Stockholm och Norrtälje verkar ha bestämt sig för att stanna. Vargparet har börjat markera revir och vargtiken löper just nu. Valparna brukar födas vid månadsskiftet maj-juni. Vill det sig väl kommer vi att ha en vargflock på åtta vargar till våren, fjorton vargar nästa år. En vargflock bara fyra mil från Sergels torg.
Vargarna har rivit får i området och det finns närboende som vill ha bort dem. Det är i så fall Naturvårdsverket som får avgöra. Just här i Riala sköts en annan varg som rivit får för bara ett drygt år sedan, efter tillstånd från Naturvårdsverket. Beslutet fick den gången kritik, till och med från Svenska Jägarförbundet, eftersom vargar i Uppland leder till ökad spridning i landet.
Just det här vargparet löper dock mindre risk för att bli offer för jägarnas kulor, i varje fall lagligt. Hannen härstammar nämligen från en rysk invandrad varg och är därför inte inavlad som de flesta andra vargar i Sverige. Säker kan man dock inte vara. Han har presterat kullar på omkring sex valpar två år i rad, så någonstans därikring kan man förvänta sig att det hamnar. Han är försedd med en radiosändare och har befunnit sig i området sedan i somras. Vargtiken vet man inte riktigt varifrån hon kommer.
Enligt länsstyrelsen finns det ingenting som säger att inte Stockholms län skulle kunna ha fler vargar. Det skulle därför kunna bli aktuellt att inplantera fler finsk-ryska vargar i länet.
Det är spännande att vargarna sprider sig till alltfler län i landet, till och med till Stockholmsområdet. De är välkomna. Vi har också 25 lodjur i länet, varav ett får skjutas i år. Den biologiska mångfalden ökar.

Klimathotet kan vara överdrivet

Risken för accelererande klimatförändringar tycks vara mindre än vad man tidigare trott. Det framgår av två nya studier som presenteras i Nature respektive Science och som refererades av Aftonbladet i går. Sammantaget antyder de nya forskningsrönen att de värsta klimatscenarierna troligen är felaktiga.

Den studie, som publiceras i Nature, rör frågan om hur de naturliga ekosystemen kommer att reagera på de ökande halterna av koldioxid i atmosfären. Studien, gjord av tyska och schweiziska forskare, bekräftar visserligen att högre temperaturer kommer att försämra ekosystemens upptagningsförmåga och att detta kommer att förstärka växthuseffekten, men effekterna blir mindre än befarat. Slutsatsen grundar sig på en analys av klimatet mellan 1050 och 1800, det vill säga innan människan antas kunna ha påverkat klimatet. Analysen visar att en temperaturhöjning med en grad innebär att haven och skogarna bara frigör 7,7 ppm koldioxid till atmosföären, och inte de 40 ppm som modellerna antagit. Enligt de tyska och schweiziska forskarna har modellerna med stor säkerhet överskattat effekten.
Studien som publiceras i Science gäller vattenavdunstningen på jorden. Vattenånga är en mycket kraftfull växthusgas med extremt stor förmåga att binda värme i atmosfären. Tidigare har många trott att en varmare värld kommer att ge ökad nederbörd, vilket i sin tur kommer att medföra mer vattenånga, som höjer temperaturerna ännu mer. Nu visar forskarna att mängden vattenånga i atmosfären tvärtom minskade med tio procent mellan 2000 och 2009, trots att årtiondet var det varmaste i modern tid. Temperaturerna på jorden har inte ökat sedan 1998, efter att ha ökat stadigt i två decennier. Forskarna tror nu att orsaken är den minskade mängden vattenånga, men har ingen förklaring till fenomenet, utan konstaterar bara att klimatet visat sig vara mer komplext än förväntat. Det var vad jag hade förväntat mig.

Tom’s Diner

Häromdagen såg jag ett underbart program i SVT om Suzanne Vegas låt Tom’s Diner. "Tom's Diner" är en sång hon skrev 1981 för pianoackompanjemang. Den finns med i en a cappellaversion på hennes andra album Solitude Standing från 1987.

Den stora hitten från det albumet, och hennes största någonsin var annars ”Luka” som nådde tredjeplatsen på Billboard Hot 100, trots att den handlar om övergrepp på barn.

Gerde's Folk City i West Village i New York.
Suzanne Vega uppträdde i början på 1980-talet på Gerde’s Folk City på West 4th Street i West Village i New York, en musikhistorisk plats. Bob Dylan gjorde sitt första professionella gig där den 11 april 1961, tillsammans med John Lee Hooker. I september samma år uppmärksammades hans framträdande där i New York Times, varefter hans berömmelse växte. Nu finns tyvärr inte byggnaden kvar, fast den borde vara ett historiskt minnesmärke. Vega träffade sin nuvarande man där 1981.

Bob Dylan på Gerde's Folk City 1963.
Tom’s Diner användes senare i en remix av den brittiska gruppen DNA 1990 och blev en stor världshit. Därefter spelades den in av en rad andra artister. På albumet Tom's Album från 1991 finns såväl DNA-versionen som andra versioner av After One, Canasta, och Bingo Hand Job. Låten fanns också med som soundtrack i öppningsscenen på filmen Untamed Heart från 1993.

Tom's Restaurant, förebilden för Tom's Diner och Monk's Café i Seinfeld.
"Tom's Diner" avser restaurangen Tom's Restaurant vid hörnet av Broadway och 112:e gatan i New York, som senare förekommer i TV-serien Seinfeld som Monk's Cafe, och därför blivit världsberömd. (Byggnaden inrymmer händelsevis dessutom NASA's Goddard Institute for Space Studies, ett av de forskningsinstitut som lämnar konstiga klimatdata till FN:s klimatpanel IPCC.)
Sången handlar om någon som tar en kopp kaffe på restaurangen , en tidning, ett par kvinnor, en inne i restaurangen och en utanför i regnet och några kyrkklockor som slår i närheten, där Suzanne Vega nyligen har picknickat en natt tillsammans med en vän. Kyrkklockorna kommer från Cathedral of Saint John the Divine, som ligger mittemot vid slutet av gatan. Kaffet är avslutat och personen lämnar restaurangen för att hinna med tåget.

Vega skrev sången efter en kommentar från sin vän Brian Rose som sa att han i sitt arbete som fotograf ibland kände som att han såg sitt liv genom glas och blev vittne till en massa saker som han inte var delaktig i. Vegas a cappellaversion av Tom’s Diner användes även av Karlheinz Brandenburg för att testa MP3-formatet för att komprimera ljudfiler vid Fraunhofer Society. Därför har han informellt gett Suzanne Vega titeln "The Mother of the MP3".

Tom’s Diner
I am sitting
In the morning
At the diner
On the corner
I am waiting
At the counter
For the man
To pour the coffee
And he fills it
Only halfway
And before
I even argue
He is looking
Out the window
At somebody
Coming in

"It is always
Nice to see you"
Says the man
Behind the counter
To the woman
Who has come in
She is shaking
Her umbrella
And I look
The other way
As they are kissing
Their hellos
I'm pretending
Not to see them
Instead
I pour the milk

I open
Up the paper
There's a story
Of an actor
Who had died
While he was drinking
It was no one
I had heard of
And I'm turning
To the horoscope
And looking
For the funnies
When I'm feeling
Someone watching me
And so
I raise my head

There's a woman
On the outside
Looking inside
Does she see me?
No she does not
Really see me
Cause she sees
Her own reflection
And I'm trying
Not to notice
That she's hitching
Up her skirt
And while she's
Straightening her stockings
Her hair
Has gotten wet

Oh, this rain
It will continue
Through the morning
As I'm listening
To the bells
Of the cathedral
I am thinking
Of your voice...
And of the midnight picnic
Once upon a time
Before the rain began...
I finish up my coffee
It's time to catch the train

Indien får en egen klimatpanel - litar inte på IPCC

Indien ska skaffa sig en egen klimatpanel eftersom man inte anser sig kunna lita på FN:s klimatpanel IPCC. Det meddelade Indiens miljöminister Jairam Ramesh enligt uppgifter i Deccan Herald idag. ”Det går en hårfin gräns mellan klimatvetenskap och klimatreligion”, säger Ramesh till en indisk nyhetskanal. ”Jag är för klimatvetenskap men inte för klimatmission. Jag tror att folk har felanvänt IPCC:s rapport.”

Indiens miljöminister Jairam Ramesh
Det hela är ju lite pikant eftersom FN:s klimatpanel IPCC sedan 2002 leds av just en indier, Rajendra Kumar Pachauri. Han har ledande positioner i TERI, ett forsknings- och policyorgan i Indien och en rad andra organisationer inklusive Columbia University's International Research Institute for Climate and Society. I en serie artiklar har nyligen den brittiska tidningen Daily Telegraph hävdat att Pachauri mörkat intressekonflikten mellan att vara ordförande i IPCC och samtidigt rådgivare i energi- och miljöfrågor för en rad företag och organisationer som även inkluderar ekonomiska intressen. I Telegraph anklagas han för att ha gjort sig en förmögenhet på sina kopplingar till företag som handlar med utsläppsrätter. I vart fall har Rajendra Pachauris position som ordförande för IPCC inneburit en ansenlig inkomst för TERI, det institut han leder. Pachauri har förnekat alla anklagelser.

Rajendra Kumar Pachauri, ordförande i IPCC.
John Sauven, direktör för brittiska Greenpeace UK , har enligt Times krävt Pachauris avgång. ”IPCC behöver en ny ordförande som kan få allmänhetens förtroende genom mer rigorösa procedurer. IPCC behöver återfå sin trovärdighet, vilket jag inte tror kommer att ske med Pachauri som ordförande.”
IPCC:s svaghet var enligt Ramesh att de inte själva gjorde den grundläggande forskningen utan sammanställer sammanfattningar från publicerad litteratur. Han säger att IPCC har klantat sig när det gäller glaciärer, Amazonas, och om snöfall. Trots detta anser han att IPCC med ett nätverk av 200 forskare är en ansvarsfull aktör.
”Jag respekterar IPCC. Men samtidigt är Indien ett stort land. Vi kan inte bara förlita oss på IPCC. Därför har vi startat Indian Network on Comprehensive Climate Change Assessment (INCCA). Det har tillgång till 125 forskningsinstitutioner over hela Indien. Vi ska ha internationellt samarbete. Det är en slags Indiskt IPCC och inte en konkurrent till IPCC. Vi kommer att göra våra egna bedömningar, förklarar Ramesh. Den första klimatrapporten från den nya panelen kommer i november 2010. Vi kommer att titta på fyra sektorer – jordbruk, hälsa, vatten och skogar – och fyra regioner - Himalayas ekosystem, kustområden, de västra Ghatsbergen och nordöstregionen. Genom detta vill vi markera våra förpliktelser när det gäller klimatförändringar.”
Ramesh kommenterade också IPCC:s fadäs när det gäller Himalayas påstått bortsmälta glaciärer till 2035. ”Läget är allvarligt för glaciärerna, de drar sig tillbaka. Det är odiskutabelt att glaciärerna bryts ned, att massbalansen och snöbalansen är låg. Vi måste vara försiktiga inför framtiden, särskilt med hänsyn till vattenförsörjningen.”
Ramesh meddelade också att Indien ska starta ett National Institute of Himalayan Glaciology i Dehradun (Uttarakhand). Detta institut kommer att påbörja en rad program för att mäta, följa upp och modellera utvecklingen för glaciärerna och också titta på dem i ett regionalt perspektiv som inkluderar Pakistan, Nepal och andra områden.

Söderbokhandeln och andra bokhandlar på Söder

En bra bokhandel är ett nödvändigt inslag i staden, tycker jag. Här på Söder finns flera bra bokhandlar och andra ställen som säljer böcker vid sidan av annat, till exempel serietidningar eller lump. Stadsmissionen, Emmaus och Myrorna säljer begagnade böcker och har man tur kan man göra fynd för några kronor.

Det finns en koncentration till Götgatan, där det finns fyra riktiga bokaffärer och flera andra som också säljer böcker. Här finns Akademibokhandeln i den nya gallerian Skrapan sedan ett par år tillbaka. Det är en minivariant av deras bokhandel i city och numera har de begränsat antalet titlar ytterligare. Här hittar man alltså det mesta nyutgivet och storsäljande, men inte sånt som har några år på nacken och är lite smalare. Men personalen är vänlig och kunnig. Längre ner på Götgatan i köpcentrumet Ringen finns Göthes bokhandel (Bokia), som också är helt OK. I hörnet av Götgatan och Högbergsgatan ligger Pocket Shop. Där brukar jag bunkra ibland eftersom pocket är idealiska på längre utlandsresor, lätta och föga utrymmeskrävande i packningen.

Den absoluta favoriten är dock Söderbokhandeln mittemot emot på Götgatan. En del tycker att den är bäst i Stockholm. Där är böckerna absolut i fokus, mycket skönlitteratur och samhällsdebatt och ett stadigt utbud av smala titlar och böcker från delar av världen som de stora förlagen inte bryr sig så mycket om, asiatisk och rysk litteratur, till exempel. Antalet titlar är flera gånger fler än hos Akademibokhandeln och har man tur kan man lyssna på Miles Davis eller John Coltrane, medan man botaniserar i hyllorna, särskilt på söndagarna då en äldre vikarie håller ställningarna. Det finns en liten röd sammetssoffa där man kan sjunka ner och tänka igenom bokköpet. Innehavaren heter Anna Gillinger, som driver den tillsammans med sambon Bo Greider. Trots att konkurrensen ökat sedan Akademibokhandeln öppnade tycks den gå bra än så länge, men så är också läget utmärkt mellan Götgatsbacken och Medborgarplatsen. Numera har de också författaraftnar med uppläsningar och samtal kring böcker. Söderbokhandeln har funnits sedan 1927 och in te mycket har förändrats av inredningen sedan dess. Bokhyllorna går ända upp till taket längs långväggarna, och man behöver stegar för att nå de översta hyllorna. Färgen i taket hänger i flagor och man undrar hur de ska klara en ommålning, med alla böcker. Men det kanske får vänta.

Söderbokhandeln
En trevlig bokhandel är också Bokmagasinet som ligger på Hornsgatan vid Bysistorget. Den består egentligen av tre delar, en konventionell bokhandel, ett antikvariat som heter Tidevarvet och ett barnboksantikvariat i samma lokal. Här kan man hitta alla böcker jag läste som barn, till exempel B. Wahlströms oändliga serie av ungdomsböcker. Antikvariatsdelen är däremot inte särskilt märklig. Bokhandeln Bokslukaren på Mariatorget är specialiserad på barnböcker.

Bokslukaren
Sen finns det ju några specialbokhandlar som till exempel Konst-ig på Åsögatan, bara ett stenkast från Götgatan, med ett stort utbud av böcker inom konst, foto och design. Där finns också Vagabond resebokhandel i hörnet av Götgatan och Ölandsgatan, som har resehandböcker. Museishopen på Stadsmuseum har ett bra utbud av Stockholmiana. Så det finns ju en hel del när det gäller nya böcker.
Därför är det desto konstigare att det är så svagt med antikvariat, sedan Hundörat flyttade från S:t Paulsgatan. Antikvariat Mullvaden på Torkel Knutssonsgatan är så rörigt att det inte är någon större njutning att gå dit. Stockholms fotoantikvariat i lokalen intill är helt specialiserat på fotoböcker. Tyvärr måste man åka till andra stadsdelar än Söder för att hitta ett bra antikvariat, till exempel Alfa och Rönnells i city eller min konfirmationskompis Sigbjörn Ryös antikvariat på Kungsholmen.
Uppdatering den 11 februari
Det finns ytterligare ett litet antikvariat på Söder, Tälje på Bondegatan, nära Nytorgsgatan. Dessutom lär Hundörat ha en mycket liten lokal på Höga stigen bakom Mosebacke med verkliga rariteter, där det är öppet på torsdagseftermiddagar. Men det ändrar inte helhetsbilden.

Peter Bodén visar en sällsynt bok på antikvariatet vid Mosebacke.