Enligt teorin om den mänskligt orsakade globala uppvärmningen skulle uppvärmningen märkas tydligast vid polerna. Hur ligger det då till? Jag har tittat på en rad mätstationer i Arktis. Här kommer några exempel.
Eureka ligger på Baffin Island. Sommartemperaturen har varit extremt jämn här sedan 1947. Ingen ökning märks som skulle kunna förklara en avsmältning av sommarisen. Vintertemperaturen likaså mellan 1953 och 2002. På vintern smälter å andra sidan inga isar i Arktis.
Fyra mätstastioner i Nordvästterritoriet i Canada. Ingen av mätstationerna visar någon signifikant temperaturhöjning sedan 1942.
Tre mäststationer på norra Grönland. Den längsta mätserien är från Danmarkshavn, men visar ingen temperaturhöjning sedan 1949.
Dessa fyra ryska mätstationer ligger på en ö i norra ishavet, norr om det sibiriska fastlandet. Den längsta mätserien är från Salehard. Här kan man ana en höjning av temperaturen mellan 1883 och 1905, men därefter kan ingen temperaturhöjning anas. Inte heller de andra tre stationerna visar någon stigande temperatur sedan 1930-talet.
Dessa tre stationer ligger i Europeiska Ryssland och i Sibirien. Kanin Nos ligger vid Barents hav, Ostrov Dikson vid Sibiriens kust och Ostrov Vize på en ö i norra ishavet nordöst om Novaja Zemlja. Ingen temperaturstegring kan noteras vid någon av mätstationerna, dock en obetydlig temperaturminskning sedan 1940-talet vid de två senare. Medeltemperaturen vid Ostrov Dikson låg omkring -11 grader mellan 1920 och 1955, men närmare – 12 grader under perioden 1955-2000. Samtidigt är variationerna stora, ofta upp till fyra grader mellan närliggande år.
Man kan plocka fram fler mätstationer som inte ger någon annan bild. Det tycks alltså vara en myt att det skulle bli varmare i Arktis.
onsdag 31 mars 2010
tisdag 30 mars 2010
Global uppvärmning, havsströmmar och Arktis istäcke
SVT:s Vetenskapens värld i TV2 i går kväll hävdade att även om istäcket i Arktis har ökat de senaste åren, har det ändå blivit tunnare. Det har satellitmätningar visat, mätningar som i och för dig bara gjorts under några få år. Tidigare hemliga mätningar utförda av amerikanska ubåtar ska bekräfta att istäckets tjocklek i genomsnitt minskat från fyra till två meter på några decennier. Enligt programmet kan Nordpolen vara isfri sommartid inom 10-30 år, vi kan vara nära en s k tipping point. Enligt Vetenskapens värld är det den globala uppvärmningen som ligger bakom att istäcket tunnats ut. Ett program som lämnar många frågor obesvarade.
För mig verkar det underligt att istäcket kan bli större och samtidigt tunnare om det enbart skulle påverkas av temperaturen. Men det finns också teorier om att det inte främst är den globala uppvärmningen, som påverkar isens omfattning utan cirkulationen i haven och atmosfären. PDO, Pacific Decadal Oscillation, finns i Stilla havet och AMO, Atlantic Multidecadal Oscillation, i Atlanten. För temperaturen i Arktis skulle den viktigaste faktorn vara förändringar i luftströmmarna over Nordatlanten (AMO), medan betydelsen av luftströmmarna över Stilla havet (PDO) har mindre betydelse. Så här har temperaturen i Arktis och luft- och havsströmmarna varierat under 1900-talet.
Övre kurvan visar temperaturen i Arktis under 1900-talet. Undre kurvan visar variationerna i PDO+AMO (STD). Mörkblå linjer anger årliga värden lila 5 års rullande medelvärde. AMO+PDO hade en kall fas fram till 1920 som sammanföll med låga temperaturer i Arktis. Temperaturen i Arktis visade en topp 1935-1940 som sammanföll med höga värden för AMO+PDO. Från 1940 och fram till 1975 hade AMO+PDO en sjunkande fas. Temperaturen i Arktis föll under större delen av den perioden. Sedan 1965 har temperaturen ökat fram till 2000, vilket åter har sammanfallit med en stigande fas av AMO+PDO. Samvariationerna verkar slående, även om de inte är något bevis för ett orsakssamband. Men AGW-teorin förklarar temperaturen i Arktis sämre.
Under efterkrigstiden då koncentrationen av koldioxid i atmosfären stadigt har ökat har temperaturen i Arktis först sjunkit för att sedan stiga. Temperaturen i Arktis stöder således inte resultat från IPCC:s klimatmodeller, som förutspår en ökande temperatur som resultat av ökande koncentrationer av koldioxid i atmosfären.
För övrigt lär Sibirien och europeiska delen av Ryssland ha haft tre mycket kalla vintrar i rad. Den senaste kanske till och med den kallaste någonsin, enligt ryska forskare. Se kartan ovan. Professor Arkady Tishkov vid Geography Institute of Russian Institute of Science säger enligt Daily Mail att Sibirien och världen befinner sig i en period av långsiktig avkylning. Från vetenskaplig utgångspunkt är tal om flera graders global temperaturhöjning absurd, säger han. Frånvaron av tecken på temperaturhöjning i Sibirien, de tre senaste årens sjunkande temperatur i Arktis och det växande istäcket där stödjer antagandet om långsiktig nedkylning, säger professor Tishkov. Men om detta sades inte ett ord i Vetenskapens värld.
Om det har varit extremt kallt i Asien så har Canada upplevt en av de varmaste vintrarna på länge, vilket också syns på kartan. Forskare vid Environment Canada rapporterar om att årets vinter har varit 4 grader varmare än normalt och varmast sedan 1948. David Phillips, klimatolog vid Environment Canada, har inte upplevt något liknande. Han pekar på flera faktorer, bland annat El Nino, en förändring av vindarna och havsströmmarna i Stilla Havet. Alla årstider, men framförallt vintrarna har blivit varmare sedan 1948.
Extremt kallt och extremt varmt samtidigt således. Vad säger då medelvärden?
Uppdatering den 14 januari 2010
Andel minst 2 m tjock is ökade enligt PIPS2 cirka 50 procent mellan 2008 och 2010. Det tyder inte på att istäcket blivit tunnare, som VV hävdade.
För mig verkar det underligt att istäcket kan bli större och samtidigt tunnare om det enbart skulle påverkas av temperaturen. Men det finns också teorier om att det inte främst är den globala uppvärmningen, som påverkar isens omfattning utan cirkulationen i haven och atmosfären. PDO, Pacific Decadal Oscillation, finns i Stilla havet och AMO, Atlantic Multidecadal Oscillation, i Atlanten. För temperaturen i Arktis skulle den viktigaste faktorn vara förändringar i luftströmmarna over Nordatlanten (AMO), medan betydelsen av luftströmmarna över Stilla havet (PDO) har mindre betydelse. Så här har temperaturen i Arktis och luft- och havsströmmarna varierat under 1900-talet.
Övre kurvan visar temperaturen i Arktis under 1900-talet. Undre kurvan visar variationerna i PDO+AMO (STD). Mörkblå linjer anger årliga värden lila 5 års rullande medelvärde. AMO+PDO hade en kall fas fram till 1920 som sammanföll med låga temperaturer i Arktis. Temperaturen i Arktis visade en topp 1935-1940 som sammanföll med höga värden för AMO+PDO. Från 1940 och fram till 1975 hade AMO+PDO en sjunkande fas. Temperaturen i Arktis föll under större delen av den perioden. Sedan 1965 har temperaturen ökat fram till 2000, vilket åter har sammanfallit med en stigande fas av AMO+PDO. Samvariationerna verkar slående, även om de inte är något bevis för ett orsakssamband. Men AGW-teorin förklarar temperaturen i Arktis sämre.
Under efterkrigstiden då koncentrationen av koldioxid i atmosfären stadigt har ökat har temperaturen i Arktis först sjunkit för att sedan stiga. Temperaturen i Arktis stöder således inte resultat från IPCC:s klimatmodeller, som förutspår en ökande temperatur som resultat av ökande koncentrationer av koldioxid i atmosfären.
För övrigt lär Sibirien och europeiska delen av Ryssland ha haft tre mycket kalla vintrar i rad. Den senaste kanske till och med den kallaste någonsin, enligt ryska forskare. Se kartan ovan. Professor Arkady Tishkov vid Geography Institute of Russian Institute of Science säger enligt Daily Mail att Sibirien och världen befinner sig i en period av långsiktig avkylning. Från vetenskaplig utgångspunkt är tal om flera graders global temperaturhöjning absurd, säger han. Frånvaron av tecken på temperaturhöjning i Sibirien, de tre senaste årens sjunkande temperatur i Arktis och det växande istäcket där stödjer antagandet om långsiktig nedkylning, säger professor Tishkov. Men om detta sades inte ett ord i Vetenskapens värld.
Om det har varit extremt kallt i Asien så har Canada upplevt en av de varmaste vintrarna på länge, vilket också syns på kartan. Forskare vid Environment Canada rapporterar om att årets vinter har varit 4 grader varmare än normalt och varmast sedan 1948. David Phillips, klimatolog vid Environment Canada, har inte upplevt något liknande. Han pekar på flera faktorer, bland annat El Nino, en förändring av vindarna och havsströmmarna i Stilla Havet. Alla årstider, men framförallt vintrarna har blivit varmare sedan 1948.
Extremt kallt och extremt varmt samtidigt således. Vad säger då medelvärden?
Uppdatering den 14 januari 2010
Andel minst 2 m tjock is ökade enligt PIPS2 cirka 50 procent mellan 2008 och 2010. Det tyder inte på att istäcket blivit tunnare, som VV hävdade.
lördag 27 mars 2010
Istäcket i Arktis är nu normalt
Istäcket i Arktis tycks nu vara nära maximum för säsongen. Det är nu mer is än vid motsvarande tidpunkt under de tre närmast föregående åren 2007-2009 och mycket nära genomsnittet för perioden 1979-2006, som framgår av nedanstående diagram från den 26 mars 2010.
Så här ser istäcket ut på bild från samma dag.
Uppdatering den 28 mars
SvD:s Susanna Baltscheffsky skriver idag om "Klimatforskningens heta frågor". Hon påpekar att sommarisen 2007 var rekordliten, men talar inte om att istäcket ökat de tre senaste åren. Hon påstår dessutom att isen minskat med 12 procent per decennium, vilket skulle innebära en minskning med 36 procent sedan 1979. Då är det ju märkligt att istäcket fortfarande ligger på medeltalet sedan 1979.
fredag 26 mars 2010
Media och opinionen om Slussen
Dagens Nyheter har två dagar i rad presenterat artiklar med innebörden att folkopinionen är starkt kritisk mot förslaget till en ny utformning av Slussen. I flera debattartiklar i DN och SvD har förslaget också skällts ut efter noter. Man har däremot inte fångat upp dem som, liksom jag själv, anser att Slussenförslaget i grunden är bra, även om det fortfarande kan förbättras i vissa avseenden. Det är intressant att notera att folkopinionen åtminstone enligt vissa yttringar går tvärs emot den bild som förmedlas av media. Webbfrågan i DN lyder: Tycker du att förslaget innebär en förbättring av Slussen? Så här hade 15 327 personer svarat fram till kl 13.30 idag.
En klar majoritet av dem som svarat på DN:s webbfråga, 55 procent, anser alltså att det nuvarande förslaget till Slussen innebär en förbättring och bara 35 procent att det inte gör det. Resultatet går tvärs emot den bild som media förmedlar. Reservationer behövs förstås. Resultatet ska inte ses som representativt för allmänheten och inte heller för Internetanvändare eftersom urvalet av de röstande är okontrollerat. Det bör alltså tolkas med viss försiktighet. Ändå är det många människor, betydligt fler än vad som brukar ingå i vanliga opinionsundersökningar, och utslaget är klart. Det är ju ofta så att de nöjda håller tyst medan de missnöjda klagar. Frågan är om politikerna vågar stå upp för vad majoriteten här säger, eller om de kommer att vika sig för den högröstade mediaopinionen.
En klar majoritet av dem som svarat på DN:s webbfråga, 55 procent, anser alltså att det nuvarande förslaget till Slussen innebär en förbättring och bara 35 procent att det inte gör det. Resultatet går tvärs emot den bild som media förmedlar. Reservationer behövs förstås. Resultatet ska inte ses som representativt för allmänheten och inte heller för Internetanvändare eftersom urvalet av de röstande är okontrollerat. Det bör alltså tolkas med viss försiktighet. Ändå är det många människor, betydligt fler än vad som brukar ingå i vanliga opinionsundersökningar, och utslaget är klart. Det är ju ofta så att de nöjda håller tyst medan de missnöjda klagar. Frågan är om politikerna vågar stå upp för vad majoriteten här säger, eller om de kommer att vika sig för den högröstade mediaopinionen.
Kritiskt om Slussen från S:t Erik
Samfundet S:t Erik, där jag för övrigt är medlem, har nu yttrat sig över Slussenförslaget. Som väntat är det ett mycket kritiskt yttrande. Jag tycker inte att samfundet har rätt i sak och jag tror inte heller att de alternativ man vill föra fram är realistiska. Samfundet vill i stort slopa ny bebyggelse, och i stället ha ”småskalig bebyggelse för funktioner som behöver finnas på platsen”. Jag anar restaurang Strömmen i ny tappning, strömmingskiosken och kanske någon ny kafébyggnad eller korvkiosk. Det skulle innebära att platsen skulle karaktäriseras av fortsatt ödslighet och brist på stadskvaliteter och skulle plottras bort. Rent historiskt har det under flera hundra år funnits mängder med byggnader på platsen, som alla revs när dagens konstruktion byggdes omkring 1930. Man säger att man beskär utsikten, och att man snarare borde förstärka den. Men hur utsikten kommer att uppfattas beror på var man står. Det är korrekt att utsikten beskärs från nuvarande Södermalmstorg (idag i stort sett en trafikplats), men i stället tillkommer nya och bättre utsiktsplatser på den nya Slussenterassen.
Man talar om att förslaget skapar ”illusion av öppet vatten”, trots att en del av tanken faktiskt är att öka utflödet från Mälaren. Jag ser de nya vattenspeglar som tillkommer som en stor förbättring. Här kan man i själva verket också falla tillbaka på historien; det näs som binder samman Söder med Gamla stan på Stockholms äldsta karta från omkring 1620 var mycket smalt och låg på ungefär samma plats som det aktuella förslagets vägbro. Alla senare Slussenkonstruktioner har varit bredare, och allra bredast är 1930-talets anläggning.
Kerstin Westerlund Bjurström är ordförande i Samfundet S:t Erik
Man vill inte ha en bussterminal vid Slussen utan någon annan trafiklösning för Nacka-Värmdösektorn. Jag anar tunnelbana eller spårväg, och en tunnelbaneförlängning från Kungsträdgården till Nacka finns med i regionplaneförslaget, men först mellan 2020 och 2030. Först därefter skulle bussterminalen kunna avskaffas.
Samfundet vill också ”gräva ned tunnelbanan”. Denna möjlighet har enligt samfundet inte fått en kvalificerad och genomlysande utredning. SL har dock gjort en utredning om detta i samband med förslaget ”Ny syn på Slussen” för ett par år sedan, men allt kan naturligtvis utredas ännu mer. Om man skulle gräva ned tunnelbanan, vilket jag i och för sig skulle önska vore möjligt, skulle tunnelbanan behöva stängas av under minst ett år, men enligt SL troligen betydligt längre. Dagligen passerar omkring 300 000 resenärer sträckan mellan Slussen och T-Centralen. Det skulle krävas 480 extrabussar per timma för att ta hand om alla resenärer, eller en buss var 8:e sekund under högtrafik. Framkomligheten för en så stor mängd nya bussrörelser mellan söder och norr på befintligt gatunät blir mycket begränsad. I praktiken skulle dessutom tunnelbanetrafiken till Mörby Centrum och Ropsten bli svår att klara eftersom det inte finns någon depå på dessa sträckor. Rent praktiskt skulle det vara mycket svårt att lösa detta. Samfundet påtalar risken för översvämning av tunnelbanan vid Gamla stan, som ett motiv för nedgrävning. Tunnelbanan var hotat av översvämningarna år 2000, men har anpassats för att klara en vattennivå på 1,3 meter utan intrång av vatten i stationen, och med en vattennivå på upp till 1,5 meter, med stängd station. Det bör räcka långt eftersom Mälarens avtappningsmöjligheter förbättras med nya Slussen. Stockholms politiker har redan avfärdat tanken på ytterligare utredningar om en nedgrävning av tunnelbanan.
Eftersom samfundet för fram önskemål om att mycket omfattande tunnelbaneinvesteringar först ska göras, skulle ombyggnaden av Slussen behöva skjutas upp på en ganska lång framtid. I stället för att vara klar 2018 skulle en ny Slussen kanske stå klar 2030, vilket i så fall skulle innebära att fortsatt upprustning blir nödvändig. Därför tror jag inte heller att staden kommer att lyssna på samfundets synpunkter. Det är tråkigt att samfundet väljer en strategi som innebär att politikerna knappast kommer att lyssna på de kloka synpunkter som trots allt också finns i yttrandet.
Man talar om att förslaget skapar ”illusion av öppet vatten”, trots att en del av tanken faktiskt är att öka utflödet från Mälaren. Jag ser de nya vattenspeglar som tillkommer som en stor förbättring. Här kan man i själva verket också falla tillbaka på historien; det näs som binder samman Söder med Gamla stan på Stockholms äldsta karta från omkring 1620 var mycket smalt och låg på ungefär samma plats som det aktuella förslagets vägbro. Alla senare Slussenkonstruktioner har varit bredare, och allra bredast är 1930-talets anläggning.
Kerstin Westerlund Bjurström är ordförande i Samfundet S:t Erik
Man vill inte ha en bussterminal vid Slussen utan någon annan trafiklösning för Nacka-Värmdösektorn. Jag anar tunnelbana eller spårväg, och en tunnelbaneförlängning från Kungsträdgården till Nacka finns med i regionplaneförslaget, men först mellan 2020 och 2030. Först därefter skulle bussterminalen kunna avskaffas.
Samfundet vill också ”gräva ned tunnelbanan”. Denna möjlighet har enligt samfundet inte fått en kvalificerad och genomlysande utredning. SL har dock gjort en utredning om detta i samband med förslaget ”Ny syn på Slussen” för ett par år sedan, men allt kan naturligtvis utredas ännu mer. Om man skulle gräva ned tunnelbanan, vilket jag i och för sig skulle önska vore möjligt, skulle tunnelbanan behöva stängas av under minst ett år, men enligt SL troligen betydligt längre. Dagligen passerar omkring 300 000 resenärer sträckan mellan Slussen och T-Centralen. Det skulle krävas 480 extrabussar per timma för att ta hand om alla resenärer, eller en buss var 8:e sekund under högtrafik. Framkomligheten för en så stor mängd nya bussrörelser mellan söder och norr på befintligt gatunät blir mycket begränsad. I praktiken skulle dessutom tunnelbanetrafiken till Mörby Centrum och Ropsten bli svår att klara eftersom det inte finns någon depå på dessa sträckor. Rent praktiskt skulle det vara mycket svårt att lösa detta. Samfundet påtalar risken för översvämning av tunnelbanan vid Gamla stan, som ett motiv för nedgrävning. Tunnelbanan var hotat av översvämningarna år 2000, men har anpassats för att klara en vattennivå på 1,3 meter utan intrång av vatten i stationen, och med en vattennivå på upp till 1,5 meter, med stängd station. Det bör räcka långt eftersom Mälarens avtappningsmöjligheter förbättras med nya Slussen. Stockholms politiker har redan avfärdat tanken på ytterligare utredningar om en nedgrävning av tunnelbanan.
Eftersom samfundet för fram önskemål om att mycket omfattande tunnelbaneinvesteringar först ska göras, skulle ombyggnaden av Slussen behöva skjutas upp på en ganska lång framtid. I stället för att vara klar 2018 skulle en ny Slussen kanske stå klar 2030, vilket i så fall skulle innebära att fortsatt upprustning blir nödvändig. Därför tror jag inte heller att staden kommer att lyssna på samfundets synpunkter. Det är tråkigt att samfundet väljer en strategi som innebär att politikerna knappast kommer att lyssna på de kloka synpunkter som trots allt också finns i yttrandet.
torsdag 25 mars 2010
Bygga allt högre boningar
I går diskuterades detta spännande tema på ABF-huset av stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal, arkitekturhistorikern och Skönhetsrådets sekreterare Martin Rörby och den välkände arkitekten Gert Wingårdh. Utmärkt samtalsledare var Christoffer Barnekow. Det blev en intressant kväll, där de tre var överraskande överens om det mesta, men kanske inte alltid med den stora publiken.
Kristina Alvendal
Kristina Alvendal inledde med att tala om den växande täta staden, den hon kallar promenadstaden, som hon menar också är den trygga och attraktiva staden. Där Götgatan fortsätter med stadskvarter, butiker, bostäder och arbetsplatser på andra sidan Skanstullsbron. På motsvarande sätt fortsätter Södermalms kvartersbebyggelse på andra sidan Liljeholmsbron. Det splittrade förortslandskapet knyts ihop till en mer sammanhängande stad. Hon annonserade också att Stockholm i framtiden också ska få en arkitekturpolitik.
Tors torn i Norra stationsområdet.
Enligt Martin Rörby är staden en blandning av gammalt och nytt, av högt och lågt, och där förändringar hela tiden sker. Han visade med bilder hur olika stadsperspektiv ömsat skinn, som han uttryckte det, från den medeltida staden till 1800-talsstaden till den nutida staden, som när det Tessinska slottet ersatte den medeltida borgen Tre Kronor, eller när Kungsgatan eller Rosenbad byggdes, förändringar som vi idag inte kan tänka oss ogjorda. Det sker hela tiden en skalförändring från lägre till högre som är en naturlig del av stadens förändringsprocess. Men han menade också att det finns förändringar av ett annat slag, som till exempel Stockholm Waterfront och de kommande Tors Torn vid Norra stationsområdet, som han kallade ”elefant i porslinsbutik”. De applåder som detta uttryck framkallade i salen visade att flertalet av åhörarna var starkt kritiska till dessa fenomen.
Martin Rörby
Centerpartisten Per Ankersjö har sagt att Stockholm måste bejaka höga hus för att inte bli Europas Gävle. Martin Rörby menade att om Tors Torn blir ledstjärnan kan Stockholm snarare bli Europas Ankeborg (nya applåder). Kristina Alvendal lovade dock att utformningen av tornen ska ses över. Tack för det. Hon tyckte också att man ska vänta med slutomdömet om Waterfront tills byggnaden är färdigställd.
Viktoria Tower i Kista
Gert Wingårdh visade en rad bilder på sina nya projekt i Stockholm från det smäckra och eleganta Viktoria Tower, hotellet på 117,5 m och 33 våningar som nu är under byggnad vid Kistamässan, till ett kommande bostadshus på Hantverkargatan intill Kungsholmens gymnasium, med två rundade torn på 9 respektive 15 våningar.
Kv Basaren på Kungsholmen
De flesta projekten blir i mitt tycke positiva tillskott till Stockholms stadsbild, ibland men inte alltid lite högre än vad som är gängse idag, som Brovaktens två torn på nordvästra Kungsholmen, ett hus med 21 våningar vid Liljeholmskajen och Arenahuset i Solna på hela 28 våningar. Wingårdh, som alltså inte är främmande för höga hus i Stockholm, menade att det inte rimmar med Stockholms alltmer sekulära befolkning att det fortfarande nästan bara är kyrktorn som bryter igenom stadens silhuett.
Det nya Folkanhuset, projektbild.
Den diskussion som sedan följde tydde på att majoriteten av publiken var äldre konservativa Östermalmsbor, som varken tycker om höga hus eller förändringar i allmänhet, och alldeles särskilt inte det nya hus som ersatt Folkanhuset vid Östermalmstorg. Kristina Alvendal hade inte alldeles lätt att försvara de beslut som ofta i enighet tagits i Stadsbyggnadsnämnden. Men spridda applåder antydde att den yngre delen av publiken faktiskt bejakar ny spännande arkitektur och ett tätare och växande Stockholm.
Kristina Alvendal
Kristina Alvendal inledde med att tala om den växande täta staden, den hon kallar promenadstaden, som hon menar också är den trygga och attraktiva staden. Där Götgatan fortsätter med stadskvarter, butiker, bostäder och arbetsplatser på andra sidan Skanstullsbron. På motsvarande sätt fortsätter Södermalms kvartersbebyggelse på andra sidan Liljeholmsbron. Det splittrade förortslandskapet knyts ihop till en mer sammanhängande stad. Hon annonserade också att Stockholm i framtiden också ska få en arkitekturpolitik.
Tors torn i Norra stationsområdet.
Enligt Martin Rörby är staden en blandning av gammalt och nytt, av högt och lågt, och där förändringar hela tiden sker. Han visade med bilder hur olika stadsperspektiv ömsat skinn, som han uttryckte det, från den medeltida staden till 1800-talsstaden till den nutida staden, som när det Tessinska slottet ersatte den medeltida borgen Tre Kronor, eller när Kungsgatan eller Rosenbad byggdes, förändringar som vi idag inte kan tänka oss ogjorda. Det sker hela tiden en skalförändring från lägre till högre som är en naturlig del av stadens förändringsprocess. Men han menade också att det finns förändringar av ett annat slag, som till exempel Stockholm Waterfront och de kommande Tors Torn vid Norra stationsområdet, som han kallade ”elefant i porslinsbutik”. De applåder som detta uttryck framkallade i salen visade att flertalet av åhörarna var starkt kritiska till dessa fenomen.
Martin Rörby
Centerpartisten Per Ankersjö har sagt att Stockholm måste bejaka höga hus för att inte bli Europas Gävle. Martin Rörby menade att om Tors Torn blir ledstjärnan kan Stockholm snarare bli Europas Ankeborg (nya applåder). Kristina Alvendal lovade dock att utformningen av tornen ska ses över. Tack för det. Hon tyckte också att man ska vänta med slutomdömet om Waterfront tills byggnaden är färdigställd.
Viktoria Tower i Kista
Gert Wingårdh visade en rad bilder på sina nya projekt i Stockholm från det smäckra och eleganta Viktoria Tower, hotellet på 117,5 m och 33 våningar som nu är under byggnad vid Kistamässan, till ett kommande bostadshus på Hantverkargatan intill Kungsholmens gymnasium, med två rundade torn på 9 respektive 15 våningar.
Kv Basaren på Kungsholmen
De flesta projekten blir i mitt tycke positiva tillskott till Stockholms stadsbild, ibland men inte alltid lite högre än vad som är gängse idag, som Brovaktens två torn på nordvästra Kungsholmen, ett hus med 21 våningar vid Liljeholmskajen och Arenahuset i Solna på hela 28 våningar. Wingårdh, som alltså inte är främmande för höga hus i Stockholm, menade att det inte rimmar med Stockholms alltmer sekulära befolkning att det fortfarande nästan bara är kyrktorn som bryter igenom stadens silhuett.
Det nya Folkanhuset, projektbild.
Den diskussion som sedan följde tydde på att majoriteten av publiken var äldre konservativa Östermalmsbor, som varken tycker om höga hus eller förändringar i allmänhet, och alldeles särskilt inte det nya hus som ersatt Folkanhuset vid Östermalmstorg. Kristina Alvendal hade inte alldeles lätt att försvara de beslut som ofta i enighet tagits i Stadsbyggnadsnämnden. Men spridda applåder antydde att den yngre delen av publiken faktiskt bejakar ny spännande arkitektur och ett tätare och växande Stockholm.
onsdag 24 mars 2010
Grön el är bluff och cynisk spekulation
Häromdagen skrev två ekonomer, Thomas Broberg, fil dr i nationalekonomi, Konjunkturinstitutet och Runar Brännlund, professor i nationalekonomi, Centrum för miljö- och naturresursekonomi, Umeå universitet, på DN debatt att marknadsföringen av så kallad grön el är en stor bluff. Många svenska konsumenter väljer att köpa så kallad grön el av omsorg om miljön och klimatet. Men de är enligt skribenterna lurade. Någon undanträngning av smutsig el från kolkraftverk sker inte och det gröna valet minskar inte deras negativa miljöpåverkan.
De som producerar el från förnybara källor (vind, sol, och biobränslen) får ett elcertifikat för varje producerad megawattimme. Den som köper grön el betalar lite extra till elleverantören för att denna ska köpa in förnybar el för att elkundens miljöpåverkan ska bli mindre. Men elsystemet kan inte skilja grön el från icke förnybar el. Den smutsigaste elen producerad i utländska kolkraftverk ingår i handeln med utsläppsrätter. Eventuellt outnyttjade utsläppsrätter säljs vidare och förbrukas av andra till exempel industrin. Att köpa grön el påverkar därför inte de totala koldioxidutsläppen utan endast hur dessa fördelas mellan olika utsläppskällor inom utsläppshandelssystemet.
För att köp av grön el skulle få en positiv miljöeffekt måste den ledan till att ny grön el tillförs elmarknaden på bekostnad av mindre miljövänlig el. till exempel på grund av ökad lönsamhet och därmed ökat utbud. Men så sker inte på grund av systemet med elcertifikat, som är ett marknadsbaserat subventionssystem, som syftar till att öka produktionen av förnybar el med 25 TWh till år 2020. Elcertifikatsystemet innebär i praktiken ett tak för utbyggnaden av förnybar el. Om försäljningen av grön el ökar kommer det i bästa fall att leda till ett lägre pris på elcertifikat, men det blir inte mer ny grön el. Elcertifikatsystemet undergräver således marknaden för grön el. Systemet är paradoxalt nog särskilt bra för dem som inte köper grön el, eftersom de får ett något lägre elpris, vilket kan tyckas vara orättvist mot dem som köper grön el i tron att de gör något för miljön.
Det är cyniskt av elbolag att spekulera i människors vilja till att förbättra miljön och deras okunskap om den komplicerade elmarknaden genom att sälja en produkt som köparen inte får. Det finns ett tjugotal elbolag som säljer grön el till sina kunder. De lägger på en extra avgift för grön el, trots att den i själva verket, på grund av elcertifikatsystemet, är billigare att producera. Konsumentverket borde därför omedelbart inleda ett ärende om vilseledande marknadsföring mot dessa bolag. Det finns också mängder med bolag som marknadsför sig själva med att de ”endast använder grön el”. Eftersom det inte går att skilja ut gröna amperetimmar i vägguttagen från sådana som kommer från kärnkraft eller kolkraft är det i grunden också en stor bluff och spekulation i människors okunskap.
De som producerar el från förnybara källor (vind, sol, och biobränslen) får ett elcertifikat för varje producerad megawattimme. Den som köper grön el betalar lite extra till elleverantören för att denna ska köpa in förnybar el för att elkundens miljöpåverkan ska bli mindre. Men elsystemet kan inte skilja grön el från icke förnybar el. Den smutsigaste elen producerad i utländska kolkraftverk ingår i handeln med utsläppsrätter. Eventuellt outnyttjade utsläppsrätter säljs vidare och förbrukas av andra till exempel industrin. Att köpa grön el påverkar därför inte de totala koldioxidutsläppen utan endast hur dessa fördelas mellan olika utsläppskällor inom utsläppshandelssystemet.
För att köp av grön el skulle få en positiv miljöeffekt måste den ledan till att ny grön el tillförs elmarknaden på bekostnad av mindre miljövänlig el. till exempel på grund av ökad lönsamhet och därmed ökat utbud. Men så sker inte på grund av systemet med elcertifikat, som är ett marknadsbaserat subventionssystem, som syftar till att öka produktionen av förnybar el med 25 TWh till år 2020. Elcertifikatsystemet innebär i praktiken ett tak för utbyggnaden av förnybar el. Om försäljningen av grön el ökar kommer det i bästa fall att leda till ett lägre pris på elcertifikat, men det blir inte mer ny grön el. Elcertifikatsystemet undergräver således marknaden för grön el. Systemet är paradoxalt nog särskilt bra för dem som inte köper grön el, eftersom de får ett något lägre elpris, vilket kan tyckas vara orättvist mot dem som köper grön el i tron att de gör något för miljön.
Det är cyniskt av elbolag att spekulera i människors vilja till att förbättra miljön och deras okunskap om den komplicerade elmarknaden genom att sälja en produkt som köparen inte får. Det finns ett tjugotal elbolag som säljer grön el till sina kunder. De lägger på en extra avgift för grön el, trots att den i själva verket, på grund av elcertifikatsystemet, är billigare att producera. Konsumentverket borde därför omedelbart inleda ett ärende om vilseledande marknadsföring mot dessa bolag. Det finns också mängder med bolag som marknadsför sig själva med att de ”endast använder grön el”. Eftersom det inte går att skilja ut gröna amperetimmar i vägguttagen från sådana som kommer från kärnkraft eller kolkraft är det i grunden också en stor bluff och spekulation i människors okunskap.
söndag 21 mars 2010
Oprecis och substanslös kritik av Slussen
Nio arkitekter och andra personer från kultureliten, med två professorer i spetsen, kritiserar i dagens SvD förslaget till Nya Slussen. Förslaget är enligt skribenterna ”ett av de sämsta som presenterats under tjugo år av tävlingar och parallella uppdrag om en ny utformning av Slussen”. Det vill inte säga lite, eftersom det är åtskilliga förslag som sett dagens ljus under dessa år, och många av dessa har också kritiserats hårt. Vad man skulle göra i stället sägs det däremot knappast ett ord om i debattartikeln. Kanske det beror på att man egentligen är oeniga om detta även bland skribenterna. Kanske några vill bevara dagens överdimensionerade biltrafikkarusell, medan andra vill bygga nytt. Men det hjälper inte så långt att enas om att vara emot något, om man ska komma fram till ett förslag som ska kunna få större uppslutning. Man måste också komma överens om vad man är för, vilket kanske ställer betydligt högre krav. Kanske skulle vi helt enkelt riva alltihop och låta folk ta färjan över vattnet i fortsättningen?
Debattartikeln i SvD är dock tämligen oprecis i sin kritik, men full av värdeladdade ord. Man pratar om "övergrepp på vår stad som kommande generationer aldrig lär förlåta". Det framgår att man är negativ till planskild trafikseparering, att broarna är parallella och att exploateringen är hänsynslös. Man skulle kunna säga att kritiken är utpräglat populistisk. Om man inte begränsar sig till att med Slussen avse området mellan Söder Mälarstrand och Gamla stan, utan också inkluderar Ryssgården och Södermalmstorg är kritiken dessutom i sak felaktig och tveksam på många punkter. Man påstår att bilarna dominerar totalt, trots att trafikytorna minskats kraftigt och gångtrafikytorna ökats i motsvarande grad jämfört med dagens situation. Man påstår att de frilagda öppna vattenströmmarna skapar en barriär trots att betongytorna mellan Gamla stans och Söders bebyggelseområden idag utgör en mycket större barriär. En ny bro för gång- och cykeltrafik tillkommer dessutom utmed tunnelbanan. Åtminstone jag ser de nya vattenspeglar som tillkommer och att Nils Ericssons gamla slusskanal öppnas igen som en stor förbättring. Man påstår att det tillkommer ”en mycket stor bebyggelsemassa framför Södermalmstorg och Katarinahissen”, vilket naturligtvis beror på från vilket håll dessa betraktas. Att Södermalmstorg avgränsas med bebyggelse på fyra sidor i stället för idag endast på två sidor, är en stor kvalitetshöjning av denna plats. Eftersom Katarinahissen kommer att stå på det nya Katarinahissentorget och omges av betydligt större gångtrafikytor jämfört med idag, är det svårt att förstå kritiken, om inte ordet "bebyggelsemassa" i sig är negativt. Som arkitekt och stadsbyggare kan jag inte se att byggnader i sig är någonting negativt som en del av staden.
Efter tjugo års debatt om hur nya Slussen ska utformas börjar det bli dags att komma till skott. Jag har själv i tidigare inlägg framfört på vilka punkter man borde kunna förbättra dagens förslag. Innan man kan ta de nios inlägg på allvar är det ett rimligt minimikrav att de också förklarar vad man bör göra i stället.
Debattartikeln i SvD är dock tämligen oprecis i sin kritik, men full av värdeladdade ord. Man pratar om "övergrepp på vår stad som kommande generationer aldrig lär förlåta". Det framgår att man är negativ till planskild trafikseparering, att broarna är parallella och att exploateringen är hänsynslös. Man skulle kunna säga att kritiken är utpräglat populistisk. Om man inte begränsar sig till att med Slussen avse området mellan Söder Mälarstrand och Gamla stan, utan också inkluderar Ryssgården och Södermalmstorg är kritiken dessutom i sak felaktig och tveksam på många punkter. Man påstår att bilarna dominerar totalt, trots att trafikytorna minskats kraftigt och gångtrafikytorna ökats i motsvarande grad jämfört med dagens situation. Man påstår att de frilagda öppna vattenströmmarna skapar en barriär trots att betongytorna mellan Gamla stans och Söders bebyggelseområden idag utgör en mycket större barriär. En ny bro för gång- och cykeltrafik tillkommer dessutom utmed tunnelbanan. Åtminstone jag ser de nya vattenspeglar som tillkommer och att Nils Ericssons gamla slusskanal öppnas igen som en stor förbättring. Man påstår att det tillkommer ”en mycket stor bebyggelsemassa framför Södermalmstorg och Katarinahissen”, vilket naturligtvis beror på från vilket håll dessa betraktas. Att Södermalmstorg avgränsas med bebyggelse på fyra sidor i stället för idag endast på två sidor, är en stor kvalitetshöjning av denna plats. Eftersom Katarinahissen kommer att stå på det nya Katarinahissentorget och omges av betydligt större gångtrafikytor jämfört med idag, är det svårt att förstå kritiken, om inte ordet "bebyggelsemassa" i sig är negativt. Som arkitekt och stadsbyggare kan jag inte se att byggnader i sig är någonting negativt som en del av staden.
Efter tjugo års debatt om hur nya Slussen ska utformas börjar det bli dags att komma till skott. Jag har själv i tidigare inlägg framfört på vilka punkter man borde kunna förbättra dagens förslag. Innan man kan ta de nios inlägg på allvar är det ett rimligt minimikrav att de också förklarar vad man bör göra i stället.
fredag 19 mars 2010
Peshwa Wadas – indisk arkitektur som försvinner
En byggnadstyp som en gång karaktäriserade den indiska staden Pune i Maharashtra är de två-, tre- eller ibland fyravånings bostadshus med balkonger eller loftgångar med dekorerade räcken i trä eller smide mot gatan med entréer till olika rum i byggnaden.
Wada i centrala Pune.
Det lär ha funnits 15 000 sådana byggnader i Pune. Många är idag borta och ersätts av intetsägande modern högre bebyggelse. De som är kvar står nästan undantagslöst och förfaller.
Vishrambaug Wada i Pune från 1807.
Byggnadsstilen kallas Peshwa-stil efter forna makthavare från 1700-talets början, men har längre tradition här än så. När Pune blev huvudstad i Peshwariket, Maratha Kingdom, i början på 1700-talet byggdes borgen Shaniwarwada. Den blev riktmärket för de förnämligare bostadshus som byggdes av generaler och andra i högre ställning, inte bara för kärnfamiljerna utan för den utvidgade familjen med söner och döttrar och tjänstefolk.
Gamla Pune med wadas.
En wada är byggd kring en eller flera innegårdar som utgör den privata sfären. Antalet rum kunde variera mellan 20 och ända upp till 50. Byggnaderna byggdes ofta i sten eller tegel och putsades med en ljus lera, med inblandning av annat material som förstärkning. De rikt dekorerade verandaräckena mot gatan är karaktäristiskt för den gamla staden i Pune. När Peshwariket dukade under för britterna i början på 1800-talet, brändes Shaniwarwada och wadas började förfalla.
Wada i centrala Pune.
Britterna föredrog att i stället bygga envåningshus i sten i området Deccan-Gymkhana väster om den gamla staden, Peth. Vid översvämningen 1961 spolades många gamla wadas bort. Idag finns bara 10-12 ursprungliga wadas kvar från Peshwatiden, och de flesta är ombyggda och förvanskade. De många senare byggda är mer eller mindre förfallna. Sedan 30-40 år tillbaka finns det dessutom en lag om hyreskontroll. Om de hyrs ut av ägaren räcker inte den reglerade hyran till något underhåll, och ägaren behöver ändå betala fastighetsskatt till kommunen. Så husen underhålls inte längre.
Planritning over en traditionell indisk wada.
Wada i centrala Pune.
Wada i centrala Pune.
Det lär ha funnits 15 000 sådana byggnader i Pune. Många är idag borta och ersätts av intetsägande modern högre bebyggelse. De som är kvar står nästan undantagslöst och förfaller.
Vishrambaug Wada i Pune från 1807.
Byggnadsstilen kallas Peshwa-stil efter forna makthavare från 1700-talets början, men har längre tradition här än så. När Pune blev huvudstad i Peshwariket, Maratha Kingdom, i början på 1700-talet byggdes borgen Shaniwarwada. Den blev riktmärket för de förnämligare bostadshus som byggdes av generaler och andra i högre ställning, inte bara för kärnfamiljerna utan för den utvidgade familjen med söner och döttrar och tjänstefolk.
Gamla Pune med wadas.
En wada är byggd kring en eller flera innegårdar som utgör den privata sfären. Antalet rum kunde variera mellan 20 och ända upp till 50. Byggnaderna byggdes ofta i sten eller tegel och putsades med en ljus lera, med inblandning av annat material som förstärkning. De rikt dekorerade verandaräckena mot gatan är karaktäristiskt för den gamla staden i Pune. När Peshwariket dukade under för britterna i början på 1800-talet, brändes Shaniwarwada och wadas började förfalla.
Wada i centrala Pune.
Britterna föredrog att i stället bygga envåningshus i sten i området Deccan-Gymkhana väster om den gamla staden, Peth. Vid översvämningen 1961 spolades många gamla wadas bort. Idag finns bara 10-12 ursprungliga wadas kvar från Peshwatiden, och de flesta är ombyggda och förvanskade. De många senare byggda är mer eller mindre förfallna. Sedan 30-40 år tillbaka finns det dessutom en lag om hyreskontroll. Om de hyrs ut av ägaren räcker inte den reglerade hyran till något underhåll, och ägaren behöver ändå betala fastighetsskatt till kommunen. Så husen underhålls inte längre.
Planritning over en traditionell indisk wada.
Wada i centrala Pune.
torsdag 18 mars 2010
Att äta kor i Indien och i Frankrike
Shivaji marknad i östra Pune.
Jag skrev ju i en blogg häromsistens att indierna ju inte äter kor, vilket ju är en sanning med modifikation. Jag pekade på matsedeln på en restaurang häromdan och frågade servitrisen: ”på matsedeln finns maträtter med nötkött, men indierna äter väl inte kor?” ”Hinduer äter inte kor”, rättade hon mig då med eftertryck, som om hinduerna var en exotisk liten minoritet i detta väldiga land, ”men många andra gör det”.
Och på sätt och vis har hon ju rätt. Av Indiens 1 200 miljoner människor är bara 80 procent hinduer, och det innebär att det finns mer än 140 miljoner människor här som inte är hinduer. De största grupperna är muslimer och kristna, som ju kan tänka sig att äta nötkött.
Häromdagen besökte jag en av staden Punes marknader. Det finns en särskild fiskhall, trots att Pune ligger en bra bit från havet. Där finns förstås frukt, grönsaker, kött, såväl lamm som kyckling, även levande djur. Kanske något överraskande finns det en särskild hall också för nötkött. Men vad för rätter gör man egentligen av kohuvuden?
I Lyon finns för övrigt en av de moderna stadsspårvägar som numera byggs på många ställen i Europa för att höja stadens och kollektivtrafikens attraktivitet. Men det är egentligen en annan historia.
Jag skrev ju i en blogg häromsistens att indierna ju inte äter kor, vilket ju är en sanning med modifikation. Jag pekade på matsedeln på en restaurang häromdan och frågade servitrisen: ”på matsedeln finns maträtter med nötkött, men indierna äter väl inte kor?” ”Hinduer äter inte kor”, rättade hon mig då med eftertryck, som om hinduerna var en exotisk liten minoritet i detta väldiga land, ”men många andra gör det”.
Och på sätt och vis har hon ju rätt. Av Indiens 1 200 miljoner människor är bara 80 procent hinduer, och det innebär att det finns mer än 140 miljoner människor här som inte är hinduer. De största grupperna är muslimer och kristna, som ju kan tänka sig att äta nötkött.
Häromdagen besökte jag en av staden Punes marknader. Det finns en särskild fiskhall, trots att Pune ligger en bra bit från havet. Där finns förstås frukt, grönsaker, kött, såväl lamm som kyckling, även levande djur. Kanske något överraskande finns det en särskild hall också för nötkött. Men vad för rätter gör man egentligen av kohuvuden?
Ett svar kan man få i Frankrike. Jag var på en restaurang i Lyon en gång, där det i övrigt nästan bara serverades olika slags inälvor. Där åt jag komule, som räknas som delikatess i Frankrike, bräserad eller kokt. Det är främst kinden som äts men hel mule serveras ibland. Köttet är grovtrådigt och mycket smakrikt. Det lär vara nästan omöjligt att få tag på kindkött i Sverige, eftersom kohuvudet tas bort direkt vid slakten. Inte så i Indien.
Spårväg i LyonI Lyon finns för övrigt en av de moderna stadsspårvägar som numera byggs på många ställen i Europa för att höja stadens och kollektivtrafikens attraktivitet. Men det är egentligen en annan historia.
tisdag 16 mars 2010
Samhälle, barn och befolkningstillväxt
I Sverige ligger antalet barn per kvinna i genomsnitt runt 1,8 och pendlar lite upp och ner. Att vi föder så pass många barn i Sverige beror på att vi har ett någorlunda jämställt samhälle och en bra barnomsorg. Kvinnor behöver inte välja mellan barn och yrkeskarriär, de kan ha båda. Det är ett samhälle där barn är välkomna. För att Sverige på sikt ska behålla storleken på sin befolkning skulle siffran behöva ligga på strax över 2,0. Att Sveriges befolkning ändå ökar beror på invandringen, oftast från länder där barnantalet fortfarande är betydligt högre. Detta är bra, eftersom vårt glesa land kan härbärgera många fler, och eftersom vi annars skulle få en skev befolkningsstruktur.
Detta gäller också i EU i stort, som genomsnittligt ligger på 1,5 barn per kvinna. Befolkningen i EU växer enbart tack vare invandringen från andra delar av världen, framförallt från Nordafrika, Mellanöstern och Latinamerika. EU har en splittrad syn på invandringen. Dels försöker man förhindra den genom att öka bevakningen av gränserna, dels är man beroende av den för att klara arbetskraftsförsörjningen inom många samhällssektorer.
Det finns många länder i Europa där antalet barn per kvinna ligger långt under 2, kanske bara strax över ett. Det är ett tecken på ett samhälle som inte är jämställt och inte erbjuder en bra barnomsorg. Kvinnor måste välja mellan yrkeskarriär och barn, om de inte kan förlita sig på hjälp från far- och morföräldrar. Det är inte ett samhälle där barn självklart är välkomna. Så här är det i länder som Tyskland, Italien och numera också Spanien med 1,3 barn per kvinna. Ryssland och Östeuropa har också extremt låga födelsetal. Bottenrekordet var gamla Östtyskland med 0,8 barn per kvinna år 1994. I Japan och Sydkorea föder kvinnorna 1,2 barn i snitt. USA ligger på 2,05 barn per kvinna, enbart tack vare högre födelsetal hos nyinvandrade kvinnor.
De delar av världen som fortfarande har höga födelsetal är Afrika, Mellanöstern, Sydasien och delar av Latinamerika. Högst ligger länder som Niger, Angola och Nigeria med 5-7 barn per kvinna. Men även här sjunker födelsetalen och det ekonomiskt växande Indien ligger numera på 2,8, men bara runt 2,4 i storstäderna.
Antalet barn per kvinna i världen, blått är låga tal, medan grönt, gult och rött är höga tal.
Antalet barn per kvinna i världen sjunker stadigt och är nu 2,55. Det kommer att nå brytpunkten 2,1 senast om 40 år, men möjligen betydligt tidigare. Sambandet mellan ekonomisk utveckling och barnafödande är extremt tydligt vilket framgår av nedanstående diagram, som visar BNP per capita på den horisontella axeln och antal barn per kvinna på den vertikala.
Det bästa sättet att få ned befolkningstillväxten är därför att hjälpa de länder i världen, som fortfarande har höga födelsetal och som nästan undantagslöst ligger i Afrika, till ekonomisk och social utveckling. De rika länderna i världen har redan låga födelsetal. Att dessa länder skulle sätta upp mål om minskande befolkning, som debattörerna föreslog i Dagens Nyheter härom dagen, skulle inte bara vara fullständigt verkningslöst för att minska jordens befolkningstillväxt. Det skulle dessutom öka klyftorna i världen eftersom det enda sättet dessa länder skulle kunna hindra befolkningstillväxten på, skulle vara att minska eller stoppa invandringen från fattiga länder. Det skulle inte påverka jordens befolkning som helhet. Det är tvärtom bra om de rika länderna önskar en befolkningsökning i sina länder, eftersom det innebär att de är beredda att ta emot fler invandrare från fattigare länder med knappa resurser.
Detta gäller också i EU i stort, som genomsnittligt ligger på 1,5 barn per kvinna. Befolkningen i EU växer enbart tack vare invandringen från andra delar av världen, framförallt från Nordafrika, Mellanöstern och Latinamerika. EU har en splittrad syn på invandringen. Dels försöker man förhindra den genom att öka bevakningen av gränserna, dels är man beroende av den för att klara arbetskraftsförsörjningen inom många samhällssektorer.
Det finns många länder i Europa där antalet barn per kvinna ligger långt under 2, kanske bara strax över ett. Det är ett tecken på ett samhälle som inte är jämställt och inte erbjuder en bra barnomsorg. Kvinnor måste välja mellan yrkeskarriär och barn, om de inte kan förlita sig på hjälp från far- och morföräldrar. Det är inte ett samhälle där barn självklart är välkomna. Så här är det i länder som Tyskland, Italien och numera också Spanien med 1,3 barn per kvinna. Ryssland och Östeuropa har också extremt låga födelsetal. Bottenrekordet var gamla Östtyskland med 0,8 barn per kvinna år 1994. I Japan och Sydkorea föder kvinnorna 1,2 barn i snitt. USA ligger på 2,05 barn per kvinna, enbart tack vare högre födelsetal hos nyinvandrade kvinnor.
De delar av världen som fortfarande har höga födelsetal är Afrika, Mellanöstern, Sydasien och delar av Latinamerika. Högst ligger länder som Niger, Angola och Nigeria med 5-7 barn per kvinna. Men även här sjunker födelsetalen och det ekonomiskt växande Indien ligger numera på 2,8, men bara runt 2,4 i storstäderna.
Antalet barn per kvinna i världen, blått är låga tal, medan grönt, gult och rött är höga tal.
Antalet barn per kvinna i världen sjunker stadigt och är nu 2,55. Det kommer att nå brytpunkten 2,1 senast om 40 år, men möjligen betydligt tidigare. Sambandet mellan ekonomisk utveckling och barnafödande är extremt tydligt vilket framgår av nedanstående diagram, som visar BNP per capita på den horisontella axeln och antal barn per kvinna på den vertikala.
Det bästa sättet att få ned befolkningstillväxten är därför att hjälpa de länder i världen, som fortfarande har höga födelsetal och som nästan undantagslöst ligger i Afrika, till ekonomisk och social utveckling. De rika länderna i världen har redan låga födelsetal. Att dessa länder skulle sätta upp mål om minskande befolkning, som debattörerna föreslog i Dagens Nyheter härom dagen, skulle inte bara vara fullständigt verkningslöst för att minska jordens befolkningstillväxt. Det skulle dessutom öka klyftorna i världen eftersom det enda sättet dessa länder skulle kunna hindra befolkningstillväxten på, skulle vara att minska eller stoppa invandringen från fattiga länder. Det skulle inte påverka jordens befolkning som helhet. Det är tvärtom bra om de rika länderna önskar en befolkningsökning i sina länder, eftersom det innebär att de är beredda att ta emot fler invandrare från fattigare länder med knappa resurser.
Gudhi Padwa firas i Pune med nya träd
Idag är det Gudhi Padwa, den första dagen på de hinduiska nyåret. Det firas i Indien med Gudhi, som är en lång bambukäpp klädd med silkestyg och med en upp-och-nervänd kopparkittel på toppen. Den placeras nära husets entré. Den ska inspirera till att tänka stort till det allra bästa. Man ska tala väl och undvika käbbel och gräl. Silket syftar på upphöjda värden och ett rent rykte. Det upp-och-nedvända kärlet handlar inte som man kunde tänka om att ”tomma tunnor skramla mest” utan däremot om att tänka vist och logiskt. Som vanligt vid hinduiska helger passar man på att äta sötsaker.
Kopparkitteln på Gudhin är försedd med en swastika. Ordet swastika är sanskrit och symbolen har använts sedan tusentals år i Indien. Den används ännu idag ofta i religiösa sammanhang kopplat till hinduism, buddhism och Jainism, och är inte som hos oss förknippad med nazismen. I kommunalhusets entréhall passar man på att dekorera golvet med färgpulver.
Det färdiga resultatet syns nedan.
Nyåret är början på en ny odlingssäsong. Kommunalförvaltningen delar ut 2 000 små trädplantor att planteras ut i staden. Men det lönar sig inte just nu. Det är så varmt och torrt att det är bäst att vänta till monsunen om drygt två månader. Då kommer de unga trädplantorna att få en bra start i livet.
Kopparkitteln på Gudhin är försedd med en swastika. Ordet swastika är sanskrit och symbolen har använts sedan tusentals år i Indien. Den används ännu idag ofta i religiösa sammanhang kopplat till hinduism, buddhism och Jainism, och är inte som hos oss förknippad med nazismen. I kommunalhusets entréhall passar man på att dekorera golvet med färgpulver.
Det färdiga resultatet syns nedan.
Nyåret är början på en ny odlingssäsong. Kommunalförvaltningen delar ut 2 000 små trädplantor att planteras ut i staden. Men det lönar sig inte just nu. Det är så varmt och torrt att det är bäst att vänta till monsunen om drygt två månader. Då kommer de unga trädplantorna att få en bra start i livet.
måndag 15 mars 2010
Felciterad FN-rapport lurade fyra omdömeslösa akademiker
De fyra akademiker som i Dagens Nyheter häromdagen på fullt allvar hävdade att dagens födelsetal på 2,6 barn per kvinna skulle leda till 134 000 miljarder människor om 300 år saknade uppenbarligen sinne för elementär matematik. De har visserligen citerat rätt i FN-rapporten. Där är står det ”A fifth scenario... ... holding total fertility indefinitely at its level in 1995-2000... ... produces an unrealistic, and almost unimaginable world population of 134 trillion by 2300”, men det gör inte det hela mera rimligt för det. FN-rapporten har nämligen inte räknat med 2,6 barn per kvinna i genomsnitt. Länder med högre födelsetal kommer nämligen snart att dominera så att födelsetalet i världen i genomsnitt närmar sig 4 barn per kvinna. De vilseleder alltså läsarna medvetet.
Tänk efter själv. Vi är idag år 2010 ungefär 6,8 miljarder människor. På en generation, ca 30 år blir det med 2,6 barn per kvinna 8,8 miljarder, dvs ungefär den världsbefolkning som FN räknar med i sitt medelscenario för 2050. På två generationer blir det 14,1 miljarder. På 10 generationer, ca 300 år, blir det 607,5 miljarder, visserligen enormt många, men mindre än en tvåhundradel av vad FN-rapporten och akademikerna påstår i Dagens Nyheter. Man kan räkna noggrannare med livslängd och dödlighet men det ändrar inte slutsatsen. De är ute och cyklar och saknar uppenbarligen allt omdöme, när de oreflekterat refererar en uppenbart orimlig siffra. Ändå påstås de vara befolkningsexperter.
Tänk efter själv. Vi är idag år 2010 ungefär 6,8 miljarder människor. På en generation, ca 30 år blir det med 2,6 barn per kvinna 8,8 miljarder, dvs ungefär den världsbefolkning som FN räknar med i sitt medelscenario för 2050. På två generationer blir det 14,1 miljarder. På 10 generationer, ca 300 år, blir det 607,5 miljarder, visserligen enormt många, men mindre än en tvåhundradel av vad FN-rapporten och akademikerna påstår i Dagens Nyheter. Man kan räkna noggrannare med livslängd och dödlighet men det ändrar inte slutsatsen. De är ute och cyklar och saknar uppenbarligen allt omdöme, när de oreflekterat refererar en uppenbart orimlig siffra. Ändå påstås de vara befolkningsexperter.
söndag 14 mars 2010
Nymalthusiansk skrämselprogandanda om befolkning
Fyra personer skriver idag en dåligt underbyggd debattartikel i Dagens Nyheter, där man försöker skrämma med befolkningsexplosion, ungefär som Tomas Malthus eller Paul Ehrlich på sin tid. Malthus var en brittisk präst och ekonom, som 1798 skrev boken ”An Essay on the Principle of Population”. Där drev han tesen att befolkningen tenderar öka exponentiellt medan matproduktionen ökar långsammare varför svält kommer att uppstå. Paul Ehrlich är en amerikansk biolog, som 1968 skrev boken Befolkningsexplosionen (svensk översättning 1972). Ehrlich förutspådde att hundratals miljoner människor skulle svälta till döds under 1970- och 1980-talen, och att det var en omöjlighet att Indien skulle kunna föda 200 miljoner ytterligare invånare år 1980. Orsaken var enligt Ehrlich att folkökningen översteg de tillgängliga resurserna, men ingen av dessa profetior har besannats. Som professor Hans Rosling har påpekat i många sammanhang har världens befolkning fått det mycket bättre i nästan alla avseenden, samtidigt som vi har blivit fler än någonsin tidigare.
Nu är det nymalthusianerna eller nyehrlichianerna Cecilia Boldemann, docent, Karolinska institutet, Magnus Henrekson, professor, vd Institutet för näringslivsforskning (IFN), Stig-Olof Holm, lektor i ekologi, Umeå universitet, och John Tempel, sociolog, Karolinska institutet, som försöker skrämmas med befolkningssiffror som är rena fantasier och som saknar all verklighetsförankring. Man påstår att ”Med dagens födelsetal är vi snart 134 000 miljarder”. Med snart menas i detta sammanhang år 2300, och bygger under med lösryckta siffror ur FN-rapporten ”World Population to 2300”.
Nu är det nymalthusianerna eller nyehrlichianerna Cecilia Boldemann, docent, Karolinska institutet, Magnus Henrekson, professor, vd Institutet för näringslivsforskning (IFN), Stig-Olof Holm, lektor i ekologi, Umeå universitet, och John Tempel, sociolog, Karolinska institutet, som försöker skrämmas med befolkningssiffror som är rena fantasier och som saknar all verklighetsförankring. Man påstår att ”Med dagens födelsetal är vi snart 134 000 miljarder”. Med snart menas i detta sammanhang år 2300, och bygger under med lösryckta siffror ur FN-rapporten ”World Population to 2300”.
De korrekta siffrorna i rapporten är för de tre scenarierna Medel 9,0 miljarder, Hög 36, 4 miljarder och Låg 2,3 miljarder, se figuren ovan. Så här skriver de: ”Med ett fortsatt födelsetal som det nuvarande, cirka 2,6 barn per kvinna, kommer vi enligt FN-rapporten ”World Population to 2300” bli cirka 134 000 miljarder människor (nej, det är inget tryckfel) år 2300.” FN-rapporten laborerar med tre scenarier refererade ovan. Vid sidan om detta har man konstruerat ytterligare två räkneexempel, ett med nolltillväxt och ett med ”dagens” fertilitet. Men dagens fertilitet kommer inte enligt något scenario att bestå, utan sjunker år från år. Enligt figuren nedan sjunker fertiliteten överallt och snabbast i Afrika, som har den högsta befolkningstillväxten. Att nämna siffran 134 000 miljarder är därför totalt meningslös skrämselpropaganda.
Att säga något säkert om fertiliteten om ens 50 eller 75 år är fullständigt omöjligt, och det framgår också av FN-rapporten. Att den globala trenden till sjunkande fertilitet skulle brytas vid 2,1 barn per kvinna och sedan ligga där konstant i ytterligare flera hundra år är ändå helt osannolikt. Man kan därför säga att såväl FN:s höga scenario som medelscenariot är osannolika. Det mest sannolika är i stället att trenden till allt färre barn fortsätter att sjunka världen över i takt med att välståndet ökar. Världens befolkning närmar sig nu 7 miljarder. Den kommer sannolikt aldrig att nå 9 miljarder och därefter kommer den sakta att minska. Om det sedan leder till drygt 2 miljarder människor år 2300 eller mer är däremot omöjligt att säga. Denna befolkningsutveckling kommer inte att påverkas annat än marginellt av eventuella politiska insatser utan främst av att välståndet och utbildningsnivån stiger. Om vi inte vill göra som Kina och förbjuda mer än ett barn.Australien vann VM i hockey
Ja, alltså VM i landhockey, som vi säger i vår lilla del av världen där hockey normalt spelas på is. I resten av världen är hockey på gräs eller konstgräs den normala varianten. Australien slog alltså på lördagen Tyskland med 2-1 i New Delhi och vann VM för första gången sedan 1986. Tyskland vann 2006 och 2002 över just Australien. Edward Ockenden från Australien gjorde första målet i sjätte minuten och Tyskland kvitterade i 46:e minuten genom Moritz Furste innan Luke Doerner slog in segermålet på hörna i 59:e minuten.
Australiens Luke Doerner (i mitten) jublar efter att ha satt en hörna mot Tyskland.
Tidigare på dagen hade Nederländerna slagit England med 4-3 i match om tredje pris. I dagens ToI (Times of India) meddelas att Pakistans hela landslag i hockey samfällt har begärt att få lämna landslaget för att aldrig mer representera sitt land. Detta efter den nesliga sistaplatsen i årets VM-turnering i New Delhi.
På lördagen började också Indiens Premier League (IPL) i cricket. Då återgår sakernas tillstånd till det normala igen här i Indien, dvs bara cricket (och Bollywood) visas dagarna i ända i indisk TV. Det tänker jag inte skriva om, eftersom jag redan avfärdat cricket här som totalt ointressant.
Australiens Luke Doerner (i mitten) jublar efter att ha satt en hörna mot Tyskland.
Tidigare på dagen hade Nederländerna slagit England med 4-3 i match om tredje pris. I dagens ToI (Times of India) meddelas att Pakistans hela landslag i hockey samfällt har begärt att få lämna landslaget för att aldrig mer representera sitt land. Detta efter den nesliga sistaplatsen i årets VM-turnering i New Delhi.
På lördagen började också Indiens Premier League (IPL) i cricket. Då återgår sakernas tillstånd till det normala igen här i Indien, dvs bara cricket (och Bollywood) visas dagarna i ända i indisk TV. Det tänker jag inte skriva om, eftersom jag redan avfärdat cricket här som totalt ointressant.
lördag 13 mars 2010
Ineffektivt Indien slutade åtta
Indien spelade bra, hade större delen av bollinnehavet, attackerade Argentina på båda flankerna i fredagens match i hockey-VM i New Delhi. Men i stället kom ett olyckligt baklängesmål strax före halvtidsvila av en omarkerad argentinare. Indien fortsatte att trycka på bra i andra halvlek och lyckades också kvittera. Men sen var det som om allting bara slocknade. Tre mardrömsminuter innebar tre ytterligare mål för Argentina. Sen hjälpte det inte att Indien fortsatte att trycka på och gjorde ytterligare ett mål. Att Indien stod för det mesta bollinnehavet och fyra gånger så många målchanser som Argentina räknas ju inte. Matchen slutade ändå med förlust mot Argentina med 2-4, vilket gav Indien åttonde plats i VM-turneringen. En besvikelse trots att det var bästa placeringen sedan 1994.
Spanien slutade femma efter att ha slagit Sydkorea med 2-0. I match om nionde plats slog Nya Zealand Sydafrika med 5-4 efter förlängning.
Idag spelas finalen mellan Tyskland och Australien. Statistiken är jämn mellan lagen, men Tyskland favorit om man ska gå efter de senaste mötena.
Spanien slutade femma efter att ha slagit Sydkorea med 2-0. I match om nionde plats slog Nya Zealand Sydafrika med 5-4 efter förlängning.
Idag spelas finalen mellan Tyskland och Australien. Statistiken är jämn mellan lagen, men Tyskland favorit om man ska gå efter de senaste mötena.
fredag 12 mars 2010
Tyskland och Australien i final – igen
Det blir Tyskland och Australien som möts i finalen i hockey-VM i Delhi. De regerande världsmästarna får chansen att försvara sitt VM från 2002 och 2006 och det blir samma finalmotståndare som i de två senaste VM-turneringarna, Australien.
Tyskland slog ut England med klara 4-1. Matchen började dåligt för England som låg under med 0-2 redan efter 11 minuter. Engelsmännen lyckades inte upprepa vinsten över Tyskland från europamästerskapen förra året, men är antagligen nöjda med att ha nått semifinal för första gången sedan 1986.
Australien slog knappt Nederländerna med 2-1 i en ganska jämn match i den andra semifinalen. Efter australisk ledning med 2-0 reducerade Nederländerna på straff, ca 19 minuter före full tid.
England får möta Nederländerna i match om tredje pris. Tidigare på torsdagen hade Canada slagit Pakistan med 3-2 i match om platserna 11-12. Pakistan slutade därmed sist i turneringen. Idag kommer Indien att få möta Argentina i match om platserna 7-8.
Tyskland slog ut England med klara 4-1. Matchen började dåligt för England som låg under med 0-2 redan efter 11 minuter. Engelsmännen lyckades inte upprepa vinsten över Tyskland från europamästerskapen förra året, men är antagligen nöjda med att ha nått semifinal för första gången sedan 1986.
Australien slog knappt Nederländerna med 2-1 i en ganska jämn match i den andra semifinalen. Efter australisk ledning med 2-0 reducerade Nederländerna på straff, ca 19 minuter före full tid.
England får möta Nederländerna i match om tredje pris. Tidigare på torsdagen hade Canada slagit Pakistan med 3-2 i match om platserna 11-12. Pakistan slutade därmed sist i turneringen. Idag kommer Indien att få möta Argentina i match om platserna 7-8.
torsdag 11 mars 2010
De heliga korna, klimatförstörarna
Här i Pune i Indien är kor ett vanligt inslag i gatubilden. Märkligt nog verkar de vara totalt oberörda av all trafik runtomkring dem. De är lugnet själv. Vi möter regelbundet en skock kor som brukar gå ned till floden på morgonen för att beta och återvända hem på kvällen. En äldre man med käpp går med dem, men de hittar vägen själv. Vi har nu mött honom så ofta att vi börjat nicka åt varandra när vi möts, ja vi nickar åt korna också. Ibland släpper de en och annan komocka på gatan, men det är inte något större miljöproblem, i alla fall inte på det sätt man först tänker på.
Möte på väg till kontoret.
Kor är enligt den vetenskapliga forskningen ett stort hot mot klimatet. Enligt FAO genererar kor globalt mer koldioxidekvivalenter växthusgaser än transporterna, hela 18 procent av de totala utsläppen. Korna är helt enkelt ett av de allra största miljöproblemen. Enligt FAO krävs snarast åtgärder för att komma åt problemet med kor. Eftersom vi globalt sett äter mer och mer kött från kor riskerar problemet att bli mycket värre i framtiden. Köttproduktionen bidrar till de mänskligt orsakade koldioxidutsläppen, om man nu kan använda detta uttryck när det gäller kor. Men de bidrar också med en massa kväveoxider från sin gödsel, 64 procent av all ammoniak, som bidrar till surt regn, och 37 procent av allt metan. De rapar och fiser ut metan genom sitt idisslande. Man har tagit reda på att korna åstadkommer 95 procent av metanutsläppen medelst rapning och bara 5 procent genom att fisa. Så rapningen är huvudproblemet. Det finns forskning som går ut på att få korna att rapa mindre, kanske genom en annan diet. Dessutom bidrar de genom sitt oupphörliga betande till att hålla betesmarker öppna, som annars skulle kunna växa igen och binda koldioxid. I Brasilien huggs regnskog ner för att ge betesmark åt kor. De dricker en massa friskt vatten, som är en knapp resurs, och förorenar annat vatten med sin urin och gödsel, och minskar därigenom den biologiska mångfalden i olika vattenområden.
Tjur av indisk sebu (puckelko) som dragdjur.
Om man vill minska utsläppen av växthusgaser från maten ska man se över sin köttkonsumtion. Forskare som tittat på matens bidrag till utsläppen av växthusgaser tycker att man inte behöver äta kött varje dag och ger rådet att äta mer kyckling. Men vem äter egentligen tournedos sju dagar i veckan? Jag kan verkligen rekommendera Chicken Tikka Masala, men äta det varje dag skulle jag inte vilja göra. Griskött ger inte heller så mycket klimatpåverkan som kor. En orsak till den låga effektiviteten vid koköttproduktion är dessutom att korna får så få kalvar åt gången, bara en eller två, medan grisar och i ännu högre grad höns kan producera mängder med avkomma.
Ett grabbgäng, en ung tjur med sex tjurkalvar i släptåg på väg någonstans.
Här i Indien äter man ofta vegetariskt och när man inte gör det är det framförallt kyckling som gäller, och ibland fårkött. Griskött äter man helst inte och det gäller inte bara muslimerna. Men trots den miljömässigt fördelaktiga dieten här, så bidrar Indiens kor till klimatförändringarna, genom sitt envetna rapande och stora antal.
Inom hinduismen är kon ett heligt djur en symbol för rikedom, styrka, generositet och ett rikt liv.
Inom hinduismen är ju kon ett heligt djur. Den är en symbol för rikedom, styrka, generositet och ett rikt liv. Kon bör mötas med samma respekt som modern på grund av den mjölk de producerar. I skrifterna är Govinda (ett annat namn på Krishna) kornas beskyddare. Många indier är vegetarianer, men även om de äter annat kött, äter man inte kokött. På McDonalds här i Pune finns det till exempel inte vanlig hamburgare, bara vegetariska, kycklingburgare och fiskburgare. Men på bättre hotell och restauranger här kan man ändå få t ex en Filet Mignon, men den är sällan tillagad som vi skulle önska.
Det finns 1,3 miljarder kor i världen. Paradoxalt nog – eftersom indierna i princip inte äter kokött – har Indien världens största bestånd av kor. Det finns mer än 280 miljoner kor i Indien, vilket är 29 procent av alla kor i hela världen (jag vet, procenttalet stämmer inte med totalen ovan p g a olika källor). Här i Indien ser man både vanliga kor, men också s k puckelkor eller sebu. Traditionellt är det bara kastlösa som äter kött av döda kor och använder kohud för lädertillverkning. Koslakt är förbjudet i hela Indien utom i Västbengalen och Kerala. Det innebär att kor transporteras till dessa delstater för slakt, trots att det är förbjudet. Vem som sedan äter köttet vet jag inte, men antagligen inte bara de kastlösa.
Möte på väg till kontoret.
Kor är enligt den vetenskapliga forskningen ett stort hot mot klimatet. Enligt FAO genererar kor globalt mer koldioxidekvivalenter växthusgaser än transporterna, hela 18 procent av de totala utsläppen. Korna är helt enkelt ett av de allra största miljöproblemen. Enligt FAO krävs snarast åtgärder för att komma åt problemet med kor. Eftersom vi globalt sett äter mer och mer kött från kor riskerar problemet att bli mycket värre i framtiden. Köttproduktionen bidrar till de mänskligt orsakade koldioxidutsläppen, om man nu kan använda detta uttryck när det gäller kor. Men de bidrar också med en massa kväveoxider från sin gödsel, 64 procent av all ammoniak, som bidrar till surt regn, och 37 procent av allt metan. De rapar och fiser ut metan genom sitt idisslande. Man har tagit reda på att korna åstadkommer 95 procent av metanutsläppen medelst rapning och bara 5 procent genom att fisa. Så rapningen är huvudproblemet. Det finns forskning som går ut på att få korna att rapa mindre, kanske genom en annan diet. Dessutom bidrar de genom sitt oupphörliga betande till att hålla betesmarker öppna, som annars skulle kunna växa igen och binda koldioxid. I Brasilien huggs regnskog ner för att ge betesmark åt kor. De dricker en massa friskt vatten, som är en knapp resurs, och förorenar annat vatten med sin urin och gödsel, och minskar därigenom den biologiska mångfalden i olika vattenområden.
Tjur av indisk sebu (puckelko) som dragdjur.
Om man vill minska utsläppen av växthusgaser från maten ska man se över sin köttkonsumtion. Forskare som tittat på matens bidrag till utsläppen av växthusgaser tycker att man inte behöver äta kött varje dag och ger rådet att äta mer kyckling. Men vem äter egentligen tournedos sju dagar i veckan? Jag kan verkligen rekommendera Chicken Tikka Masala, men äta det varje dag skulle jag inte vilja göra. Griskött ger inte heller så mycket klimatpåverkan som kor. En orsak till den låga effektiviteten vid koköttproduktion är dessutom att korna får så få kalvar åt gången, bara en eller två, medan grisar och i ännu högre grad höns kan producera mängder med avkomma.
Ett grabbgäng, en ung tjur med sex tjurkalvar i släptåg på väg någonstans.
Här i Indien äter man ofta vegetariskt och när man inte gör det är det framförallt kyckling som gäller, och ibland fårkött. Griskött äter man helst inte och det gäller inte bara muslimerna. Men trots den miljömässigt fördelaktiga dieten här, så bidrar Indiens kor till klimatförändringarna, genom sitt envetna rapande och stora antal.
Inom hinduismen är kon ett heligt djur en symbol för rikedom, styrka, generositet och ett rikt liv.
Inom hinduismen är ju kon ett heligt djur. Den är en symbol för rikedom, styrka, generositet och ett rikt liv. Kon bör mötas med samma respekt som modern på grund av den mjölk de producerar. I skrifterna är Govinda (ett annat namn på Krishna) kornas beskyddare. Många indier är vegetarianer, men även om de äter annat kött, äter man inte kokött. På McDonalds här i Pune finns det till exempel inte vanlig hamburgare, bara vegetariska, kycklingburgare och fiskburgare. Men på bättre hotell och restauranger här kan man ändå få t ex en Filet Mignon, men den är sällan tillagad som vi skulle önska.
Det finns 1,3 miljarder kor i världen. Paradoxalt nog – eftersom indierna i princip inte äter kokött – har Indien världens största bestånd av kor. Det finns mer än 280 miljoner kor i Indien, vilket är 29 procent av alla kor i hela världen (jag vet, procenttalet stämmer inte med totalen ovan p g a olika källor). Här i Indien ser man både vanliga kor, men också s k puckelkor eller sebu. Traditionellt är det bara kastlösa som äter kött av döda kor och använder kohud för lädertillverkning. Koslakt är förbjudet i hela Indien utom i Västbengalen och Kerala. Det innebär att kor transporteras till dessa delstater för slakt, trots att det är förbjudet. Vem som sedan äter köttet vet jag inte, men antagligen inte bara de kastlösa.
onsdag 10 mars 2010
Tyskland och Nederländerna tog de andra semifinalplatserna
Tyskland slog komfortabelt Nya Zealand med 5-2 i pågående hockey-VM i Delhi, medan Nederländerna överraskande förlorade med 1-2 mot Sydkorea, trots att de inledde med ett mål redan efter omkring 10 sekunder. Därmed gick även Nederländerna vidare på målskillnad före Sydkorea med minsta möjliga marginal. Detta innbär att Tyskland möter England medan Nederländerna möter Australien i semifinalerna på torsdag. Återkommer om resultaten på fredag. Tyskland är det enda lag utan förlust efter grundspelet och börjar bli lite av favorit i mitt tycke. Landshockey är spännande. Matcherna spelas i två halvlekar om vardera 35 minuter, men klockan stoppas vid avblåsningar som i ishockey. Man har rätt till några avbytare, ungefär som i fotboll. På grund av hockey-VM sänder indisk TV för ovanlighetens skull hockey i TV i stället för dessa ändlösa urtrista kricketmatcherna som annars brukar pågå i de flesta kanaler.
Mitt växande intresse för landhockey tenderar att göra denna blogg till en sportblogg. Det är absolut inte meningen. Ni som avskyr sport, ge er till tåls. Så snart VM är över återkommer jag till väsentligare ämnen, som stadsbyggnad och stadshistoria.
Mitt växande intresse för landhockey tenderar att göra denna blogg till en sportblogg. Det är absolut inte meningen. Ni som avskyr sport, ge er till tåls. Så snart VM är över återkommer jag till väsentligare ämnen, som stadsbyggnad och stadshistoria.
tisdag 9 mars 2010
Australien och England till semifinal
Grupp B i pågående hockey-VM i Delhi är nu slutspelad, och det blev Australien och England som tog de två semifinalplatserna. Indien slutade på fjärde plats efter Spanien efter oavgjort 3-3 mot Sydafrika i sista gruppspelsmatchen. I en spännande match som jag såg delar av på indisk TV vann Australien över Pakistan, men det satt långt inne. Segermålet kom bara 2 minuter före full tid. Men Australien hade också ställt över några nyckelspelare i denna match. Därmed vann Aussies gruppen och Pakistan stannade efter Indien i tabellen, vilket för en del här var det allra viktigaste.
I dag spelas slutmacherna i grupp A. Ledande Nederländerna möter Sydkorea som ligger på tredje plats och gjort bra ifrån sig. Men holländarna har två poäng mer än Sydkorea och har råd med en 2-målsförlust. Skulle man förlora med mer hänger det på hur det går för Tyskland. Tvåan Tyskland möter Nya Zealand. Skulle Nya Zealand slå Tyskland och Nederländerna samtidigt slår Sydkorea går de vidare. Men före dagens matcher talar allt för att det blir Nederländerna och Tyskland som tar semifinalplatserna i gruppen. Argentina och Canada gör upp om jumboplatsen i gruppen, med det krävs vinst med många mål för att Canada skulle gå om Argentina.
I dag spelas slutmacherna i grupp A. Ledande Nederländerna möter Sydkorea som ligger på tredje plats och gjort bra ifrån sig. Men holländarna har två poäng mer än Sydkorea och har råd med en 2-målsförlust. Skulle man förlora med mer hänger det på hur det går för Tyskland. Tvåan Tyskland möter Nya Zealand. Skulle Nya Zealand slå Tyskland och Nederländerna samtidigt slår Sydkorea går de vidare. Men före dagens matcher talar allt för att det blir Nederländerna och Tyskland som tar semifinalplatserna i gruppen. Argentina och Canada gör upp om jumboplatsen i gruppen, med det krävs vinst med många mål för att Canada skulle gå om Argentina.
söndag 7 mars 2010
Kommentarer om Nya Slussen
Förslaget till Nya Slussen innebär som helhet en stor förbättring jämfört med dagens trafikkarusell från 1930-talet, med de ödsliga trafikytorna och mörka gångpassagerna. Gångytorna ökas, trafikytorna minskas, och stadsstrukturen på Söder kompletteras i denna del som har varit sargad sedan rivningarna kring 1930. En ny bussterminal och bättre omstigningsmöjligheter mellan buss och tunnelbana är naturligtvis också mycket viktigt.
Gångtrafikytorna i Nya Slussen är mer än dubbelt så stora som idag.
När detta är sagt finns det ändå saker som kan kommenteras i förslaget. Jag rekommenderar dem som är intresserade av Slussen att också läsa det gestaltningsprogram som går att hämta här. Det är en mycket bra analys av hur förändringarna kan bidra till att skapa ett attraktivare stadsområde här, att öka förutsättningarna för stadsliv och kommunikationsnav. Gestaltningsprogrammet använder uttryck som glapp i stadsväven, anonymitet, övergivenhet och ödslighet för att karaktärisera dagens miljö, vilket jag finner träffande. Man kan även läsa miljökonsekvensbeskrivningen, även om jag tycker att de kulturhistoriska aspekterna har hanterats på ett alltför begränsat sätt.
Beräknade gångtrafikströmmar i Nya Slussen
När jag talar med människor som är kritiska till förslaget till Nya Slussen är det framförallt tre aspekter som de brukar t a upp. Det första gäller dem som vill bevara 1930-talets funktionalistiska trafikkarusell, antingen av kulturhistoriska skäl, eller kanske bara för att de är emot all förändring i allmänhet. Den kritiken finns det inte mycket att göra åt. Det är bara att konstatera att jag tycker att de har fel. Att bevara en nersliten trafikapparat som inte längre behövs är inte rationellt, när vi idag har möjlighet att skapa något bättre. Det är bara att kasta en massa pengar i sjön på något som ändå blir dåligt.
Den andra kritiken är helt motsatt och gäller att det nya förslaget ger alltför stort utrymme för biltrafiken. Man tittar då på den åttafiliga bron mellan Gamla stan och Söder, jämför med de åtta körfälten på Essingeleden, och tänker inte på att det ändå är många fler körfält i Slussen idag idag. Nuvarande Slussen hade ursprungligen 12 körfält över vattnet. Det behövs kollektivkörfält för att busstrafiken ska få bra framkomlighet, och det behövs ramper såväl till övre planet till Katarinavägen/Hornsgatan som till Söder Mälarstrand/Stadsgården i det undre planet. Det blir inte mer biltrafik av detta skäl, eftersom tillfarterna till Slussen från norr och från söder inte medger detta. De trafikmängder som fanns här på 1960-talet var ca 90 000 bilar per dygn, medan man beräknar framtida trafik till 33 500 bilar per dygn, vilket förvisso är mer än ingenting, men långtifrån Essingeledens 170 000. SBK har dåligt motiverat dessa körfält, men jag misstänker att det helt enkelt behövs skilda körfält för dem som ska svänga vänster eller höger i trevägskorsningarna både i undre och övre planet. Men OK, kan man minska från åtta till sex är det bra, men knappast den huvudfråga som några vill göra gällande.
Den tredje kritiken gäller den nya bebyggelsen. Man säger att den är alltför massiv, att Slussen ”pluggas igen”, och att det är kommersiella skäl bakom. Den här kritiken är svårare att bemöta och kanske också till viss del berättigad. Jag anser i grunden att det är bra att Slussen åter bebyggs, eftersom det har varit en del av staden i sekler, och eftersom jag tycker att det mest är ett mellanrum idag. Det har jag visat med bilder i ett par tidigare blogginlägg. Men det är framförallt två saker som jag tror kan behöva studeras mer. Den första är bebyggelsens höjd, sådan den kommer att upplevas från Gamla stan. Många har sagt till mig att de upplever den nya bebyggelsen som en mur, som skymmer bakomliggande bebyggelse på Söder. Det är också ett intryck som är lätt att få när man betraktar flygperspektivet nedan.
Nya Slussen, flygperspektiv.
Jämför till exempel med bilden nedan som visar Söder på 1830-talet från Gamla stan. Vyn från 1800-talet ger ett helt annat intryck av en småskalig bebyggelse som klättrar uppför Söders höjder. Jag tror att man borde sänka höjden på de norra byggnaderna i kvarteren, inte bara i de östra och västra kvarteren utan även i det centrala kvarteret, för att minska denna murkänsla. De nya bebyggelsekvarter som föreslås är också betydligt större än de var som en gång fanns här. Visserligen inte större än vad som är normalt för innerstaden, men detta är nu inte vilken plats som helst. Den bebyggelse som historiskt har funnits här har varit mycket mer varierad och småskalig än den som nu föreslås. Möjligen är det också så som några misstänker, att tanken på intäkter har drivit upp bebyggelsens skala, men det finns det naturligtvis ingen grund för att tro.
Slussen på 1830-talet, sett från Gamla stan.
En annan sak som kan behöva förbättras är att så långt möjligt bevara utblickar. Två av de viktigaste är siktlinjen från Götgatan mot Gamla stan och från Hornsgatan mot Strömmen. Båda dessa kommer att finnas kvar, den senare till och med förbättrad när restaurang Strömmen försvinner. En utblick som däremot försvinner är från Peter Myndes backe invid Stadsmuseum ut mot Strömmen. Den kommer att byggas för med en massiv huskropp, kvarteret E1, norr om KF-huset, det största av de föreslagna nya kvarteren. Men det är inte nödvändigt. I ett tidigare alternativ hade kvarteret här triangulär form, som möjliggjorde att just denna utblick till en del kunde bevaras. Även här går det att knyta an till historien. Bebyggelsen som försvann kring 1930 var allt annat än rätlinjig, Just trekantiga kvarter går mycket väl att ha igen.
Det nya Södermalmstorg har förutsättningar att bli ett attraktivt torg. Det ligger dessutom i skärningspunkten mellan Söders två viktigaste gator, Hornsgatan och Götgatan, men det märks knappast idag. I den kulturhistoriska beskrivningen i MKB:n antyds att ett halvöppet torg med byggnader på bara två sidor, skulle vara historiskt korrekt och något som vore värt att bevara. Det resonemanget är helt tokigt. Visserligen fanns det på 1600-talet bebyggelse bara i kv Överkikaren och vid Södra stadshuset, nuvarande Stadsmuseum. Men under åtminstone 150 år från 1700-talet till omkring 1930 fanns det mycket mer bebyggelse, som jag också har visat tidigare. Södermalmstorg kan bli ett mycket attraktivt torg med nya byggnader även på norra och östra sidan. Självklar är det här viktigt att den nya bebyggelsens anpassas till den som är från 1600-talet. Södermalmstorg får också en utblick mot Gamla stan i riktning mot Järntorgsgatan.
Slussterrassen är ett tillskott till miljön, som kommer att få oerhörda kvaliteter. Om utblickarna från andra platser i någon mån beskärs så kommer terrassen att erbjuda helt nya utblickar mot Mälaren, Gamla stan och Strömmen med överlägsna kvaliteter. Det är en mycket lång terrass som erbjuder något av det som Katarinavägen ger idag, men terrassen bör också få målpunkter i form av gallerier, och restauranger, något som saknas längs Katarinavägen. Men eftersom terrassen är norrvänd och relativt smal och byggnaderna intill höga kommer terrassen att ligga i skugga en stor del av dagen även sommartid. Detta är en stor brist. Terrassen borde utformas med växlande bredd och de angränsande husens höjd minskas för att medge fler attraktiva platser för solbelysta kaféer och sittplatser.
Det är oroande att beslut om Saltsjöbanans modernisering och sammankoppling med Tvärbanan från Hammarby Sjöstad ännu saknas. Det föreslagna stationsläget i berget vid Katarinavägen är att föredra, inte bara för att Slussenprojektet underlättas, utan också för att omstigning till tunnelbanan via norra plattformsändan då kan ordnas. Att som har nämnts dra Tvärbanan via Katarinavägen vore olyckligt, eftersom Tvärbanans vagnar är alltför stora för att passa i innerstadstrafik.
Rysstorget med tunnelbaneentrén.
Det är mycket märkligt att planförslaget inte behandlar tunnelbanans entré mot Ryssgården. Denna eländiga barack från 1950-talet av synnerligen provisorisk karaktär måste naturligtvis ersättas när allt annat runt omkring kommer att förändras. Här krävs en ny byggnad som i skala ansluter till Sjömanshemmet intill och med fasader även mot Katarinavägen och Mariagränd, men inte med en utmanande karaktär typ Bengt Lindroos ”Ost” för ett antal år sedan. Samtidigt bör Mariagränd åter dras fram till Katarinavägen.
Gångtrafikytorna i Nya Slussen är mer än dubbelt så stora som idag.
När detta är sagt finns det ändå saker som kan kommenteras i förslaget. Jag rekommenderar dem som är intresserade av Slussen att också läsa det gestaltningsprogram som går att hämta här. Det är en mycket bra analys av hur förändringarna kan bidra till att skapa ett attraktivare stadsområde här, att öka förutsättningarna för stadsliv och kommunikationsnav. Gestaltningsprogrammet använder uttryck som glapp i stadsväven, anonymitet, övergivenhet och ödslighet för att karaktärisera dagens miljö, vilket jag finner träffande. Man kan även läsa miljökonsekvensbeskrivningen, även om jag tycker att de kulturhistoriska aspekterna har hanterats på ett alltför begränsat sätt.
Beräknade gångtrafikströmmar i Nya Slussen
När jag talar med människor som är kritiska till förslaget till Nya Slussen är det framförallt tre aspekter som de brukar t a upp. Det första gäller dem som vill bevara 1930-talets funktionalistiska trafikkarusell, antingen av kulturhistoriska skäl, eller kanske bara för att de är emot all förändring i allmänhet. Den kritiken finns det inte mycket att göra åt. Det är bara att konstatera att jag tycker att de har fel. Att bevara en nersliten trafikapparat som inte längre behövs är inte rationellt, när vi idag har möjlighet att skapa något bättre. Det är bara att kasta en massa pengar i sjön på något som ändå blir dåligt.
Den andra kritiken är helt motsatt och gäller att det nya förslaget ger alltför stort utrymme för biltrafiken. Man tittar då på den åttafiliga bron mellan Gamla stan och Söder, jämför med de åtta körfälten på Essingeleden, och tänker inte på att det ändå är många fler körfält i Slussen idag idag. Nuvarande Slussen hade ursprungligen 12 körfält över vattnet. Det behövs kollektivkörfält för att busstrafiken ska få bra framkomlighet, och det behövs ramper såväl till övre planet till Katarinavägen/Hornsgatan som till Söder Mälarstrand/Stadsgården i det undre planet. Det blir inte mer biltrafik av detta skäl, eftersom tillfarterna till Slussen från norr och från söder inte medger detta. De trafikmängder som fanns här på 1960-talet var ca 90 000 bilar per dygn, medan man beräknar framtida trafik till 33 500 bilar per dygn, vilket förvisso är mer än ingenting, men långtifrån Essingeledens 170 000. SBK har dåligt motiverat dessa körfält, men jag misstänker att det helt enkelt behövs skilda körfält för dem som ska svänga vänster eller höger i trevägskorsningarna både i undre och övre planet. Men OK, kan man minska från åtta till sex är det bra, men knappast den huvudfråga som några vill göra gällande.
Den tredje kritiken gäller den nya bebyggelsen. Man säger att den är alltför massiv, att Slussen ”pluggas igen”, och att det är kommersiella skäl bakom. Den här kritiken är svårare att bemöta och kanske också till viss del berättigad. Jag anser i grunden att det är bra att Slussen åter bebyggs, eftersom det har varit en del av staden i sekler, och eftersom jag tycker att det mest är ett mellanrum idag. Det har jag visat med bilder i ett par tidigare blogginlägg. Men det är framförallt två saker som jag tror kan behöva studeras mer. Den första är bebyggelsens höjd, sådan den kommer att upplevas från Gamla stan. Många har sagt till mig att de upplever den nya bebyggelsen som en mur, som skymmer bakomliggande bebyggelse på Söder. Det är också ett intryck som är lätt att få när man betraktar flygperspektivet nedan.
Nya Slussen, flygperspektiv.
Jämför till exempel med bilden nedan som visar Söder på 1830-talet från Gamla stan. Vyn från 1800-talet ger ett helt annat intryck av en småskalig bebyggelse som klättrar uppför Söders höjder. Jag tror att man borde sänka höjden på de norra byggnaderna i kvarteren, inte bara i de östra och västra kvarteren utan även i det centrala kvarteret, för att minska denna murkänsla. De nya bebyggelsekvarter som föreslås är också betydligt större än de var som en gång fanns här. Visserligen inte större än vad som är normalt för innerstaden, men detta är nu inte vilken plats som helst. Den bebyggelse som historiskt har funnits här har varit mycket mer varierad och småskalig än den som nu föreslås. Möjligen är det också så som några misstänker, att tanken på intäkter har drivit upp bebyggelsens skala, men det finns det naturligtvis ingen grund för att tro.
Slussen på 1830-talet, sett från Gamla stan.
En annan sak som kan behöva förbättras är att så långt möjligt bevara utblickar. Två av de viktigaste är siktlinjen från Götgatan mot Gamla stan och från Hornsgatan mot Strömmen. Båda dessa kommer att finnas kvar, den senare till och med förbättrad när restaurang Strömmen försvinner. En utblick som däremot försvinner är från Peter Myndes backe invid Stadsmuseum ut mot Strömmen. Den kommer att byggas för med en massiv huskropp, kvarteret E1, norr om KF-huset, det största av de föreslagna nya kvarteren. Men det är inte nödvändigt. I ett tidigare alternativ hade kvarteret här triangulär form, som möjliggjorde att just denna utblick till en del kunde bevaras. Även här går det att knyta an till historien. Bebyggelsen som försvann kring 1930 var allt annat än rätlinjig, Just trekantiga kvarter går mycket väl att ha igen.
Det nya Södermalmstorg har förutsättningar att bli ett attraktivt torg. Det ligger dessutom i skärningspunkten mellan Söders två viktigaste gator, Hornsgatan och Götgatan, men det märks knappast idag. I den kulturhistoriska beskrivningen i MKB:n antyds att ett halvöppet torg med byggnader på bara två sidor, skulle vara historiskt korrekt och något som vore värt att bevara. Det resonemanget är helt tokigt. Visserligen fanns det på 1600-talet bebyggelse bara i kv Överkikaren och vid Södra stadshuset, nuvarande Stadsmuseum. Men under åtminstone 150 år från 1700-talet till omkring 1930 fanns det mycket mer bebyggelse, som jag också har visat tidigare. Södermalmstorg kan bli ett mycket attraktivt torg med nya byggnader även på norra och östra sidan. Självklar är det här viktigt att den nya bebyggelsens anpassas till den som är från 1600-talet. Södermalmstorg får också en utblick mot Gamla stan i riktning mot Järntorgsgatan.
Slussterrassen är ett tillskott till miljön, som kommer att få oerhörda kvaliteter. Om utblickarna från andra platser i någon mån beskärs så kommer terrassen att erbjuda helt nya utblickar mot Mälaren, Gamla stan och Strömmen med överlägsna kvaliteter. Det är en mycket lång terrass som erbjuder något av det som Katarinavägen ger idag, men terrassen bör också få målpunkter i form av gallerier, och restauranger, något som saknas längs Katarinavägen. Men eftersom terrassen är norrvänd och relativt smal och byggnaderna intill höga kommer terrassen att ligga i skugga en stor del av dagen även sommartid. Detta är en stor brist. Terrassen borde utformas med växlande bredd och de angränsande husens höjd minskas för att medge fler attraktiva platser för solbelysta kaféer och sittplatser.
Det är oroande att beslut om Saltsjöbanans modernisering och sammankoppling med Tvärbanan från Hammarby Sjöstad ännu saknas. Det föreslagna stationsläget i berget vid Katarinavägen är att föredra, inte bara för att Slussenprojektet underlättas, utan också för att omstigning till tunnelbanan via norra plattformsändan då kan ordnas. Att som har nämnts dra Tvärbanan via Katarinavägen vore olyckligt, eftersom Tvärbanans vagnar är alltför stora för att passa i innerstadstrafik.
Rysstorget med tunnelbaneentrén.
Det är mycket märkligt att planförslaget inte behandlar tunnelbanans entré mot Ryssgården. Denna eländiga barack från 1950-talet av synnerligen provisorisk karaktär måste naturligtvis ersättas när allt annat runt omkring kommer att förändras. Här krävs en ny byggnad som i skala ansluter till Sjömanshemmet intill och med fasader även mot Katarinavägen och Mariagränd, men inte med en utmanande karaktär typ Bengt Lindroos ”Ost” för ett antal år sedan. Samtidigt bör Mariagränd åter dras fram till Katarinavägen.
fredag 5 mars 2010
Spanien slog Indien
Spanien slog Indien med 5-2 i gårdagens hockeymatch i pågående hockey-VM i New Delhi. Indiens chanser att nå semifinal minskade därmed kraftigt, och landet ligger nu bara på fjärde plats i grupp B efter England, Australien och Spanien.
Spanien jublar efter vinsten mot Indien.
Enda trösten för Indierna kanske var att ärkerivalen Pakistan förlorade med samma siffror mot England. Idag spelas tre matcher i grupp A.
Huvudsponsor är motorcykeltillverkaren Honda och VM-turneringen heter därför Hero Honda hockey World Cup. Hero Honda är en av de vanligaste modellerna av de twowheelers som utgör 80 procent av fordonstrafiken här i Pune.
Spanien jublar efter vinsten mot Indien.
Enda trösten för Indierna kanske var att ärkerivalen Pakistan förlorade med samma siffror mot England. Idag spelas tre matcher i grupp A.
Huvudsponsor är motorcykeltillverkaren Honda och VM-turneringen heter därför Hero Honda hockey World Cup. Hero Honda är en av de vanligaste modellerna av de twowheelers som utgör 80 procent av fordonstrafiken här i Pune.