Kommentarer om Nya Slussen

Förslaget till Nya Slussen innebär som helhet en stor förbättring jämfört med dagens trafikkarusell från 1930-talet, med de ödsliga trafikytorna och mörka gångpassagerna. Gångytorna ökas, trafikytorna minskas, och stadsstrukturen på Söder kompletteras i denna del som har varit sargad sedan rivningarna kring 1930. En ny bussterminal och bättre omstigningsmöjligheter mellan buss och tunnelbana är naturligtvis också mycket viktigt.

Gångtrafikytorna i Nya Slussen är mer än dubbelt så stora som idag.
När detta är sagt finns det ändå saker som kan kommenteras i förslaget. Jag rekommenderar dem som är intresserade av Slussen att också läsa det gestaltningsprogram som går att hämta här. Det är en mycket bra analys av hur förändringarna kan bidra till att skapa ett attraktivare stadsområde här, att öka förutsättningarna för stadsliv och kommunikationsnav. Gestaltningsprogrammet använder uttryck som glapp i stadsväven, anonymitet, övergivenhet och ödslighet för att karaktärisera dagens miljö, vilket jag finner träffande. Man kan även läsa miljökonsekvensbeskrivningen, även om jag tycker att de kulturhistoriska aspekterna har hanterats på ett alltför begränsat sätt.

Beräknade gångtrafikströmmar i Nya Slussen
När jag talar med människor som är kritiska till förslaget till Nya Slussen är det framförallt tre aspekter som de brukar t a upp. Det första gäller dem som vill bevara 1930-talets funktionalistiska trafikkarusell, antingen av kulturhistoriska skäl, eller kanske bara för att de är emot all förändring i allmänhet. Den kritiken finns det inte mycket att göra åt. Det är bara att konstatera att jag tycker att de har fel. Att bevara en nersliten trafikapparat som inte längre behövs är inte rationellt, när vi idag har möjlighet att skapa något bättre. Det är bara att kasta en massa pengar i sjön på något som ändå blir dåligt.
Den andra kritiken är helt motsatt och gäller att det nya förslaget ger alltför stort utrymme för biltrafiken. Man tittar då på den åttafiliga bron mellan Gamla stan och Söder, jämför med de åtta körfälten på Essingeleden, och tänker inte på att det ändå är många fler körfält i Slussen idag idag. Nuvarande Slussen hade ursprungligen 12 körfält över vattnet. Det behövs kollektivkörfält för att busstrafiken ska få bra framkomlighet, och det behövs ramper såväl till övre planet till Katarinavägen/Hornsgatan som till Söder Mälarstrand/Stadsgården i det undre planet. Det blir inte mer biltrafik av detta skäl, eftersom tillfarterna till Slussen från norr och från söder inte medger detta. De trafikmängder som fanns här på 1960-talet var ca 90 000 bilar per dygn, medan man beräknar framtida trafik till 33 500 bilar per dygn, vilket förvisso är mer än ingenting, men långtifrån Essingeledens 170 000. SBK har dåligt motiverat dessa körfält, men jag misstänker att det helt enkelt behövs skilda körfält för dem som ska svänga vänster eller höger i trevägskorsningarna både i undre och övre planet. Men OK, kan man minska från åtta till sex är det bra, men knappast den huvudfråga som några vill göra gällande.
Den tredje kritiken gäller den nya bebyggelsen. Man säger att den är alltför massiv, att Slussen ”pluggas igen”, och att det är kommersiella skäl bakom. Den här kritiken är svårare att bemöta och kanske också till viss del berättigad. Jag anser i grunden att det är bra att Slussen åter bebyggs, eftersom det har varit en del av staden i sekler, och eftersom jag tycker att det mest är ett mellanrum idag. Det har jag visat med bilder i ett par tidigare blogginlägg. Men det är framförallt två saker som jag tror kan behöva studeras mer. Den första är bebyggelsens höjd, sådan den kommer att upplevas från Gamla stan. Många har sagt till mig att de upplever den nya bebyggelsen som en mur, som skymmer bakomliggande bebyggelse på Söder. Det är också ett intryck som är lätt att få när man betraktar flygperspektivet nedan.

Nya Slussen, flygperspektiv.
Jämför till exempel med bilden nedan som visar Söder på 1830-talet från Gamla stan. Vyn från 1800-talet ger ett helt annat intryck av en småskalig bebyggelse som klättrar uppför Söders höjder. Jag tror att man borde sänka höjden på de norra byggnaderna i kvarteren, inte bara i de östra och västra kvarteren utan även i det centrala kvarteret, för att minska denna murkänsla. De nya bebyggelsekvarter som föreslås är också betydligt större än de var som en gång fanns här. Visserligen inte större än vad som är normalt för innerstaden, men detta är nu inte vilken plats som helst. Den bebyggelse som historiskt har funnits här har varit mycket mer varierad och småskalig än den som nu föreslås. Möjligen är det också så som några misstänker, att tanken på intäkter har drivit upp bebyggelsens skala, men det finns det naturligtvis ingen grund för att tro.

Slussen på 1830-talet, sett från Gamla stan.
En annan sak som kan behöva förbättras är att så långt möjligt bevara utblickar. Två av de viktigaste är siktlinjen från Götgatan mot Gamla stan och från Hornsgatan mot Strömmen. Båda dessa kommer att finnas kvar, den senare till och med förbättrad när restaurang Strömmen försvinner. En utblick som däremot försvinner är från Peter Myndes backe invid Stadsmuseum ut mot Strömmen. Den kommer att byggas för med en massiv huskropp, kvarteret E1, norr om KF-huset, det största av de föreslagna nya kvarteren. Men det är inte nödvändigt. I ett tidigare alternativ hade kvarteret här triangulär form, som möjliggjorde att just denna utblick till en del kunde bevaras. Även här går det att knyta an till historien. Bebyggelsen som försvann kring 1930 var allt annat än rätlinjig, Just trekantiga kvarter går mycket väl att ha igen.
Det nya Södermalmstorg har förutsättningar att bli ett attraktivt torg. Det ligger dessutom i skärningspunkten mellan Söders två viktigaste gator, Hornsgatan och Götgatan, men det märks knappast idag. I den kulturhistoriska beskrivningen i MKB:n antyds att ett halvöppet torg med byggnader på bara två sidor, skulle vara historiskt korrekt och något som vore värt att bevara. Det resonemanget är helt tokigt. Visserligen fanns det på 1600-talet bebyggelse bara i kv Överkikaren och vid Södra stadshuset, nuvarande Stadsmuseum. Men under åtminstone 150 år från 1700-talet till omkring 1930 fanns det mycket mer bebyggelse, som jag också har visat tidigare. Södermalmstorg kan bli ett mycket attraktivt torg med nya byggnader även på norra och östra sidan. Självklar är det här viktigt att den nya bebyggelsens anpassas till den som är från 1600-talet. Södermalmstorg får också en utblick mot Gamla stan i riktning mot Järntorgsgatan.
Slussterrassen är ett tillskott till miljön, som kommer att få oerhörda kvaliteter. Om utblickarna från andra platser i någon mån beskärs så kommer terrassen att erbjuda helt nya utblickar mot Mälaren, Gamla stan och Strömmen med överlägsna kvaliteter. Det är en mycket lång terrass som erbjuder något av det som Katarinavägen ger idag, men terrassen bör också få målpunkter i form av gallerier, och restauranger, något som saknas längs Katarinavägen. Men eftersom terrassen är norrvänd och relativt smal och byggnaderna intill höga kommer terrassen att ligga i skugga en stor del av dagen även sommartid. Detta är en stor brist. Terrassen borde utformas med växlande bredd och de angränsande husens höjd minskas för att medge fler attraktiva platser för solbelysta kaféer och sittplatser.
Det är oroande att beslut om Saltsjöbanans modernisering och sammankoppling med Tvärbanan från Hammarby Sjöstad ännu saknas. Det föreslagna stationsläget i berget vid Katarinavägen är att föredra, inte bara för att Slussenprojektet underlättas, utan också för att omstigning till tunnelbanan via norra plattformsändan då kan ordnas. Att som har nämnts dra Tvärbanan via Katarinavägen vore olyckligt, eftersom Tvärbanans vagnar är alltför stora för att passa i innerstadstrafik.

Rysstorget med tunnelbaneentrén.
Det är mycket märkligt att planförslaget inte behandlar tunnelbanans entré mot Ryssgården. Denna eländiga barack från 1950-talet av synnerligen provisorisk karaktär måste naturligtvis ersättas när allt annat runt omkring kommer att förändras. Här krävs en ny byggnad som i skala ansluter till Sjömanshemmet intill och med fasader även mot Katarinavägen och Mariagränd, men inte med en utmanande karaktär typ Bengt Lindroos ”Ost” för ett antal år sedan. Samtidigt bör Mariagränd åter dras fram till Katarinavägen.