De heliga korna, klimatförstörarna

Här i Pune i Indien är kor ett vanligt inslag i gatubilden. Märkligt nog verkar de vara totalt oberörda av all trafik runtomkring dem. De är lugnet själv. Vi möter regelbundet en skock kor som brukar gå ned till floden på morgonen för att beta och återvända hem på kvällen. En äldre man med käpp går med dem, men de hittar vägen själv. Vi har nu mött honom så ofta att vi börjat nicka åt varandra när vi möts, ja vi nickar åt korna också. Ibland släpper de en och annan komocka på gatan, men det är inte något större miljöproblem, i alla fall inte på det sätt man först tänker på.

Möte på väg till kontoret.
Kor är enligt den vetenskapliga forskningen ett stort hot mot klimatet. Enligt FAO genererar kor globalt mer koldioxidekvivalenter växthusgaser än transporterna, hela 18 procent av de totala utsläppen. Korna är helt enkelt ett av de allra största miljöproblemen. Enligt FAO krävs snarast åtgärder för att komma åt problemet med kor. Eftersom vi globalt sett äter mer och mer kött från kor riskerar problemet att bli mycket värre i framtiden. Köttproduktionen bidrar till de mänskligt orsakade koldioxidutsläppen, om man nu kan använda detta uttryck när det gäller kor. Men de bidrar också med en massa kväveoxider från sin gödsel, 64 procent av all ammoniak, som bidrar till surt regn, och 37 procent av allt metan. De rapar och fiser ut metan genom sitt idisslande. Man har tagit reda på att korna åstadkommer 95 procent av metanutsläppen medelst rapning och bara 5 procent genom att fisa. Så rapningen är huvudproblemet. Det finns forskning som går ut på att få korna att rapa mindre, kanske genom en annan diet. Dessutom bidrar de genom sitt oupphörliga betande till att hålla betesmarker öppna, som annars skulle kunna växa igen och binda koldioxid. I Brasilien huggs regnskog ner för att ge betesmark åt kor. De dricker en massa friskt vatten, som är en knapp resurs, och förorenar annat vatten med sin urin och gödsel, och minskar därigenom den biologiska mångfalden i olika vattenområden.

Tjur av indisk sebu (puckelko) som dragdjur.
Om man vill minska utsläppen av växthusgaser från maten ska man se över sin köttkonsumtion. Forskare som tittat på matens bidrag till utsläppen av växthusgaser tycker att man inte behöver äta kött varje dag och ger rådet att äta mer kyckling. Men vem äter egentligen tournedos sju dagar i veckan? Jag kan verkligen rekommendera Chicken Tikka Masala, men äta det varje dag skulle jag inte vilja göra. Griskött ger inte heller så mycket klimatpåverkan som kor. En orsak till den låga effektiviteten vid koköttproduktion är dessutom att korna får så få kalvar åt gången, bara en eller två, medan grisar och i ännu högre grad höns kan producera mängder med avkomma.

Ett grabbgäng, en ung tjur med sex tjurkalvar i släptåg på väg någonstans.
Här i Indien äter man ofta vegetariskt och när man inte gör det är det framförallt kyckling som gäller, och ibland fårkött. Griskött äter man helst inte och det gäller inte bara muslimerna. Men trots den miljömässigt fördelaktiga dieten här, så bidrar Indiens kor till klimatförändringarna, genom sitt envetna rapande och stora antal.

Inom hinduismen är kon ett heligt djur en symbol för rikedom, styrka, generositet och ett rikt liv.
Inom hinduismen är ju kon ett heligt djur. Den är en symbol för rikedom, styrka, generositet och ett rikt liv. Kon bör mötas med samma respekt som modern på grund av den mjölk de producerar. I skrifterna är Govinda (ett annat namn på Krishna) kornas beskyddare. Många indier är vegetarianer, men även om de äter annat kött, äter man inte kokött. På McDonalds här i Pune finns det till exempel inte vanlig hamburgare, bara vegetariska, kycklingburgare och fiskburgare. Men på bättre hotell och restauranger här kan man ändå få t ex en Filet Mignon, men den är sällan tillagad som vi skulle önska.

Det finns 1,3 miljarder kor i världen. Paradoxalt nog – eftersom indierna i princip inte äter kokött – har Indien världens största bestånd av kor. Det finns mer än 280 miljoner kor i Indien, vilket är 29 procent av alla kor i hela världen (jag vet, procenttalet stämmer inte med totalen ovan p g a olika källor). Här i Indien ser man både vanliga kor, men också s k puckelkor eller sebu. Traditionellt är det bara kastlösa som äter kött av döda kor och använder kohud för lädertillverkning. Koslakt är förbjudet i hela Indien utom i Västbengalen och Kerala. Det innebär att kor transporteras till dessa delstater för slakt, trots att det är förbjudet. Vem som sedan äter köttet vet jag inte, men antagligen inte bara de kastlösa.