Folkomröstningar med facit i hand

Om en dag har vi nyårsafton och därefter börjar år 2019. Därmed är det nio år sedan all kärnkraft avvecklades i Sverige.
Eller är det inte så??? Men det har vi ju faktiskt beslutat om i en folkomröstning, där alla var överens om avvecklingen, bara takten skiljde.

Forsmark 1 och 2, fortfarande i drift.
En folkomröstning hölls också 1955, då en kraftig majoritet  (82,9 procent) röstade för att behålla vänstertrafik. Ändå genomfördes högertrafikomläggningen som bekant 1967.

Kungsgatan 1967 vid omläggning till högertrafik.
För trettio år sedan, den 23 mars 1980, genomfördes alltså folkomröstningen om kärnkraft. Folkomröstningen gällde tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. Alla tre alternativen var nej-alternativ till kärnkraft, med avveckling i olika takt. De som ville ha kärnkraft i Sverige hade inget att rösta på. Linje 1 och Linje 2 ville avveckla på 30 år, medan Linje 3 ville att det skulle ske redan på tio år.

Vindkraftspark i Sverige.
Ungefär 60 procent ville avveckla kärnkraften på trettio år, som det senare genom riksdagsbeslut kom att tolkas, medan 40 procent ville avveckla den på bara tio år. Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att alla reaktorer skulle vara avvecklade till år 2010. Som bekant har det inte skett, även om några reaktorer har stängts.

Solcellspark i Sverige.
Idag skriver Martina Sturek (ordförande för Women in nuclear, Sweden) på DN Debatt att vi borde behålla kärnkraften – för klimatets skull. Hennes argument är fyra:
1) Kärnkraften räddar liv. Den orsakar avsevärt färre dödsfall än flertalet energikällor. Olyckan i Tjernobyl orsakade direkt 43 dödsoffer och mellan 160 och 9 000 ytterligare dödsfall på grund av ökad risk för sköldkörtelcancer. Fukushima resulterade inte i några dödsfall från radioaktiva utsläpp. Kärnkraften orsakar enligt Sturek minst skador i jämförelse med andra energislag.
2) Kärnkraften är billig, sett till hur mycket den producerar.
3) Kärnkraften hanterar på ett säkert sätt sitt eget avfall, till skillnad mot flera andra energislag.
4) Kärnkraften kan byggas ut snabbt och göra stor skillnad för klimatet. Mellan 1976 och 1986 ökade Sverige kärnkraftsproduktionen med mer än 50 TWh, vilket är tre gånger så snabbt som dagens vindkraftutbyggnad under lika lång period. Vill vi avskaffa fossilbaserade energislag skulle alltså kärnkraften vara mest effektiv.
Kärnkraft i Sverige produceras 2018 via åtta aktiva kärnreaktorer i  Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. År 2017 svarade kärnkraft och vattenkraft för vardera 40 procent av vår elproduktion, medan sol och vind stod för omkring 11 procent tillsammans. Det är uppenbart att vi utan kärnkraft idag skulle ha en allvarlig bristsituation.
Jag kan inte i detalj svara för hennes ståndpunkter. När folkomröstningen genomfördes 1980 var jag själv aktiv i kampanjen för Linje 3 som ville avskaffa kärnkraften snabbast. Med facit i hand tror jag att jag inte skulle göra det idag. Det är uppenbart att kärnkraften inte hade kunnat ersättas av förnybar energi oavsett om avvecklingen hade skett på 10 eller 30 år. Det handlar inte bara om antal TWh utan också om att baskraft inte kan ersättas av kraft som bara finns när det blåser eller solen skiner.
Det pågår forskning om fjärde generationens reaktorer, som kan användas i kärnkraftverk för att utvinna elektrisk energi från redan använt kärnbränsle och därmed nedbringa kärnkraftsavfallet till ett minimum. Där tror jag att man skulle kunna göra stor nytta för framtida generationer. Därför vore det fel att som princip avskaffa kärnkraften nu. Kärnkraften kan bli sin egen lösning.
En läxa av detta är att folkomröstningar inte är ett lämpligt sätt att lösa politiska problem. Riksdagens majoritet måste ha frihet att från mandatperiod till mandatperiod fatta beslut om olika frågor.
Man behöver inte ens nämna Brexit för att inse detta.

Skandal i Stadshuset att avsätta Eliasson

Stockholms trafikdirektör Jonas Eliasson tvingas av trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) att lämna sin post efter nyår. Orsaken är officiellt att ”samarbetsformerna mellan trafikkontoret och trafiknämnden behöver utvecklas”. Men enligt DN handlar det om att Jonas Eliasson satt sig emot en politisering av trafikkontoret.

Jonas Eliasson (foto DN).
Jonas Eliasson utnämndes till trafikdirektör i Stockholms stad 2016. Han är den klart mest meriterade person inom trafikområdet som någonsin har innehaft denna tjänst. Han kom från en tjänst som professor i transportsystem vid KTH och föreståndare för Centret för Transportstudier. ”Under sin tid som forskare har Jonas Eliasson varit en välkänd röst i trafikdebatten och en ofta anlitad expert när det gäller att skapa smarta storstäder”, stod det i pressmeddelandet som Stockholms stad skickade ut i mars 2016.
Jag kom första gången i kontakt med Jonas när han arbetade med sin doktorsavhandling på KTH. Jag som arbetade på regionplanekontoret representerade då de användare som behövde använda Jonas modellkunskap inom trafikanalysområdet för att kunna föreslå relevanta åtgärder för framtidens transportsystem. Jag lärde känna Jonas som en av de mest briljanta hjärnor jag någonsin mött.
Nu petas Jonas Eliasson från sin post. Enligt flera källor är det trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) som begärt att Jonas Eliasson ska tvingas bort. Det är sannolikt Jonas expertkunskap inom trafikområdet som har stött trafikborgarrådet David Helldén och Miljöpartiet, som hellre vill se sig själva som bäst på trafik och miljö.
”Redan när han var aktuell för anställning så kom det från den miljöpartistiska trafikroteln en oro över att hans forskarbakgrund skulle hindra farten i de politiska reformer roteln ville göra. Man var helt enkelt rädda att kontoret skulle ta fram underlag, fakta och utredningar som skulle fördröja den politiska processen, eller ifrågasätta genomförbarheten i de politiska förslagen”, säger en källa nära stadsledningen.
Enligt DN hade den rödgrönrosa majoriteten hade under den förra mandatperioden olika uppfattning i flera trafikfrågor. Trafikdirektören ska därför ha haft för vana att kontrollera med övriga partier i de fall då Daniel Helldén försökt driva igenom något på egen hand. Detta uppskattades inte, enligt DN:s källor med god insyn. Helldén ska i stället ha försökt påverka vad tjänstemännen skrivit i sina tjänsteutlåtanden.

Avsätt i stället Daniel Helldén!
Källor till Dagens Nyheter menar att det fanns en rädsla för att Eliasson med sin bakgrund i forskningen skulle fördröja eller ifrågasätta politiska förslag, vilket enligt tidningens källa med insyn i stadsledningen är anledningen varför han nu petas vid årsskiftet. Vi är många som verkligen blev bedrövade eftersom Jonas Eliasson är erkänt duktig chef och enormt kunnig i det här området, säger Jan Valeskog (S).
Det är faktiskt skandal att den nya högerregimen i stadshuset låter detta ske. Det är beklämmande att den nya majoriteten låter miljöpartiet genomföra detta. Avsätt hellre Daniel Helldén!

Ekologisk mat, svält och klimat

Ekologisk mat har flera fördelar. Som exempel används varken konstgödsel eller bekämpningsmedel vid produktionen. Men jag köper inte så gärna ekologisk mat, vilket kan låta överraskande för en del.
Min utgångspunkt är behovet av att mätta en växande befolkning på jorden. År 1950 hade jorden en befolkning på 2,5 miljarder människor. År 2017 hade den ökat till drygt 7,5 miljarder, drygt en tredubbling under min livstid. I absoluta tal handlade det om en ökning med 5,0 miljarder eller 75 miljoner fler varje år, som alla behöver mat för att inte svälta. Och det fantastiska har faktiskt skett att vi i stort sett har kunnat mätta den växande befolkningen. Det har kunnat ske genom bevattning och modernare jordbruksmetoder inklusive konstgödsel och bekämpningsmedel. Men ekologisk odling ger mindre utbyte än konventionell odling, och mindre skördar räcker till att mätta färre. Det syns också på priset, som i snitt kan vara 30 procent högre för ekologisk mat jämfört med konventionellt odlad mat.

En slumpmässigt vald prisjämförelse på nätet visar att ekologisk mat är 30 procent dyrare än konventionell mat.
Men under det senaste året ökade faktiskt antalet människor på jorden som inte kan äta sig mätta. Efter att ha minskat i över ett decennium, stiger nu antalet hungriga människor i världen igen, visar den årliga FN-rapporten om livsmedelsförsörjning och näring som släpptes på fredagen. Antalet hungriga människor i världen har ökat till 815 miljoner 2016 från 777 miljoner år 2015. Det betyder att 11 procent av världens befolkning går hungriga, enligt den FN-rapport som släpptes under fredagen.
Under året som gått har exempelvis Sydsudan haft flera månader av svår svält och risken för hungersnöd är stor i flera andra länder som Nigeria, Somalia och Jemen. Stora problem har under året framförallt uppstått på platser som är drabbade av konflikter och torka. Det blir desto viktigare att vi kan skaffa fram tillräckligt med mat på platser där detta är möjligt.

Världens befolkning 1950-2100 enligt FN.
Till 2030 kommer världens befolkning att ha ökat till 8,6 miljarder enligt FN, vilket är 77 miljoner fler per år. Det innebär 6 miljarder fler under min livstid, om jag fortfarande lever då. Till år 2050 kommer befolkningen att ha ökat till 9,8 miljarder, vilket ”bara” innebär 61 miljoner fler per år. Äntligen börjar folkökningen sakta in men den fortsätter ändå. Till 2100 kommer befolkningen att vara 11,2 miljarder på jorden, alltså 3,6 miljarder fler än idag. Men då, om drygt 80 år går folkökningen äntligen något långsammare med ”bara” 28 miljoner fler per år. Förhoppningsvis kommer vi inte att bli så många fler än så.

Befolkning i världen 1950-2100 enligt FN.
Av dessa kommer 13 miljoner att bo i Sverige och 794 miljoner i Nigeria, 65 miljoner i Senegal, 79 miljoner i Somalia, 139 miljoner i Sudan, 214 miljoner i Uganda, 94 miljoner i Zambia, och så vidare. Befolkningen växer alltså snabbt i flera av de länder som redan har svält.
Vi står alltså för en gigantisk utmaning om vi ska mätta denna växande befolkning. Ska vi lyckas bör vi göra allt vi kan, vilket innebär att vi kommer att behöva odla mycket mer mat än idag på den mark där det går att odla. Det innebär sannolikt att ekologisk odling blir en lyx vi inte har råd med.

Den ekologiska drömmen – Myter och sanningar om ekologisk odling (2014). 
För några år sedan kom boken ”Den ekologiska drömmen" om ekoodlingens påverkan på skörd, livsmedelskvalitet och miljö, utgiven av några professorer på SLU. Skriften diskuterade om vi får nyttigare livsmedel och bättre miljö, om ekologiska livsmedel är giftfria, om maten kommer att räcka till och om ekoodling är mer klimatsmart. Men man kom fram till att ekologisk odling reducerar skörden kraftigt och därför inte kan försörja en växande världsbefolkning. Ekomat är inte heller hälsosammare, och odlingsformen är varken klimatsmart eller bättre för miljön i övrigt. ”Det ekologiska lantbruket tvingas successivt inse att det inte går att producera tillräckligt med mat vid ekoodling på ett uthålligt sätt”, menade professor Rune Andersson, en av medförfattarna. Dessutom ansåg man att det är orimligt att ekomat årligen subventioneras med ungefär en miljard kronor av svenska skattemedel. "Om vi ska nå en långsiktigt, hållbar livsmedelsproduktion är det viktigt att politiska beslut och konsumenternas val av livsmedel baseras på kunskap", enligt professor Thomas Kätterer, en medförfattare.
Häromdagen publicerades en ny vetenskaplig studie som slår fast att ekologisk mat dessutom är betydligt sämre för klimatet än konventionellt producerad mat. Stefan Wirsenius, docent vid Chalmers i Göteborg, är en av fyra forskare bakom den nya internationella studien som publiceras på onsdagskvällen i den vetenskapliga tidskriften Nature. ”Vi har kommit fram till att ekologisk mat har större klimatpåverkan än konventionell mat. Det beror på att ekologisk mat kräver mer areal, mer mark för samma mängd mat”, säger Wirsenius till Ekot. Slutsatsen är att arealskillnaden innebär en mycket stor klimatpåverkan till nackdel för ekologisk mat, som produceras utan konstgödsel eller bekämpningsmedel. På en global matmarknad innebär ekologisk odling att, relativt sett, mer skog avverkas någonstans i världen. Mindre skog ger mer koldioxid i atmosfären. Ekologiska svenska ärtor ger ungefär 50 procent större klimatpåverkan än de som är konventionellt odlade, enligt studien. För svenskt ekologiskt vete är skillnaden ännu större, närmare 70 procent.
”Det är väldigt stor skillnad i avkastning. Det går åt nästan dubbelt så mycket mark för samma mängd vete när man odlar den ekologiskt. Ekologiskt nötkött ger större klimatpåverkan än kött från kor som får foder som är odlat med hjälp av till exempel konstgödsel och bekämpningsmedel”, enligt Stefan Wirsenius forskning.
Det finns naturligtvis goda skäl för ekologisk odling och ekologisk mat. Frågan är bara vilka konsekvenserna är.

Snön lägger sig och politikerna har kört fast

Medan snön lägger sig över Stockholm fortsätter våra valda politiker att rösta ned det ena tänkbara regeringsalternativet efter det andra. Man väljer alltså att bilda majoriteter kring vad man är emot, men inte vad man är för. Talmannen ställer omröstningar om regeringsalternativ, som ingen tror på, för att så småningom få fram en fjärde omröstning eller extraval, ett meningslöst spel för gallerierna. Samtidigt röstar man fram en högerbudget trots att vi inte vet vilken regering vi kommer att få (så småningom).

 Snön har lagt sig över Johan Helmich Romans park...

I stället fortsätter man att plädera för redan avvisade lösningar. En som gör just detta mer envetet än andra är Annie Lööf. I gårdagens Expressen får hon hård kritik från journalisten Elisabet Höglund. Hon kallar ”hennes enmansshower har varit häpnadsväckande och plågsamma, särskilt med tanke på att hennes parti bara fick 8,6 procent av rösterna i valet”. Hon skriver att Annie Lööf på de mest uppseendeväckande sätt lyft fram sig själv som frälsaren i nöden, som räddare av ett Sverige i politisk kris, samtidigt som hennes egen roll i regeringsförhandlingarna hela tiden frontalkrockat med hennes verkliga handlingar. Hon ställer ultimativa krav och röstar emot både Kristersson och Löfven. Att kräva att socialdemokraterna ska bedriva centerpolitik visar att  är Lööf aldrig menade allvar med förhandlingarna. Och hon har förödmjukat i stort sett alla andra partiledare och visat att hon är politiskt ohederlig, detta enligt Elisabet Höglund.

...liksom över Fatbursparken.
Aftobladets Lena Mellin skriver ”Det är varken krig eller undantagstillstånd. Det är lekstuga. Regeringskaoset drar ner anseendet för politiken och förlöjligar partiledarna.”
Statsvetaren Leif Lewin kommer med liknande tongångar. Han skriver i Expressen att ”med osviklig dumdristighet har partiledarna bränt alla broar, så att svensk parlamentarism gått i baklås”. Leif Lewin tycker att det är dags att ompröva den proportionella valmetoden, som är roten till vårt kaos. Inte så att man skulle införa enmansvalkretsar, som i Storbritannien, men tycker ändå att en utredning borde tillsättas för att fundera över nödvändiga förändringar i valsystemet, ”som förenar det bästa av majoritetsvalens klara utslag med svensk tradition att respektera minoriteter”.
Jag tror kanske inte att lösningen ligger i mindre proportionalitet. Visserligen skulle småpartierna riskera att försvinna ur parlamentet – i dagsläget gäller det framförallt miljöpartiet, liberalerna och kristdemokraterna – men det skulle knappast ändra problemet med att vi nu har tre stora partier/block. Det innebär också att ett extraval sannolikt inte skulle lösa några problem eller skapa några stabila majoriteter, så som opinionen ser ut nu. Det är enbart hotet om extraval som kan sätta press på de partier, som ligger nära fyra procent och riskerar att få lämna riksdagen, att förhandla och ge upp tidigare ståndpunkter.
Vi behöver ändå hitta sätt att rösta fram den regering som kan få det största stödet i riksdagen i stället för att som nu i oheliga allianser rösta mot de regeringsalternativ vi inte vill ha.

Klimatförändringarna och Katowice

Just nu diskuterar tusentals människor i Katowice om vi ska begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 eller 2,0 grader, eller kanske till 3,0 grader som nobelpristagaren i ekonomi, William Nordhaus, anser var mera realistiskt om vi inte bara ska undvika en klimatkatastrof utan också ska undvika en ekonomisk katastrof.
Men jämfört med vad? IPCC brukar utgå från temperaturen under ”förindustriell tid” någon gång under 1800-talet. Men vilket klimat skulle vi ha idag utan de senaste 100 årens uppvärmning? Slutet av 1800-talet var en av de kallaste perioderna efter senaste istiden och inte något normaltillstånd.
Sedan isen drog sig tillbaka för ca 11 700 år sedan har temperaturen varierat rejält, beroende på bl a variationer i jordbanan (Milankovitchcykler) och i solaktiviteten samt vulkanutbrott. Våra glaciärer i Norrlands fjälltrakter, som var helt försvunna under tusentals år efter istiden, bildades för mindre än 6000 år sedan på grund av klimatets avkylning. De förändrade trädgränserna är ett klart bevis på den långsiktiga avkylningen. Ska man dra slutsatser från variationerna under de senaste 2 miljoner åren borde nästa istid börja ganska snart. Med ganska snart menar jag att det handlar om några tusen år eller mindre. Kanske har människans påverkan förskjutit istiden med några hundra eller i bästa fall några tusen år. Det borde vi i så fall vara tacksamma för.
Kort efter den senaste istiden för 9 000-10 000 år sedan var klimatet som allra varmast, ca 3 grader varmare än när det var som kallast under Lilla istiden under slutet av 1800-talet (Global Nedkylning, Charpentier Ljungqvist, 2010). Under den perioden dominerade lövskog i Svealand och Götaland, medan Norrland dominerades av blandskog. I det varma klimatet låg trädgränsen i fjälltrakterna 500-600 m högre än idag, vilket går att belägga med fossilt timmer. Nordafrika var betydligt fuktigare än idag med savann och medelhavsvegetation där det idag är öken.

Flera tusen år gamla målningar med giraffer i Acacusbergen i södra Libyen.

Acacusbergen är idag ökenområden som i stort sett saknar vegetation på grund av torkan.

Sahara var till stora delar stäpp och savann med betande djur som bufflar giraffer, elefanter och noshörningar, vilket framgår av tusentals klippmålningar i områden som idag är torr sandöken. Jag har själv sett hundratals sådana bilder, flera tusen år gamla, vid resor med tuareger i Acacusbergen i södra Libyen, ca 2000 km söder om Medelhavets kust.
Så småningom blev det allt kallare, men avkylningen avbröts av olika varmare perioder. En sådan period var den romerska värmeperioden från ca 300 f Kr till ca 300 e Kr med 2 grader varmare än idag och medelhavsklimat ända upp till Nordsjöns och Östersjöns kust.
En annan värmeperiod var den medeltida från 800 till 1 300 e. Kr. med temperaturer ungefär som vi har idag, eller ibland något varmare. Vid 1600-talets början blev det kallare igen, början av det vi brukar kalla Lilla istiden. Efter en kortare något varmare period i början av 1700-talet blev det kallare igen under 1800-talet innan temperaturen steg igen mot 1800-talets slut. Det kan ha varit 2 grader kallare än idag under vissa delar av Lilla istiden.

Variationer i årsmedeltemperatur i södra Sverige de senaste 10 000 åren (Charpentier Ljungqvist s 63)
I takt med att klimatet gradvis blivit svalare under de senaste 9000 åren så har trädgränsen sjunkit och kalfjällsytan ökat till sin största omfattning sedan istiden vid förra sekelskiftet. I den Augustprisbelönade fackboken ”Svälten. Hungeråren som formade Sverige” skriver Magnus Västerbro om svälten under klimatkrisen i Sverige 1867-69 och om dess offer, som svalt ihjäl.
Idag är det ca 1 grad varmare än under svältperioden, men fortfarande kallare än under flera av de tidigare värmeperioderna. Sedan slutet av 1800-talet har vi haft en uppvärmning med omkring 1 grad, men den har inte varit jämn.

Utsläpp av växthusgaser (svart kurva) samt temperatur (röd kurva) visar dålig korrelation under 1900-talet.
Från slutet av 1800-talet och fram till 1940-talet hade vi en uppvärmning med ca 0,5 grader, trots att människans utsläpp av växthusgaser ännu var blygsam. Den uppvärmningen hade huvudsakligen naturliga orsaker. Efter 1970 har uppvärmningen åter tagit fart med ytterligare 0,5 grad, delvis på grund av människans ökande koldioxidutsläpp. Men efter år 2000 har takten i uppvärmningen faktiskt stagnerat något trots fortsatta koldioxidutsläpp.
Många tycks tro att den globala uppvärmningen innebär att öknarna breder ut sig, men det är precis tvärtom; jorden blir allt grönare och kan därigenom lättare försörja en växande befolkning. De flesta halvöknar och halvtorra eller semi-arida områden i världen blir allt grönare och får allt mer växtlighet. Det visar t ex fjärranalys av satellitbilder på Köpenhamns universitet. Öknarna har minskat, skördarna ökat och jorden har blivit cirka 10 procent grönare i till exempl Sahelområdet söder om Sahara, detta trots avverkningen av regnskog som också sker..
År 1988 grundades FN:s klimatpanel IPCC, som sedan dess har kommit med ett antal rapporter. Det är alltså under ca 30 år som vi ägnat den globala uppvärmningen någon större uppmärksamhet. IPCC utgår från temperaturen under ”förindustriell tid” när de beräknar uppvärmningen till ca 1 grad, trots att det bara är sedan mitten av 1900-talet som människan kan ha påverkat uppvärmningen nämnvärt. Det är märkligt att utgå från den period som var den allra värsta svältperioden i Europas historia som någon sorts normalperiod. Hade man exempelvis utgått från genomsnittet sedan istiden skulle vi fortfarande ha det något kallare än ”normalt”, trots människans utsläpp.
Parisavtalet handlade om att begränsa uppvärmningen till max 2 grader, helst 1,5 grader. När nobelpristagaren i ekonomi talar om att det vore mera realistiskt och ekonomiskt att begränsa uppvärmningen till 3 grader jämfört med förindustriell tid, dvs 2 grader mer än idag, talar han alltså om en återgång till en temperatur som fortfarande är lägre än den som rådde kort efter senaste istiden.

Temperaturförändringar månadsvis samt glidande årsmedelvärden 1979-2018 enligt satellitdata, UAH.
Sedan satellitmätningarna började har temperaturen ökat med ca 0,15 grader per år, men tendensen är nu att uppvärmningen i stort sett har upphört under de senaste 15-17 åren, trots dramatiskt ökade utsläpp av koldioxid i atmosfären. Satellitmätningarna är pålitligare än de jordbaserade, bland annat eftersom många sådana mätstationer påverkats av den urbana uppvärmningen som beror på urbanisering.
Det är svårt att förstå att en återgång till ett varmare klimat kan utgöra ett sådant hot att det ska motarbetas till snart sagt vilket pris som helst, när all erfarenhet pekar på att det skulle innebära en grönare värld, som lättare skulle kunna försörja världens växande befolkning. I det perspektivet ser jag snarare förhandlingarna i Katowice som ett hot.

Källor bl a: 
Fredrik Charpentier Ljungqvist, 2009, Global nedkylning. Klimatet och människan under 10 000 år.
Leif Kullman, Fjällnaturens nya ansikte – en grön paus i neoglacialen.

Tack Johan Rockström…

Jag lyssnade lite förstrött på Johan Rockström på radion idag, SR P1 Vetandets värld. Han är optimistisk när det gäller utbyggnaden av förnybara energikällor i världen, som sol och vind. Andelen har hittills fördubblats vart fjärde år sa han och med den takten kan de svara för 40 procent i världen år 2030. Det lät fantastiskt bra, tänkte jag. Men kanske ska man kolla hans siffror. Han kanske överdriver eller är bara alltför optimistisk.

Klimatexperten Johan Rockström, ständig optimist eller...
När jag kollade hans siffror visade det sig att han faktiskt har rätt. Räknat från 2004 till 2016 har förnybara energikällor ökat från 0,45 % till 3,78 % av världens energitillförsel. Det innebär faktiskt ungefär en fördubbling vart fjärde år, i alla fall under denna tolvårsperiod. Samtidigt har fossilbaserad energi sjunkit från 90 % till 85 %.
Och fortsätter utbyggnaden av sol och vind i oförändrad takt kommer förnyabara energikällor att svara för 40 % redan i mars 2029. Vi klarar alltså målet med god marginal. Johan Rockström hade alltså rätt!
Och inte nog med det. Redan i maj 2034 svarar sol och vind för 100 procent av världens energiförsörjning!!! Och mer än 100 procent finns inte, eller hur? Vi kan lägga ner alla kärnkraftverk, alla vattenkraftverk, alla kolkraftverk, alla kolgruvor, och så vidare.

Värdens energitillförsel 1973-2040 enligt BP Energy Economics. Men tro dem inte. De är bara oljelobbyister.
Tack Johan Rockström. Du är mycket mer optimistisk än alla dumma energiexperter (från oljeindustrin) som tror att förnybart bara kommer att svara för 14 procent 2040, medan fossilbaserad energi fortfarande kommer att svara för 74 procent. Vi tror bergfast på dig i alla fall.