Vaccinera eller inte?

Idag verkar alla efterkloka människor, utom möjligen den ansvariga ministern, vara överens om det heltokiga i att massvaccinera svenska folket mot svininfluensan 2010, vilket inte tycks ha räddat något enda människoliv, men däremot orsakat mer än hundra narkolepsifall. En jämförelse med Australien och Nya Zeeland där inte någon enda människa vaccinerats tycks visa att man klarade sig lika bra som i Sverige, där 60 procent vaccinerats. Ja, bättre, eftersom man slapp några narkolepsifall.

För två och ett halvt år sedan var tongångarna annorlunda. Då gick debatten för fullt för och emot vaccinering. Myndigheterna och regeringen uppmanade alla att gå och få sin dos, men ännu hade bara två dödsfall inträffat i Sverige (det blev några ytterligare) och fler och fler tvekade om de borde vaccinera sig eller ej, ivrigt påhejade av fettdoktorn Annika Dahlström med eller utan hållbara argument.

Jag befann mig vid den tidpunkten i Indien, närmare bestämt i staden Pune i Maharashtra. Där inträffade det första indiska dödsfallet i influensan den 3 augusti. Tidningarna skrev varje dag om nya dödsfall och i oktober 2009 var antalet fall 420 i hela Indien. Just i Pune var dödsfallen då uppe i 87, vilket på 5 miljoner invånare blir hela 17 dödsfall per miljon, eller närmare hundra gånger fler än i Sverige. I hela Maharashtra var dödsfallen 179, vilket är närmare 2 döda per miljon, högst bland Indiens delstater. Precis som i Sverige drabbades ofta unga, till synes friska personer. Men också i Pune var spridningen ojämn. I själva staden var frekvensen 13 döda per miljon, i grannstaden Pimpri bara 5 per miljon och i de närliggande landsbygdområdena så hög som över 50 per miljon. Det skulle motsvara närmare 500 fall i Sverige. Så varför ska man jämföra med Australien och Nya Zeeland? Varför inte jämföra med Pune och Maharashtra? Kan forskarna förklara det för mig, tack.

”Jag valde att lita på min magkänsla”, säger Anna Toss i SvD, som förklaring till varför hon inte vaccinerade sig den gången. Jag undrar nog om det är ett tillförlitligt råd att ge.

Den största risken med den pågående vaccinationsdebatten och efterklokheten är att få kommer att våga vaccinera sig i framtiden och att vi då verkligen kommer att få många dödsfall. Jag kanske ska tillägga att jag vaccinerade mig mot svininfluensan. Mindre på grund av magkänsla, mer på grund av statistiken runt omkring mig.

Still Got the blues

"Use to be so easy
To give my heart away
But I found that the heartache
was the price you have to pay
I found that that love is no friend of mine
I should have known time after time
So long
it was so long ago
But I've still got the blues for you."

Gary Moore
De kända bluesrocktonerna ”Still got the blues” blev för mig förknippade med restaurangen Pizza Hut på J.M.Road i Pune i den indiska delstaten Maharashtra. Pizza Hut låg bra till för vårt kontor, och var en av de 5-6 lunchrestauranger vi brukade besöka under åren jag jobbade där. När man hunnit bli lite trött på den indiska maten var till och med en amerikansk pan pizza eller pasta med mushroom sauce med en kall Fosters öl gott som omväxling. De körde med västerländsk bakgrundsmusik. Och med osviklig precision drog Gary Moore igång med sin odödliga hit ”Still got the blues” en kvart över tolv, vid varje besök. Jag försökte berätta för servitrisen om Gary Moore, men hon hade ingen aning om vem han var.

Nu är han död. Han dog i går den 6 februari i sitt hotellrum på spanska solkusten, bara 58 år gammal. Gary Moore var från Belfast i Nordirland och spelade i flera omgångar i det legendariska bandet Thin Lizzy. Han växlade mellan irländsk folkmusik och hårdrock. Men 1990 kom hans album "Still got the blues", där även George Harrison medverkade. Det blev utan jämförelse hans mest framgångsrika album. Tack för det.

Indiskt stjärnskott på långa häcken

Indien är ingen stor idrottsnation. När man visar sport på TV här är det i nio fall av tio cricket det handlar om. Den tionde gången är det hockey, alltså field hockey eller landhockey som vi säger hemma. Friidrott visas aldrig på TV här. Men de senaste dagarna har ett nytt stjärnskott från löparbanorna faktiskt synts i TV-rutorna här. Hon heter Ashwini Chidananda Akkunji, är 23 år och har bidragit till att Indien just nu gör sin bästa insats genom tiderna i de nu pågående Asiatiska spelen som avslutas i den kinesiska staden Guangzhou i dag. Indien har hittills vunnit 14 guld och ligger på sjätte plats inför den sista dagen.

Ashwini Akkunji har bidragit med två av dessa guldmedaljer. På torsdagen vann hon 400 m häck på 56,15 och på fredagen ingick hon i det segrande indiska laget i stafett 4x400 m. Där sprang hon tredje sträckan och gav Mandeep Kaur ett stort försprång på sista sträckan som hon kunde hålla ända in i mål med tiden 3.29, 02. Akkunji kommer från byn Siddapura i Udupi Taluk i delstaten Karnataka i sydvästra Indien. Det är där Bangalore ligger.

Ashwini Akkunji, Sini Jose, Manjeet Kaur och Mandeep Kaur, Indiens segrande stafettlag.
Hemma i Siddapura satt sju familjemedlemmar framför TV-rutan och såg henne vinna. Akkunji ringde sin pappa två gånger före loppet i torsdags och var lite nervös inför finalen, men hon skulle göra sitt bästa. Och det räckte ju hela vägen fram till mål. Folk är mycket religiösa i Siddapura och många besökte templet och ringde i klockor vid underliga tider för att hjälpa henne fram till segern, liksom man gjorde inför Samväldesspelen i Delhi för en tid sedan då hon också vann. När hon kommer hem från Kina ska byn fira sin andra Diwali för året. Och hela Indien firar med henne. Men hennes succé kom som en överraskning även för grannarna i byn. Man visste att hon idrottade och reste runt till olika tävlingar även utomlands, men hade ingen aning om att hon var ett sådant stjärnskott. Och vem vet, kanske dyker hon till och med upp i de svenska TV-rutorna så småningom.
Hennes tid, 56,15 är i och för sig inte så snabb, internationellt sett. Världsrekordet har ryskan Julia Pechonkina med 52,34 sedan 2003, en tid som jamaicanskan Melanie Walker snuddat vid de senaste åren. Svenska rekordet är på 54,15 sedan 1986 och innehas av Ann-Louise Skoglund. Men det indiska rekordet som är på 55,42 sedan OS i Los Angeles 1984 och innehas av P T Usha borde ligga inom räckhåll för Akkunji under de närmaste åren.
Stafettguldet försvarade Indien från asiatiska spelen i Doha för fyra år sedan. Manjeet Kaur från Punjab var den enda från det segrande indiska laget som var med även nu. Nu gav hon laget en bra start på första sträckan och fick därmed sitt tredje guld i asiatiska mästerskap.
Två av de andra indiska guldmedaljerna har vunnits i kabaddi, både kvinnor och män. Kabaddi är en för de oinvigda helt obegriplig lagsport med ursprung i södra Indien, där det fortfarande är något av nationalsport, liksom i Bangla Desh. Två lag med sju spelare i varje lag har var sin planhalva av spelplanen. Spelplanen är 12,5x10 meter. Man spelar i 2x20 minuter och byter sida i halvlek. Lagen turas om att springa in på motståndarlaget planhalva och attackera eller brotta ner en motståndare och sedan springa tillbaka igen. Attackerade spelare är "ute". Den försvarande laget bildar en kedja för att stoppa den attackerande spelaren att komma tillbaka till sin egna planhalva innan han hinner ta ett andetag. Om den attackerande spelaren tar ett andetag är han ute.

Indiens damer slår Thailand i finalen i kabaddi.
Guldmedajerna i kabaddi har uppmärksammats särskilt här i Pune, eftersom såväl herrlaget som damlaget har vardera en spelare från Pune, 24-åriga Nitin Ghule och 19-åriga Deepika Joseph. Medan Ghule arbetar vid järnvägen studerar Joseph på Fergusson College, som ligger bara ett stenkast från där jag bor i Pune. Vem vet jag kanske till och med har mött henne när jag druckit min espresso på Barista på Fergusson Road, där många studenter brukar sitta. Så jag tar åt mig lite av guldglansen, ni vet,” jag mötte Lassie”.

Barista Café på Fergusson College Road, Pune, där jag har Privilege Card.

Miljöfarlig Ganeshafestival

Snart är det Ganeshafestival i Indien - Ganesha Chaturthi på hindi. Hinduerna firar då Ganesha, den gud som har fått sitt huvud ersatt av ett elefanthuvud, son till gudarna Shiva och Parvati. Guden Ganesha är den gud som står för visdom, välstånd och lycka, enligt hinduisk tradition. Det är också en gud som hyllas för att han undanröjer olika typer av hinder, men är på samma gång den som sätter ut hindren, hur nu detta ska gå ihop.Det finns olika myter om hur han fick sitt elefanthuvud. Den vanligaste handlar om att Ganesha föddes med ett mänskligt huvud, men att Shiva av misstag högg av honom huvudet när han kom emellan Shiva och Parvati. Shiva ersatte då Ganeshas ursprungliga huvud med ett elefanthuvud.

Festivalen infaller efter den hinduiska kalendern, oftast i slutet av augusti och början på september. I år börjar Ganeshafestivalen den 10 september och varar i 10 dagar. Under festivalen säljs gipsfigurer i olika storlekar som avbildar Ganesha. Man sätter också upp stora statyer av Ganesha i alla bostadsområden. Festivalen avslutas med att statyerna bärs genom gatorna i processioner med dans, sång och fanfarer och statyerna sänks eller kastas sedan i vattnet - i havet, någon flod eller sjö - en ritual som kallas Ganesh Visarjan. Detta offentliga firande av Ganeshafestivalen är populärt, med olika kulturella inslag som sång och musik, uppträdanden, teater mm.

Ursprungligen tillverkades Ganeshafigurerna av lera som togs från jorden nära hemmen. Seden att sänka ner figurerna i vattnet efter Ganeshafirandet representerade cykeln av skapande och upplösning i naturen.

På senare tid har man emellertid insett att det omfattande dumpandet av de gipsfigurer man numera använder i sjöar och vattendrag har allvarliga miljöeffekter. När gipsfigurerna långsamt löses upp i vattnet avger de giftiga tungmetaller som kvicksilver och kadmium och vattnets surhetsgrad kan öka. Dagen efter dumpningen kan man se stim av döda fiskar flyta på vattnet. Därför har man numera börjat experimentera med ekologiskt godtagbara alternativmaterial att tillverka Ganeshafigurerna av.

Om medeltemperatur och moln

I Sverige brukar vi räkna juni, juli och augusti till sommarmånaderna, och då är det också varmast. Men så är det inte i den del av Indien där jag uppehåller mig. Perioden juni till september är monsunperioden, och det är årets kallaste månader - om man nu kan anse det kallt när det är 25-30 grader på dagarna. Men annars är det varmare. Under monsunen är det kallare eftersom det regnar och molnen skärmar av solinstrålningen så att den inte när de lägre luftlagren.

Medeltemperaturen i Pune, en stad med fem miljoner invånare i Maharashtra, ganska nära Mumbai, har, trots den globala uppvärmningen, faktiskt sjunkit under de senaste hundra åren, vilket framgår av nedanstående diagram. Globalt anser man att medeltemperaturen har ökat med 0,7 grader. I Indien är motsvarande temperaturhöjning 0,4 grader, drygt hälften av den globala höjningen, men i Pune alltså några tiondelar lägre än för hundra år sedan.

Medeltemperaturen är alltså omkring 25 grader i Pune, men vad står denna siffra egentligen för, och vad innebär det att medeltemperaturen ökar eller minskar med några tiondels grader på hundra år? Det som mäts är alltså lufttemperaturen någon meter över markytan. Årets medeltemperatur är medelvärdet av dygnets medeltemperatur under årets tolv månader. Skillnaden mellan varmaste och kallaste månaden är omkring 10 grader, lite olika beroende på om man mäter skillnaden mellan dygnets min-, max- eller medeltemperatur. Skillnaden mellan den varmaste månaden maj och den kallaste månaden december är 9,05 grader om man mäter dygnsmedeltemperaturen. Tar man dygnets maxtemperatur blir skillnaden mellan varmaste månaden april och den kallaste månaden augusti 10,6 grader. Utgår man från dygnets mintemperatur blir skillnaden mellan den varmaste månaden juni och den kallaste januari 10,8 grader. Det är egentligen inte så stora variationer under året vi talar om, tio grader upp eller ner.
Däremot är det som framgår av nedanstående diagram ganska stora skillnader mellan dygnets min- och maxtemperatur, alltså mellan dag och natt. I februari är skillnaden mellan dag och natt hela 20,1 grader, i augusti bara 6,1 grader. I medeltal är skillnaden mellan dag och natt i Pune 13,9 grader. Så när vi talar om att jordens medeltemperatur har ökat med 0,7 grader under de senaste 100 åren, eller i fallet Indien 0,4 grader, borde vi också tänka på att temperaturen ökar och minskar med mer än det tiodubbla, mellan 6 och 20 grader, varje dygn, 365 dygn om året i hundra år, eller 36 500 gånger under denna period.

Luften värms alltså inte upp långsamt med 0,7 grader på hundra år, den värms vissa årstider upp med 20 grader på några timmar och kyls sedan ner lika mycket igen, allt inom loppet av 24 timmar. Luften saknar förmåga att lagra värmen någon längre period. Temperaturen är ett resultat av ständigt pågående växelspel mellan olika krafter, instrålning och utstrålning. Den globala medeltemperaturen är alltså ett statistiskt fenomen, inte ett fysikaliskt. Uttrycket "Den globala uppvärmningen" är i den meningen en myt, ett uttryck som fungerar som en dimridå, för att dölja de verkliga förhållandena.
Under dygnets ljusa timmar värms luften alltså upp 20 grader som en effekt av solinstrålningen, medan den kyls ned lika mycket några timmar senare genom värmeutstrålning när solen har gått ned, eftersom luften har så liten värmelagringskapacitet. Den allra största värmelagringskapaciteten har vattnet i världshaven, och där varierar temperaturen obetydligt mellan dag och natt och mellan vinter och sommar. Oceanerna som utgör jordens stora värmemagasin värms upp och kyls ned i ett cykliskt förlopp.
Men hur är det då med molnen? Här i Indien är det i princip molnigt under monsunperioden mellan juni och september. Det innebär att i snitt 80 procent av markytan är täckt av moln. Då är det alltså kallare än under övriga delar av året trots att solen står högre och solinstrålningen är större. Molnen har en avsevärd effekt på temperaturen, genom att de skärmar av solinstrålningen på dagen och lägger ett lock för värmeutstrålningen på natten. Därför sjunker skillnaden mellan dag och natt från 20 grader till bara 6 grader, en molneffekt på 14 grader, vilket framgår av följande diagram, som också visar hur molnigheten varierar under året.

Molnens betydelse framgår tydligt av följande karta, som jag har jag hämtat från professor Peter Stilbs klargörande inlägg på klimatbloggen The Climate Scam nyligen. Den visar den stora betydelsen för lufttemperaturen som molnen har.

Bilden visar en karta över utgående värmestrålning från Jorden från ett område där man ser Australien och Nya Zeeland längst ner och Kina och Japan högst upp. Värmeutstrålningen varierar inom detta område från under 100 Watt/m2 till över 300 Watt/m2, beroende på om det finns moln eller inte. I genomsnitt är 59 procent av jordytan täckt av moln. Det är alltså enligt Peter Stilbs så att molnbildningen har större effekt på strålningsbalansen mot rymden än växthusgaserna. Att de har en helt avgörande betydelse för medeltemperaturerna i Pune, Maharashtra, Indien inser man lätt när vi ser klimatkurvorna och jämför monsunperioden med resten av året.

Relaterat inlägg
Finns det en global temperatur?
Den urbana uppvärmningen och Climategate

Monsun - men små klimatförändringar i Indien

Just nu är det monsunsäsong i Indien. I ytterligare en månad kan man räkna med att det regnar nästan hela tiden. Det är blött ute för det mesta, gatorna är leriga och man får kryssa mellan vattenpölarna. Men det går ändå att ta sig fram även om bilarna då och då får forcera vattendjup på flera decimeter. Men det är ändå uthärdligt. Mina kollegor säger att monsunen har varit normal i år här i Indien, till skillnad mot i grannlandet Pakistan, som har drabbats av stora översvämningar. Här i Pune har det till och med regnat lite mindre än normalt, än så länge. Dammarna är fyllda till 70 procent, men än finns det hopp om att de ska fyllas. I våras fanns det risk för vattenbrist, så det är viktigt att dammarna fylls medan det regnar.

Monsunsäsongen i Pune pågår från juni till en bit in i oktober.
De pågående översvämningarna i grannlandet Pakistan har av många klimatalarmister tillskrivits den globala uppvärmningen. Jag hade anledning häromdagen att läsa Indiens nationella handlingsplan mot klimatförändringar från 2008, utarbetad av premiärminister Singhs kansli för klimatfrågor. Där beskrivs de konstaterade klimatförändringarna i Pakistans grannland Indien som ganska begränsade och dessutom peka i olika riktningar. Ingen tydlig koppling mellan de observerade förändringarna i klimatet och väderleksförhållanden i Indien och uppvärmningen till följd av antropogena klimatförändringar har ännu fastställts, konstaterar man, till skillnad mot IPCC. På nationell nivå har observerats en ökning av yttemperaturen på ca. 0,4 grader under det senaste århundradet, vilket är mindre än den globala förändringen, som brukar anges till 0,7 grader. En uppvärmningstrend har observerats längs den indiska västkusten, i centrala Indien, det inre av halvön och i nordöstra Indien. Men trender mot kallare klimat har observerats i nordvästra Indien, alltså nära Pakistan, och i delar av södra Indien. Medeltemperaturen i Pune, där jag tidvis vistas, sjunker faktiskt enligt tillgängliga mätningar, detta trots att man kunde vänta sig en ökning på grund av den urbana uppvärmningen.
En trend med ökande monsunregn har observerats längs den indiska västkusten och i några andra områden, medan en trend av minskande monsunregn samtidigt konstaterats i andra områden i söder, öster och nordost. Data från de senaste 130 åren tyder inte på någon markant trend i frekvensen av svår torka och stora översvämningar. Höjningen av havsnivån beräknas uppgå till 1,06-1,75 mm per år, motsvarande 10-20 cm på 100 år. Tillgängliga uppgifter om glaciärerna i Himalaya visar recession i vissa glaciärer men tendensen är inte konsekvent i hela fjällkedjan. Detta konstaterar man alltså om vad som redan har skett. Ingen ökning av extremväder alltså, och mindre klimatförändringar i regionen i en global jämförelse.
Men hur beskrivs då framtiden? En projektion av årliga medelyttemperaturen från Indian Institute of Tropical meteorologi, IITM, i Pune, visar en ökning på 2,5-5 grader i slutet av århundradet, beroende på olika scenarier. Modellsimulering av indiska monsunregn har antytt en möjlig ökning med 10 procent i slutet av århundradet. Trots en så kraftig temperaturökning, som vi ännu inte sett skymten av i verkligheten, beräknas regnmängderna bara öka med 10 procent, knappast någon orsak till extrema översvämningar alltså.
Detta styrker vad jag tidigare har skrivit om de påstådda sambanden mellan klimatförändringarna och extremväder, som översvämningarna i Pakistan och torkan i Ryssland. Jag bemötte då den ledare som Aftonbladets Eva Franchell publicerade för några veckor sedan sedan. ”Extremt väder är lika med klimatförändringar”, hävdade då Aftonbladet tvärsäkert helt utan några egentliga belägg. Något sådant samband finns helt enkelt inte.

Relaterat inlägg
Extremväder och global uppvärmning
Naturvårdsverket hävdar att Hmalayas glaciärer kan vara borta om 25 år.

Indiska lejon och svenska vargar

Idag skriver SvD om svenska vargstammen. Det finns lika många vargpar som förra året trots vargjakten, 27 par. Siffrorna är än så länge osäkra, som mest är det 27 par som födde ungar i sina revir, som minst är det 20. Förra året var det 22 par som förökade sig. Det är också oklart än så länge om det finns fler vargar än de 210 som regeringen har fastställt ska vara maxgränsen i Sverige. Som jag tidigare har konstaterat är det inte något högt mål med tanke på Sveriges glesa befolkning och stora yta. Med 210 vargar i Sverige har vi 0,5 vargar per 1 000 kvkm. Många länder i Europa har 10-15 vargar per 1000 kvkm. Med den vargtätheten skulle vi ha 4000-6000 vargar i Sverige. I ett internationellt perspektiv är Sveriges tak på 210 vargar blygsamt. Många andra länder tar också på sig ansvar för att bevara hotade arter. Ta till exempel Indien som är ett av jordens mest tätbefolkade länder. Där finns flera stora kattdjur som alla är hotade, tigrar, lejon och leoparder.

Asiatiskt lejon
Många tror att det bara finns lejon i Afrika. Men det finns 359 vilda asiatiska lejon i Girskogen, en nationalpark i den indiska delstaten Gujarat. Åtminstone fans det så många år 2005. Parken är bara 1,412 km². Det är en liten återstående spillra av en stam som en gång fanns i hela Västasien, ja till och med i Grekland, där de utrotades omkring år 80-100 e.Kr. De fanns i Kaukasus, i nuvarande Azerbaijan fram till år 1000 e. Kr. I slutet av 1800-talet försvann lejonen från Turkiet. Sista gången lejon syntes i Iran var 1941.

Girskogen
Det asiatiska lejonet är en egen art, något mindre än den afrikanska. Stammen lider starkt av inavel, individerna är praktiskt taget lika nära släkt med varandra som enäggstvillingar, men är trots detta till synes frisk. Stammen är nästan dubbelt så stor som den svenska vargstammen, på en yta som är mindre än Östhammars kommun. Lejonstammen minskade långsamt fram till 1800-talet då den minskade snabbt på grund av jakt med skjutvapen. Lejonjakt var ett populärt nöje bland brittiska kolonisatörer och indiska furstar. Den växande indiska befolkningen har förvandlat det mesta av den återstående djungel de levde i till jordbruksmark. De jagas fortfarande illegalt av bönder som bor i närheten.

Utbredningen av asiatiska lejon jämför med afrikanska.
Ett andra reservat för asiatiska lejon har föreslagits i Palpur-Kuno i delstaten Madhya Pradesh, där de fanns tidigare fram till 1873 då de utrotades.

Bengaliska tigrar
Den bengaliska tigern finns i Indien, Bangladesh, Nepal och Bhutan. Det är den mest frekventa tigerarten med omkring 2100 vilda djur, varav 1411 i Indien, 450 i Bangladesh, 150 i Nepal och 100 i Bhutan. Indien har omkring två tredjedelar av världens vilda tigrar i 37 tigerreservat i 17 indiska delstater. Av åtta underarter som fanns för hundra år sedan har tre utrotats och bara tio procent av stammen återstår. Så sent som år 2003 fanns det 3600 exemplar. År 2006 dödades all 26 tigrar i Sariska Tiger Reserve. Förra året rapporterades alla tigrar borta i Panna Tiger Reserve. Indiska regeringen har nu bestämt sig för att inrätta åtta nya reservat. Men fortfarande jagas tigrar illegalt, omkring 50-100 tigrar dödas varje år.
Indien har 1,2 miljarder människor och en befolkningstäthet på 360 invånare per kvadratkilometer, att jämföra med Sveriges 22. Indien är 15 gånger tätare. De indiska rovdjuren dödar regelbundet människor. Det gör inte svenska vargar. Den indiska utmaningen är onekligen betydligt tuffare än Sveriges mål om 210 vargar.

Peshwa Wadas – indisk arkitektur som försvinner

En byggnadstyp som en gång karaktäriserade den indiska staden Pune i Maharashtra är de två-, tre- eller ibland fyravånings bostadshus med balkonger eller loftgångar med dekorerade räcken i trä eller smide mot gatan med entréer till olika rum i byggnaden.

Wada i centrala Pune.
Det lär ha funnits 15 000 sådana byggnader i Pune. Många är idag borta och ersätts av intetsägande modern högre bebyggelse. De som är kvar står nästan undantagslöst och förfaller.

Vishrambaug Wada i Pune från 1807.
Byggnadsstilen kallas Peshwa-stil efter forna makthavare från 1700-talets början, men har längre tradition här än så. När Pune blev huvudstad i Peshwariket, Maratha Kingdom, i början på 1700-talet byggdes borgen Shaniwarwada. Den blev riktmärket för de förnämligare bostadshus som byggdes av generaler och andra i högre ställning, inte bara för kärnfamiljerna utan för den utvidgade familjen med söner och döttrar och tjänstefolk.

Gamla Pune med wadas.
En wada är byggd kring en eller flera innegårdar som utgör den privata sfären. Antalet rum kunde variera mellan 20 och ända upp till 50. Byggnaderna byggdes ofta i sten eller tegel och putsades med en ljus lera, med inblandning av annat material som förstärkning. De rikt dekorerade verandaräckena mot gatan är karaktäristiskt för den gamla staden i Pune. När Peshwariket dukade under för britterna i början på 1800-talet, brändes Shaniwarwada och wadas började förfalla.

Wada i centrala Pune.
Britterna föredrog att i stället bygga envåningshus i sten i området Deccan-Gymkhana väster om den gamla staden, Peth. Vid översvämningen 1961 spolades många gamla wadas bort. Idag finns bara 10-12 ursprungliga wadas kvar från Peshwatiden, och de flesta är ombyggda och förvanskade. De många senare byggda är mer eller mindre förfallna. Sedan 30-40 år tillbaka finns det dessutom en lag om hyreskontroll. Om de hyrs ut av ägaren räcker inte den reglerade hyran till något underhåll, och ägaren behöver ändå betala fastighetsskatt till kommunen. Så husen underhålls inte längre.

Planritning over en traditionell indisk wada.

Wada i centrala Pune.

Att äta kor i Indien och i Frankrike

Shivaji marknad i östra Pune.
Jag skrev ju i en blogg häromsistens att indierna ju inte äter kor, vilket ju är en sanning med modifikation. Jag pekade på matsedeln på en restaurang häromdan och frågade servitrisen: ”på matsedeln finns maträtter med nötkött, men indierna äter väl inte kor?” ”Hinduer äter inte kor”, rättade hon mig då med eftertryck, som om hinduerna var en exotisk liten minoritet i detta väldiga land, ”men många andra gör det”.
Och på sätt och vis har hon ju rätt. Av Indiens 1 200 miljoner människor är bara 80 procent hinduer, och det innebär att det finns mer än 140 miljoner människor här som inte är hinduer. De största grupperna är muslimer och kristna, som ju kan tänka sig att äta nötkött.

Häromdagen besökte jag en av staden Punes marknader. Det finns en särskild fiskhall, trots att Pune ligger en bra bit från havet. Där finns förstås frukt, grönsaker, kött, såväl lamm som kyckling, även levande djur. Kanske något överraskande finns det en särskild hall också för nötkött. Men vad för rätter gör man egentligen av kohuvuden?

Ett svar kan man få i Frankrike. Jag var på en restaurang i Lyon en gång, där det i övrigt nästan bara serverades olika slags inälvor. Där åt jag komule, som räknas som delikatess i Frankrike, bräserad eller kokt. Det är främst kinden som äts men hel mule serveras ibland. Köttet är grovtrådigt och mycket smakrikt. Det lär vara nästan omöjligt att få tag på kindkött i Sverige, eftersom kohuvudet tas bort direkt vid slakten. Inte så i Indien.

Spårväg i Lyon
I Lyon finns för övrigt en av de moderna stadsspårvägar som numera byggs på många ställen i Europa för att höja stadens och kollektivtrafikens attraktivitet. Men det är egentligen en annan historia.

Gudhi Padwa firas i Pune med nya träd

Idag är det Gudhi Padwa, den första dagen på de hinduiska nyåret. Det firas i Indien med Gudhi, som är en lång bambukäpp klädd med silkestyg och med en upp-och-nervänd kopparkittel på toppen. Den placeras nära husets entré. Den ska inspirera till att tänka stort till det allra bästa. Man ska tala väl och undvika käbbel och gräl. Silket syftar på upphöjda värden och ett rent rykte. Det upp-och-nedvända kärlet handlar inte som man kunde tänka om att ”tomma tunnor skramla mest” utan däremot om att tänka vist och logiskt. Som vanligt vid hinduiska helger passar man på att äta sötsaker.

Kopparkitteln på Gudhin är försedd med en swastika. Ordet swastika är sanskrit och symbolen har använts sedan tusentals år i Indien. Den används ännu idag ofta i religiösa sammanhang kopplat till hinduism, buddhism och Jainism, och är inte som hos oss förknippad med nazismen. I kommunalhusets entréhall passar man på att dekorera golvet med färgpulver.

Det färdiga resultatet syns nedan.

Nyåret är början på en ny odlingssäsong. Kommunalförvaltningen delar ut 2 000 små trädplantor att planteras ut i staden. Men det lönar sig inte just nu. Det är så varmt och torrt att det är bäst att vänta till monsunen om drygt två månader. Då kommer de unga trädplantorna att få en bra start i livet.

Australien vann VM i hockey

Ja, alltså VM i landhockey, som vi säger i vår lilla del av världen där hockey normalt spelas på is. I resten av världen är hockey på gräs eller konstgräs den normala varianten. Australien slog alltså på lördagen Tyskland med 2-1 i New Delhi och vann VM för första gången sedan 1986. Tyskland vann 2006 och 2002 över just Australien. Edward Ockenden från Australien gjorde första målet i sjätte minuten och Tyskland kvitterade i 46:e minuten genom Moritz Furste innan Luke Doerner slog in segermålet på hörna i 59:e minuten.

Australiens Luke Doerner (i mitten) jublar efter att ha satt en hörna mot Tyskland.
Tidigare på dagen hade Nederländerna slagit England med 4-3 i match om tredje pris. I dagens ToI (Times of India) meddelas att Pakistans hela landslag i hockey samfällt har begärt att få lämna landslaget för att aldrig mer representera sitt land. Detta efter den nesliga sistaplatsen i årets VM-turnering i New Delhi.
På lördagen började också Indiens Premier League (IPL) i cricket. Då återgår sakernas tillstånd till det normala igen här i Indien, dvs bara cricket (och Bollywood) visas dagarna i ända i indisk TV. Det tänker jag inte skriva om, eftersom jag redan avfärdat cricket här som totalt ointressant.

Ineffektivt Indien slutade åtta

Indien spelade bra, hade större delen av bollinnehavet, attackerade Argentina på båda flankerna i fredagens match i hockey-VM i New Delhi. Men i stället kom ett olyckligt baklängesmål strax före halvtidsvila av en omarkerad argentinare. Indien fortsatte att trycka på bra i andra halvlek och lyckades också kvittera. Men sen var det som om allting bara slocknade. Tre mardrömsminuter innebar tre ytterligare mål för Argentina. Sen hjälpte det inte att Indien fortsatte att trycka på och gjorde ytterligare ett mål. Att Indien stod för det mesta bollinnehavet och fyra gånger så många målchanser som Argentina räknas ju inte. Matchen slutade ändå med förlust mot Argentina med 2-4, vilket gav Indien åttonde plats i VM-turneringen. En besvikelse trots att det var bästa placeringen sedan 1994.
Spanien slutade femma efter att ha slagit Sydkorea med 2-0. I match om nionde plats slog Nya Zealand Sydafrika med 5-4 efter förlängning.
Idag spelas finalen mellan Tyskland och Australien. Statistiken är jämn mellan lagen, men Tyskland favorit om man ska gå efter de senaste mötena.

Tyskland och Australien i final – igen

Det blir Tyskland och Australien som möts i finalen i hockey-VM i Delhi. De regerande världsmästarna får chansen att försvara sitt VM från 2002 och 2006 och det blir samma finalmotståndare som i de två senaste VM-turneringarna, Australien.

Tyskland slog ut England med klara 4-1. Matchen började dåligt för England som låg under med 0-2 redan efter 11 minuter. Engelsmännen lyckades inte upprepa vinsten över Tyskland från europamästerskapen förra året, men är antagligen nöjda med att ha nått semifinal för första gången sedan 1986.
Australien slog knappt Nederländerna med 2-1 i en ganska jämn match i den andra semifinalen. Efter australisk ledning med 2-0 reducerade Nederländerna på straff, ca 19 minuter före full tid.
England får möta Nederländerna i match om tredje pris. Tidigare på torsdagen hade Canada slagit Pakistan med 3-2 i match om platserna 11-12. Pakistan slutade därmed sist i turneringen. Idag kommer Indien att få möta Argentina i match om platserna 7-8.

De heliga korna, klimatförstörarna

Här i Pune i Indien är kor ett vanligt inslag i gatubilden. Märkligt nog verkar de vara totalt oberörda av all trafik runtomkring dem. De är lugnet själv. Vi möter regelbundet en skock kor som brukar gå ned till floden på morgonen för att beta och återvända hem på kvällen. En äldre man med käpp går med dem, men de hittar vägen själv. Vi har nu mött honom så ofta att vi börjat nicka åt varandra när vi möts, ja vi nickar åt korna också. Ibland släpper de en och annan komocka på gatan, men det är inte något större miljöproblem, i alla fall inte på det sätt man först tänker på.

Möte på väg till kontoret.
Kor är enligt den vetenskapliga forskningen ett stort hot mot klimatet. Enligt FAO genererar kor globalt mer koldioxidekvivalenter växthusgaser än transporterna, hela 18 procent av de totala utsläppen. Korna är helt enkelt ett av de allra största miljöproblemen. Enligt FAO krävs snarast åtgärder för att komma åt problemet med kor. Eftersom vi globalt sett äter mer och mer kött från kor riskerar problemet att bli mycket värre i framtiden. Köttproduktionen bidrar till de mänskligt orsakade koldioxidutsläppen, om man nu kan använda detta uttryck när det gäller kor. Men de bidrar också med en massa kväveoxider från sin gödsel, 64 procent av all ammoniak, som bidrar till surt regn, och 37 procent av allt metan. De rapar och fiser ut metan genom sitt idisslande. Man har tagit reda på att korna åstadkommer 95 procent av metanutsläppen medelst rapning och bara 5 procent genom att fisa. Så rapningen är huvudproblemet. Det finns forskning som går ut på att få korna att rapa mindre, kanske genom en annan diet. Dessutom bidrar de genom sitt oupphörliga betande till att hålla betesmarker öppna, som annars skulle kunna växa igen och binda koldioxid. I Brasilien huggs regnskog ner för att ge betesmark åt kor. De dricker en massa friskt vatten, som är en knapp resurs, och förorenar annat vatten med sin urin och gödsel, och minskar därigenom den biologiska mångfalden i olika vattenområden.

Tjur av indisk sebu (puckelko) som dragdjur.
Om man vill minska utsläppen av växthusgaser från maten ska man se över sin köttkonsumtion. Forskare som tittat på matens bidrag till utsläppen av växthusgaser tycker att man inte behöver äta kött varje dag och ger rådet att äta mer kyckling. Men vem äter egentligen tournedos sju dagar i veckan? Jag kan verkligen rekommendera Chicken Tikka Masala, men äta det varje dag skulle jag inte vilja göra. Griskött ger inte heller så mycket klimatpåverkan som kor. En orsak till den låga effektiviteten vid koköttproduktion är dessutom att korna får så få kalvar åt gången, bara en eller två, medan grisar och i ännu högre grad höns kan producera mängder med avkomma.

Ett grabbgäng, en ung tjur med sex tjurkalvar i släptåg på väg någonstans.
Här i Indien äter man ofta vegetariskt och när man inte gör det är det framförallt kyckling som gäller, och ibland fårkött. Griskött äter man helst inte och det gäller inte bara muslimerna. Men trots den miljömässigt fördelaktiga dieten här, så bidrar Indiens kor till klimatförändringarna, genom sitt envetna rapande och stora antal.

Inom hinduismen är kon ett heligt djur en symbol för rikedom, styrka, generositet och ett rikt liv.
Inom hinduismen är ju kon ett heligt djur. Den är en symbol för rikedom, styrka, generositet och ett rikt liv. Kon bör mötas med samma respekt som modern på grund av den mjölk de producerar. I skrifterna är Govinda (ett annat namn på Krishna) kornas beskyddare. Många indier är vegetarianer, men även om de äter annat kött, äter man inte kokött. På McDonalds här i Pune finns det till exempel inte vanlig hamburgare, bara vegetariska, kycklingburgare och fiskburgare. Men på bättre hotell och restauranger här kan man ändå få t ex en Filet Mignon, men den är sällan tillagad som vi skulle önska.

Det finns 1,3 miljarder kor i världen. Paradoxalt nog – eftersom indierna i princip inte äter kokött – har Indien världens största bestånd av kor. Det finns mer än 280 miljoner kor i Indien, vilket är 29 procent av alla kor i hela världen (jag vet, procenttalet stämmer inte med totalen ovan p g a olika källor). Här i Indien ser man både vanliga kor, men också s k puckelkor eller sebu. Traditionellt är det bara kastlösa som äter kött av döda kor och använder kohud för lädertillverkning. Koslakt är förbjudet i hela Indien utom i Västbengalen och Kerala. Det innebär att kor transporteras till dessa delstater för slakt, trots att det är förbjudet. Vem som sedan äter köttet vet jag inte, men antagligen inte bara de kastlösa.

Tyskland och Nederländerna tog de andra semifinalplatserna

Tyskland slog komfortabelt Nya Zealand med 5-2 i pågående hockey-VM i Delhi, medan Nederländerna överraskande förlorade med 1-2 mot Sydkorea, trots att de inledde med ett mål redan efter omkring 10 sekunder. Därmed gick även Nederländerna vidare på målskillnad före Sydkorea med minsta möjliga marginal. Detta innbär att Tyskland möter England medan Nederländerna möter Australien i semifinalerna på torsdag. Återkommer om resultaten på fredag. Tyskland är det enda lag utan förlust efter grundspelet och börjar bli lite av favorit i mitt tycke. Landshockey är spännande. Matcherna spelas i två halvlekar om vardera 35 minuter, men klockan stoppas vid avblåsningar som i ishockey. Man har rätt till några avbytare, ungefär som i fotboll. På grund av hockey-VM sänder indisk TV för ovanlighetens skull hockey i TV i stället för dessa ändlösa urtrista kricketmatcherna som annars brukar pågå i de flesta kanaler.
Mitt växande intresse för landhockey tenderar att göra denna blogg till en sportblogg. Det är absolut inte meningen. Ni som avskyr sport, ge er till tåls. Så snart VM är över återkommer jag till väsentligare ämnen, som stadsbyggnad och stadshistoria.

Australien och England till semifinal

Grupp B i pågående hockey-VM i Delhi är nu slutspelad, och det blev Australien och England som tog de två semifinalplatserna. Indien slutade på fjärde plats efter Spanien efter oavgjort 3-3 mot Sydafrika i sista gruppspelsmatchen. I en spännande match som jag såg delar av på indisk TV vann Australien över Pakistan, men det satt långt inne. Segermålet kom bara 2 minuter före full tid. Men Australien hade också ställt över några nyckelspelare i denna match. Därmed vann Aussies gruppen och Pakistan stannade efter Indien i tabellen, vilket för en del här var det allra viktigaste.
I dag spelas slutmacherna i grupp A. Ledande Nederländerna möter Sydkorea som ligger på tredje plats och gjort bra ifrån sig. Men holländarna har två poäng mer än Sydkorea och har råd med en 2-målsförlust. Skulle man förlora med mer hänger det på hur det går för Tyskland. Tvåan Tyskland möter Nya Zealand. Skulle Nya Zealand slå Tyskland och Nederländerna samtidigt slår Sydkorea går de vidare. Men före dagens matcher talar allt för att det blir Nederländerna och Tyskland som tar semifinalplatserna i gruppen. Argentina och Canada gör upp om jumboplatsen i gruppen, med det krävs vinst med många mål för att Canada skulle gå om Argentina.

Spanien slog Indien

Spanien slog Indien med 5-2 i gårdagens hockeymatch i pågående hockey-VM i New Delhi. Indiens chanser att nå semifinal minskade därmed kraftigt, och landet ligger nu bara på fjärde plats i grupp B efter England, Australien och Spanien.

Spanien jublar efter vinsten mot Indien.
Enda trösten för Indierna kanske var att ärkerivalen Pakistan förlorade med samma siffror mot England. Idag spelas tre matcher i grupp A.

Huvudsponsor är motorcykeltillverkaren Honda och VM-turneringen heter därför Hero Honda hockey World Cup. Hero Honda är en av de vanligaste modellerna av de twowheelers som utgör 80 procent av fordonstrafiken här i Pune.

Hockey-VM pågår i Indien

Alla kanske inte är medvetna om att det just nu pågår hockey-VM i Delhi och att den stora händelsen här är att Indien slog Pakistan med 4-1. Hockey-VM i Indien tänker ni kanske, där finns väl ingen is och inga hockeyrinkar. Men då tänker ni som kommer från den lilla gruppen länder uppe vid norra polcirkeln att det handlar om den internationellt lilla sporten ishockey. Nej, det jag talar om är ju den riktiga stora hockeyn, den som i Sverige kallas landhockey, internationellt field hockey. Den som spelas på gräs- eller konstgräsplan med 11-mannalag, liten boll och med klubbor som liknar bandyklubbor.

Som det mesta annat kommer den moderna landhockeyn från 1800-talets England och spred sig därifrån till kolonierna. Landhockey är numera en av världens största bollsporter. Den spelas på organiserad förbundsnivå i 98 länder och är en stor olympisk sport. Under stora delar av 1900-talet dominerade Indien och Pakistan men idag är Tyskland, Spanien, Australien och Nederländerna de ledande nationerna.
Hockey är officiellt Indiens nationalsport, men trots detta tycks den vara mindre populär än cricket. Att indierna är tokiga i cricket har jag tidigare skrivit om här. På TV sänds ständigt och jämt aktuella cricketmatcher och killar på gränderna i slummen övar cricket. Efter drygt två år i Indien såg jag häromdagen min första hockeymatch i TV, just mellan Indien och Pakistan. Och det var riktigt spännande, betydligt roligare än att se cricket där för det mesta ingenting händer. Tidningarna diskuterade efter matchen om det var större att slå Pakistan än att vinna VM. Det tyckte i alla fall inte de som tillfrågats på stan.
Hur går det då i VM? Tolv lag deltar indelade i två grupper. Indiens chanser minskade när man efter vinsten mot Pak några dagar senare förlorade mot Australien – the Kookaburras - med 2-5. England slog däremot Australien för första gången i VM-sammanhang på en himla massa år. England leder därför grupp B med 6 poäng efter att även ha slagit Sydafrika med 6-4. Idag ställs Indien mot Spanien i denna grupp. Spanien har liksom Indien en vinst och en förlust hittills. Sist i gruppen ligger Sydafrika utan poäng hittills.
I grupp A leder Nederländerna efter två vinster och 6 poäng, med Tyskland och Sydkorea strax efter, båda med en vinst och en oavgjord, 4 poäng. Nederländerna slog senast ”the Kiwis”, dvs New Zealand. Argentina och Canada delar bottenplatsen med två förluster hittills.
Eftersom Sverige är bra i både bandy och innebandy borde vi kunna bli bra på landhockey också. Kanske kan vara värt en satsning? Målet är i alla fall mycket mindre än ett bandymål, så det verkar vara betydligt enklare att vara målvakt i landhockey.

Holi - färgfesten

Idag inträffar Holi i Indien, den hinduhelg som kallas “Festival of Colours”. Det är en mycket popular dag här i Pune, i Maharashtra. Under Holi kastar folk färg eller färgpulver på varandra. På kvällen före Holi, en dag som kallas Holika Dahan eller lilla Holi bränns eldar runtom. Holi firas vid slutet av vintern på den sista dagen med fullmåne i månaden Phalguna och inträffar i februari eller mars. Rangapanchami inträffar några dagar senare på femte dagen efter fullmånen och markerar färgfestligheternas avslutning. Holi har firats sedan 600-talet. Man börjar laga mat långt i förväg, som vanligt mycket söta bakverk. På hotellet har man försett oss med ett slags mycket söta platta sesamkakor som tycks höra till menyn. Varje hem offrar godsaker och hela måltider på elden. Det viktigaste bakverket heter Puran Poli och barnen ropar " Holi re Holi puranachi poli ". När jag i dag ger mig ut på stan kommer jag att ta på mig oömma kläder och vara på min vakt för att om möjligt undvika överraskande färgattacker från busungar, som tycker att det är det roligaste som finns att kladda ner folk.
Holi firas till minnet av en mirakulös flykt som en ung demon vid namn Prahlad genomförde när han skulle brännas levande på bål. Prahlad lyckades fly utan skador tack vare sin orubbliga hängivenhet till guden Vishnu.

Guden Krishna firar Holi med kompisen Radha och några Gopis, dvs herdeflickor..
Enligt traditionen hade Hiranyakashipu, som var demonernas kung, efter lång botgöring välsignats av Brahma, vilket gjort honom nästintill odödlig. Han kunde inte dödas varken på dagen eller natten, varken på jorden eller i himmelen, varken av människa eller av djur. Därför blev han arrogant och krävde att människorna skulle börja tillbedja honom i stället för gudarna. Trots detta blev hans egen son Prahlad anhängare av guden Vishnu. Trots hotelser från Hiranyakashipu fortsatte Prahlada att tillbedja Vishnu. Han blev förgiftad men giftet förvandlades till ofarlig nektar i munnen. Han blev beordrad att bli trampad av elefanter men skadades inte. Han sattes i ett rum med hungriga och giftiga ormar och överlevde. Alla Hiranyakashipus mordförsök på sonen misslyckades. Till slut beordrade han den unga Prahlada att sitta på ett likbål i knäet på sin syster Holika. Hon kunde inte dö av eld på grund av sin brandsäkra sjal som skyddade henne. Prahlada gjorde som hans far sa till honom och bad till Vishnu att skydda honom. När elden tändes blåste sjalen av Holika, som därför brändes till döds. Sjalen hamnade i stället på Prahlada och skyddade honom. Prahlada klarade sig därför oskadd.

Radha firar Holi tillsammans med Gopis till musikunderhållning. Bild från 1788.
Det verkar vara lite oklart hur färgkastningen hänger ihop med Holi, men den anses ha en hälsobefrämjande effekt. Vid vinterns slut antas många vara förkylda och ha feber. Färgen var traditionellt olika naturläkemedel och örter, som hänger ihop med Ayurvedatraditionen. Numera används ofta syntetiska kemiska färgämnen som kan vara giftiga och innehålla t ex tungmetaller. Färgkastningen skulle därför numera kunna ha direkt hälsovådliga effekter. Times of India uppmanar därför befolkningen att använda naturfärger i stället. Som om naturfärger aldrig är giftiga.

Kvinna nedsmetad med hälsosamma naturfärger.
Traditionen att bränna eldar anses numera ha negativa miljöeffekter, eftersom den innebär att träd fälls, vilket leder till avskogning. En mängd ved bränns upp och genererar växthusgaser. Det har diskuterats att ransonera eldandet till en brasa per stad eller att elda avfall i stället för ved. Det senare verkar ju vettigt, eftersom det finns en hel del byggavfall, kartonger mm som skulle kunna eldas upp, ungefär som vi gör med valborgsmässoeldarna. Vissa tar dock detta för västerländska attacker på gamla indiska traditioner. Ingen verkar ju i Sverige bry sig om klimateffekterna av valborgsmässoeldandet eller julgranstraditionens avskogningseffekter.

Ungt par nedsmetat med syntetiska färger
Genderperspektivet verkar också helt bortglömt. Man firar bara sonens flykt medan ingen bryr sig om att dottern dog på kuppen.
Det är alltså denna makabra händelse man firar när man bränner bål på Holi. Men det är kanske inte konstigare att vi vid juletid firar avrättningen av den kristna Gudens ende son.

Jesus dricker öl och röker som vanliga människor gör

Det rapporteras att en bild i en indisk ABC-bok framställer Jesus på ett sådant sätt att det kan betraktas som hädelse, vilket dock inte lär vara förbjudet. På bilden håller Jesus som en ölburk i ena handen och en cigarrett i den andra. Händelsen äger rum i den lilla indiska delstaten Meghalaya, som ligger i nordöstra Indien norr om Bangla Desh. Befolkningen som till mer än 70 procent är kristen upprörs över bilden och myndigheterna har beslagtagit boken. ”Vi är chockade och känner oss sårade av detta tilltag där Jesus Kristus porträtteras på ett högst anstötligt vis. Vi fördömer den totala frånvaro av respekt för religioner som förläggaren visar”, säger Dominc Jala, katolsk ärkebiskop i Meghalayas huvudstad Shillong, rapporterar Times of India.

Jesus med ett glas öl
Händelsen är märklig på flera sätt. Förläggaren hotas av arrestering, men det är av rapporteringen oklart vilket brott han skulle åtalas för. Delstatsregeringen överväger även att stifta en ny lag mot blasfemi (hädelse), men det är alltså inte förbjudet idag. Föreställer bilden över huvud taget Jesus? Under bilden står det inte Jesus utan ”Idol” och bilden representerar bokstaven I. Om någon säger att mannen på bilden liknar Jesus, hur vet man då hur Jesus såg ut? I varje fall var han knappast blond, eftersom han var från Palestina. Och är det nedsättande att avbildas med ett glas öl i handen? Ja kanske om man är ordförande i en nykterhetsorganisation, men var Jesus nykterist? Många människor dricker öl utan att det betraktas som något nedsättande. Varför skulle det då vara nedsättande att avbilda Jesus i ett sådant sammanhang? Det är inte förbjudet för kristna att ta sig ett glas öl, inte heller att röka en cigarett, om det inte råkar vara marijuana, men då är det förbjudet också för icke kristna.
Förbjuder bibeln alkoholförtäring? I Bibeln talas det om vin på ca 170 ställen, ibland i positiva ordalag, ibland mer kritiska eller med helt avståndstagande, särskilt när det handlar om berusning. Öl förekommer mer sparsamt, oftast i sammansättningen ”vin och öl”. I Domareboken står det: ”Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker och att inte äta någonting orent.” I Ordspråksboken ”Ge vin åt dem som har det svårt, ge de bedrövade att dricka”. Jesaja talar om rusets effekter: ”Men också här raglar man av vin, vinglar man av öl. Präster och profeter raglar av öl, är omtöcknade av vin. De vinglar av öl, de raglar när de har sina syner, vacklar när de fäller sina domar.” Ja, domare ska naturligtvis inte vara berusade under yrkesutövning, det är ju självklart. Jeremiah säger: "Vi dricker inte vin. Vår förfader Jonadav, Rekavs son, har förbjudit oss det. Han sade: ”Ni och era efterkommande skall aldrig någonsin dricka vin.”

Får barna ett glas öl?
Jag kommer osökt att tänka på 88-öresrevyn som jag såg på restaurant Skeppet i Värtan 1970 där Hasse Alfredsson sjön ”Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl men man hoppas att barna ändå får ett glas öl!" Ja inte enligt Jonadav, Rekavs son. "Ett glas öl" är ju en klassiker som väl knappast kan sägas vara anstötlig.
I Johannesevangeliet förvandlar Jesus själv vatten till vin, en fantastisk förmåga. Det skulle han väl knappast ha gjort om vinet inte skulle drickas. På flera ställen talas om att inte missbruka vin: ”Han får inte missbruka vin och inte vara hårdhänt utan skall vara försynt och fridsam och fri från penningbegär.” ”På samma sätt skall medhjälparna vara värdiga och uppriktiga. De får inte vara begivna på vin eller lystna på pengar.” Men också: ”Drick inte längre bara vatten, utan ta dig lite vin för din mage och dina ständiga krämpor.” Mycket talar alltså för att Jesus var en måttlighetsdrickare, kanske inte av öl, men antagligen av vin. Däremot talas det inte alls om att röka i bibeln. Man kan inte av bibeln dra någon entydig slutsats att det skulle vara förkastligt att dricka öl i måttliga mängder och att röka.
En märklig sak med just delstaten Meghalaya är annars att en majoritet av befolkningen tillhör folkstammar som tillämpar matriarkat, det vill säga släktskap och arv räknas från mor till dotter. I en av stammarna ärver dessutom den yngsta dottern allting. Det är inte heller som ofta i Asien och i andra delar av Indien att familjer helst vill få söner utan döttrar rankas här högre.

En ytterligare märklig sak med just Meghalaya är att det regnar alldeles förfärligt mycket här. I många områden regnar det så mycket som 12 000 mm per år. Meghalaya är därför bokstavligen Indiens våtaste delstat. Staden Cherrapunji vid Khasi Hills söder om huvudstaden Shillong håller till och med världsrekordet i mest regn. Cherrapunji har ett årligt regn på i medeltal 11 430 mm. Rekordet för ett år är 22 987 mm år 1861. Byn Mawsynram i närheten har i medeltal 11 873 mm. Det mesta regnet kommer under monsunen. I juli 1861 regnade det 9 300 mm i Cherrapunji. I Sverige regnar det omkring 500-600 mm per år. Det fick man på bara två dagar i Cherrapunji 1861. Och så bråkar man om ett glas öl!