Trädgårdsmässan 2019

Årets trädgårdsmässa i Stockholm, Nordiska trädgårdar, öppnade för besökare på torsdagen den 21 mars. Här följer några glimtar från den efterlängtade grönskan som nu dukas upp och lockar cirka hundratusen trädgårds- och balkongentusiaster till Älvsjömässan under endast fyra dagar. Här inköps prunkande irisar och pioner i knopp samt små sticklingar och fröer som utgör löften om sommar och blomsterprakt.

Orkidéorgie: regnskogarnas drottning i otaliga varianter tar nästan andan ur en. Naturen är oslagbar och kan numera för en rimlig peng plockas in i bostaden för att avnjutas även under årets mörkaste månader.

En skönhet i milt rött, snudd på gammalrosa; dess namn följde inte med hem till skrivbordet, jag var alltför bländad…

Drömmen om Medelhavet finns alltid med på mässorna, en dröm som kräver lämpligt rum för vinterförvaring: uppvärmt växthus eller inglasad balkong. Doften av solmogen apelsin följer med ända hem.

Återvinning ligger ju i tiden. Här ett exempel på hur gamla rostiga skruvar och muttrar kan bli till vackra trädgårdsprydnader.

”Den flygande gnistan” heter företaget, smeden Geert van der Vossen heter konstnären bakom verken, verksam i Broddetorp.

En ljuvlig rördelsbukett.

Balkongerna på utställningen försöker efterlikna trädgårdar, med jord på hela golvet och vildvuxna planteringar och rabatter. Lite skräpigt så nära vardagsrummets parkettgolv, kanske? Men charmigt.

Balkong Undergrowth – ”I samarbete med naturen”, av Maria Svennbeck och Pim Bendt.

”Trädgård för alla, Härodlat, Närodlat och återbrukat”, Skillebyholms Trädgårdsutbildning, skapad av Jeanette Söderlund. Men hur klarar soffan och kuddarna en regnig dag? Är balkongen inglasad? Kanske det…

”Ser du mig?” av Brandstationen, skapare Ann-Kristin Svanberg och Christian Quaglia som befinner sig i djungeln med tigrar, leoparder, schimpanser och papegojor. Varför inte?

Trädröjarna gjorde sig påminda på mässan med denna dramatiska scen som påminner om vinterns stormar och alla träd som kring nyåret föll på elledningar och hus. Många husägare och skogsägare måste röja, enligt reglerna före sommaren så att skalbaggar och andra trädinsekter inte hinner föröka sig och äta upp allting, men det är svårt att avtala en tid med proffsen, de har alltför mycket att göra. Och att röja själv är direkt farligt.

Till något gulligare: fågelholkar, nog så viktiga för att de bevingade och sjungande små vännerna ska slå sig ner på tomten och äta upp flugor och mygg och annat otyg. Varje år har mässan och Naturskyddsföreningen en holktävling där besökarna flockas och röstar på favoriten.

Här är våra: holkar som knappast syns för att de är så lika naturen själv.

Fast egentligen verkar fåglarna inte bry sig så mycket hur det ser ut utanpå. Huvudsaken är insidan. Det är skolklasser som bygger holkar.

Sen får man aldrig glömma elementa: ärtor som gror, livets under. Man står där andäktig och andas djupt. Det är så otroligt vackert!

Och daggmaskar som sliter i komposten, så den blir till jord. Trädgårdsföreningarna bjuder på dessa baskunskaper.
Därefter kan man njuta av finliret: japanska bonsaiträd, så raffinerat att man aldrig kan få nog. Rena rama konstverken. Det tar åratal att lära sig-

Japansk lönn, Acer palmatum.

Europeisk lärk, Larix decidua.

Man kan ju försöka pryda altanen på ett enklare sätt, med krukor hängande i snören som man fyller med valfri grönska. Företaget Soulosofie bjuder på inspiration, visar att man kan göra så mycket själv.

Fläta med pilkvistar är ännu en konst de flesta kan erövra. Det kan bli stängsel, spännande krukväxter, kojor, kompostkorgar,…

Vid utgången överrumplas vi av ett mindre fält med gröna och rödgröna hortensior. Stiligt! Massverkan är aldrig fel. Lite dyrt, bara.
Mässan höll måttet även i år. Mycket att välja bland, något för alla, inspiration inför vårens och sommarens hårda och älskade slit.

EVA HERNBÄCK

Årets trädgårdsmässa i Älvsjö

Trots isiga vårvindar väller nu optimistiska odlare in på årets första trädgårdsmässa i Älvsjö. De pratar om ditt och datt på scener och i montrar, priser och stipendier delas ut för det ena och det andra, och det säljs växter och trädgårdsredskap i det oändliga. Likaså vackra prylar att ställa ut i trädgården eller på balkongen. Alla proffs och trädgårdsföreningar är naturligtvis på plats.
Allra först stötte vi på Swedish society of public parks & gardens (SSPPG), ett nätverk med ett 30-tal av Sveriges främsta parker och trädgårdar. Deras monter är en hyllning  till trädgårdsarkitekten och trädgårdsjournalisten Ulla Molin, helt enkelt bedårande.

I trädgårdsarkitekten Ulla Molins anda: klippt buxbom, Ljuv förgätmigej och nickande kungsängsliljor.

Den skira, rutiga kungsängsliljan kanske kan utses till årets favorit – den dyker upp om och om igen i idéträdgårdar och på balkonger. 

Drömmen om Medelhavet är högst levande. Citrus av alla de slag säljs på mässan. 

Fem spännande idéträdgårdar visades upp, som man kan rösta på. Här är några av dem.

Uppkoppling. En trädgård av döda löv, vassruggar och plåtblomster – den sköter sig själv. Skapare: Eva och Christina Larsson m fl.
Avverka ditt kalhygge, dika ut och kill your darlings. Kräv din frihet från prunkande krukor och odlingsrutor. Stäng butiken för en dag, lägg ut din filt på tusen år och tusen lager vass, lägg in friläge, svämma över av alltings enkelhet, skamligt nära. Koppla upp, surfa! Ta med dig ritning från Vassruggens arkitektkontor, betala med lycka.

Färgstarka öar och stilla vatten, Hvilan utbildning.
Den slingrande vägen är längre än den raka. Men i trädgården är omvägen ofta värd några extra steg. Promenera bland öar, över stilla vatten, och upplev kontrasternas och komplementfärgernas glada kraft i den späda, tidiga grönskan. Tulpanerna dominerar här; de lyser i starkt orange, rött, gult och lila.

Vatten – Själens spegel. Garden Aquatica AB, Olle Fernström.
En damm med svävande dimmor och en kvinna redo att dyka… Lugnande och lockande, ett kärr i skogen – en djupt mänsklig vattensamling.
Det finns också en mängd förslag på hur man kan inreda sin balkong – till ögats och själens fröjd.

Inte så mycket grönt, desto mer plåt. Lite bakgårdskänsla…

Vintage på spirande balkong. Vita blommor gör scenen extra ljuv. Skapare: Linda Hansson och Maria Andersson.

En blomstrande höjdare uppe på takåsarna. Nog blir man hungrig… Skapare: Åsa Gramén och Nike Wahren.

Livsnjutarens balkong. En blå dörr, orientalisk matta och bekväm gungande fåtölj. Skapare: Helena Krön, Eva Zetterlund och David Lindgren.

Pelargonfrossa heter denna balkong, tydligt namn och en hel vägg med pelargoner. Skapare: Therese och Patrik Andersson, Gluggstorp handelsträdgård.
Så nu är det bara att ta till sig av alla idéer och själv börja påta i den egna lotten.

Göran Johnson & Eva Hernbäck

Oenigt om Kungsträdgården

Det är inte så ofta Stockholms parker diskuteras i media. I gårdagens DN kritiserade dock författaren och journalisten Claes Britton Kungsträdgården i Stockholm, som enligt honom har misskötts och blivit en marknadsplats för allsköns kommersiella evenemang. Artikeln var kryddad med adjektiv som slabbiga, skräpiga, billigaste, dunkande, råkommersiell, ölosande, plastsmattrande, kitchig, vanskött, förslummad…

Jardin des Tuileries i Paris
Britton jämför med Paris parker vilket illustreras med en vacker bild på Jardin des Tuileries, men han nämner inte att denna park är åtta gånger större än Kungsträdgården.

Matfestival i Kungsträdgården.
Förfallet kopplas till Stockholm Water Festval på 1990-talet, trots att festivalen är nedlagd sedan länge och bortglömd av de flesta. De omtyckta japanska körsbärsalléerna anser Britton kitchiga och malplacerade.

Enligt Britton bör sex åtgärder vidtas: 1. Bort med restaurangen TGI Fridays, som blockerar parken mot Hamngatan. 2. Asfalt och trottoarsten bör bytas mot grus och gräs.  3. Bassängen bort. 4. Bättre underhåll. 5. Bort med scenen. 6. Slut på marknadsevenemangen.

"Kitschiga japanska körsbärsalléer" och en "överdimensionerad" bassäng.
Alla estetisk intresserade som Britton har pratat med är eniga om att den ”överdimensionerade” neoklassiska bassängen kantad av de kitschiga fuskantika urnorna är en styggelse”. Ingen stockholmare som Britton känner vistas längre frivilligt i parken utan undviker den om möjligt.
Men är Brittons intryck representativa för stockholmarna? Jag själv får tillstå att jag oftare besöker t ex Mariatorget än Kungsträdgården, men det beror ju till stor del på att jag bor på Söder. När jag besöker City tar jag ofta vägen förbi Kungsträdgården, och jag har kunnat konstatera att många andra stockholmare också varit där då.

Många stockholmare uppskattar Kungsträdgården.
Men det hindrar ju inte att olika saker kan göras bättre. Där Restaurang Fridays nu ligger fanns tidigare Sju Sekel, som tillkom i samband med att Stockholm fyllde 700 år i början på 1950-talet. Men även tidigare har det funnits restauranger vid Hamngatan, även om de nästan hela tiden kritiserats för att skymma parken från Hamngatan. Trots detta ersattes provisoriet av en permanent byggnad 1986.

Tehuset under almarna i Kungsträdgården, som stockholmarna räddade från att sågas ned i maj 1971, en populär och avkopplande plats.
Det är lätt att konstatera att många stockholmare faktisk gärna besöker Kungsträdgården, tros allt vad Britton säger. Är han då ensam om sin kritik?
I dagens DN har sex betydelsefulla personer tillfrågats om Brittons förslag. Rubriken på Stockholmsdelens framsida lyder: ”Experterna eniga: Gör om Kungsträdgården!”
Men när man läser vad de anser framgår det att de inte alls är eniga, varken sinsemellan eller med Britton. På två punkter finns det en klar majoritet; att riva Fridays och att underhållet kan bli bättre. Kanske mer kulturella evenemang, men det betyder inte att det kommersiella försvinner, säger Roger Mogert (S). Det kan diskuteras om en park som är så välbesökt som Kungsträdgården kan domineras av gräs och häckar; det är ju inte en park att titta på som i Paris, säger stadsarkitekten Karolina Keyzer. Det finns inte heller majoritet för att ta bort scenen, men kanske kan storleken och placeringen diskuteras.
Enligt Britton skulle en rivning av Fridays innebära att en spektakulär syn över Stockholms ström, Kungliga slottet och Söders höjder öppnas. Men det finns ju faktiskt redan utblick öster och väster om Fridays. Låt oss betrakta dessa vyer.

Så här ter sig vyn söderut mellan Sverigehuset och Fridays...

...och så här ser det ut på andra sidan Fridays mot Kungsträdgårdsgatan.

Inte en skymt av Hamngatan från söder. Alltså inte heller en skymt av vare sig Strömmen, slottet eller Söders höjder från Hamngatan. 
Den vy som Britton beskriver kommer inte att dyka upp bara man river Fridays. I varje fall inte om man inte också ska hugga ner almarna vid Tehuset och pilarna vid Molins fontän, ta bort några kungastatyer och en hel del annat. Jag tror nog att en restaurang vid Hamngatan är motiverad, men kanske med en modernare design.
Det lär inte bli lätt att komma överens om hur Kungsträdgården bör vara, om alla ska bli nöjda.

Strömparken i Norrköping borde ha vunnit

Årets Sienapris har utdelats till Brovaktarparken, som är en park under Essingeleden på nordvästra Kungsholmen i Stockholm.

I slutet på 1960-talet drogs Essingeleden på en viadukt genom området. Platsen under Essingeleden var ett övergivet impediment som huvudsakligen användes som förråd och bilparkering helt utan estetiskt värde.

Brovaktarparken är handikappanpassad och har blivit till en ny plats för skateboardare. Ytorna är råa med hårda kontraster mellan ljus betong och makadam och svart grus.

I mitten står ett dött och på kvällen upplyst träd. Byggherre för Brovaktarparken var Stockholms stad och bakom utformningen står Nod Combine genom landskapsarkitekt Petter Hauffman m fl.

I väster ansluter parken till Hornsbergs strandpark som fick Sienapriset förra året.

Lika välförtjänt som Hornsbergs strandpark fick Sienapriset förra året, lika oförtjänt var årets pristagare. Visst har området uppgraderats, men Sienapriset….? Ok, om villkoren var att det absolut inte fick växa någonting alls där, men annars?

Min egen favorit till Sienapriset var i stället Strömparken i Norrköping, som också var nominerad.

Den parken är skapad av Johanna Grander (th) och Ulrika Heidesjö (tv), Tyréns.

En helt underbar park.

Det är faktiskt helt obegripligt att någon jury kunnat ställa Brovaktarparken före Strömparken.

Antagligen orkade juryn aldrig åka till Norrköping.

En vattentrappa, som ger lax och öring en chans att ta sig uppför ån.
Det var ju mycket enklare för juryn att åka till Kungsholmen där de ändå var förra året. Bara gå några meter till. Hallå! Vad tänker ni på?
Jag är övertygad om att om man slumpvis frågade 1000 svenskar skulle 997 sätta Strömparken främst. Av de tre övriga skulle en vara blind, en skateboardåkare och den tredje arkitekt, alla från Stockholm.