Teve-ekens sjukdomstillstånd

Vid olika besiktningar under de senaste åren har man hittat två svampar på den berömda teve-eken. Det gäller svavelticka och ekticka. Häromdagen fann man dessutom oxtungssvamp på eken. Svaveltickan (Laetiporus sulphureus) orsakar brunröta, som främst angriper äldre ekar. Svavelticka är en aktiv och aggressiv vednedbrytare och medför risk för att grenar knäcks och faller av. Den angriper kärnveden och är ofta orsaken till de stora håligheter som kan ses i äldre ekar. Det är vanligt att gamla ekar är ihåliga. Vid en inventering av alla stora ekar i Östergötland, fann man att omkring 40 procent av dem var ihåliga. Ekar av teve-ekens storlek och ålder är antagligen undantagslöst ihåliga. Ekarna mår dock inte nödvändigtvis dåligt av att bli ihåliga – det är en naturlig del av åldrandet – och de kan leva i flera hundra år med ihålig stam.
Ektickan (Phellinus robustus) orsakar vitröta. Svampens utveckling är långsam, men efterhand uppstår vitröta i de övre stamdelarna. Rötan börjar perifert och sprider sig mot både kärnved och kambium. Lokalt dödas kambiet, varpå tillväxten avstannar i denna zon medan den fortsätter runt omkring. Detta resulterar i efterhand en insänkning i stammen som trädet försöker valla över. Då angreppen vanligtvis förekommer högt upp på stammen eller på grenar högt upp i kronan så blir skadorna inte så stora och omfattande.

Först den 16 november bröts det trädäck upp, som funnits runt ekens stam sedan början av 1960-talet, då Oxenstiernsgatan byggdes. Dessförinnan har man inte kunnat undersöka den nedersta delen av stammen som befinner sig under nuvarande gatunivå, omkring 2,5 m. (Trots detta hade man alltså dömt ut eken!)

Vid den undersökningen upptäcktes alltså oxtungssvamp (Fistulina hepatica). Det är en förhållandevis ovanlig svamp, som brukar vid basen på gammal ek. Angrepp medför en djup brunfärgning av stammen, som gör att träet är eftertraktat till sniderier och paneler. Nedbrytningen går mycket långsamt, och infekterade träd utgör därför sällan någon säkerhetsrisk.
Den engelska arboristen Anthony Croft säger att de båda brunrötesvamparna svavelticka och oxtungsvamp är helt normala och ekar kan leva i många århundraden med dessa svampar.

Under 2003 och 2006 har man gjort ultraljudsundersökningar av stammens tillstånd. Vid gatunivå (2,5 meter över stammens bas) var stammen rötskadad, men 50 % av veden bedömdes som solid. Vid förgreningen på ca 180 cm höjd (drygt 4 m över stambas) var veden till 65 % solid. Längre ner hade stammen inte undersökts hittills, trots nedsågningsbeslutet.

Här någonstans finns det svampangrepp.

Idag genomförde dock en grupp oberoende arborister från Göteborg, Stockholm och andra platser tillsammans en undersökning av teve-ekens skick. Det är alltså först nu som ekens nedersta metrar kunnat undersökas med ultraljud, vilket gör att man kan göra sig en bild av stammens kondition. Gruppens bedömning har ännu inte offentliggjorts (kolla här), men preliminära bedömningar handlade om att stammen till ca 60 % var solid vid stambas, vilket ansågs bra med hänsyn till ekens utsatta växtplats.

Tveken undersöks med ultraljud på olika nivåer.

Mätutrustningen är kopplat till en dator som ger en bild av ett tvärsnitt av stammen.

Tidigare har bland annat docent Per Hansson, skogspatolog vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå uttalat sig om eken. Han ifrågasätter om det finns risk för att eken kommer att falla och vill ha mer fakta på bordet. Carl von Linné gav eken det latinska namnet Quercus robur vilket betyder ”det robusta trädet”. Att det finns svavelticka och oxtungsvamp är ingenting märkligt, säger han, det är fullständigt naturligt för gamla ekar.

Arboristerna diskuterar undersökningens resultat.

Även landskapsarkitekt Klaus Stritzke har uttalat sig om ekens möjligheter, och anser inte alls att läget är hopplöst. Grenbrott anser han osannolikt eftersom den är så väl stagad. Han förordar en reduktion av ekens krona med upp till 30 % för att minska olycksrisken i kombination med att man förbättrar rotzonen för att ge den mer syre och vatten. Han konstaterar dock att det finns mycket liv i skotten. Prins Eugens ek på Valdemarsudde, som också hade svavelticka och oxtungssvamp, åtgärdades för 30 år sedan. All kärnved är död men den är fortfarande i högsta grad levande och kommer att överleva de flesta nu levande människor.

I fredags när den planerade fällningen stoppades av församlade stockholmare sa informatören Mats Freij på trafikkontoret där man gjort bedömningen att den är en fara för allmänheten att trädet ska sågas ned snarast. ”Trädet är ruttet och stendött och kan falla när som helst”, sade han enligt DN och SvD. Låter detta verkligen trovärdigt?
Tv-eken är viktig inte bara därför att människor uppskattar stora träd i staden utan också för den biologiska mångfalden. Så stora ekar i stadsmiljö är mycket ovanligt. Beståndet av mycket gamla jätteträd minskar sakta men säkert och det tar hundratals år för nya att växa upp. Därför bör tv-eken inte fällas utan att det finns oomtvistliga skäl för detta. Det har ännu inte visats att det finns sådana skäl.

Uppdatering 1 den 21 november
Resultatet av den oberoende arboristbesiktningen visade enligt pressmeddelande att det inte finns någon risk att eken faller. "Mätningarna visar att stammen har mer än 50 % av sin styrka kvar. Det är mer än vad trädet behöver för att vara stabilt", säger Jon Hartill, arborist sedan 25 år. "Av det vi sett hittills finns inget akut som behöver göras för säkerheten. Nu fortsätter vi att genomlysa hela trädets krona", säger Hartill.

Uppdatering 2 den 21 november
Lars Epstein refererar idag i DN.se de erfarna arboristerna Jon Hartills och Johan Gustavssons undersökning av tv-eken som skedde på söndagen. ”Mätningarna visar att stammen har mer än 50 % av sin styrka kvar. Det är mer än vad trädet behöver för att vara stabilt. Av det vi sett hittills finns inget akut som behöver göras för säkerheten. Nu fortsätter vi att genomlysa hela trädets krona under morgonen”, säger Jon Hartill, arborist sedan 25 år enligt DN. ”Roten är inte rutten och stammen är inte död. Jag tycker man ska göra allt man kan för att rädda eken”, säger trädexperten Cilla Lundström som också befann sig vid TV-eken på söndagen.

I går fälldes almen på Kvarnberget

I morse kunde man konstatera att den numera riksberömda eken på Oxenstiernsgatan framför Tevehuset fortfarande står kvar, tack vare de hängivna trädvännerna på plats. I går fick vi dock själva en mindre chock när vi upptäckte att den vackra paraplyalmen på Fredmansgatan på Kvarnberget på Söder inte längre står kvar. Vad har hänt?

 Så här såg almen ut för en tid sedan, medan löven ännu fanns kvar.

 En gren har brutits av.

Almen har sågats ned helt på förmiddagen den 18 november
Har någon av de boende, som tycker att utsikten skymdes, tagit saken i egna händer? Är det bilisterna som vill skapa ytterligare en parkeringsplats på trottoaren? Eller är det sopåkarna som tröttnat på att trädet står i vägen för deras stora bilar när de ska backa?
För det kan väl inte vara stadens egen förvaltning som beslutat att vi ska berövas detta vackra träd och den glädje det har berett oss varje dag när vi kommer ut på gatan?
För en tid sedan bröts en gren av, troligen knäckt av en svängande skåpbil, sopbil eller lastbil. Men det var ju bara en mindre skada som borde vårdas, inte föranleda att hela trädet fälldes.
Oavsett vilken förövaren är utgår vi från att staden snarast återplanterar ett minst lika stort träd. Och gärna en förklaring från staden till vad som skett och varför.

Uppdatering den 25 november
Fortfarande har ingen förklaring till nedsågningen lämnats, trots att frågan har gått till Trafikkontoret.

I går såg almen ut så här, förvandlad till en hög med almspån. 


Uppdatering den 7 december
Mail inkommet den 6 december 2011:
Hej!
Jag har tagit emot ditt mail ang. paraplyalmen på Fredmansgatan. Almen hade så stora skador att Trafikkontoret såg sig tvingat att ta ner den. Vi kommer att bygga en ny växtbädd och plantera ett nytt träd 20/2.
Med vänlig hälsning
Eva Prestberg
Kontaktcenter/Stadsmiljö

Rotröta, rättsröta eller hjärnröta?

I dagens Aftonbladet uttalar sig Stockholms stads tjänstemän om den så kallade radioeken på Oxenstiernsgatan. Beslutet är slutgiltigt: i dag fälls tv-eken, säger Aftonbladet. ”Vem som helst med någon form av hjärnkapacitet kan förstå det”, säger Björn Embrén trädspecialist på Stockholms trafikkontor.

”Någon form av hjärnkapacitet”. Så nedlåtande uttalar sig alltså en tjänsteman i Stockholms stad om en opinion bland stadens medborgare. Det är knappast ett förhållningssätt, värdigt en tjänsteman, avlönad av medborgarnas skattemedel. Häromdagen sa trädexperten Klaus Stritzke att eken absolut inte behöver fällas. Anser Embrén att han också har förlorat all hjärnkapacitet?

Om Björn Embrén hade fått bestämma skulle den redan vara nedsågad. ”Det kommer att ske under den närmaste veckan”, säger han till Aftonbladet. ”Den är genomrutten. Rotrötan är fullständig. Den är små delar av levande bark, och inuti finns fragment av levande ved som förser den stackars kronan med näring.”

”Små delar av levande bark”. ”Fragment av levande ved”, säger han. Är detta verkligen ett uttalande av en opartisk fackman? Vem som helst kan på plats konstatera att den har massor av frisk bark. Betrakta nedanstående bild av radioeken för en tid sedan. Den har en stor grönskande krona som har klarat av stormen Gudrun och alla andra stormar hittills. Skulle den verkligen ha gjort det med endast ”fragment av levande ved”.

Radioeken/teveeken.

Uppenbarligen är Björn Embrén inte en trovärdig tjänsteman. Han uttrycker sig som en hårt trängd person som av prestigeskäl inte är beredd till någon reträtt.

En norsk arborist, Erik Solfjeld, har tittat på trädet, och enligt staden dömt ut trädet på grund av rotröta och att kronan är instabil. Men rötterna är faktiskt inte undersökta. Först häromdagen öppnade man det trädäck som har legat runt eken sedan mitten av 1960-talet. Man har alltså dömt ut eken redan innan man undersökt vare sig rötterna eller den nedersta delen av stammen. Och Solfjeld har ännu inte kommit med sin rapport. Vad vill man dölja? Om kronan inte är stabil kan man stabilisera den. Något skäl att såga ned trädet är det inte. Med det bristfälliga sakunderlag som stadens tjänstemän har presenterat hittills är det obegripligt att de till varje pris vill fälla trädet.

Någon har sagt att det verkliga skälet är att Trafikkontoret vill dra fram inte bara spårvägen här, utan dessutom ett par extra körfält för bilar. Om det verkligen är så borde man också säga det rent ut, och inte komma med svepskäl.

Låt oss nu ta en paus, lägga alla papper på bordet och låta känslorna lugna ner sig på båda håll i stället för att ösa invektiv över den andra sidan.

Radioeken fälls inte idag

Eken utanför Radiohuset kommer inte att fällas idag som planerat. Detta meddelades på radion i morse.  Att eken fortfarande står kvar går att konstatera på SVT Live där det såg ut så här för en stund sedan.

Sveriges television har monterat upp en livekamera i fönstret närmast eken. Klicka på bilden för att se eken live.
Sedan ett hundratal personer samlats för att försvara eken var poliserna på plats för få. Det går inte att såga ned eken så länge det är så mycket folk på plats, som dessutom sitter uppe i trädet. De aktivister som vakade vid eken under natten har alltså vunnit en andra etappseger. Eken skulle ju första gången sågas ner i slutet av oktober. Så här glada var aktivisterna i morse.

Några ekaktivister på plats i morse. Klicka på bilden för att se klippet.
Det tog en vecka av heltidsbevakning på plats dygnet runt för att almstriden för 40 år sedan skulle vara slutgiltigt vunnen. Ekaktivisterna verkar vara beredda på en lång försvarstrid även nu. Det ansvariga borgarrådet Ulla Hamilton skulle kunna göra slut på denna process och förklara eken räddad. Vad väntar hon på?

Rädda eken vid Radiohuset!

I kväll besökte jag den så kallade radioeken (eller teveeken, som den egentligen heter) utanför tevehuset på Oxenstiernsgatan på Östermalm. Det är en ståtlig ek som kanske kan vara så där 800 år gammal. Den är alltså äldre än Stockholms stad. Egentligen borde den k-märkas, kanske som naturminne. En grupp ekräddare hade samlats kring eken för att värna den mot eventuella angrepp. Fällningen har man sagt ska ske klockan sex i morgon bitti.

Av obegripliga skäl tycks stadens tjänstemän ha bestämt sig för att den nu måste sågas ned, ungefär som man hade bestämt sig för att göra med almarna i Kungsträdgården för 40 år sedan. Almarna var ju sjuka och måste sågas ned, sa man då. Men det var inte sant den gången heller. Almarna står fortfarande friska och krya ännu 40 år senare, och om inte almsjukan tar dem lär jag aldrig få uppleva deras död.

Det egentliga skälet för att man ville såga ned almarna var att de inte passade in i den förändring av Kungsträdgården som Peter Celsing hade planerat. Där passade i stället en tunnelbaneuppgång in alldeles utmärkt, samt en stor livsmedelsbutik under jord. Men så blev det inte den gången, eftersom stockholmarna ville annorlunda. De ville ha almarna kvar. Och de ingrep resolut natten mellan den 11 och 12 maj 1971.

Har man inte lärt sig något på 40 år? Stockholmarna vill gärna ha kvar radioeken också. Det är ett mycket vackert träd, på sin ålders höst. Kanske blir det inte mer än hundra år äldre, vem vet. Men inte behöver det sågas ned nu. Inte enligt trädexperten Klaus Stritzke som har besiktigat trädet och många andra gamla ekar i Stockholmstrakten, och vet hur man räddar gamla träd. Även ekar i sämre skick än radioeken. 

Men trädet är ju ruttet säger någon. Men trädet är faktiskt mycket friskt för sin ålder, det har andra trädexperter konstaterat. Svampangrepp? Nej inte den sortens svamp som tar död på gamla ekar. Ekexperter har kollat rotsytemet påstår man, men var finns den rapporten? Andra anser inte alls att eken behöver fällas. Och varför måste trädet fällas redan innan den norska trädexperten har avlämnat sin rapport? Det är faktiskt inte klarlagt att eken är så dålig som stadens trädansvarige har sagt. Det tycks mest handla om prestige från stadens sida.

Någon har sagt att eken måste sågas ned för att bereda plats för en spårväg. Det är inte heller sant. I förstudien för Spårväg City säger man: ”Eken mitt i Oxenstiernsgatan ingår enligt Översiktsplan för Nationalstadsparken i ett större sammanhang av ekar och andra gamla ädellövträd som utgör värdekärnor i norra och södra Djurgården. I nationalstadsparken finns många arter av insekter som är knutna till de grova ekarna. Gamla ekarna i kanten av värdekärnorna fungerar som spridningskorridorer och är därför viktiga att bevara. Spårvägen har planerats för att den gamla eken inte ska påverkas. Den måste särskilt skyddas under byggnadsskedet.”

I Japan skulle man betrakta ett så gammalt träd som heligt, och det skulle vara en kränkning att såga ned det. Där vårdar man sina träd ömt. Om det behövs stöttar man grenarna, hellre än att såga av dem.

Detta gamla stöttade träd såg jag nyligen i Kenrokuen på Japans västkust. Det kommer inte att sågas ned.

Ännu ett stöttat träd i Kenrokuen, Kanazawa.

Geir ­Hansteen Jörgensen och Johan Lind har föreslagit en liknande lösning för radioeken som de presenterat i en debattartikel i DN.

Så visst finns det lösningar om man vill. Det finns alltså inte heller av detta skäl någon anledning att fälla eken. Annat än Stockholms stads bristande vilja, fantasi och lyhördhet inför opinionen. Eller är det detta du vill bli ihågkommen för, Björn Embrén, stadens trädansvarige: Att vara den som sågade ned den 800-åriga radioeken?
Så jag uppmanar stadens politiker och tjänstemän: Tänk om och gör inte samma misstag som för 40 år sedan när staden försökte såga ner de älskade almarna i Kungsträdgården. Ta ert förnuft tillfånga. Rädda radioeken (eller teveeken).

Libyen, från Tripolitanien till Ghaddafis sista dagar

Så damp den ner i brevlådan, Norstedts katalog för 2012, och där på sidan 29 hittar vi följande:

Det är alltså den bok om våra två år i Libyen som nu närmar sig sitt fullbordande. I mars nästa år ska den finnas framme, resultatet av det senaste årets skrivarmöda. 

Vad är TMR?

Antagligen är TMR ett okänt begrepp för de flesta, och känner man till akronymen betyder den olika saker för olika människor. När man googlar på akronymen får man till exempel reda på att TMR utvecklar kundanpassade lösningar för producentansvar för förpackningar. TMR är också en leverantör av skopor  och redskap, där man bland annat kan man köpa tiltrotatorer eller rototiltar, vad det nu är för något.

För en del är TMR en truppminröjare, ett fjärrmanövrerat bandfordon med hydrauliskt drivet röjaggregat avsett för röjning av ytligt lagda eller nedgrävda minor ner till max 100 millimeters djup för att terrängen åter ska kunna beträdas utan risk för skador och liv.

Truppminröjare A1.
De som är i IT-branschen kan ladda ner Trendnet TMR-61U2 gratis. TMR-SP är däremot en rumstemperaturgivare med fjärrstyrningspotentiometer, som placeras på en representativ plats i rummet och kan monteras för infällt eller utanpåliggande montage. Amerikanska råvaruexperter vid TMR (Technology Metals Research) anser att det i dag finns totalt 251 fyndigheter av jordartsmetaller i 24 länder, av vilka 13 är tillräckligt undersökta och så stora att det kan löna sig att utvinna dem. Någon vill på nätet få råd för att ta fram en laddning till sitt jaktvapen och vill hitta något som motsvarar en viss typ av TMR (Teilmantel Rundkopf).

TMR kan också referera till ”triple modular redundancy” eller ”tunnel magnetoresistance” för att inte tala om ”tomorrow” på internetslang. På transportområdet är TMR avdelningen för ”Transport and Main Roads” i Queensland och för semesterfiraren erbjuder TMR (Tours Mont-Royal) drömsemestern i solparadiset.
Vad har nu detta med regionplanering att göra, kanske någon frågar sig. Jo TMR kan även utläsas som ”Tillväxt, miljö, regionplanering” och syftar då på vissa verksamheter inom Stockholms läns landstings centrala förvaltning, TMR-SLL. Tidigare har delar gått under namnet ”Regionplanekontoret”, ett för fackmän väl etablerat begrepp som funnits sedan 1952.
När man googlar på TMR får man drygt 15 miljoner träffar. Googlare man på ”Regionplanekontoret” får man drygt 10 000. Även för oss som länge har sysslat med regionplanering i Stockholm känns begreppet ännu ovant, men nu får vi lära oss tänka nytt. Men hade det inte varit enklare att behålla det etablerade namnet om avsikten var att verksamheten ska vara känd utåt?