Inte nu heller

Bob Dylan fick inte nobelpriset i år heller. Det kanske inte var att vänta eftersom en annan poet fick priset förra året. 

Som tröst lyssnar jag på hans senaste album Tempest, som kom ut precis 50 år efter hans första 1962. Titellåten "Tempest", som är hela 14 minuter lång, handlar om Titanics undergång. Roll on John är en tribute till John Lennon.

Doctor, doctor, tell me the time of day

Another bottle's empty

Another penny spent

He turned around and he slowly walked away

They shot him in the back and down he went

Shine your light, move it on, you burn so bright, roll on John

From the Liverpool docks to the red light Hamburg streets

Down in the quarry with the Quarrymen.

Playing to the big crowds

Playing to the cheap seats

Another day in your life until your journey’s end

Shine your light, move it on, you burn so bright, roll on John

Sailing through the tradewinds

Bound for the sun

Rags on your back just like any other slave

They tied your hands and they clamped your mouth

Wasn’t no way out of that deep dark cave

Shine your light, move it on, you burn so bright, roll on John

I heard the news today, oh boy

They hauled your ship up on the shore

Now the city’s gone dark

There is no more joy

They tore the heart right out and cut it to the core

Shine your light, move it on, you burn so bright, roll on John

Put on your bags and get ‘em packed.

Leave right now you won’t be far from hine

The sooner you go, the quicker you’ll be back

You’ve been cooped up on an island far too long

Shine your light, move it on, you burn so bright, roll on John

Slow down you’re moving too fast

Come together right now over me

Your bones are weary

You’re about to breathe your last

Lord, you know how hard that it can be

Shine your light, move it on, you burn so bright, roll on John

Roll on John, roll through the rain and snow

Take the righthand road and go where the buffalo roam

They’ll trap you in an ambush before you know

Too late now to sail back home

Shine your light, move it on, you burn so bright, roll on John

Tyger, Tiger burning bright

I pray the lord my soul to keep

In the forest of the night

Cover him over and let him sleep

Shine your light, move it on, you burn so bright, roll on John

Jag lyssnar även på de tre närmast föregående, ”Love and theft” från 2001, Modern Times från 2006, och Together Through Life från 2009 och så den nyutkomna Tempest. Rösten blir hesare och hesare för varje album. Han kör vidare med sin egen stil, lite raspig countryblues som är Bob Dylan.  Varje album innehåller några toppar. Så även nu efter 50 år.

När får Bob Dylan Nobelpriset?

Trängsel på vägarna?

Dagens Nyheter har den senaste tiden publicerat två nyheter som sammantagna ger anledning till en del reflexion. Den första nyheten var långtestet av supermiljöbilen Toyota Prius laddhybrid. Efter 250 mil i ryckig stadstrafik men också med ett antal mil på motorvägar förbrukades 38 liter bensin vilket motsvarar 0,15 liter per mil. Den förbrukade förstås också en del elektricitet. Tre av fyra enkelresor var under 2,5 mil då bilen går enbart på el. I DN:s test var laddhybriden drygt tre gånger så effektiv som Volvon och dubbelt så bra som en vanlig Prius. Framöver kommer allt fler modeller att presenteras i en laddhybridvariant. Om detta är framtidens bil, eller om framtidens elbilar blir ännu bättre, kommer synen på bilen som miljöbov att behöva revideras.

Framtidens biltrafik behöver inte vara så beroende av fossila bränslen som idag
Den andra nyheten var att köerna på våra infarter enligt Trafikverktets analyser kommer  att öka till 2030 trots utbyggnaden av Förbifart Stockholm, Norra länken, Södertörnsleden och nya E18. Det är en stor satsning på vägar som pågår, till stor del en följd av att alltför små satsningar gjordes på infrastruktur under 1970- och 1980-talen. När Erik Langby (M) konfronteras med Trafikverkets beräkningar ser han det som ett starkt stöd för att bygga även Österleden, som skulle fullborda Ringen runt innerstaden. Jag tror nog att Österleden skulle kunna förbättra situationen på en del infarter i regionens östra del, men knappast hjälpa av problemen i den västra delen.
Yvonne Blombäck (MP) skyller i stället resultatet på en alltför stor satsning på vägbyggen medan för lite satsas på kollektivtrafiken. Hon vill i stället se mer satsningar på snabba direktbusslinjer, båtpendling och Spårväg Syd i stället för Förbifart Stockholm. Det känns nästan lite patetiskt. Mina erfarenheter av trafikanalyser – som numera utsträcker sig över fyra decennier – säger mig att ingenting av det hon föreslår skulle kunna korta bilköerna med en enda meter. De mest angelägna satsningarna på kollektivtrafiken är ju kollektivtrafiken i Nackasektorn och Nordostsektorn. Där har kollektivtrafiken eftersatts under decennier, trots att redan tunnelbaneplanen från 1965 pekade på konstruktiva lösningar. Båtpendling är visserligen trevligt men kan inte ens påverka fördelningen mellan bil- och kollektivtrafik med en tiondels procent.

Båtpendling har liten potential i Stockholms län
Grundförutsättningarna är att biltrafiken är överlägsen kollektivtrafiken i restid och bekvämlighet i de allra flesta relationer utom just till centrum, där kollektivtrafiken i allmänhet är överlägsen. Men pendlingsresor till centrum blir allt mindre del av allt resande och när allt fler får råd med det använder de också bilen mer och mer. Så länge en majoritet av våra politiska partier anser att bilresandet är acceptabelt får vi också räkna med att allt fler kommer att köra bil när de får råd med detta.

Trängselskatten är ett effektivt styrmedel för att påverka färdmedelsvalet
Om framtidens bilar kommer att likna Toyota Prius laddhybrid eller vara ännu bättre än så från miljösynpunkt kommer klimatargumentet mot bilarna alltmer att urholkas. Det är inte heller så att till exempel busstrafik är överlägsen från miljösynpunkt, eftersom bussarna ofta går halv- eller heltomma under högtrafik i motriktningen och under lågtrafik i båda riktingarna. Fortfarande orsakar ju bilarna buller och tar alltför mycket mark i anspråk för att vara förenligt med ett miljömässigt och attraktivt stadsbyggande. Naturligtvis behöver också kollektivtrafiken byggas ut mera, men det räcker tyvärr inte att satsa på kollektivtrafik hur gärna vi än skulle vilja det. Det krävs också ekonomiska styrmedel. När Förbifarten är byggd bör trängselavgifter införas på Essingeleden, och vi bör också inleda diskussionen om hur ytterligare avgiftssnitt bör utformas för att på bästa sätt effektivisera användningen av gatuutrymmet.

Trams, Leijonhufvud, bara trams!

Juridikprofessorn Madeleine Leijonhufvud gör ett märkligt inlägg i dagens SvD under rubriken ”Kungabilden är vuxenmobbning”. Den kungabild hon syftar på är den som publiceras i tidskriften Tiden där kung Carl Gustaf och ett antal av hans kompisar äter pizza serverad på magen av en naken liggande Camilla Henemark medan drottning Silvia skurar bort ett hakkors från golvet.

Elisabeth Ohlson Wallins bild publiceras i tidskriften Tiden
Enligt Leijonhufvud är bilden ”en mobb riktad mot två försvarslösa människor”. Man kan undra vilka två personer hon syftar på, eftersom bilden faktiskt föreställer nio personer. Enligt Leijonhufvud är det tydligen bara två av dessa som har anledning att känna sig kränkta av bilden. Den som skulle kunna känna sig mest kränkt är naturligtvis Camilla Henemark som avbildas naken i en förnedrande position.
Enligt Leijonhufvud föreställer bilden inte några makthavare utan två personer som fötts respektive genom giftermål fått representationsfunktioner enligt svensk grundlag. Hon syftar alltså enbart på kungen och drottningen. Kungen är Sveriges statsöverhuvud men saknar enligt Leijonhufvud ”all politisk makt”, men det betyder  inte att han saknar makt, liksom inte heller Ingvar Kamprad eller Marcus Wallenberg saknar makt för att de inte är politiskt valda. Av de avbildade personerna är Bertil Ternert informationschef vid hovet som omsätter betydande belopp finansierade av skattemedel. Anders Lettström är styrelseproffs och ordförande i ett ledande företag inom upplevelseindustrin. "Noppe" Lewenhaupt äger och driver en nattklubb i centrala Stockholm. "Aje" Philipson är son till Märta Philipson som på sin tid var ägare till ett bilimperium och Sveriges rikaste kvinna. Personerna på bilden är i hög grad offentliga personer, med eller utan makt. Kungen, drottningen och hovet representerar svenska folket, som också betalar kostnaderna, och som har rätt att känna sig kränkta av kungens och hans gelikars beteende. Silvia har ingen skuld för faderns nazistiska förflutna, men väl för att hon själv försöker sopa det under mattan. Att låtsas som om dessa personer inte skulle kunna skildras i satiriska bilder därför att de inte är makthavare är naturligtvis bara trams. Genom att hävda att bilden inte skildrar sådant som de har gjort eller försummat ”i sina offentliga roller” antyder Leijonhufvud att svenska folket inte skulle ha att göra med om kungen har samröre med gangsters eller utnyttjar unga kvinnor på sin fritid.

Madeleine Leijonhufvud
Men varför nämner Leijonhufvud inte alls att Camilla Henemark skildras i en förnedrande situation på bilden? Det beror givetvis på att Leijonhufvud först och främst försvarar kungahuset och monarkin. Men en betydande och växande del av svenska folket är inte anhängare av monarkin. Om kungen skulle avgå som statsöverhuvud och bli en privatperson skulle han kunna hävda privatlivets helgd. Som statsöverhuvud är han en offentlig person. Så länge Leijonhufvud uppfattar det som kränkande att framställas ätande pizza serverad på en naken kvinna, men inte att som kvinna ligga naken som den bordduk som pizzan serveras på, är hon inte trovärdig. Hon är inte ute efter att försvara några offer, hon försvarar bara kungafamiljen och monarkin.

Uppdatering den 9 oktober 2012
Enligt radions kulturnytt ber Tidens chefredaktör Daniel Suhonen nu Camilla Henemark om ursäkt för publiceringen om hon känner sig kränkt av publiceringen. På Tidens hemsida publiceras också ursäkten. Det är klädsamt och sympatiskt av Suhonen och tidskriften Tiden att göra detta.

Uppdatering den 10 oktober 2012
Så här skrev Magnus Simonsson på republikanska föreningens blogg i januari 2012: ”En del monarkister brukar hävda att kungafamiljen saknar politisk makt. Ja, deras formella makt är numera begränsad. Däremot kan de använda sin position till att påverka både opinion och politiska beslut. Enligt nyhetsmagasinet Fokus tillhörde både Carl Gustaf Bernadotte och Victoria Bernadotte de 100 mäktigaste i Sverige 2011.
Nyligen skrev Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, följande om en grundlagsändring för ett antal år sedan på SvD opinon: "I den kampen träffade jag drottning Silvia. Bland alla personer i det offentliga Sverige hade hon, som inte alls hade någon skyldighet att befatta sig med sådana jobbiga frågor, satt sig in i denna nya, förfärande verklighet. Vi vann den kampen, och drottningens insats betydde mycket för den segern." Det rör sig alltså om en grundlagsändring, som en professor emerita i straffrätt menar att den påstått maktlösa Silvia Bernadotte hade stor betydelse för. Det är ett tydligt exempel på att familjen Bernadotte har makt.
Två dagar efter Madeleine Leijonhufvud gjorde även Elisabeth Tarras-Wahlberg ett inlägg i SvD till stöd för kungahuset, där hon drev tesen att det är pengarna som styr publiceringarna. De flesta känner ju till att Tarras-Wahlberg under många år varit verksam som talesman för kungahuset som informationschef vid Kungl. Hovstaterna och hovmarskalk. Några kanske tror att Madeleine Leijonhufvud framförde sina synpunkter som en oberoende debattör eller som juridikprofessor. Men även Madeleine Leijonhufvud har mycket nära relationer till kungahuset, och framförallt till drottning Silvia. Madeleine Leijonhufvud är styrelseledamot i Stiftelsen World Childhood Foundation  som grundades 1999 av Drottning Silvia och med prinsessan Madeleine som stiftelsens beskyddare. Redan i januari i år kritiserade hon den då omdiskuterade kungaboken, som hon betecknade som förtalsbrott. Men något brott har inte konstaterats, utan det var bara en beskyllning från Madeleine Leijonhufvud. Det är alltså två representanter för kungahusets nätverk av makthavare som kritiserar publiceringen av Elisabeth Ohlson Wallins kungabild.

Undersökande journalistik i Ekot och i DN?

Undersökande journalistik är kostnadskrävande och görs därför inte så ofta. Därför är det bra när media lägger ner stora resurser på sådana reportage som till exempel Ekot i går. De redovisade en granskning av hur romer diskrimineras på ett stort antal bensinstationer i hela landet som vägrat hyra ut bilar till romer samtidigt som Ekots egen reporter några minuter senare kunde hyra en bil utan problem på samma bensinstation. Undersökningen pågick under ansenlig tid och Ekot testade 65 bensinstationer över hela landet varav 22 vägrade att hyra ut bilar till romer.  En utmärkt insats av Sveriges Radio tycker jag. Det återstår att se om reportaget leder till någon förändring.
Ett annat exempel på "undersökande journalistik" var den enkätundersökning som DN/Ipsos genomfört av hur stockholmarna vill lösa trafikproblemen som stort uppslaget presenterades samma dag i DN Sthlm. Det enligt DN ”entydiga beskedet till politikerna från huvudstadens invånare är att satsa på mer tunnelbana för att få trafiken att fungera bättre”. 51 procent vill bygga ut tunnelbanan, medan bara 12 procent vill bygga fler vägar. Bara 7 procent vill bygga ut pendeltågstrafiken och allra minst, bara 6 procent vill bygga ut spårvägstrafiken. Fler vill bygga ut tunnelbanan nu jämfört med för ett år sedan. Saken tycks vara klar då, bara att sätta igång att bygga. Men vilka tunnelbanor ska då byggas ut? Det talar inte enkäten om. Men DN har också gjort en rejäl fördjupning. Man har frågat fem (5) personer hur ofta de åker tunnelbana. Fyra åker varje dag och en åker flera gånger i veckan! Det här brukar på journalistspråk kallas returinformation, en sorts bygdejournalistik som absolut inte innehåller någon allmänt intressant information och helt saknar nyhetsvärde.

Spårväg City, tycks inte ha gjort spårvägen populärare bland stockholmarna
Faktum är att även DN:s undersökning saknar allt värde och snarast är ytterligare ett exempel på den nonsensjournalistik som alltmer fyller tidningarna idag. Till att börja med har de bara frågat stockholmare, vilka är en minoritet av trafikanterna i Stockholmsregionen. De är inte representativa, eftersom tunnelbanan sköter en stor del av kollektivtrafiken i Stockholm medan pendeltågen svarar för en stor del av kollektivtrafiken i övriga länet. Invånarna i Stockholm använder redan kollektivtrafiken mer än invånarna i övriga länet. Fråga invånarna i Märsta, Södertälje eller Haninge om de tycker att tunnelbanan, pendeltågstrafiken eller vägarna bör byggas ut, så får du helt andra svar. Kan det hänga samman med att tunnelbanor till Nacka och Täby förekommit i media under den senaste tiden att just tunnelbanan ökat i popularitet? Det är inte heller säkert att det är tunnelbanor till Nacka och Täby som stockholmarna skulle gilla bäst, eftersom dessa sträckor skulle öka belastningen på befintliga linjer, samtidigt som stockholmarna skulle ha obetydlig nytta av dem, åtminstone om Nackabanan skulle dras via Djurgården och inte Södermalm som regeringen vill. Men vilka tunnelbanor som stockholmarna vill ha själva svarar inte enkäten på. Eller vill man öka turtätheten för att minska trängseln?

Riktigt så trångt som på tunnelbanan i Moskva är det inte i Stockholm (ännu)
Ingenting talar för att satsningar på ett enda trafikslag bäst skulle lösa alla trafikproblem. Ingen fråga har heller ställts om andra åtgärder än att bygga ut och öka trafiken. Man hade till exempel kunnat fråga om högre trängselavgifter eller trängselavgifter i andra snitt än idag. Man hade kunnat fråga om infartsparkering, parkeringsavgifter eller standarden i kollektivtrafiken.
Undersökningen är dessutom värdelös eftersom frågorna är alltför allmänt hållna för att kunna ge meningsfulla svar och för att vanliga invånare inte heller kan förväntas ha tillräcklig kunskap om nyttan och av och kostnaden för olika konkreta trafikåtgärder. Sådana frågor bör man i stället ställa till trafikplanerare, trafikforskare och trafikpolitiker och det kan ske till lägre kostnader än att göra en meningslös enkätundersökning.
Tyvärr Dagens Nyheter. Korkat! Till och med tidningens egen Viktor Barth-Kron sänker i dag undersökningen i DN.Sthlm.

Kan fler bostadsbyten minska bostadsbristen?

Det tycks bostadsminister Stefan Attefall tro, att döma av en artikel i DN idag. Samhällsplanerare och bostadsmarknadsexperter som DN har talat med varnar samtidigt för att inlåsningseffekter på bostadsmarknaden gjort att flyttandet blivit för litet. Jag undrar vad de bygger dessa antaganden på. För drygt tio år sedan var jag ansvarig för en studie om flyttningar i Stockholmsregionen. Den fick namnet ”Nio gånger i livet” eftersom en nyfödd stockholmare då förväntades flytta ca nio gånger under sin livstid. Enligt artikeln i DN, som hänvisar till statistik från SCB, förväntas idag en svensk flytta elva gånger under sin livstid. Det tyder ju på att flyttningsbenägenheten har ökat snarare än minskat som experterna tror. Man kan ju faktiskt gå till statistiken och titta efter själv. I Stockholmsregionen  flyttar varje år omkring 250 000 personer. För 30 år sedan var det omkring 200 000, vilket framgår av nedanstående diagram.

Antalet flyttningar per år i Stockholms län 1980-2010, källa SCB.

Antalet flyttningar har alltså ökat och inte minskat, men befolkningen har ju också ökat under samma period. Tittar man på antalet flyttningar per år och 1000 invånare får man en mer rättvisande bild, som framgår av nedanstående diagram.

Antalet flyttningar per år och 1 000 invånare i Stockholms län, källa SCB.

Diagrammet visar att flyttningsbenägenheten har varit förvånansvärt stabil på en nivå av omkring 120 flyttare per 1 000 invånare. Tendensen är en mycket svag ökning från 120 till 125 flyttare per 1 000 invånare under perioden. Detta stärker bilden av att flyttningsmönstren är mycket stabila. Den svagt ökande tendensen kan bero på en långsam förändring i synen på rörlighet. Men det handlar alltså om en ökning och inte minskning som experterna DN talat med tror.

Demografen Maria Pleiborn, WSP.

I jämförelse med andra länder flyttar svenskar för lite, säger demografen Maria Pleiborn på WSP. Men vi flyttar i Sverige ungefär lika ofta som i t ex Frankrike, Storbritannien och Japan. Jag vet inte om det är för lite. Vi flyttar oftare än vad man gör i t ex Irland och Belgien, men mer sällan än i USA och Australien, vilket antagligen beror på kulturella skillnader mellan länder. Det är svårt att förstå varför vi borde flytta oftare än vi gör. 

Men Stefan Attefall tycker också att fler borde överväga att flytta, och motiverar detta med att det finns orter med outnyttjad arbetskraft. Han menar alltså att fler borde flytta från sådana orter, som ofta ligger i t ex Bergslagen eller Norrlands inland. Slutsatsen blir ju att fler borde flytta till de platser där jobben finns, dvs Stockholm, Göteborg och Malmö, men jag förstår inte hur detta skulle minska bostadsbristen på dessa orter. Det skulle ju snarare förvärra den.

Bostadsminister Stefan Attefall (KD).

För att få fler att flytta vill Attefall sänka reavinstkatten. Jag vill då bara påminna om att den borgerliga regeringen redan har medverkat till två åtgärder som snarast har fått motsatt effekt, som har minskat flyttningsbenägenheten. Den tidigare fastighetsskatten, som kunde vara ganska hög för attraktiva småhus i storstadsregionerna, ersattes 2008 av en kommunal fastighetsavgift med ett fast maxbelopp för varje bostad. Det innebar stora sänkningar i storstadsområdena vilket tog bort ett starkt incitament för många villaägare att flytta till en mindre lägenhet. Dessutom togs rätten bort att skjuta på att betala reavinstkatten om man köpte en ny bostad för pengarna. Dessa två åtgärder har om något bidragit till att minska flyttningsbenägenheten och till att skapa en inlåsningseffekt, som är skadlig för möjligheterna att via flyttkedjor få ett optimalt utnyttjande av bostadsstocken. Det är klart att en sänkt reavinstskatt skulle bidra till att öka flyttbenägenheten, liksom också högre fastighetsavgift skulle göra.

Det är riktigt att flyttningarna betyder mer för bostadsmarknadens sätt att fungera än nyproduktionen av bostäder. Mer än 90 procent av individernas bostadsflyttningar sker inom det redan befintliga bostadsbeståndet och mindre än 10 procent sker till nyproducerade lägenheter. En enkätundersökning från 1998 visade att flyttningarna innebar en starkt förbättrad upplevelse av boendet. Ett högt antal flyttningar innebär att många människor kan få sina bostadsönskemål tillgodosedda medan färre flyttningar innebär sämre möjligheter till anpassning av boendet till nuvarande önskemål. Men statistiken visar att antalet flyttningar påverkas ganska lite av t ex faktorer som bostadsbyggandets omfattning och konjunkturläget. I stället är det framförallt förändringar som rör de enskilda hushållen, till exempel om de blir större eller mindre, som leder till flyttningar. Att folk flyttar ihop eller isär, folk dör och barn föds. Sådana händelser sker hela tiden i jämn takt bland länets en miljon hushåll. Det finns därför en stor tröghet som gör att vi inte kan förvänta oss avsevärt fler flyttningar oavsett vilka incitament som införs.

Slutsatsen är nog att vi måste bygga mer bostäder om bostadsbristen ska kunna lindras. Men det tycks inte heller vara det lättaste att åstadkomma.

Böneutrop vid moskén vid Medborgarplatsen?

När jag bodde i Libyen kunde jag inte undgå att höra böneutropen i Tripolis många moskéer. De ägde rum fem gånger om dagen, sju dagar i veckan. Från vårt hus hördes ropen från flera moskéer i närheten och jag kan väl tillstå att jag inte alltid uppskattade dagens första böneutrop, som ägde rum före gryningen. Vi hade ju enkla fönsterglas som inte dämpade ljudet särskilt mycket. Samtidigt var det många gånger också vackert att höra, särskilt när böneutroparen också hade vacker sångröst.

Ahmed Pasha Karamanlimoskén i Tripoli, Libyen
Här hemma hör jag då och då klockorna i Maria kyrka slå, men jag tänker inte ens på det särskilt ofta. Vad jag vet har inte heller grannarna klagat på att detta stör dem. Några kvarter bort förekommer också ett klockspel i medborgarhuset klockan 12 på dagen. Om jag går förbi vid den tiden brukar jag irritera mig på att det låter falskt, men jag skulle inte komma på tanken att kräva att det förbjöds. I så fall borde man först förbjuda glassbilens tröttsamma trudilutt.

Maria Magdalena kyrka på Söder i Stockholm
Vid Medborgarplatsen ligger också Stockholms största moské, men där förekommer det aldrig några böneutrop från minareten, liksom inte heller vid någon annan moské i Sverige. Men det kan bli ändring på det nu. Moskén i Fittja i Botkyrka har önskemål om att få genomföra böneutrop en gång per vecka till fredagsbönen, som äger rum mitt på dagen. I kommunen pågår nu en process för att se om detta kan bli tillåtet. Av någon anledning har vi av tradition accepterat klockringning och diverse andra ljud (och oljud) i staden samtidigt som det anses vara kontroversiellt att tillåta böneutrop vid moskéerna.

Zaid Ben Sultan Al Nahayans moské eller Stockholms stora moské vid Björns trädgård, nära Medborgarplatsen i Stockholm
Det sägs att det finns omkring 100 000 muslimer i Sverige. Om de tycker att det är viktigt för dem tycker jag att det är självklart att böneutrop bör tillåtas. Böneutrop mycket tidigt eller sent på dagen skulle kunna vara störande för morgontrötta eller kvällströtta som sover, men vid fredagsbönen ser jag inte något kontroversiellt i detta.

Roslagsbana, tunnelbana och/eller pendeltåg till Nordost?

FP vill enligt SvD dra tunnelbana till Täby. Detta var också den ursprungliga tanken, redovisad i 1965 års tunnelbaneplan. Tunnelbanan till Mörby centrum öppnades 1978, för 34 år sedan. Det var de konservativa täbyborna och deras valda kommunalpolitiker som 1981 stoppade landstinget att bygga linjen vidare till Täby för 30 år sedan. Det har inneburit att en regiondel som har mer än 200 000 inånare och siktar mot 300 000 invånare i framtiden idag har regionens sämsta kollektivtrafik. Tunnelbanan stannar forfarande i Mörby där resenärerna får byta till buss.

Peter Viinapuu visar för DN:s läsare var tunneln slutar i Mörby.
Enligt DN tycker också Peter Viinapuu, vd för MTR som kör Stockholms tunnelbana på entreprenad, att en förlängning av tunnelbanan norrut till Täby centrum vore en bra satsning. Roslagsbanan slutar vid Östra station, där de flesta får byta till tunnelbana. Den mer än 100 år gamla Roslagsbanan är dessutom enkelspårig på de yttre delarna, vilket begränsar kapaciteten och komplicerar tågföringen. Visst är det bra att värna om kulturhistoriska minnesmärken, men den envisa fokuseringen på Roslagsbanan har inneburit att kollektivtrafiken i sektorn har kommit att släpa efter andra jämförbara delar av regionen. Enligt SL har nordostsektorn regionens lägsta kollektivtrafikandel.

Tunnelbanan slutar fortfarande i Mörby
På försommaren initierades en förstudie om kollektivtrafiken till nordostsektorn, som ska titta på olika spårbundna alternativ, till exempel ytterligare förbättringar av Roslagsbanan, en förlängning av tunnelbanan, en ny järnvägslinje, en tvärbana från Solna till Danderyd och nya busslinjer. En tunnelbaneförlängning från Mörby till Täby är en betydligt enklare åtgärd jämfört med en tunnelbana till Nacka, som på något sätt behöver passera under Strömmen. Samtidigt kanske den inte är den mest effektiva förbättringsåtgärden. Alla resenärer ska ju inte in till T-Centralen och många kommer fortfarande att behöva byta till tunnelbanan även om det sker i Täby i stället för i Danderyd. Tidigare studier har till exempel visat att en pendeltågslinje som avgrenas i Solna till Nordost skulle ge snabbare resor för fler samtidigt som det skulle ge möjlighet till tvärresande från nordost till det arbetsplatstäta Solna. Med tunnelbana kommer man antagligen att behöva förlänga Tvärbanan från Solna till Nordost.

Pendeltåg vid Barkarby station.
En pendeltågsgren skulle dessutom lättare än tunnelbanan kunna förlängas längre ut i sektorn på grund av den högre hastigheten.  Samtidigt blir naturligtvis investeringskostnaderna högre.
Nedläggning av delar av Roslagsbanan är politiskt kontroversiellt, i varje fall så länge man inte kan visa att det finns bättre alternativ. De som håller fast vid Roslagsbanan vill i stället dra den vidare i tunnel till innerstaden, vilket naturligtvis skulle utesluta såväl tunnelbane- som pendeltågsalternativ.

Roslagsbanan vid Djursholms Ösby.
Folkpartiinitiativet om tunnelbanan till Täby är positivt, på så sätt att man från politiskt håll äntligen visar större intresse för kollektivtrafiken till nordost. Det tråkiga är bara att politikerna oftast vill peka på de konkreta lösningarna redan innan utredningarna är gjorde. Det kan bara leda till alltför tidiga låsningar.