torsdag 15 januari 2015

Hör Gud bön?

För många år sedan, när vi fortfarande seglade i Stockholms skärgård om somrarna, råkade vi in i plötslig och tät dimma. Den drog över oss på bara några minuter. Vi seglade i en mindre farled, som mest användes av fritidsbåtar, men som i viss utsträckning också användes av större fartyg. Vi gick för kryss och var dessutom inne i en besvärlig del av skärgården med många grynnor. Eftersom det varit fint väder tidigare på dan var också många andra båtar ute. Så länge vädret var fint var det inga problem, bara man hela tiden höll ögonen på sjökortet och visste var man var.
Allt blev bara mjölkvitt omkring oss.
Sen blev allt omkring oss bara mjölkvitt. Men ljuden från mistlurar, andra småbåtar och mindre fartyg hördes kristallklart. Det var bara helt omöjligt att uppfatta varifrån ljuden kom. Vi kunde inte heller hålla koll på farten, så att vi visste när det var dags att slå. Skulle det plötsligt dyka upp ett större fartyg framför oss, skulle vi inte ha minsta chans att väja. Att ankra där vi var, fanns inte på kartan. Det som nyss känts som en fridfull söndagspromenad förvandlades på några minuter till en kamp på liv och död.
Då dyker ur dimman plötsligt upp en stor skugga. Men det är inte ett fartyg utan en liten trädbevuxen holme. Vi låter blixtsnabbt seglen falla och kastar ut draggen. Vi går runt den lilla holmen på några minuter. Det är tät dimma omkring oss. Vi hör massa ljud från havet runtomkring, motorbåtar, mistlurar, ibland till och med röster, men vi ser inte ett dugg i den täta dimman. På den holmen blir vi sedan kvar hela dagen, kvällen, natten.
Hur kunde vi ta oss i land här utan att se någonting alls?
Nästa morgon har det klarnat och vi ser med förundran hur vi lyckats undvika att vare sig gå på grund eller kollidera med någon annan båt och dessutom mellan grynnorna ta oss iland i en liten skyddad vik utan minsta problem. Vi tackar försynen, Gud och Jesus för att han har lett oss så säkert in till en säker hamn.
Nej, det där sista gör vi ju inte. Vi var och är ateister. Vi tror inte på vare sig Gud eller Jesus, och hade vi gjort det hade vi säkert betraktats som så syndiga människor att vi ändå hade varit förtappade.
Men tror man på Gud och Bibeln, så väljer man gärna att se den här typen av händelser som en bekräftelse på att Gud finns och att Gud hör bön. Är man ateist, så väljer man hellre att se det som ett resultat av ett skickligt manövrerande vid rorkulten eller kanske bara som en lycklig slump att det ändå gick bra.
Men psykologiska termer kallas detta konfirmeringsbias. Det innebär att man omedvetet tar till sig sådan information som bekräftar ens egen uppfattning, medan man bortser från annan information. Det beror antagligen på en nedärvd gen hos människan att vi beter oss på detta sätt. Det har antagligen varit en övervägande positiv egenskap, som har hjälpt oss att se sammanhang och förstå mönster i en förvirrande omgivning, och därför bidragit i mänsklighetens utveckling.
Därmed inte sagt att samma egenskap inte också kan vara negativ. Anhängare av olika pseudovetenskapliga företeelser tenderar att i hög grad hitta information som bekräftar även de mest udda företeelser. Antroposofin, som enligt dess grundare Rudolf Steiner är en andevetenskap, är en sådan pseudovetenskaplig rörelse och grunden för den antroposofisk medicin som används vid Vidarkliniken i Järna. Under den senaste veckan har medierna rapporterat om hur antroposofisk medicin riskerar att införlivas i svensk lagstiftning. Experter har uttryckt kritik och varnat för att förslaget riskerar att ge overksamma alternativmedicinska preparat en statlig sanktion. Även Läkarförbundet har varnat för att en urholkning av läkemedelsbegreppet är en patientsäkerhetsrisk.
Den röd-gröna regeringen beslutade i december att ge Vidarkliniken tillstånd att under ytterligare ett år förskriva oregistrerade antroposofiska läkemedel, i huvudsak homeopatika. Detta var det senaste i en lång rad dispenser under mer än 20 år.
Vidarkliniken i Järna
Vidarkliniken ska förstås tillåtas, så länge dess verksamhet inte har bevisats vara skadlig, på samma sätt som kristendom, islam och andra religioner tillåts utöva sin verksamhet, baserad på liknande utomvetenskapliga tankar. Men det är absurt att homeopatiska medel baserade på Rudolf Steiners andevetenskap gång efter annan sanktioneras av staten. Därigenom bibringas patienterna intrycket att en behandling med homeopatisk låtsasmedicin ska hjälpa dem, trots att det handlar om garanterat overksamma preparat framställda av till exempel stackmyror, korsspindel, ormgift, meteorjärn, kvarts, bolmört, spikklubba, belladonna, flugsvamp och olika kroppsdelar från husdjur.
Homeopatika
Övertygade antroposofer kommer aldrig att omvändas av hur många dubbelblinda vetenskapliga undersökningar som helst. Detta är bara ett av många uttryck för konfirmeringsbias, den mänskliga egenskap som jag nämnde ovan, och som innebär att man omedvetet sållar bort sådan information som inte bekräftar det man redan har bestämt sig för att tro på. Kanske är detta inte så överraskande i religiösa eller antroposofiska sammanhang.
Men även vetenskapliga forskare tenderar att selektivt uppmärksamma forskningsresultat, som stämmer med deras egen teori och omedvetet ignorera sådant som strider mot den. Det kan också leda till att man, medvetet eller omedvetet, arrangerar experiment och använder data som tenderar att bekräfta hypoteser medan man undviker att använda data eller experiment som eventuellt skulle kunna falsifiera dem.
På olika områden bedrivs forskning ofta just på detta sätt inom den gängse huvudfåran, samtidigt som anslagen för paradigmkritisk forskning begränsas och kritiska invändningar avfärdas utan sakliga argument. Det är inte god vetenskap.

måndag 12 januari 2015

Manifestation för yttrandefriheten

I går var jag däckad av vinterkräksjukan och hade inte mycket annat att ta mig för än att följa TV-sändningarna från Paris och Stockholm, där demonstrationerna bevakades i realtid. Det var sannerligen en imponerande manifestation för yttrandefriheten och mot våld och terror.
Ett femtiotal av världens ledare gick arm i arm med Frankrikes Hollande och Tysklands Merkel i centrum omgivna av Israels Netanyahu, Malis Ibrahim, Boubakar Keita, EU:s Donald Tusk och Palestinas Mahmoud Abbas i centrum. 
Strax utanför bild marscherar Jordaniens kungapar och Turkiets premiärminister Turkiet, premiärminister Ahmet Davutoglu. Här förenas representanter för kristna, muslimer och judar i ett gemensamt avståndstagande från våldet och för yttrande- och pressfriheten.
Men alla är inte lika konsekventa företrädare för pressfriheten. Enligt Reportrar utan gränsers årliga rankinglista ligger visserligen Tyskland och Frankrike i den bästa kvartilen på platserna 14 respektive 39, men Israel (96), Mali (122), Palestina (138), och Jordanien (141) ligger alla på den sämre planhalvan, för att inte tala om Turkiet (154). De tre sista länderna ligger alla i den sämsta fjärdedelen bland de 180 rankade länderna. Turkiet var för bara några år sedan var det land som fängslade flest journalister i världen enligt Jonathan Lundqvist, Reportrar utan gränser.
Det vore onekligen ett stort framsteg om deltagandet i manifestationen också markerade ett nytänkande på hemmaplan för de deltagande länderna. Men sen återstår ju t ex Kina, Nordkorea, Iran och Eritrea som inte ens var närvarande.
Marscher förekom också på många andra platser i världen. Alla som deltog i ville dock inte oreserverat försvara Charlie Hebdo, t ex när de publicerar karikatyrer som kan uppfattas som kränkande för muslimer. Radions Cecilia Uddén rapporterade i morse till exempel om en mindre demonstration i Kairo. Men det finns skillnader i synen på yttrandefriheten. Att förolämpa religion framställs enligt Uddén i västvärlden som en rättighet, men i Egypten finns en utbredd uppfattning att religioner inte skall skändas. Hon menar att detta utgör en stor skillnad mellan västvärlden och den muslimska världen idag.  ”I väst försvarar lagen människor. Här finns en lag som förbjuder hets mot folkgrupp, medan lagen i Egypten förbjuder hets mot religion. Det här är en ekvation som inte går ihop”, säger Cecilia Uddén.
Att kunna kritisera religioner ser jag som en grundläggande del av våra fri- och rättigheter och något som alla religiösa måste kunna tåla i ett demokratiskt samhälle. Som Voltaire skulle kunna ha sagt "Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det." (men just så har han inte sagt. Det skrev Evelyn Beatrice Hall 128 år efter Voltaires död för att sammanfatta Voltaires inställning.)
Men naturligtvis är även lagen om hets mot folkgrupp en inskränkning i yttrandefriheten.  Enligt 16 kap. 8 § Brottsbalken gör man sig skyldig till brott om man ”i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Skillnaden är alltså att det är tillåtet att uttrycka missaktning för religion men inte för dem som utövar samma religion. Den skillnaden tycker jag är väsentlig och den bör vi försvara.

En och en halv miljon demonstranter? 
I Stockholm samlades 3 000 personer på Sergels torg. En bra uppslutning i snövädret kan man tycka.
Runtom i Frankrike samlades folk för manifestationer och totalt deltog fler än 3,7 miljoner människor i landet, enligt nyhetsbyrån AFP som citerar en regeringskälla. Siffrorna varierade lite enligt olika uppgifter men enligt ”AFP:s kontrollräkning av provisoriska officiella siffror” samlades 1,5 miljoner demonstranter i Paris. Den största demonstrationen någonsin!
Jag undrar lite hur man gör för att räkna 1,5 miljoner människor. Skulle man räkna dem med en hastighet av en per sekund skulle det ta mer än 17 dagar om man räknade dygnet runt. Place de la Republique rymmer i alla fall inte mer än 135 000 personer, om det står 4 personer per kvadratmeter, så 90 % måste i så fall samlas på intilliggande gator.
Boulevard Voltaire, där marschen gick är 24 m bred. Är man packad med 4 personer per kvadratmeter (men så trångt var det inte överallt) blir tåget 15,6 km långt Om man fyller gatan tar det mer än 5 timmar för marschen att passera med den långsamma takt som syns på TV-bilderna (och ännu fler timmar om det var mera utspritt). Kanske var det verkligen 1,5 miljoner, men är det verkligen sannolikt?
Det kanske inte spelar någon större roll om det verkligen var 1,5 miljoner på plats. En storartad markering var det ändå. För den poäng jag vill lyfta är en annan. Ingen ville egentligen ifrågasätta siffran, även om den var osannolik om man tänker efter lite. Ingen nyhetsbyrå, ingen TV-kommentator.
Redan innan det hela började sades det att 1 miljon väntades komma, hur man nu kunde veta det. Arrangörerna ville naturligtvis visa upp en så hög siffra som möjligt. Flera av offren var poliser och polisen hade också gjort en stor insats när de slutfört fritagningen av gisslan. Och de i vanliga fall granskande journalisterna hade ju ett eget intresse av att pressens frihet får ett så stort stöd som möjligt. Även om det gick ut över deras granskande uppgift denna gång.

lördag 10 januari 2015

Agnes Wold avlivar myter om damm

Överläkaren och professorn i klinisk bakteriologi Agnes Wold var en av de mer uppskattade sommarpratarna 2014 och röstades fram till att även bli vinterpratare i SR. Programmet kan avlyssnas här på SR play.
Agnes Wold
Agnes Wold är bra på att avliva myter, särskilt sådana som någon annan vinner på att vi odlar. Från en vetenskaplig utgångspunkt passade hon i somras på att avliva åtminstone tio myter, som vi gärna sprider vidare utan eftertanke. Nej, amning skyddar inte mot allergi. Det är inte farligt att ge spenat till barn före ett års ålder. Kemikalier är inte farligare än naturliga substanser. Barn som växer upp med hund och katt blir inte lättare allergiska. Att det finns så få kvinnliga professorer beror inte på att kvinnor inte funnits så länge i universitetsvärlden. Kvinnor (och män) gör inte sämre akademisk karriär om de blir föräldrar. Att kvinnliga forskare inte kommer fram beror inte på att de är osjälvständiga. Jo, kvinnor vågar söka attraktiva tjänster inom forskarvärlden. Man behöver inte vara glad och utvilad för att immunsystemet ska fungera bra. Städning hjälper inte heller mot allergi. Ja det var tio myter som Agnes Wold alltså avlivade i somras.
Agnes Wold och Christine Wennerås blev uppmärksammade när de 1997 fick en artikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature. De redovisade en studie om tillsättningen av forskarassistenttjänster i det medicinska forskningsrådet. Studien visade att män hade lättare att få en tjänst jämfört med kvinnor med betydligt bättre meriter.
I sitt vinterprogram tar sig Agnes Wold an föreställningen att vi blir friskare av att inte stressa och vara olyckliga, samt att kvinnor skulle vara mer deprimerade efter klimakteriet än innan. Nonsens visar det sig. Men det är framförallt vår bacillskräck och städhysteri som Agnes Wold angriper, nämligen föreställningen att vi blir sjuka av damm och att alla småbarnsföräldrar bör ta sitt ansvar och hålla hemmet dammfritt, rent och fräscht. Genom historien har samhället uppmanat kvinnorna att städa. För bara några år sedan rekommenderade Socialstyrelsen städning för att ”bekämpa smittspridning och allergier”.  Även Folkhälsoinstitutet hade detta bland sina ”råd för att förebygga allergier”.  Skulle damm innehålla miljögifter och tungmetaller? Skulle bakterier trivas i det torra dammet under sängen? Nys, enligt Agnes Wold. Hon verkar mycket trovärdig.
Men så googlar jag och hittar Naturskyddsföreningens rapport från 2011, Home sweet home – gifter under sängen.
SNF:s rapport om det livsfarliga dammet.
Jag anar att föreningen alltså tillhör dem som sprider myter om dammets farlighet. SNF har undersökt damm från sovrum i tolv länder, sex i Europa och sex i olika utvecklingsländer. Och resultatet visar att visst finns det både miljögifter och tungmetaller i dammet. Denna undersökning visar att det i vanliga dammtussar finns en cocktail av kemikalier varav flera är kända miljögifter som kan påverka våra hormonsystem, som enskilda kemikalier, eller i kombination med varandra. Det finns enligt SNF en påtaglig hälsorisk kopplad till bland annat ftalater och bisfenol A. Så vad ska man egentligen tro? Är dammet farligt eller inte? Rapporten verkar gedigen, full med tabeller, siffror och fotnoter. Den kan laddas ner här.
Så här drar SNF själv slutsatser av rapporten:
”Att kemikalier med sedan länge kända negativa effekter på miljö och hälsa finns i hushållsdamm under våra sängar i många delar av världen är skrämmande. Dessutom överskred halterna av ett antal kemikalierna det som tidigare uppmäts i hushållsdamm. Majoriteten av dessa kemikalier är potentiellt hormonstörande och framställda av människan. De hör inte hemma i miljön och borde inte finnas i dammet i sovrum!”
Naturskyddsföreningen har tagit som en av sina uppgifter att motarbeta farliga miljögifter och försöka påverka våra politiker så att de ska fatta rätt beslut om vår miljö. De anser inte att de lagar som ska skydda oss, våra barn och miljön mot skadliga kemikalier räcker till utan behöver skärpas. SNF vill se förbud mot farliga ämnen i produkter. Genom att påvisa förekomsten av sådana ämnen i vår vardag kan de stärka sin kamp för miljön. Därför väljer föreningen att dra sina slutsatser.
Men att det finns kemiska ämnen i mängder som går att påvisa i dammet visar inte att det också är farligt. Damm är ju till exempel inte livsmedel. Finns det gränsvärden för damm under sängen och överskrider halterna i så fall dessa? Hur stor är risken att vi får i oss farliga mängder av dammet under sängen? Sannolikt är det viktigare att städa undan dammet om man har småbarn som leker på sovrumsgolvet än om man inte har det. Men att vädra, våttorka och dammsuga för att dammet kan vara bärare av tungmetaller och farliga kemikalier är nonsens slår Agnes Wold fast i sitt vinterpratarprogram.

måndag 5 januari 2015

Att jaga vargar

Naturvårdsverket har i dag beslutat att godkänna länsstyrelsernas i Örebro och Värmland beslut om licensjakt på varg, och samtidigt avvisa överklagande från Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen och Världsnaturfonden WWF. ”Det är en gåta hur Naturvårdsverket, helt utan något underlag om hur jakten kommer att påverka vargstammens genetiska förhållanden, inavel och utdöenderisk, kan hävda att en jakt på upp till så mycket som 12 % av stammen inte kommer att påverka artens gynnsamma bevarandestatus”, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare i Rovdjursföreningen.
Naturvårdsverket har utgått från det under förra mandatperioden politiskt uppsatta men från vetenskaplig synpunkt godtyckligt valda antalet 270 vargar, som inte bygger på experternas bedömningar av vad som krävs för en livskraftig vargstam i Sverige. Rovdjursföreningen kommer nu att hos Förvaltningsrätten begära inhibition och rättslig prövning på grundval av de starka skäl vi framfört till dem. "I annat fall återstår ju bara att vända oss till EU-kommissionen igen", säger Ann Dahlerus från Rovdjursföreningen.
Tidigare har Kammarrätten respektive Förvaltningsrätten underkänt Naturvårdsverkets tidigare beslut om licensjakt på varg 2013 och 2014. Förvaltningsrätten bedömde att Naturvårdsverket gällande 2014 års jakt inte visat hur syftet skulle uppnås. Samma sak gäller nuvarande beslut.
Naturvårdsverket syftar till att minska koncentrationen av vargstammen och därmed konflikter mellan människa och varg. EU-kommissionen har tidigare avfärdat detta som ett acceptabelt syfte för vargjakt. Mitt exempel från Tyskland som jag refererade häromdagen visar att också andra förhållningssätt är fullt möjliga.
Om det verkligen blir någon jakt beror dessutom på om det finns någon spårsnö. Det ser inte så bra ut för jägarna just nu.

Uppdatering den 8 januari
Men även Naturvårdsverkets beslut överklagades av föreningen Nordulv, denna gång till förvaltningsdomstolen trots att det enligt ett regeringsbeslut inte var tillåtet att överklaga Naturvårdsverkets beslut. Men förvaltningsrätten i Karlstad har idag ändå beslutat att länsstyrelserna i Värmland och Örebro beslut om licensjakt på varg som skulle ha påbörjats i morgon inte får verkställas tillsvidare. Enligt förvaltningsrätten är det nämligen tveksamt om jaktförordningens överklagandeförbud är förenligt med EU-rätten. Så här skriver Förvaltningsrätten i ett pressmeddelande:
"Förvaltningsrätten gjorde bedömningen att det är tveksamt om jaktförordningens överklagandeförbud är förenligt med EU-rätten, och har därför prövat föreningens begäran om att licensjakten inte får påbörjas som planerat. Förvaltningsrätten kom fram till att länsstyrelsernas beslut tills vidare inte får verkställas. I sin bedömning har förvaltningsrätten bl.a. tagit hänsyn till att frågan om licensjakten ska få genomföras är oviss och att konsekvenserna av ett genomförande av länsstyrelsernas beslut inte går att återställa om förvaltningsrätten senare skulle anse att besluten har varit felaktiga."
Vad rätten syftar på är alltså att eftersom tidigare beslut om licensjakt på varg 2013 och 2014 i efterhand visat sig felaktiga och olagliga kan samma sak tänkas inträffa 2015, men ett sådant beslut kan inte rättas till i efterhand om jakten genomförts. 
Det verkar som om det krävs ett politiskt omtag för att garantera att vi ska kunna ha en livskraftig vargstam i Sverige. Nu får landsbygdsministern och miljöministern faktiskt prata igenom detta på ett konstruktivt sätt.

Uppdatering den 15 januari
Förvaltningsrättens beslut förra veckan överklagades naturligtvis också av länsstyrelsen i Örebro län och av jägarorganisationerna, och idag på eftermiddagen kom beslutet från kammarrätten i Göteborg. Beslutet innebär att förvaltningsrättens beslut om inhibition rivs upp och det är alltså fritt fram att jaga varg i Värmland och Örebro län. Kammarrätten anser att förvalningsrätten gjorde fel som överhuvudtaget tog upp Nordulvs överklagande till prövning. Prövningen i kammarrätten gäller bara om Naturvårdsverkets beslut är överklagbara, alltså inte om licensjakt på varg får ske.
Av allt att döma kommer vargjakten att inledas i morgon och fortsätta fram till den 15 februari, om det då finns några vargar kvar att skjuta. Men även dagens beslut av kammarrätten kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Om domstolen ska ta upp ärendet krävs det prövningstillstånd.
Hur Nordulv ska agera nu är inte klart.

Uppdatering den 17 januari
Föreningen Nordulv har enligt SVT överklagat Kammarättens beslut och yrkar nu på att Högsta Förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd och undanröjer beslutet i  Kammarrätten i torsdags, det beslut som innebar att vargjakten kunde starta i fredags. Föreningen Nordulv yrkar också på att Högsta Förvaltningsdomstolen beslutar om inhibition av vargjaktsbesluten i både Värmland och Örebro län fram till att sakfrågan är avgjord och har vunnit laga kraft, det säger justitesekreterare  Ellinor Malmborg vid Högsta förvaltningsdomstolen. "Ärendet ska avgöras skyndsamt", säger Ellinor Malmborg.
Även länsstyrelsen i Dalarna, som tidigare fick sitt jaktbeslut upphävt av Naturvårdsverket, har aviserat ett nytt beslut inom kort. Vi kommer att avvakta kammarrättens avgörande, och visar det sig att möjligheten för licensjakt finns kommer vi omedelbart att fatta ett nytt licensjaktsbeslut, säger landshövding Maria Norrfalk.  Under tiden jagas nu vargar. Redan första dagen sköts åtta vargar. Under lördagen sköts ytterligare sju vargar.

Uppdatering den 19 januari
Redan i fredags, den 16 januari beslutade länsstyrelsen i Dalarna att i ett korrigerat beslut tillåta jakt på sju vargar mellan 24 januari och 15 februari 2015. Därmed får totalt 43 vargar jagas under 2015 års licensjakt, vilket motsvarar ungefär 10 procent av vargstammen. Till detta kommer skyddsjakt och illegal jakt.
Länsstyrelsen beslutade redan den 5 december 2014 om licensjakt efter fyra vargar i Dalarnas län, ett beslut som överklagades till Naturvårdsverket, som också upphävde det. Naturvårdsverkets beslut baserades på att länsstyrelsen inte visat att alla kriterier för licensjakt var uppfyllda. Det är ännu inte klart om även detta beslut kommer att överklagas till Naturvårdsverket.

Uppdatering den 20 januari
På tisdagen överklagades enligt TT också länsstyrelsens beslut att tillåta licensjakt på sammanlagt sju vargar i Dalarnas län som enligt planerna ska inledas på lördag. Det är av allt att döma de tre miljöorganisationerna Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen och Världsnaturfonden som överklagat beslutet. "Det är en så pass stor jakt det handlar om så därför är det vår uppgift som miljöorganisation att försöka ge domstolarna och myndigheterna en chans att pröva den här saken", säger Oskar Alarik, jurist vid SNF. Men även en företagare i vargturismbranschen har överklagat beslutet.
Det blir först nästa vecka som Högsta förvaltningsdomstolen tar beslut kring vargjakten i Örebro och Värmlands län, uppger TT. Det är ganska troligt att alla tillåtna vargar då är skjutna.
"Den svenska vargjakten borde inte ha startat innan den rättsliga processen är klar", säger idag Enrico Brivio vid EU-kommissionen till Värmlandsnytt. Om kommissionen anser att svenska myndigheter agerat fel när det gäller överklagandemöjligheterna kan Sverige få en varning och ärendet tas vidare.

Uppdatering den 29 januari
I går beviljade Högsta förvaltningsdomstolen prövningstillstånd i frågan om beslut om licensjakt efter varg får överklagas till domstol. Högsta förvaltningsdomstolens beslut gäller Värmland, men inte Örebro län. Högsta förvaltningsdomstolen stoppar dock inte den jakt efter varg i Värmland som eventuellt kan återstå. Samtidigt meddelas att vargjakten i Värmland ändå avslutas eftersom samtliga 24 tillåtna vargar skjutits. I Örebro och Dalarna återstår ännu några få vargar som ska skjutas.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är den prejudikatintressanta frågan om Naturvårdsverkets beslut om licensjakt efter varg kan tas upp till prövning av domstol trots att det enligt 58 § 1 jaktförordningen inte får överklagas.

Uppdatering den 3 februari

Länsstyrelsen Dalarna har i dag fattat beslut om att det inte blir någon ytterligare licensjakt på varg i länet. Den tidigare beslutade kvoten på åtta vargar har fällts. "Även om det finns en till två vargar kvar i Sångenreviret anser Länsstyrelsen Dalarna att det inte är skäl för fortsatt licensjakt", säger Stig-Åke Svenson, naturvårdsdirektör på Länsstyrelsen Dalarna. "Vår bedömning är att det är en äldre hona och en till varg som finns kvar. Dessa får sannolikt ingen svårighet med att klara sig."
Därmed tycks året vargjakt vara över, eftersom alla licenserade vargar nu är skjutna i alla revir. Dock är inte den juridiska processen över, eftersom Högsta förvaltningsdomstolens prövning fortsätter.

lördag 3 januari 2015

Är ekologisk odling en religion?

Jag raljerar naturligtvis lite grann i rubriken, men frågan är ändå relevant att ställa eftersom fyra forskare vid SLU med mångårig erfarenhet inom delar av detta fält granskat den ekologiska odlingen i boken ”Den ekologiska drömmen”. Författarna menar att hundra procent ekologisk odling skulle vara en katastrof för framtida livsmedelsförsörjning och innebära större belastning på miljön till en hög kostnad. Är ekologisk odling klimatsmart? Är bekämpningsmedel farligare än naturliga gifter? Inte självklart om man får tro författarna, som har studerat effekter av ekologisk odling under ca 25 år.
Är ekologisk odling bra för miljön?
Författarna är inga noviser; Holger Kirchman är professor i växtnäringslära och markvård, Lars Bergström, professor i vattenvårdslära, Thomas Kätterer, professor i systemekologi och Rune Andersson är agronom. Resultatet av deras genomgång visar att ekologisk odling ger betydligt sämre skördar utan att vara bättre för varken hälsan eller miljön.
Den ekologiska odlingen bygger på att människor som väljer ekologiskt tror att de gör moraliskt rätt. Religion är tro som grundar sig på en föreställning eller en yttersta sanning som inte vilar på vetenskaplig grund. Men de är inte så många. Den ekologiska försäljningen omfattar runt 4 procent av livsmedelsmarknaden och de 15 procent av åkerarealen som odlas ”ekologiskt” är till stora delar mark med låg avkastning. Det kommer att bli omöjligt att nå Sveriges miljömål genom ekologisk odling, anser författarna. Ett vetenskapsbaserat jordbruk utan ideologiska förtecken är vägen framåt, enligt ett debattinlägg i SvD.
Ekologiska grödor
Är ekologisk odling en religion eller vilar den på vetenskaplig grund? Det är rimligen en berättigad fråga att ställa. Ekologisk odling subventioneras med en halv miljard av skattemedel per år, tydligen utan att det är motiverat från vetenskaplig synpunkt.
Men de får naturligtvis omedelbart mothugg. ”Forskarna är inte uppdaterade på den senaste utvecklingen inom det ekologiska”, säger Maria Wivstad föreståndare vid Centrum för ekologisk produktion och konsumtion vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och hänvisar till andra rapporter. Också Svante Axelsson, generalsekreterare vid Naturskyddsföreningen, är starkt kritisk till påståendet att ekologisk odling skulle leda till svält och menar att köttätandet måste minska av klimatskäl, vilket också skulle frigöra mer mark för att odla mat till människor.
Ekologiska kalvar
Det låter ju bra. Om vi äter mindre kött behöver vi ju inte odla så mycket foder åt djuren och frigör i stället åkermark för odling av grönsaker. Men varifrån ska stallgödseln då komma? Ekologiska gårdar är ju beroende av gödsel från djur. Utan stallgödsel utarmas marken, och skördarna minskar ännu mer eftersom handelsgödsel är inte tillåtet. Och hur ska vi hålla landskapet öppet utan betande djur?
Poängen är ju egentligen att det hade varit mycket oväntat om Naturskyddsföreningen, som propagerar för ekologiskt framställd mat, eller om en representant för de forskare som får sitt uppehälle genom de 30 miljoner som årligen avsätts för forskning om ekologiskt jordbruk, skulle säga något annat.

fredag 2 januari 2015

I Tyskland skjuts inga vargar

Det ser ut som om vi kommer att få licensjakt på varg i år trots att vi bytt regering. Den 9 januari inleds jakten som innebär att 36 vargar får skjutas i Värmland och Västmanland. Dessutom får eventuellt 8 vargar skjutas i Dalarna om Naturvårdsverket häver stoppet den 12 januari.
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) gillar vargjakt.
Sedan regeringsskiftet ansvarar en rovdjursfientlig socialdemokratisk landsbygdsminister från Norrbotten för jaktfrågor vilket tydligen innefattar jakt på rovdjur. Hade ansvaret för rovdjursjakt legat på den miljöpartistiska miljöministern från Stockholm som ansvarar för rovdjursfrågor hade vargjakten antagligen hanterats annorlunda. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har en helt annan syn än Åsa Romson på vargjakt: "Vi har ingen anledning att ifrågasätta Naturvårdsverkets beslut idag om att delegera detta till länsstyrelserna. Det grundar sig på fakta och lagstiftning och på Eu:s art- och habitatdirektiv." Detta säger han trots att han vet att EU varit starkt kritiskt mot Sveriges sätta att hantera rovdjurpolitiken under den tidigare centerpartistiska rovdjursfientliga miljöministern från Östergötland.
Miljöminister Åsa Romson (MP) ogillar vargjakt.
Åsa Romson beklagar däremot att Sverige fortsätter med licensjakt på varg i vinter: "Sveriges rovdjurspolitik måste följa våra internationella förpliktelser. Idag riktas kritik mot Sverige på flera punkter för att vargjakten bryter mot internationella regler." Åsa Romson vill ha möjlighet till skyddsjakt och ökat  stöd till rovdjursstängsel och viltskadeersättningar. Det är en vettig inställning anser jag.
Vargjakten sker trots att det finns en bred folklig majoritet för fler vargar i Sverige, inte bara i storstäderna utan i så gott som hela landet. Flera olika undersökningar visar att det finns en stor majoritet i nästan hela landet som gillar att det finns varg och vill behålla antalsmålen. Endast i ett fåtal kommuner – 9 av Sveriges totalt 290 kommuner - finns en liten majoritet som vill sänka dem. Det finns alltså betydande demokratiskt stöd för att behålla en livskraftig vargstam i Sverige, vilket regeringen borde beakta.
Det är märkligt att vargfrågan i Sverige är så kontroversiell. En jämförelse med andra länder i Europa visar att den svenska stammen är en av de minsta, trots att vi bor i ett mycket glest befolkat land. Som Reinfeldt brukar säga: ”Jag flyger ofta över den svenska landsbygden. Det finns oändliga fält och skogar. Den som hävdar att landet är fullt måste visa var det är fullt.”
Finns det verkligen inte plats för vargar i Sverige? Ett tjugotal europeiska länder har fler vargar än Sverige, och de flesta av dessa länder är mindre till ytan än Sverige och har en större befolkning. I topp kommer Ryssland (50-60 000), Turkiet (5-10 000), Rumänien (2 500), Ukraina (2 000) och Spanien (1 500-2 000). Men även Polen, Bulgarien, Portugal, Italien, Grekland, Makedonien, Slovakien, Serbien, Bosnien-Hercegovina, Albanien, Estland, Lettland, Litauen, och Finland har fler vargar än vi. Dessa länder som är betydligt mer tätbefolkade än Sverige och har mindre skog, tar ett större ansvar än Sverige för att bevara sin vargstam.
Det finns numera vargar i Tyskland.
Dessa siffror tog jag fram  till en blogg som jag skrev för fyra år sedan. Idag får man lägga till ytterligare ett land till listan, nämligen Tyskland. I går sändes en repris av Klotet i P1 med rubriken ”I Tyskland skjuts inga vargar”. Där finns det nu vargar för första gången på 150 år. Förra året räknades 29 revir, vilket motsvarar kanske 150-250 vargar. Och den sprider sig nu snabbt över landet. I Tyskland finns nu generösa bidrag för både vakthundar och stängsel som ersätter ungefär två tredjedelar av kostnaden. Skyddsjakt är möjligt även om det aldrig har behövts tillämpas i Tyskland. Vargen förefaller paradoxalt nog vara ett mindre bekymmer i Tyskland än i Sverige. De tyska vargarna har vandrat in från Polen där de också blir fler och fler. Sedan murens fall är vargen fredad även i forna Östtyskland, och den sprider sig nu mot nordväst.
Hundar vaktar betande djur mot vargar.
Vargens kärnområde i Tyskland ligger nära polska gränsen. Där trivs vargen tydligen bra mitt bland alla vindkraftverk och brunkolsgruvor. I Tyskland är konflikterna måttliga och i allmänhet är folk positiva till att vargen kommer tillbaka. En studie har visat att det teoretiskt finns plats för hela 400 vargrevir i Tyskland, vilket skulle innebära 2-3 000 vargar. Det är bortåt tio gånger så många som regeringen anser att det finns plats för i Sverige. I Tyskland bor det 80 miljoner människor på en yta som är en femtedel mindre än Sverige. Befolkningstätheten är 229 invånare per kvadratkilometer jämfört med 21 i Sverige. Man kan alltså ha tio gånger så många vargar som i Sverige samtidigt som man bor tio gånger så tätt som i Sverige. Lyssna gärna på Klotet.