lördag 23 december 2017

Skinka och kålrotslåda till julbordet

Till skinkan krävs enligt min mening den traditionsenliga finska kålrotslådan. I övrigt kan man vara mer flexibel kring julmaten.
Finsk kålrotslåda efter i Iris recept.

Så här gör man:

Två stora kålrötter eller tre mindre
1 hg margarin
1 dl vetemjöl
1-3 msk sirap
2 dl gräddmjölk
1 kryddmått vitpeppar
Lite riven muskot efter smak
Skär kålroten i tärningar. Koka i saltat vatten ca 30 minuter. Mosa fint (eller använd en food processor). Tillsätt mjölet, sedan övriga ingredienser och blanda väl. Häll i ugnseldfast smord form, släta till ytan och häll ströbröd över. Gör ett fint mönster i ytan med spetsen av en kniv. Grädda i ugn, 200 grader i en timme.

Gör man den en dag innan kan den värmas i ugn på julafton. Gott till julskinkan.

fredag 22 december 2017

Prisfall på bostäder eller bostadskrasch?

Priserna faller nu på bostadsmarknaden, i Sverige och i synnerhet i Stockholmsregionen, efter att ha stigit i sex år. Snittpriset i länet är nu på samma nivå som för 1,5-2 år sedan. Priset är nu ca 9 % lägre än somras, men det är fortfarande drygt 30 % högre än för 4 år sedan. Bilden är ungefär densamma för Stockholms län, Stockholms stad och för innerstaden som helhet. Däremot skiljer sig bilden för vissa ytterkommuner, där priserna fortfarande stiger. Kanske har en del bostadsspekulanter insett att priserna centralt är för höga. För dem som köpte en bostadsrätt för några år sedan är värdeökningen fortfarande rejäl med prisuppgångar på 50 % eller mer.
 Priser på bostäder i Stockholms län 2014-2017, kr/kvm. Pris i november -17: 55 100 kr/kvm.
Priser på bostäder i Stockholms stad 2014-2017, kr/kvm. Pris i november -17: 68 400 kr/kvm.
Priser på bostäder i Stockholms innerstad 2014-2017, kr/kvm. Pris i november -17: 87 400 kr/kvm.
Priset borde vara ett resultat av skillnaden mellan utbud och efterfrågan. Priset stiger när det är brist tills en balans uppstår. Vi har haft brist på bostäder i Stockholmsregionen sedan 1990-talet, då bostadspolitiken lades om radikalt. Bristen har lett till nästan ständigt ökande priser. Under den senaste tiden har dock bostadsbyggandet ökat från omkring 9-10 000 lägenheter per år under 2013 och 2014 till ca 12-14 000 lägenheter per år under 2015-2017.
 Påbörjade och färdigställda lägenheter per år 2013-2017. (Sista kvartalet 2017 är en framskrivning, färdiga siffror finns ännu inte. Skillnaden mellan påbörjade och färdigställda är svår att förklara, om inte antalet pågående byggen ständigt ökar).
Tillsammans med permanentning av fritidshus och ombyggnad av lokaler och vindar,  som brukar uppgå till ett par tusen bostäder per år kan det ökade tillskottet ungefär motsvara befolkningstillväxten under de tre senaste åren. Det innebär att bostadsbristen inte förvärras längre för första gången på många år. Det är i så fall en rimlig förklaring till att priserna inte längre stiger av detta skäl. Amorteringskravet kan naturligtvis också bidra till detta. I så fall borde prisfallet stabiliseras på ungefär nuvarande nivå eller strax under denna.
Prisfallet kan alltså vara en naturlig anpassning till utbud och efterfrågan, men det kan också vara en psykologisk effekt av många varningar, som man kunnat läsa under den senaste tiden. När priserna inte längre stiger och mäklare börjar prata om kommande prisfall, drar både köpare och säljare öronen åt sig och blir försiktiga. Man tänker, kanske får jag betala mindre om jag väntar några månader. Kanske ska jag inte sälja just nu. Det förstärker effekten.
Om prisfallet fortsätter kommer nyproduktionen säkerligen att minska under de närmaste åren. Allt talar dock för att befolkningstillväxten fortsätter vilket kommer att motverka fortsatt prisfall. De flesta som byter bostad flyttar dock inte till en nybyggd bostad. Det ökade utbudet av nybyggda bostäder är marginellt, jämfört med nivån på flyttningar på bostadsmarknaden. Omkring en kvarts miljon personer flyttar inom regionen varje år. Statistiken över bostadsflyttningar och nyproduktion av bostäder att sambandet historiskt är ganska svagt om det alls finns något samband. Vid den ekonomiska krisen under början av 1990-talet minskade bostadsbyggandet till en tredjedel, men antalet bostadsflyttningar påverkades inte alls.
Bostadsmarknaden fungerar som andra marknader med uppgång och nergång. Jag skulle tro att bostadsproducenterna blir försiktigare och att utbudet sjunker under de närmaste åren, vilket kan stabilisera prisnivån.
Hans Lind
En som däremot hoppas på ett rejält prisfall är Hans Lind, professor emeritus i fastighetsekonomi, som anser att Sverige behöver en rejäl bostadskrasch för att vi ska få en sund bostadsmarknad. Han hoppas på en halvering av bostadspriserna för att de som har svårast att komma in på bostadsmarknaden ska få en chans. Staten skulle kunna framkalla en sådan krasch genom att dels öka räntan, dels själv bygga billiga bostäder, tills vi åter får överskott på bostäder, som situationen var under början av 1970-talet mot slutet av miljonprogrammet. Men dit tror jag att det är mycket långt och knappast önskvärt.
Vad som då skedde var ju att de minst attraktiva bostäderna tömdes, att dessa bostadsområden stigmatiserades och att en del bostäder revs. Dessutom sjönk bostadsbyggandet till absoluta miniminivåer under många år. Jag tror inte att det är något vi ska åstadkomma avsiktligt.
Idag skulle ett sådant prisfall sannolikt orsaka en ekonomisk kris för hela landet, när hundratusentals människor förlorar miljoner och bankerna miljarder. Det marknadsstyrda bostadsbyggandet skulle upphöra helt för mycket lång tid och kräva att staten tog över hela ansvaret för bostadsförsörjningen.

P.S. Vi kanske kan hoppas på inflationen. Om bostadspriserna sjunker nominellt med 5 % om året dröjer det knappt 10 år innan de realt halverats med dagens inflation på 2 %. Skulle de sjunka nominellt med 2 % om året minskar de realt med en tredjedel på samma tid. Även detta skulle antagligen medföra allvarliga samhällskonsekvenser men ändå inte drabba lika hårt.

tisdag 19 december 2017

Vad fan får jag för pengarna?

Alltsedan Nya Karolinska öppnade har vi praktiskt taget dagligen läst om trubbel och kaos, it-system som ligger nere och hur andra sjukhus behöver ta över patienter.  I dagens DN ägnas ett helt uppslag om hur Stockholms läns landsting betalar ut miljontals kronor i konsultarvode till nyexaminerade managementkonsulter i 25-30-årsålderna utan tidigare erfarenhet av sjukvård, men med timarvoden på 2 600-2 800 kronor. En konsult kan tjäna 700 000 kronor på en månad men på fakturorna saknas specifikationer på vad som har utförts. Flertalet fakturor har samma person som referens som tidigare arbetat på konsultbolaget. Någon jävsutredning har dock aldrig genomförts.
Nya Karolinska sjukhuset.
Jurister anser att detta är brottsligt och borde leda till åtal. ”Det borde vara straffbart”, säger Joakim Nergelius, professor i juridik. ”Det kan handla om trolöshet mot huvudman.” Han har aldrig skådat någon liknande penningrullning. Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i juridik håller med.
Själv har jag omkring 20 års erfarenhet av upphandling, dels som beställare, dels som utförare (dock inte samtidigt). Jag har gått fler kurser om offentlig upphandling, och jag måste tillstå att även jag är häpen över denna till synes totala brist på offentlig kontroll och dessa orimliga taxor. Standardtimlön på 2 600-2 800 kronor betalas för juniorkonsulter med pengar som kommer från vår landstingsskatt, som vi trodde skulle användas till bra sjukvård och kollektivtrafik. Jag säger som en del andra: ”Vad fan får jag för pengarna?”
Men dessutom kan man i samma DN läsa om det kaos som har uppstått i pendeltågstrafiken i Stockholmsregionen. Den av landstinget sedan en vecka införda skipstop-trafiken, där vissa tåg inte stannar vid ett antal stationer, har snarast varit ett fiasko med förseningar och inställda tåg, vilket ytterligare har förvärrat situationen. Man lyckas inte få ut tillräckligt många tåg i trafik, och tågen är dessutom för korta.
Trängsel på pendeltågstationer.
En bidragande förklaring till eländet tycks vara att den tågtäthet på 24 tåg i timmen som tidigare utlovats sänkts till 16 tåg i timmen, trots att den nya Citybanan skulle bidra till en kapacitetsökning. Men ligger felet hos det borgerligt styrda landstinget som svarar för trafiken, hos MTR som kör tågen eller hos den rödgröna regeringen som står för infrastrukturen? Problemet fanns redan innan skip-stoptrafiken, det har bara förvärrats. Kanske det är ett problem att låta ett bolag i Hong Kong köra tåg i Sverige. Blir det inte bättre tar folk bilen, men det är inte heller någon lösning.
Citybanan kostar 16,8 miljarder kronor att bygga enligt Trafikverket. 
Alla skyller ifrån sig. Men problemen kan bara bli värre. Regionen växer befolkningsmässigt med 100 000 invånare på tre år. På 10 år blir det 334 000 nya invånare som behöver fungerande sjukvård och kollektivtrafik, För att inte tala om bostäder. I alla fall om man ska tro landstingets senaste prognos. Det betyder att det behövs mellan 15 000 och 20 000 nya bostäder per år. Förra året byggdes det ca 14 000 lägenheter. Under de tre första kvartalen 2017 har det byggts ca 10 000 lägenheter. Hyfsat mycket men ändå inte tillräckligt.
Tidigare i höstas presenterade Tillväxt- och regionplaneförvaltningen i landstinget scenarier för befolkningsutvecklingen under kommande 40 år. Befolkningen kan under den tiden växa från 2,3 miljoner idag till omkring 4 miljoner, men i vart fall betydligt mer än 3 miljoner. ”Detta är uppgifter som är viktiga för Stockholms läns landsting och länets kommuner som underlag för planering och budgetering av exempelvis barn- och mödrahälsovård, förlossningar, skolor, vårdbehov för äldre samt för kollektivtrafik”, säger Hanna Wiik, chef för Tillväxt- och regionplaneförvaltningen.
Det är onekligen en utmaning. Men vad fan får vi för pengarna?

Uppdatering 22 december - mer jäv och It-kaos
Nyheterna om Nya Karolinska haglar. I dagens DN kan vi läsa om fler personkopplingar mellan Karolinska och konsultföretaget BCG, som skickar opreciserade fakturor på jättebelopp till Karolinska. En ledamot ur Karolinska universitetssjukhusets styrelse får lämna styrelsen. Han har suttit i styrelsen i 10 år och var under 19 år vd i den konsultfirma, BCG Norden, som fakturerat KI, alltså under samma period. Tala om olämpliga personkopplingar för att inte tala om jäv. Han har dessutom haft uppdrag i elva andra bolag, är bland annat vd i ett riskkapitalbolag och har  bedrivit ekonomisk verksamhet i ett skatteparadis.
I förra veckan presenterade sjukhusdirektör Melvin Samsom planerna för nästa års sjukhusflytt som görs i flera etapper. En del av Nya Karolinska utgörs av en forskningsbyggnad för 800-900 forskare, en byggnad, som redan är invigd. Men nu meddelas att forskarna inte får flytta in i början av januari som planerat, eftersom man inte kan garantera att it-nätverket klarar både patienter och forskare, efter de omfattande tekniska problem med it-nätverket, som man har haft hittills. När det kan ske är oklart. Arbetet med att förbättra nätverket på Nya Karolinska går nämligen mycket långsamt.

fredag 15 december 2017

Höga hus Stockholm - arkitekturguide

En färsk bok av Dan Hallemar behandlar enligt titeln ”Höga hus Stockholm” (Arkitektur förlag). Boken är intressant men urvalet av hus är tyvärr alltför snävt. Boken är tunn (104 sidor) men kunde trots detta ha innehållit mer. Hallemar berättar utförligt om om Kaknästornet och Victoria Tower, men inte om Kista Torn eller Kista Science Center. Han berättar om Skatteskrapan, Folksamhuset och Wenner-Gren Center, men inte om DN-huset eller Söder Torn. Jag saknar förstås Söder Torn – Haglunds pinne - som är ett av våra högsta bostadshus och dessutom det kanske mest omdiskuterade under planeringsprocessen.
Nyutkommen arkitekturguide om höga hus.
Totalt behandlas 11 projekt som tillsammans innehåller 17 höga hus, om man är välvillig, eftersom Hökarängshuset knappast kan betraktas som ett särskilt högt hus, med 9 våningar och 30 m höjd. Då finns det minst 300 högre byggnader i Stockholmsområdet, men kanske inte så många bostadshus från tidigt 1950-tal. Men från början var det faktiskt tänkt att Hökarängshuset skulle bli 13 våningar högt, liksom en hel del andra hus från samma tid faktiskt blev. Det var politikerna som satte stopp för det, ”tyvärr”, enligt arkitekten David Helldén. Så det hus som i boken får representera 1950-talets höga bostadshus är ett hus som inte blev så högt som det var tänkt. Men höghuset i Kärrtorps centrum från 1951 och ritat av Hjalmar Klemming fick faktiskt bli lite högre, men är inte behandlat i boken. Inte heller Västertorpshuset om 12 våningar från 1953 (ritat av Fastighetskontoret) eller Högdalens höga centrumhus om 14 våningar från 1958 (ritat av HSB:s arkitektkontor). Enligt Emporis definition uppfyller inte Hökarängshuset definitionen på en ”high-rise building” vilket förutsätter minst 12 våningar.
Söder  torn saknas i Höga hus Stockholm.
Urvalet är alltså något märkligt. Här ingår en kyrka, Engelbrektskyrkan, av Lars Israel Wahlman, ser kanske ganska hög ut på höjden där den står. Men den är bara 65 m hög och det finns faktiskt 10 kyrkor som är högre med Klara kyrka i topp med sina 116 m.
Grindtorp saknas.
Det finns också ett antal böjda höga hus i regionen, t ex i Tanto på Södermalm, Storstugan och Grindtorp i  Täby, samt de två Aspnäshusen i Järfälla, men inte något sådant hus finns representerat. Det finns också höga skivhus från miljonprogrammet på många håll i regionen, men inte något av dessa hus finns heller med i boken.
Kista Science Center saknas...
I stället för att berätta om fler höga hus gör Hallemar många utvikningar av mer eller mindre starkt intresse för den som är intresserad av höga hus. Om Kungstornen berättar han till exempel om fredsfirandet på Kungsgatan. Och vilken betydelse har det att filmatiseringen av Ivar Lo-Johanssons ”Kungsgatan” förbjöds för lansering utomlands? Eller att Björkhagenhusets arkitekt Georg Varhelyi var personligen bekant med Ernö Goldfinger, arkitekten bakom Balfron Tower och Trellic Tower i London, som fick låna  namnet till James Bondfilmen med detta namn?
S:t Eriks årsbok 2010 om höga hus.
För några år sedan (2010) hade Samfundet S:t Eriks årsbok höga hus som tema. Det är en betydligt fylligare bok (och mer än dubbelt så tjock).  och händelsevis också med en uppsats av Dan Hallemar, där han diskuterar några höga hus som inte finns med i den nya arkitekturguiden, men som jag har nämnt här ovan, vilket understryker det något godtyckliga urvalet av alltför få höga hus i Stockholm.
Tyresö View saknas...
Många av våra höga hus byggdes under slutet av 1950-talet och under 1960-talet. Under 1970-, 1980- och 1990-talet byggdes däremot ganska få. Men efter sekelskiftet har det åter blivit mer och mer populärt att bygga höga hus och fler är på gång. Tyresö View (2014), de två tornen vid Liljeholmskajen (2014 och 2017) och de två vid Kungsholmsporten (2011) och det vid Lindhagensgatans slut (2012) tillhör våra högsta bostadshus, som inte behandlas i boken.
Stockholm One i Hammarby Sjöstad kommer...
Under de närmaste åren kommer ett antal nya höga hus att färdigställas vid Hagastaden, Tanto, Liljeholmskajen, Marievik, Telefonplan, Värtan, Hammarby Sjöstad och på andra ställen. Intrycket blir faktiskt att den nyutkomna arkitekturguiden om höga hus i Stockholm kommer att kännas inaktuell redan om ett fåtal år. Kanske det är därför ambitionsnivån har satts så lågt.

onsdag 29 november 2017

Södra Skanstull vinner Planpriset 2017

Sveriges Arkitekter delar varje år ut Planpriset för att stimulera, utveckla och ge spridning åt goda exempel för årets bästa samhällsplanering eller stadsplanering. I år var det stadsdelen Södra Skanstull, som fick priset. Juryn belönar ett väl utfört planarbete som tar sig an en eller flera angelägna stadsbyggnadsfrågor.
Perspektiv mot söder.
Stadsdelen Södra Skanstull ska knyta ihop Södermalm med Gullmarsplan. Södra Skanstull är ett område med kommers och stadsliv men också trafikbuller, stora outnyttjade ytor, spår, barriärer och höjdskillnader. Här finns Årstavikens promenadstråk, odlings-, båt- och idrottsverksamheter. Här vill man skapa en levande och blandad stad genom ett öst-västligt gatustråk under broarna från den lägre kajnivån till Ringvägen med nya torg och gång- och cykelmöjligheter mellan stadsdelarna.
Perspektiv med några av broarna.
Längs med gatustråket byggs en blandad stadsdel med ca 750 bostäder, kontor, hotell med idrott, handel, kaféer och restauranger i bottenvåningarna. De befintliga hotell och Åhlénskvarteren byggs till över bilramperna med 5-7 våningars bebyggelse, samma höjd som omgivande kvarter på Södermalm.
Nya sport- och idrottsaktiviteter tillkommer närmare Eriksdalsbadet. Stadsdelen vid Skanstull får en ny stadsfront mot Gullmarsplan och Årstavikens dalgång. De som jobbar och bor i området har varit med i planprocessen.
Perspektiv mot norr.
Juryn för Sveriges Arkitekters Planpris uppskattade den lokala förankringen och igår tog en glad grupp från Stockholms stadsbyggnadskontor, White och Spacescape emot Planpriset på Arkitekturgalan.
Södra Skanstull, plan.
”Södra Skanstull innehåller alla utmaningar det innebär att knyta ihop och komplettera staden. Idag är det en miljö som präglas av den trafik som genomkorsar området. I planeringsarbetet har arkitekterna tagit avstamp i de kvaliteter som finns och i erfarenheter hos de som lever och verkar i området”, säger juryns ordförande Birgitta Lööf, arkitekt SAR/MSA och biträdande stadsbyggnadsdirektör i Göteborg.
Nytt stråk genom området.
Juryns motivering i sin helhet: ”Den omsorg om människorna på platsen som ligger till grund för planprogrammet för Södra Skanstull ger det en stark lokal förankring. Det blir trovärdigt att dess stadsbyggnadsstrategi leder till en dynamisk och levande stadsmiljö av stort värde för att på sikt utvidga Stockholms innerstad mot söderort. Utmaningen att läka staden i den här typen av ytterst komplexa miljöer blir allt vanligare i våra städer. I Södra Skanstull har Stockholm lyckats visa att det kan vara möjligt.”
Befolkningstäthet i området.
Under arbetet med att ta fram ett planprogram för södra Skanstull har Spacescape varit delaktiga som expertstöd åt Stockholms stad genom Alexander Ståhle, Malin Dahlhielm och Joel Hernbäck. En nulägesbeskrivning av områdets stadsbyggnadsförutsättningar har tagits fram, som innefattar stadslivsobservationer och analyser av tillgänglighet, mötesplatser, rekreation och trygghet. Spacescape har bistått i designarbetet i en serie workshops och har genomfört plananalyser av bland annat stadslivs- och handelspotential.
Planområdet är onekligen en stor utmaning, med alla broar och nivåskillnader. Det blir spännande att se hur planen genomförs och om intentionerna verkligen kan förverkligas.

tisdag 21 november 2017

Köldrekord och snökaos

För några dagar sedan var det ruskigt kallt i Nikkaluokta och ett nytt köldrekord sattes för säsongen. Natten mot söndag uppmätte SMHI -22 grader i Nikkaluokta, vilket var nytt säsongslägsta. Men bara några dagar senare slogs rekordet. Enligt SMHI uppmättes säsongens hittills lägsta temperatur under natten till tisdagen med 30,3 minusgrader i Gielas i södra Lapplandsfjällen. Men något rekord är det ju inte. Den 4 november 1952 var det hela -39° i Nikkaluokta.
Snökaos stoppar all busstrafik i innerstaden.
Och i morse vaknade vi också i Stockholm med snö på taken. Men något snörekord var det inte nu heller även om jag uppskattade det till ett par dm snö frampå förmiddagen. Men novemberrekordet i Stockholm sattes med 39 centimeter snö så sent som 9 november 2016. Förra året alltså. Men det var ändå tillräckligt för att orsaka kaos i trafiken. Samtliga bussar i Stockholms innerstad fick ställas in på tisdagsmorgonen på grund av svår halka och kraftigt snöfall. Först vid lunchtid började de rulla i gång igen. Snörekordet för november i Sverige är annars från 1925 med 190 cm i Kopparåsen i Jukkasjärvi, Kiruna. Det står sig ännu.

Uppdatering fredag 24 november
På onsdagen föll mer snö men redan på torsdagen töade snön bort igen.

Kulturprofil

DN har idag publicerat en artikel om en kulturprofil med anknytning till Svenska akademien som utsatt ett antal kvinnor för övergrepp. Inget namn nämns men många ledtrådar ges.
Jag googlar några minuter och sen hittar jag den här artikeln, också i DN, för några år sen. Det tycks vara svaret på gåtan.
Svårare än så var det alltså inte. Men jag har inte heller nämnt något namn.

Uppdatering den 22 november: