Dagens nyheters kulturchef Björn Wiman konstaterar i sin krönika ”att Jämtland tappar 1-2 dagar per år; på en tjugoårsperiod innebär det en månad färre skiddagar”.
Vi har ju haft en global uppvärmning, med omkring 1 grad under 1900-talet, framförallt under perioderna 1910-1940 och 1970-2000. Så det vore ju konstigt om inte antalet vinterdagar med snö blev lite färre. Men med Wimans siffror låter det ju som om det går ganska snabbt, kan man tycka. Har han verkligen rätt? Och hur många snödagar har man i vanliga fall? Från SMHI hämtar jag följande diagram.
Antalet snödagar per år 1950-2018, medelvärde för 37 stationer i Sverige.
Diagrammet handlar alltså om hela Sverige och är ett medeltal för perioden 1950-2018, dvs nästan 70 år. I början av perioden ligger medelvärdet på ca 122 dagar och mot slutet ca 106 dagar. Det är alltså 16 dagar mindre på 70 år, alltså bara en halv månad på en period som är 3,5 gånger längre än den tjugoårsperiod Wiman refererar till. En ganska kraftig överdrift, minst sagt.
Men detta var alltså hela Sverige. Om man i stället tittar på södra Norrland får man följande bild.
Antalet snödagar per år 1950-2018, medelvärde för 7 stationer i Södra Norrland.
I början av perioden är medelvärdet kring 155 dagar per år och i slutet ca 135 dagar per år. En minskning med ca 20 dagar på 70 år. Också det mycket långsammare takt än vad Björn Wiman anger. Men Wiman vill kanske inte välja hela perioden utan bara perioden 1995-2018. Då får man faktiskt en minskning från ca 160 till 135 dagar per år, en minskning med ca 1 dag per år. Nästan i Björn Wimans takt, genom så kallad körsbärsplockning alltså. Men hur förklarar man i så fall att vintrarna faktiskt blev längre mellan 1950 och 1995? Hade vi ingen global uppvärmning då? Och väljer vi bara de fyra sista åren får vi en rejäl ökning av antalet snödagar med ca 45 dagar, alltså mer än 10 dagar längre per år. För skojs skull kan man också jämföra med Norra Norrland.
Antalet snödagar per år 1950-2018, medelvärde för 11 stationer i Norra Norrland.
I början på perioden var antalet snödagar där ca 195 per år, i slutet ca 195 dagar per år. Ingen märkbar förändring alls under hela 70-årsperioden.
För övrigt snöar det just nu här i Stockholm, på Södermalm.
Diagrammet handlar alltså om hela Sverige och är ett medeltal för perioden 1950-2018, dvs nästan 70 år. I början av perioden ligger medelvärdet på ca 122 dagar och mot slutet ca 106 dagar. Det är alltså 16 dagar mindre på 70 år, alltså bara en halv månad på en period som är 3,5 gånger längre än den tjugoårsperiod Wiman refererar till. En ganska kraftig överdrift, minst sagt.
Men detta var alltså hela Sverige. Om man i stället tittar på södra Norrland får man följande bild.
I början av perioden är medelvärdet kring 155 dagar per år och i slutet ca 135 dagar per år. En minskning med ca 20 dagar på 70 år. Också det mycket långsammare takt än vad Björn Wiman anger. Men Wiman vill kanske inte välja hela perioden utan bara perioden 1995-2018. Då får man faktiskt en minskning från ca 160 till 135 dagar per år, en minskning med ca 1 dag per år. Nästan i Björn Wimans takt, genom så kallad körsbärsplockning alltså. Men hur förklarar man i så fall att vintrarna faktiskt blev längre mellan 1950 och 1995? Hade vi ingen global uppvärmning då? Och väljer vi bara de fyra sista åren får vi en rejäl ökning av antalet snödagar med ca 45 dagar, alltså mer än 10 dagar längre per år. För skojs skull kan man också jämföra med Norra Norrland.
I början på perioden var antalet snödagar där ca 195 per år, i slutet ca 195 dagar per år. Ingen märkbar förändring alls under hela 70-årsperioden.
För övrigt snöar det just nu här i Stockholm, på Södermalm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar