Mangadom överklagas till HD

Domen mot Simon Lundström, en serieöversättare från Uppland som fälldes för barnpornografibrott har nu formellt överklagats till Högsta domstolen (HD). Både Uppsala tingsrätt och Svea hovrätt har slagit fast att de japanska mangateckningar som Lundström hade i sin dator ska betraktas som barnpornografi. Hans försvarare, advokat Leif Silbersky, förklarade redan när domen föll den 28 januari att den skulle komma att överklagas. Enligt försvaret, som stöder sig på juridisk expertis, föreställer teckningarna inte riktiga människor och är därför inte brottsliga att inneha. Men hovrätten konstaterar att lagen om barnpornografibrott avser alla former av skildringar i bild. Även pornografiska teckningar av barn omfattas eftersom de anses kränkande för barn över huvud taget. I juli 2010 skärptes lagen till att även göra det straffbart att betrakta en sådan bild. Med barn menas en person under 18 år.

Dömd för brott mot barnpornografilagen.
Tingsrätten slog i sin dom fast att teckningarna som mannen åtalats för föreställde barn och var av pornografisk natur samt att de hade hämtats på internet och därför omfattas av förbudet mot innehav av barnporr. En ståndpunkt som hovrätten alltså delade. Mangateckningar har sitt ursprung i träsnitt från slutet av 1700-talet. Formen med gulliga figurer med stora ögon och oproportionerliga kroppar växte fram under 1950-talet. Men vad föreställer egentligen de nu aktuella bilderna? En del har ”har kattliknande öron och svansar medan vissa saknar näsa eller mun” (ur domen). Har barn svansar? En viktig del av åklagarsidans argument har handlat om att åldersbestämma de tecknade figurernas ålder. Vad säger du själv om åldern på karaktärerna i teckningen nedan?

Med tvekan tillåten?
Det är en teckning som tingsrätten ansåg vara barnpornografi, men som hovrätten undantog. Den tycks föreställa två figurer som äter en banan. Det är alltså ett gränsfall till brott att betrakta denna bild. Vem vet? Det är kanske barnporr enligt HD? I så fall ska jag radera den från bloggen, liksom Aftonbladet som först publicerade den. ”Beträffande de resterande 39 bilderna gör hovrätten bedömningen att de ohöljt och utmanande skildrar barn på ett sätt som leder till slutsatsen att de haft som väsentligt ändamål att påverka betraktaren sexuellt. De är därför ur ett straffrättsligt perspektiv att bedöma som pornografiska bilder av barn.” Det som skilde "barnporren" från andra teckningar var att figurerna hade små bröst. I övrigt såg de likadana ut, med enorma ögon och fluffigt hår, den barnsliga stil som är typisk för all manga. Det är omöjligt att slå fast vid vilken bröststorlek som avklädda seriefigurer ska betraktas som barnpornografiska. Inga journalister kan nämligen granska bevisen. Rättegången hölls bakom lyckta dörrar. Förundersökningen är sekretessbelagd och offentlighetsprincipen har satts ur spel. Det är därför omöjligt att avgöra var gränsen går mellan vad som är förbjudet och vad som är tillåtet.

Kalle Ankas tre brorsöner Knatte, Fnatte och Tjatte är definitivt barn och går omkring nakna på underkroppen, som en del mangafigurer. De pratar som människor och föreställer väl egentligen människor. Men vad har egentligen farbrodern Kalle för avsikter? Kom ihåg att det är bara bilderna det handlar om.

Titta inte på denna bild. Den skildrar ett övergrepp på ett barn.
Det handlar alltså om teckningar, inte om barn. De har ingen ålder i annan mening än när upphovsmannen eller kvinnan skapade den. Det är påhitt, fantasier, streck och färg på ett papper, eller möjligen ettor och nollor på en hårddisk. Inget barn har kommit till skada genom att de framställts. Vad de föreställer borde inte vara domstolens sak att fastställa utan en sak mellan upphovsmannen och betraktaren.

Vladimir Nabukov som staty i Montreux, en potentiell sexualbrottsling?
I förarbetet till lagen anges att det saknar betydelse om något verkligt barn stått modell för teckningarna, samt om det är en verklig eller uppdiktad händelse som avbildas. Förbudet handlar alltså om tankeförbud, inte om förbud mot verkliga gärningar. I logikens namn borde även motsvarande skildringar i litteratur och film förbjudas, till exempel romanen Lolita av Vladimir Nabokov som publicerades 1955. Den beskriver en relation mellan en medelålders man och en 12-årig flicka, dvs ett sexualbrott, och har filmatiserats två gånger, av Stanley Kubrick 1962 samt av Adrian Lyne 1997. Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén har sagt det i klartext: "Barnporrlagen är censur". Enligt Lindblom Hulthén kan de luddiga definitionerna i lagen också komma att drabba klassisk konst: ”Det här kan drabba alla möjliga kulturuttryck. Prerafaeliternas konstuttryck skulle i högre utsträckning än manga kunna betraktas som barnpornografi.” När ska polisen börja granska konstsamlingarna på våra muséer? När drottning Silvia, vill ha förbudet, fick en fråga om hur den nya lagen påverkade integriteten svarade hon: ”Det gäller barnens lidande. Jag tycker att barnen går före.” Men det finns inga barn som lider på grund av teckningarna. ”Det är fel att exponera barn i ett pornografiskt sammanhang, oavsett om de är tecknade eller levande,” har Olof Risberg, psykolog på Rädda Barnen, sagt till till Rapport och slog fast: ”Bilderna är onödiga.” Men vi kan inte förbjuda allt som någon anser vara onödigt. Straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud anser med en utförlig motivering i DN att barnpornografilagen endast bör omfatta övergrepp på barn som finns i verkligheten. Det gör också Karin Olsson på Expressen. Polis och domstolar borde ägna sig åt att jaga verkliga sexualbrottslingar och åt att skydda verkliga brottsoffer, inte påhittade.

Uppdatering
Lundström överklagade till Högsta domstolen, som beslutade att meddela prövningstillstånd den 7 november 2011. Nu väntar vi på att ärendet ska komma upp där.

Uppdatering 2
HD frikände i juni 2012 den åtalade. Domstolen konstaterar att teckningarna är pornografiska och att de föreställer barn. Men det handlar om fantasifigurer som inte kan misstas för verkliga barn. "En kriminalisering av innehav av teckningarna skulle därför gå utöver vad som är nödvändigt", skriver HD. Det var ju ett vettigt beslut.

Om WikiLeaks och öppenheten på nätet

Julien Assange har sett till att hundratusentals hemliga dokument blivit offentliga. Därför vet vi nu mer om kriget i Irak, om kriget i Afghanistan och om en massa andra saker. Däremot har WikiLeaks inte släppt handlingarna om Julien Assange egen affär. Assange talade på Broderskaps seminarium på temat "Det första offret i krig är sanningen". Det är en ödets ironi att polisförhören med sakägare och vittnen ändå finns att läsa på nätet, vad Assange än säger om det hela. ”Please notice that the documents are legally priviliged information for Mr Julian Assange and nobody else.” Men Assange kan ju inte ha så mycket att invända. Den som sig i leken ger, får leken tåla, eller hur. Det är kanske mindre trevligt för SW och AA att offentligheten nu får läsa vad de sagt i förhör. De har förstås lästs av både DN och SvD.

Det är ju en spännande läsning, ungefär som en dokusåpa. Bara att det är på riktigt. JA jämförs med en rockstjärna kring vilken groupies flockas och han verkar gilla det. Men han har också blivit varnad. Det finns exempel i historien, till exempel israelen Mordechai Vanunu, mannen som 1986 avslöjade Israels kärnvapenprogram. Han råkade träffa en ung tjej, trevlig och snygg, som flörtade med honom intensivt. Det slutade med att han blev drogad och bortforslad i en låda till Israel och fick sitta 20 år i fängelse. Hon visade sig vara Mossad-agent.

Nu tror jag inte att AA eller SW är CIA-agenter, men det hade kanske ändå inte skadat med viss försiktighet. Tänk vad en trasig kondom kan ställa till. Gick den sönder eller hade han avsiktligt sönder den? Var Assange verkligen världens dåligaste ligg, som hon berättade för väninnan. Vad ska man säga om ett samlag utan kondom, fast hon låter honom hållas. Kunde eller ville hon inte stoppa det hela? SW tyckte inte att det var våldtäkt utan ville bara att JA skulle testa sig, men det tyckte polisen och Borgström. AA hade inte tänkt polisanmäla, bara stötta en yngre tjej, som hon kallade ”random girl”. De har alla skäl att vara besvikna på JA, men det är oklart om ett brott har begåtts eller ej. Vad skall rätten anse vara ställt utom allt rimligt tvivel av detta? Varför har inte JA förhörts medan han var kvar i Sverige eller per videolänk från London?

Twitter från dagarna i augusti förra året. Kort efter ett påstått brott arrangerar brottsoffret en kräftskiva  för bl a den utpekade gärningsmannen, "världens coolaste folk".
Synen på vad som är sexualbrott svänger i Sverige. På 1970-talet ville sexualbrottsutredningen sänka straffen för våldtäkt, ta hänsyn till om en våldtagen kvinna gjort sexuella inviter, legalisera incest mellan vuxna, sänka straffen för pedofili och sänka åldern för när det skulle vara straffbart att ha sex med barn. Nu 35 år senare har pendeln svängt, lagstiftningen har successivt skärpts och en ny sexualbrottsutredning vill skärpa lagen ytterligare. Det ska till exempel vara brottsligt att utföra en sexuell handling med en person utan dennes tillåtelse. Domstolarna kommer nog inte att få det lätt när skriftliga intyg saknas.

Uppdatering 14 februari
Journalisten Anders Carlgren har läst förhören och konstaterar på Newsmill att tjejerna själva gett flera olika versioner av vad som egentligen hände, vilket sänker trovärdigheten. Enligt SvD riktas kritik mot utredningen mot Assange. Förhören med målsägandena spelades inte in, utan skrevs ned i efterhand. Enligt Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen är det ”av särskilt stor betydelse” att dokumentera målsägandes egna ord istället för att skriva en sammanfattning. ”Det här är ofta mål där ord står mot ord, och har man förhören ordagrant blir det sedan lättare att avgöra fallet i domstol,” säger Seppo Wuori, före detta överdirektör för Rikspolisstyrelsen.

Still Got the blues

"Use to be so easy
To give my heart away
But I found that the heartache
was the price you have to pay
I found that that love is no friend of mine
I should have known time after time
So long
it was so long ago
But I've still got the blues for you."

Gary Moore
De kända bluesrocktonerna ”Still got the blues” blev för mig förknippade med restaurangen Pizza Hut på J.M.Road i Pune i den indiska delstaten Maharashtra. Pizza Hut låg bra till för vårt kontor, och var en av de 5-6 lunchrestauranger vi brukade besöka under åren jag jobbade där. När man hunnit bli lite trött på den indiska maten var till och med en amerikansk pan pizza eller pasta med mushroom sauce med en kall Fosters öl gott som omväxling. De körde med västerländsk bakgrundsmusik. Och med osviklig precision drog Gary Moore igång med sin odödliga hit ”Still got the blues” en kvart över tolv, vid varje besök. Jag försökte berätta för servitrisen om Gary Moore, men hon hade ingen aning om vem han var.

Nu är han död. Han dog i går den 6 februari i sitt hotellrum på spanska solkusten, bara 58 år gammal. Gary Moore var från Belfast i Nordirland och spelade i flera omgångar i det legendariska bandet Thin Lizzy. Han växlade mellan irländsk folkmusik och hårdrock. Men 1990 kom hans album "Still got the blues", där även George Harrison medverkade. Det blev utan jämförelse hans mest framgångsrika album. Tack för det.

Kan Madeleine Sjöstedt visa upp statens hemliga plan?

Borgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) har skrämt upp Stockholmarna med ett debattinlägg i Dagens Nyheter. Under rubriken ”Statens behov av utrymme hotar Stockholms innerstad” hävdar hon att ”den levande stadsmiljön i City riskerar att förvandlas till ett öde kontorsområde som är stängt efter arbetstid.” Och hon fortsätter: ”Det har kommit till min kännedom att staten har som långsiktig plan att få bort samtliga kommersiella aktörer på Drottninggatan för att bereda plats för regeringskansliet.” Sen tar hon skräckexemplet Brasilia, huvudstaden i Brasilien där den statliga administrationen har fått en egen stad där ”kontorskomplexen avlöser varandra och en spöklik känsla infinner sig på kvällstid i det öde landskapet”. Så fortsätter hon i samma stil. Enligt Sjöstedt riskerar stora delar av Stockholms innerstad att förvandlas till öde kontorsområde som är stängt efter arbetstid. Statens fastighetsverks beslut att säga upp kontraktet med Dansmuseet på Gustav Adolfs torg är ett sådant tecken kan enligt Sjöstedt leda till att Gustav Adolfs Torg riskerar att gå från att ha varit en av Stockholms vackraste mötesplatser till en plats man enbart passerar på väg någon annanstans. Nu står vi enligt Sjöstedt inför ett vägskäl, där Stockholm antingen kan bli en sluten förvaltningsstad eller så bejakar vi att utveckla och öppna upp det offentliga rummet. Det vore naturligtvis förfärligt om Stockholms innerstad förvandlas till en öde kontorsstad eller ett nytt Brasilia. Men är det verkligen vad som håller på att ske? Ännu så länge har vi bara Madeleine Sjöstedts ord på detta. Håller verkligen Stockholms innerstad på att dö? Har vi inte sett en ökning av boendet i innerstaden och även i City under senare år, och en ökning av stadslivet som en följd av detta? Sedan mer än 20 år tillbaka har Stockholms innerstad ökat sin befolkning. Där bor idag över 300 000 människor.

Södra Klara.
Statens Fastighetsverk ger en helt annan bild av planerna för Södra Klara på sin hemsida. Fastighetsverket genomför successivt renoveringar av fastigheterna i regeringskvarteren. Det handlar inte om expansion utan bara de kvarter som redan disponeras av staten. Det finns inte heller planer på att förvandla butiker till kontor. Tvärtom övervägs nya butiker utmed Jakobsgatan. Dessutom övervägs bostäder vid Brunkebergstorg och ett nytt torg invid kv. Loen.

Loentorget.
Enligt fastighetschefen Charlotta Andersson undersöker man även om det går att utveckla sidogatorna med öppnare bottenvåningar och nya offentliga rum för att levandegöra stadsdelen. Uppsägningen av dansmuseet beror på en tillfällig omlokalisering av statsrådsberedningen i samband med ombyggnad av Rosenbad. Hon säger att Statens fastighetsverk arbetar aktivt för att inom kort kunna erbjuda Dansmuseet ett attraktivt alternativ. Hon säger också att SFV välkomnar stadens intentioner att öppna upp det offentliga rummet och skapa en attraktiv och levande stad. Även tidningen Stockholms City har tagit reda på att det sjka vara kommersiella lokaler mot drottninggatan även i framtiden.

SFV planerar butiker på Jakobsgatan.
Kunde inte Madeleine Sjöstedt ringt upp Fastighetsverket och frågat? Eller finns det verkligen en hemlig plan där Fastighetsverket förbereder avhysningen av samtliga kommersiella aktörer på Drottninggatan? Om Sjöstedt har tillgång till denna plan kan hon väl offentliggöra den. Om inte, kan någon läcka den till Wikileaks?

Regina Kevius ändrar sig om idrottsföreningarna

Alla våra tre pojkar har spelat fotboll i Mariebergs SK, som brukade träna på Stadshagens idrottsplats. Två av dem har också friidrottat i Westermalms IF. De tränade på Kristinebergs idrottsplats. Två pojkar har fäktat i FFF, Föreningen för Fäktkonstens Främjande, som hade en träningslokal på Pipersgatan. Två pojkar tränade gymnastik hos KFUM på Rosengatan i City. Ja, det handlar ju inte om nio söner, bara att de hållit på med många olika saker. Flickan spelade fotboll i AIK på Skytteholm i Solna.

Alla föreningarna präglades av ett hängivet ideellt arbete av föräldrar och ledare. Föräldrar deltog både som ledare och som chaufförer för att köra barnen till olika tävlingar runtom i regionen. Naturligtvis var ekonomin hela tiden ett bekymmer. Även om det gick att skrapa ihop vissa bidrag från företag, handlade det ju inte om jättestora belopp. Också mindre belopp var alltid välkomna, antingen det handlade om att sälja lotter eller att baka bullar och servera kaffe. Utan kommunala bidrag är det svårt att driva den här typen av ideellt arbete. 

Den här verksamheten var naturligtvis på många sätt av stort värde under barnens uppväxt. De rörde sig i stället för att sitta framför TV:n eller att spela dataspel. De fick bra kamrater och ägnade sig förhoppningsvis lite mindre åt sådant som föräldrar inte vill att barnen ska ägna sig åt. Att få delta i Gothia Cup och träffa fotbollsungdomar från hela världen är en upplevelse för en ung tonårstjej. På många sätt tror jag också att denna aktiva barn- och ungdomsverksamhet i föreningsregi är bra för kommunen i det långa loppet, i detta fall Stockholms stad.

Kanske till och med för Sverige. FFF har till exempel fostrat Johan Harmenberg. Han är Sveriges mest framgångsrika fäktare genom tiderna och den ende svensk som tagit ett individuellt OS-guld i värja, i Moskva 1980. Några kanske minns Lasse Haglund, Westermalms skickliga diskuskastare, som vann SM 1962-1966. Han vann otaliga finnkamper, satte svenskt rekord sex gånger, första gången 1962 och blev av med rekordet till Ricky Bruch 1968. Hans personliga rekord i diskus blev 62,86.

Och tro det eller ej, men Camilla Henemark satte distriktsrekord för Stockholm i höjdhopp för flickor 13-14 år när hon tävlade för Westermalms IF och klarade 1,63 meter vid tävlingar på Tingvalla IP i Karlstad den 16 september 1978. Då var Kajsa Bergqvist knappt född. Hon har fortfarande (såvitt jag vet) klubbrekordet i höjdhopp för kvinnor. Kajsa klarade inte den höjden förrän som 16-åring. Kanske borde hon satsat på höjdhopp på allvar. John Zander vann SM på 800 m 1912 och 13, och 1915-18, på 5000 m 1917-18 och hinder 1915 när han tävlade för Mariebergs SK. Han deltog i silverlaget på 3 000 m laglöpning vid OS 1912 och satte världsrekord på 1 000 m med 2.34,4 år 1915. William Thoresson tog guld i fristående i gymnastik vid OS i Helsingfors 1952. Han var visserligen fostrad i Göteborg, men tävlade senare för KFUM, Stockholm. Fotbollsklubben AIK känner väl de flesta.

Nu skulle Stockholms stad dra ner på bidragen till idrottsföreningarna. Det var småaktigt och kortsiktigt. Hur kan man samtidigt tala om ett Stockholm i världsklass? Nu backar Kevius om föreningsstödet. Det tackar vi för. Stadsbyggnads- och idrottsborgarrådet Regina Kevius (M) meddelar nu efter massiv kritik från idrottsföreningar och allmänhet att de nedskärningar man beslutat genomföra på stödet till Stockholms idrottsföreningar inte behöver bli av. Först skulle föreningsbidragen i Stockholm minska med tio miljoner kronor. Sedan backade politikerna i idrottsnämnden delvis och var villiga att ge tillbaka fem miljoner. Nu har Kevius backat hela vägen och den minskning av föreningsbidraget som tidigare planerats blir inte av. Det var klokt gjort. Det är aldrig fel att ändra åsikt när man förstår att man har hamnat snett. Det borde Madeleine Sjöstedt också ha gjort med kulturbidragen.

Göran Palm 80 år – en rättvis betraktelse

I dag fyller författaren Göran Palm 80 år. Göran Palm debuterade som poet 1961 med diktsamlingen Hundens besök. Han hade hunnit med ytterligare en diktsamling, innan han gjorde sitt genombrott som författare med ”En orättvis betraktelse”, en bok som kom att bli något av ikonbok för den nya vänstern. Uppföljningen kom med ”Indoktrineringen i Sverige” 1968 och ”Vad kan man göra?” 1969.

Göran Palm 80 år.
Senare gjorde han besök på verkstadsgolvet med boken ”Ett år på LM” 1972 och ”Bokslut från LM” 1974. Under en tjugoårsperiod skildrade han så Sverige på blankvers i böckerna Sverige, en vintersaga 1-4 från 1984 till 2005. Göran Palm har genom åren övertygat kritikerna och fått många utmärkelser, Aftonbladets litteraturpris, Tidningen VI:s litteraturpris, Aniara-priset, De Nios stora pris, Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris, Ferlinpriset och Ivar Lo-Johanssons personliga pris.
Han är en medelproduktiv författare med 30 böcker på 50 år. Men så kräver också flera av hans böcker grundlig research. Sverigeböckerna från ett annorlunda perspektiv var ett naturligt sätt för honom att vända på perspektivet, en naturlig följd av ”En orättvis betraktelse”.

Göran Palm (till vänster) 1964.
I ”En orättvis betraktelse” såg han västvärlden ur tredje världens, de förtrycktas perspektiv. Boken ger ett skakande obehagligt perspektiv på oss européer. Göran Palm är moralisk ut i fingerspetsarna och ingen slipper undan sitt ansvar. Men i längden är det också tröttande. Ingen människa kan leva upp till det moraliska ansvar som Göran Palm krävde av oss.
Göran Palm tilldelade oss européer en kollektiv skuld som de förtryckta i världen ser det. Men varför ska man som sekulär svensk ställas till ansvar för korsfararnas härjningståg på 1300-talet, conquistadorernas på 1500-talet eller britternas kolonisering på 1800-talet? Till skillnad mot många andra skribenter under 1960- och 1970-talen hade Göran Palm aldrig själv varit utanför Europas gränser. Det var alltså en teoretisk beskrivning han gav oss som byggde på en omfattande inläsning av andra författares iakttagelser och slutsatser. Men gav de källor han öste ut verkligen en sanningsenlig och trovärdig beskrivning av tillståndet i världen. När man läser boken 45 år senare finns facit att tillgå. Oändligt mycket skrivits om tillståndet i världen, sedan dess, liksom om vår historia. Världen ser inte längre ut som den gjorde 1966 och kanske gjorde den det inte heller då.
Göran Palm delade upp världen i nord och syd i stället för det då gängse öst och väst. Europa ställdes mot Afrika, Sovjet mot Asien, USA mot Latinamerika. Göran Palm erkände inga demokratier. Det är en myt att det finns demokratiska länder skrev han och lyfte fram finansadeln, krigsmakten, kyrkan. Skillnaden mellan väst och öst är enligt Palm att väst håller sig med frihet och demokrati för hemmabruk, medan ryssarna håller sig med ofrihet och polisvälde för hemmabruk. Men varken demokratin eller polisväldet tycks enligt Palm ingå i exporten till tredje världen.
Göran Palm levde i samma villfarelse om goda och dåliga diktaturer som i stort sett hela vänstern gjorde på 1960-talet. Ett citat ur ”En orättvis betraktelse”:
”De dåliga diktaturerna är självfallet de som arbetar för folkmajoritetens sämsta (Paraguay, Spanien), de bra diktaturerna är de som arbetar för folkmajoritetens bästa (Kina, Guinea) och blandstaterna är de som har starka demokratiska organ som motvikt mot sina reaktionära diktaturinstrument (Italien, Mexiko) eller de som kompenserar sina svaga demokratiska instrument med hjälp av progressiva diktaturorgan (Tjeckoslovakien, Kenya). Finns det en fjärde grupp av stater tycks inte heller den bestå av demokratier utan av stater som inte alls fungerar (Indien).”

Kim-il-Sung, diktator i Nordkorea, "en bra diktatur" enligt Palm.
Också i Korea finns det enligt Göran Palm en bra diktatur i norr och en dålig diktatur i söder. Den bra diktaturens män skulle enligt Palm sannolikt vinna röstmajoriteten även i söder. Det trodde Palm som aldrig satt sin fot i Korea. Vi som reste till Korea på 1970-talet kan försäkra honom att det inte var sant då och det är inte sant idag. 40 år senare finns den goda diktaturen kvar i Nordkorea, medan den dåliga diktaturen i söder avskaffats och demokrati införts sedan ett par decennier tillbaka. Det numera välmående Sydkorea har ekonomiskt närmat sig och kanske överskridit europeisk utvecklingsnivå, medan den ”goda diktaturens” Nordkorea svälter.
För Göran Palm berodde proletärstaternas fattigdom på utsugningen från den rika världen och lösningen på att avskärma sig från den rika världen. Göran Palm var 1966 kvar i myten om den goda socialismen och den onda kapitalismen, som suger ut människorna. ”…vad som redan har hänt är att Kina, Nordkorea och Cuba ganska långt lyckats bygga upp en socialistisk ekonomi…”. Nordkorea som idag är så fattigt att landets befolkning skulle svälta utan en omfattande livsmedelshjälp från den rika världen, bland annat från det förhatliga Sydkorea.
Göran Palms lösning var att u-länderna sluter sig samman i block i stället för att sugas upp av västvärldens intressesfärer. Sådana lösningar hade också framförts av bland andra Nasser och Nkrumah. Genom att sluta sig samman kunde länderna höja råvarupriserna, liksom OPEC-länderna lyckats med när det gäller oljan. Men alla former av handelshinder tror jag har negativa effekter. När en stor grupp av länder i tredje världen har tagit sig ur fattigdomen och närmat sig den rika världen, är det inte genom att isolera sig från den utan genom att handla med den. Det gäller större delen av Sydostasien, där Kina, Sydkorea, Malaysia, Thailand, Filippinerna, Vietnam och Indonesien tagit stora steg mot utveckling och framsteg genom integration inte genom isolering. Bara Burma, Laos och Kambodja är fortfarande fattiga länder på grund av denna isolering. Och det är inte genom att sälja råvaror, utan genom att tillverka industriprodukter bättre och billigare än i väst som denna rikedom har skapats, eller håller på att skapas.

En titt i statistiken kan hjälpa till att belysa förändringen. Ett mått på ekonomi och levnadsstandard är köpkraftsjusterat BNP per invånare, som redovisas av Internationella Valutafonden (IMF). För 2010 finns det måttet redovisat för 182 av världens länder. Som väntat dominerar Europa och Nordamerika i toppen medan de afrikanska länderna dominerar bottenskiktet i denna lista. Men skillnaderna inom världsdelarna är lika påtagliga. Till den ekonomiskt mest välbeställda fjärdedelen på listan finns 14 asiatiska länder, och inte bara oljeländer vid Persiska viken utan också Hong Kong, Singapore, Taiwan och Sydkorea. Hong Kong och Singapore ligger före Schweiz och Holland. Taiwan ligger före Finland och Frankrike. Sydkorea ligger före Spanien och Italien.
Göran Palm konstaterade att det svenska näringslivet och socialdemokraterna alla har ett gemensamt intresse av att öka produktionen, öka exporten, öka avkastningen. ”Frågan är bara vem som ska betala”, frågar Palm och svarar själv med att det blir den tredje världen. Men det var och är alltså inte sant. Att inkomsterna har ökat i västvärlden har samtidigt inneburit att inkomsterna också har ökat i den tredje värden, och i så hög grad att delar av den numera tillhör den rika världen.
För Göran Palm var det ett formalistiskt sätt att resonera att moralisera över den bristande friheten i Östeuropa. Att se allt positivt i dessa länder som liberalisering och allt negativt som kvardröjande kommunism. Men vem var det som skyggade för verkligheten?
Enligt Göran Palm var det för proletärstaterna en sekundär fråga, en exklusiv tvist om statsskick och politiska metoder som bara kunde dra uppmärksamheten från den enda livsavgörande frågan: skulle de rika segra för gott i världen, eller skulle de fattiga miljarderna få chans att själva bygga upp en människovärdig existens. Vad säger Göran Palm idag till de tunisier och egyptier som vill ha frihet och demokrati?

Befrielsetorget i Kairo i februari 2011.
Göran Palm ställde upp så absoluta krav på demokratin att ingenting duger. Därmed underkände han den bristfälliga form av parlamentarisk demokrati vi har, trots att det har visat sig vara det minst onda styrelseskicket. Palm hade också fel när han påstod att det inte blåser någon demokratisk vind i världen. Sedan 1960-talet har Spanien, Portugal, Grekland, Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Jugoslavien, de baltiska staterna liksom nästan hela övriga Sovjetunionen, samt Sydafrika och Sydkorea liksom nästan hela Latinamerika gått från diktatur till demokrati. Och enligt min mening har det också inneburit att de allra flesta har fått de bättre i dessa länder.
Göran Palm hade inte mycket gott att säga om friheten. Citat:
”Vill man inte vidgå skillnaden mellan bra och dåliga diktaturer, mellan rättfärdiga och orättfärdiga former av våld, och ändå göra en insats till mänsklighetens fromma bör man gå in i Amnesty International och lika helhjärtat kämpa för de regeringsfientliga fångarnas frihet i Guinea som för de regeringsfientliga fångarnas frihet i Sydafrika. Vad gör det att man sticker huvudet i busken när det sker i frihetens namn.”
Göran Palm citerar följande uttalande av Fidel Castro, 1959:
”Det fruktansvärda problem som världen står inför består i att den har försatts i en situation där den måste välja mellan kapitalism, som får folk att svälta, och kommunism, som löser ekonomiska problem men undertrycker de fri- och rättigheter som skattas så högt av människan.” Castro valde som bekant det senare alternativet, men tyvärr har ju kommunismen inte visat sig vara den lösning på ekonomiska problem eller den garanti mot svält som han föreställde sig.
Göran Palm skrev:
”Vi tycks inte heller vilja se i ögonen att kapitalism och parlamentarism har gjort fiasko i de flesta u-länder som försökt tillämpa dessa system, medan skilda former av socialism och enpartivälde ofta har varit lyckosamma.”
Göran Palm var också negativ till utvecklingen av ny teknik:
””…av den kommunikationstekniska utvecklingen (mot överljudsplan, luktfilm, bildtelefon, månresor, luftkuddebussar och andra svagsintheter) finns det inte stort mer att hoppas än att den upphör, dvs vänds mot gör världen som helhet nyttigare projekt. Världsproletariatet har redan betalt tillräckligt mycket av Västerlandets lyxproduktion, och för vårt eget vidkommande räcker det gott med de massmedia vi redan har.”
Satellit-TV, Internet och mobiltelefon fanns inte 1966, men har sedan dess betytt mer förr att länka världen samman än radio, marksänd TV, telefonnät av koppartråd och tidningar tryckta på papper, förutom att dessa nya medier är avsevärt mer miljövänliga än de gamla medierna. I dagens U-länder bygger man aldrig ut det dyra och känsliga telefonkabelnätet utan går direkt på mobiltelefon.
Journalisten och diplomathustrun Sigrid Kahle träffade Göran Palm efter en litterär sammankomst i Sverige, ordnad i anslutning till den vänsterintellektuella tyska Gruppe 47. ”Hur kan man gifta sig med en diplomat, och västtysk dessutom?” undrade han föraktfullt. Ett uttryck för Göran Palms enkelspåriga livsåskådning.
Jag läser Göran Palms ”En omodern betraktelse”, utgiven1994, trettio år efter genombrottet med ”En orättvis betraktelse”. Perspektivet var denna gång det ekologiska, samhället sett från ett naturperspektiv och människan sedd som ett djur bland de andra djuren. En sorts natur- och glesbygdsromantisk betraktelse där storstaden ses med skepsis.
Göran Palm låter som en gammal kverulerande gubbe. Allting i det moderna projektet finner han anledning att klaga på. Man kan förledas att tro att han tycker att allt var bättre förr. Byggmaterialindustrin borde använda trä, sten, tegel och cement, kakelugnar, stuck, trägolv och bygga röda stugor med vita knutar. Men varför stugorna skall vara röda och knutarna vita framgår inte. Bönderna började måla sina hus röda för att efterlikna städernas tegelfasader. Knutarna blev kimröksgråa för att efterlikna pilastrarna på städernas hus. Först frampå 1900-talet blev knutarna vita.

Röda stugor med vita knutar är Palms idealhus
Läkemedelsindustrin döms ut av Palm efter läkemedlens biverkningar, inte efter de primära effekterna, och efter försöksdjurens som plågas och avlivas. Datasystem är sårbara för elavbrott, ultraljusundersökningar ger möjlighet att abortera mindre välskapta foster, internet ger möjlighet till valutaspekulation och så vidare. Så där håller han på kapitel efter kapitel, tills man blir alldeles matt.
Han kritiserar 60- och 70-talens vänstervåg, som han själv var en del av, för att gå för långt i verklighetsavskärmande revolutionsförhoppningar, i glorifiering av arbetarklassen, i tredjevärldsromantik och i sektelitism av typ ”proletariatets diktatur”. Han erkänner att han själv delvis pinsamt nog gick på, såväl revolutionstron på hemmaplan som romantiseringen av partisocialismens demokratiska förankring i Kina, Vietnam, Guinea-Bissau och Kuba.
”Vi hade en fantastisk, tvivelsbortsopande framtidstro på den tiden! Vilket bara är möjligt när väsentliga delar av verkligheten har skärmats av från blickfältet.”
Detta är ett kort erkännande av de fatala missbedömningar han gjorde i ”En orättvis betraktelse”. Göran Palm är emellertid lika trosvisst verklighetsavskärmad i den omoderna betraktelsen.
Ett exempel på Göran Palms perspektiv ger han när han fortfarande tenderar att nedvärdera demokratiska grundvalarna. Den avdemokratisering som Palm tycker sig uppleva i Sverige idag, på grund av ökade marknadsekonomiska inslag, är inte allvarligare, än att den brittiska tidskriften the Economist utnämner Sverige till världens mest demokratiska land, efter en analys av ett stort antal kriterier för mer än 150 länder.
Göran Palm är ingen anhängare av vare sig marknadsekonomi eller frihandel, det är lätt att konstatera. Han konstaterar som många miljövänner ofta gör, att det från ekologisk synpunkt är ett fullständigt obegripligt slöseri med naturresurser och transportbränsle att en stor mängd industrialiserade stater ägnar sig åt att frakta snarlika varor till varandra, exempelvis bilar, kläder, äpplen och öl över samtliga världshav, i den heliga frihandelns namn.
Göran Palm förstår sig inte på marknadsekonomi. Till en början är det inte staterna som gör detta utan företag och ytterst enskilda individer. Det är detta som är marknadsekonomi. Vi svenskar kör inte bara Volvo och Saab, utan vi köper också bilar från till exempel Japan eller Sydkorea, därför att de är mer tillförlitliga, miljövänliga eller kanske billigare, eller något annat skäl som Göran Palm skulle vilja förneka oss möjligheten att uttrycka. Vi köper kläder från Kina och Indien, helt säkert därför att de är billigare, men kanske också snyggare. Genom att vi gör detta har japanerna, koreanerna, kineserna och indierna numera ökat sina inkomster och förbättrat sin levnadsstandard. I stället för att sy kläder tillverkar vi mobiltelefoner och annat som ger oss själva högre inkomster. Genom att var och en utnyttjar sina så kallade komparativa fördelar, kan var och en göra det som man är bäst på och samtidigt till priser som är gångbara på marknaden. Alla tjänar på detta system.
Den planekonomi som Göran Palm fortfarande tycks förespråka, nu i ekologins namn, har emellertid inte bara gjort människorna fattiga utan också lämnat efter sig spår av en fasansfull skövling av naturresurser och ekologiska katastrofer, värre än marknadsekonomin varit mäktig. En ekologisk planekonomi skulle inte få dessa effekter, tror i alla fall Göran Palm. Fan tro’t! Bevisen saknas än så länge.
Göran Palm är inte heller någon älskare av humanismen. Denna upplysningsinspirerade åskådning som har människovärdets okränkbarhet och de mänskliga rättigheterna som grundelement har enligt Palm en baksida av folkmord, tortyr och slaveri på bortaplan och är dessutom begränsad till människorna, den innefattar inte de andra arterna. Befolkningsexplosionen är enligt Palm orsakad av att vaccin och medicin spridits innan man funderat på hur maten skulle räcka till de överlevande, som dessutom berövade mängder med växter och djur deras överlevnadsmöjligheter. Göran Palm är här mycket nära beteckningen eko-fascist om han inte redan är där. Palm är övertygad om att människans känsla för vad som är vackert är så djupt förbunden med naturens skönhet och fulhet att hon spontant skyggar från ett mera urbant och naturavskärmat skönhetsbegrepp. Se upp för dem som för de mångas talan.
När Göran Palm idag fyller 80 år hyllas han av alla litteraturkritiker som gett honom alla fina priser genom åren. DN:s Ingegärd Waaranperä karaktäriserar Göran Palms ”Sit down tragedy” på Stockholms Stadsteater som "en timmes hisnande monolog, gnistrande pedagogisk och full av aha-upplevelser. Alla borde se den". Även SvD:s Sara Granath anser att Göran Palm har viktiga saker att säga. NSD hyllar honom eftersom han gjort stordåd av samma rang som Assar Rönnlund och Sixten Jernberg. Kristianstadsbladet och Sydsvenskan anser att han hänger med i samtiden. Men har ni verkligen läst vad han har skrivit? Är det inte dags att göra upp för gott med denna hyllare av kommunistiska förtryckarstater, planekonomi, planmässig befolkningspolitik och ekofascism. Bevare oss för honom, alla naturgudar.

Katri Linna sparkas. Tack för det!

Inte en dag för tidigt. Ibland fattar regeringen bra beslut. Enligt SvD säger integrationsminister Erik Ullenhag att det beror det på ”den sammantagna bilden”. Och att det tagit för lång tid att avgöra myndighetens ärenden. Den som drabbas av diskriminering måste ju kunna få upprättelse inom rimlig tid, säger Ullenhag enligt Expressen. Dagens Nyheter konstaterar att det uppmärksammade och hårt kritiserade DO-beslutet om en kvinnas rätt att bära niqab i skolan dröjde nästan två år.
Jag har tidigare skrivit om DO Katri Linna i samband med frågan om det är OK att bära niqab eller burka när man utbildar sig till barnskötare i detta inlägg och i detta.. Katri Linna ansåg att det är diskriminering att vägra någon utbildning på denna grund. Det anser inte jag.

F d DO Katri Linna
Katri Linna ansåg det vara religiös diskriminering att förbjuda niqab i skolan. Det var ett beklagligt ställningstagande, och det var också beklagligt att det inte blev en rättslig prövning i domstol. Jag har varit positiv till de ställningstaganden mot burka och niqab som man har gjort i Stockholms skolor, och ser gärna att riksdagen utfärdar centrala riktlinjer för detta. Kanske behöver diskrimineringslagen skrivas om. Men Katri Linna hade en annan agenda än enbart diskrimineringslagen som grund för sitt ställningstagande. DO:s ställningstagande är bara att beklaga. Det kan få långtgående konsekvenser och öppna vägen för religiös fundamentalism. Integrationsminister Erik Ullenhag och Folkpartiet som vill se över regelverket har sagt att  vi ska ha ett regelverk i Sverige som gör att en rektor eller lärare ska kunna säga nej till heltäckande klädsel. Skälet är att i en utbildningssituation är det viktigt att människor ska kunna se varandra i ansiktet.
Till saken hör att hon dessutom är en dålig chef på DO, där hon trakasserade anställda. År 2009 utsågs Katri Linna till Sveriges sämsta chef av tidningen Chef.
Det var hög tid att regeringen avskedade Katri Linna. Problemet är bara att hon nu ska utreda övergreppen på romer. Det är tråkigt för romerna. Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) borde ha hittat en bättre utredare för denna angelägna uppgift.
En som har haft mycket att säga om Katri Linna genom åren är Merith Wager på sin blogg.