Myten om smältande isar i Arktis

Enligt teorin om den mänskligt orsakade globala uppvärmningen skulle uppvärmningen märkas tydligast vid polerna. Hur ligger det då till? Jag har tittat på en rad mätstationer i Arktis. Här kommer några exempel.

Eureka ligger på Baffin Island. Sommartemperaturen har varit extremt jämn här sedan 1947. Ingen ökning märks som skulle kunna förklara en avsmältning av sommarisen. Vintertemperaturen likaså mellan 1953 och 2002. På vintern smälter å andra sidan inga isar i Arktis.

Fyra mätstastioner i Nordvästterritoriet i Canada. Ingen av mätstationerna visar någon signifikant temperaturhöjning sedan 1942.

Tre mäststationer på norra Grönland. Den längsta mätserien är från Danmarkshavn, men visar ingen temperaturhöjning sedan 1949.

Dessa fyra ryska mätstationer ligger på en ö i norra ishavet, norr om det sibiriska fastlandet. Den längsta mätserien är från Salehard. Här kan man ana en höjning av temperaturen mellan 1883 och 1905, men därefter kan ingen temperaturhöjning anas. Inte heller de andra tre stationerna visar någon stigande temperatur sedan 1930-talet.

Dessa tre stationer ligger i Europeiska Ryssland och i Sibirien. Kanin Nos ligger vid Barents hav, Ostrov Dikson vid Sibiriens kust och Ostrov Vize på en ö i norra ishavet nordöst om Novaja Zemlja. Ingen temperaturstegring kan noteras vid någon av mätstationerna, dock en obetydlig temperaturminskning sedan 1940-talet vid de två senare. Medeltemperaturen vid Ostrov Dikson låg omkring -11 grader mellan 1920 och 1955, men närmare – 12 grader under perioden 1955-2000. Samtidigt är variationerna stora, ofta upp till fyra grader mellan närliggande år.
Man kan plocka fram fler mätstationer som inte ger någon annan bild. Det tycks alltså vara en myt att det skulle bli varmare i Arktis.

Global uppvärmning, havsströmmar och Arktis istäcke

SVT:s Vetenskapens värld i TV2 i går kväll hävdade att även om istäcket i Arktis har ökat de senaste åren, har det ändå blivit tunnare. Det har satellitmätningar visat, mätningar som i och för dig bara gjorts under några få år. Tidigare hemliga mätningar utförda av amerikanska ubåtar ska bekräfta att istäckets tjocklek i genomsnitt minskat från fyra till två meter på några decennier. Enligt programmet kan Nordpolen vara isfri sommartid inom 10-30 år, vi kan vara nära en s k tipping point. Enligt Vetenskapens värld är det den globala uppvärmningen som ligger bakom att istäcket tunnats ut. Ett program som lämnar många frågor obesvarade.
För mig verkar det underligt att istäcket kan bli större och samtidigt tunnare om det enbart skulle påverkas av temperaturen. Men det finns också teorier om att det inte främst är den globala uppvärmningen, som påverkar isens omfattning utan cirkulationen i haven och atmosfären. PDO, Pacific Decadal Oscillation, finns i Stilla havet och AMO, Atlantic Multidecadal Oscillation, i Atlanten. För temperaturen i Arktis skulle den viktigaste faktorn vara förändringar i luftströmmarna over Nordatlanten (AMO), medan betydelsen av luftströmmarna över Stilla havet (PDO) har mindre betydelse. Så här har temperaturen i Arktis och luft- och havsströmmarna varierat under 1900-talet.

Övre kurvan visar temperaturen i Arktis under 1900-talet. Undre kurvan visar variationerna i PDO+AMO (STD). Mörkblå linjer anger årliga värden lila 5 års rullande medelvärde. AMO+PDO hade en kall fas fram till 1920 som sammanföll med låga temperaturer i Arktis. Temperaturen i Arktis visade en topp 1935-1940 som sammanföll med höga värden för AMO+PDO. Från 1940 och fram till 1975 hade AMO+PDO en sjunkande fas. Temperaturen i Arktis föll under större delen av den perioden. Sedan 1965 har temperaturen ökat fram till 2000, vilket åter har sammanfallit med en stigande fas av AMO+PDO. Samvariationerna verkar slående, även om de inte är något bevis för ett orsakssamband. Men AGW-teorin förklarar temperaturen i Arktis sämre.
Under efterkrigstiden då koncentrationen av koldioxid i atmosfären stadigt har ökat har temperaturen i Arktis först sjunkit för att sedan stiga. Temperaturen i Arktis stöder således inte resultat från IPCC:s klimatmodeller, som förutspår en ökande temperatur som resultat av ökande koncentrationer av koldioxid i atmosfären.

För övrigt lär Sibirien och europeiska delen av Ryssland ha haft tre mycket kalla vintrar i rad. Den senaste kanske till och med den kallaste någonsin, enligt ryska forskare. Se kartan ovan. Professor Arkady Tishkov vid Geography Institute of Russian Institute of Science säger enligt Daily Mail att Sibirien och världen befinner sig i en period av långsiktig avkylning. Från vetenskaplig utgångspunkt är tal om flera graders global temperaturhöjning absurd, säger han. Frånvaron av tecken på temperaturhöjning i Sibirien, de tre senaste årens sjunkande temperatur i Arktis och det växande istäcket där stödjer antagandet om långsiktig nedkylning, säger professor Tishkov. Men om detta sades inte ett ord i Vetenskapens värld.
Om det har varit extremt kallt i Asien så har Canada upplevt en av de varmaste vintrarna på länge, vilket också syns på kartan. Forskare vid Environment Canada rapporterar om att årets vinter har varit 4 grader varmare än normalt och varmast sedan 1948. David Phillips, klimatolog vid Environment Canada, har inte upplevt något liknande. Han pekar på flera faktorer, bland annat El Nino, en förändring av vindarna och havsströmmarna i Stilla Havet. Alla årstider, men framförallt vintrarna har blivit varmare sedan 1948.
Extremt kallt och extremt varmt samtidigt således. Vad säger då medelvärden?

Uppdatering den 14 januari 2010
Andel minst 2 m tjock is ökade enligt PIPS2 cirka 50 procent mellan 2008 och 2010. Det tyder inte på att istäcket blivit tunnare, som VV hävdade.

Istäcket i Arktis är nu normalt

Istäcket i Arktis tycks nu vara nära maximum för säsongen. Det är nu mer is än vid motsvarande tidpunkt under de tre närmast föregående åren 2007-2009 och mycket nära genomsnittet för perioden 1979-2006, som framgår av nedanstående diagram från den 26 mars 2010.

Så här ser istäcket ut på bild från samma dag.

Uppdatering den 28 mars

SvD:s Susanna Baltscheffsky skriver idag om "Klimatforskningens heta frågor". Hon påpekar att sommarisen 2007 var rekordliten, men talar inte om att istäcket ökat de tre senaste åren. Hon påstår dessutom att isen minskat med 12 procent per decennium, vilket skulle innebära en minskning med 36 procent sedan 1979. Då är det ju märkligt att istäcket fortfarande ligger på medeltalet sedan 1979.

Media och opinionen om Slussen

Dagens Nyheter har två dagar i rad presenterat artiklar med innebörden att folkopinionen är starkt kritisk mot förslaget till en ny utformning av Slussen.  I flera debattartiklar i DN och SvD har förslaget också skällts ut efter noter. Man har däremot inte fångat upp dem som, liksom jag själv, anser att Slussenförslaget i grunden är bra, även om det fortfarande kan förbättras i vissa avseenden. Det är intressant att notera att folkopinionen åtminstone enligt vissa yttringar går tvärs emot den bild som förmedlas av media. Webbfrågan i DN lyder: Tycker du att förslaget innebär en förbättring av Slussen? Så här hade 15 327 personer svarat fram till kl 13.30 idag.

En klar majoritet av dem som svarat på DN:s webbfråga, 55 procent, anser alltså att det nuvarande förslaget till Slussen innebär en förbättring och bara 35 procent att det inte gör det. Resultatet går tvärs emot den bild som media förmedlar. Reservationer behövs förstås. Resultatet ska inte ses som representativt för allmänheten och inte heller för Internetanvändare eftersom urvalet av de röstande är okontrollerat. Det bör alltså tolkas med viss försiktighet. Ändå är det många människor, betydligt fler än vad som brukar ingå i vanliga opinionsundersökningar, och utslaget är klart. Det är ju ofta så att de nöjda håller tyst medan de missnöjda klagar. Frågan är om politikerna vågar stå upp för vad majoriteten här säger, eller om de kommer att vika sig för den högröstade mediaopinionen.

Kritiskt om Slussen från S:t Erik

Samfundet S:t Erik, där jag för övrigt är medlem, har nu yttrat sig över Slussenförslaget. Som väntat är det ett mycket kritiskt yttrande. Jag tycker inte att samfundet har rätt i sak och jag tror inte heller att de alternativ man vill föra fram är realistiska. Samfundet vill i stort slopa ny bebyggelse, och i stället ha ”småskalig bebyggelse för funktioner som behöver finnas på platsen”. Jag anar restaurang Strömmen i ny tappning, strömmingskiosken och kanske någon ny kafébyggnad eller korvkiosk. Det skulle innebära att platsen skulle karaktäriseras av fortsatt ödslighet och brist på stadskvaliteter och skulle plottras bort. Rent historiskt har det under flera hundra år funnits mängder med byggnader på platsen, som alla revs när dagens konstruktion byggdes omkring 1930. Man säger att man beskär utsikten, och att man snarare borde förstärka den. Men hur utsikten kommer att uppfattas beror på var man står. Det är korrekt att utsikten beskärs från nuvarande Södermalmstorg (idag i stort sett en trafikplats), men i stället tillkommer nya och bättre utsiktsplatser på den nya Slussenterassen.
Man talar om att förslaget skapar ”illusion av öppet vatten”, trots att en del av tanken faktiskt är att öka utflödet från Mälaren. Jag ser de nya vattenspeglar som tillkommer som en stor förbättring. Här kan man i själva verket också falla tillbaka på historien; det näs som binder samman Söder med Gamla stan på Stockholms äldsta karta från omkring 1620 var mycket smalt och låg på ungefär samma plats som det aktuella förslagets vägbro. Alla senare Slussenkonstruktioner har varit bredare, och allra bredast är 1930-talets anläggning.

Kerstin Westerlund Bjurström är ordförande i Samfundet S:t Erik
Man vill inte ha en bussterminal vid Slussen utan någon annan trafiklösning för Nacka-Värmdösektorn. Jag anar tunnelbana eller spårväg, och en tunnelbaneförlängning från Kungsträdgården till Nacka finns med i regionplaneförslaget, men först mellan 2020 och 2030. Först därefter skulle bussterminalen kunna avskaffas.
Samfundet vill också ”gräva ned tunnelbanan”. Denna möjlighet har enligt samfundet inte fått en kvalificerad och genomlysande utredning. SL har dock gjort en utredning om detta i samband med förslaget ”Ny syn på Slussen” för ett par år sedan, men allt kan naturligtvis utredas ännu mer. Om man skulle gräva ned tunnelbanan, vilket jag i och för sig skulle önska vore möjligt, skulle tunnelbanan behöva stängas av under minst ett år, men enligt SL troligen betydligt längre. Dagligen passerar omkring 300 000 resenärer sträckan mellan Slussen och T-Centralen. Det skulle krävas 480 extrabussar per timma för att ta hand om alla resenärer, eller en buss var 8:e sekund under högtrafik. Framkomligheten för en så stor mängd nya bussrörelser mellan söder och norr på befintligt gatunät blir mycket begränsad. I praktiken skulle dessutom tunnelbanetrafiken till Mörby Centrum och Ropsten bli svår att klara eftersom det inte finns någon depå på dessa sträckor. Rent praktiskt skulle det vara mycket svårt att lösa detta. Samfundet påtalar risken för översvämning av tunnelbanan vid Gamla stan, som ett motiv för nedgrävning. Tunnelbanan var hotat av översvämningarna år 2000, men har anpassats för att klara en vattennivå på 1,3 meter utan intrång av vatten i stationen, och med en vattennivå på upp till 1,5 meter, med stängd station. Det bör räcka långt eftersom Mälarens avtappningsmöjligheter förbättras med nya Slussen. Stockholms politiker har redan avfärdat tanken på ytterligare utredningar om en nedgrävning av tunnelbanan.
Eftersom samfundet för fram önskemål om att mycket omfattande tunnelbaneinvesteringar först ska göras, skulle ombyggnaden av Slussen behöva skjutas upp på en ganska lång framtid. I stället för att vara klar 2018 skulle en ny Slussen kanske stå klar 2030, vilket i så fall skulle innebära att fortsatt upprustning blir nödvändig. Därför tror jag inte heller att staden kommer att lyssna på samfundets synpunkter. Det är tråkigt att samfundet väljer en strategi som innebär att politikerna knappast kommer att lyssna på de kloka synpunkter som trots allt också finns i yttrandet.

Bygga allt högre boningar

I går diskuterades detta spännande tema på ABF-huset av stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal, arkitekturhistorikern och Skönhetsrådets sekreterare Martin Rörby och den välkände arkitekten Gert Wingårdh. Utmärkt samtalsledare var Christoffer Barnekow. Det blev en intressant kväll, där de tre var överraskande överens om det mesta, men kanske inte alltid med den stora publiken.

Kristina Alvendal
Kristina Alvendal inledde med att tala om den växande täta staden, den hon kallar promenadstaden, som hon menar också är den trygga och attraktiva staden. Där Götgatan fortsätter med stadskvarter, butiker, bostäder och arbetsplatser på andra sidan Skanstullsbron. På motsvarande sätt fortsätter Södermalms kvartersbebyggelse på andra sidan Liljeholmsbron. Det splittrade förortslandskapet knyts ihop till en mer sammanhängande stad. Hon annonserade också att Stockholm i framtiden också ska få en arkitekturpolitik.

Tors torn i Norra stationsområdet.
Enligt Martin Rörby är staden en blandning av gammalt och nytt, av högt och lågt, och där förändringar hela tiden sker. Han visade med bilder hur olika stadsperspektiv ömsat skinn, som han uttryckte det, från den medeltida staden till 1800-talsstaden till den nutida staden, som när det Tessinska slottet ersatte den medeltida borgen Tre Kronor, eller när Kungsgatan eller Rosenbad byggdes, förändringar som vi idag inte kan tänka oss ogjorda. Det sker hela tiden en skalförändring från lägre till högre som är en naturlig del av stadens förändringsprocess. Men han menade också att det finns förändringar av ett annat slag, som till exempel Stockholm Waterfront och de kommande Tors Torn vid Norra stationsområdet, som han kallade ”elefant i porslinsbutik”. De applåder som detta uttryck framkallade i salen visade att flertalet av åhörarna var starkt kritiska till dessa fenomen.

Martin Rörby
Centerpartisten Per Ankersjö har sagt att Stockholm måste bejaka höga hus för att inte bli Europas Gävle. Martin Rörby menade att om Tors Torn blir ledstjärnan kan Stockholm snarare bli Europas Ankeborg (nya applåder). Kristina Alvendal lovade dock att utformningen av tornen ska ses över. Tack för det. Hon tyckte också att man ska vänta med slutomdömet om Waterfront tills byggnaden är färdigställd.

Viktoria Tower i Kista
Gert Wingårdh visade en rad bilder på sina nya projekt i Stockholm från det smäckra och eleganta Viktoria Tower, hotellet på 117,5 m och 33 våningar som nu är under byggnad vid Kistamässan, till ett kommande bostadshus på Hantverkargatan intill Kungsholmens gymnasium, med två rundade torn på 9 respektive 15 våningar.

Kv Basaren på Kungsholmen
De flesta projekten blir i mitt tycke positiva tillskott till Stockholms stadsbild, ibland men inte alltid lite högre än vad som är gängse idag, som Brovaktens två torn på nordvästra Kungsholmen, ett hus med 21 våningar vid Liljeholmskajen och Arenahuset i Solna på hela 28 våningar. Wingårdh, som alltså inte är främmande för höga hus i Stockholm, menade att det inte rimmar med Stockholms alltmer sekulära befolkning att det fortfarande nästan bara är kyrktorn som bryter igenom stadens silhuett.

Det nya Folkanhuset, projektbild.
Den diskussion som sedan följde tydde på att majoriteten av publiken var äldre konservativa Östermalmsbor, som varken tycker om höga hus eller förändringar i allmänhet, och alldeles särskilt inte det nya hus som ersatt Folkanhuset vid Östermalmstorg. Kristina Alvendal hade inte alldeles lätt att försvara de beslut som ofta i enighet tagits i Stadsbyggnadsnämnden. Men spridda applåder antydde att den yngre delen av publiken faktiskt bejakar ny spännande arkitektur och ett tätare och växande Stockholm.

Grön el är bluff och cynisk spekulation

Häromdagen skrev två ekonomer, Thomas Broberg, fil dr i nationalekonomi, Konjunkturinstitutet och Runar Brännlund, professor i nationalekonomi, Centrum för miljö- och naturresursekonomi, Umeå universitet, på DN debatt att marknadsföringen av så kallad grön el är en stor bluff. Många svenska konsumenter väljer att köpa så kallad grön el av omsorg om miljön och klimatet. Men de är enligt skribenterna lurade. Någon undanträngning av smutsig el från kolkraftverk sker inte och det gröna valet minskar inte deras negativa miljöpåverkan.

De som producerar el från förnybara källor (vind, sol, och biobränslen) får ett elcertifikat för varje producerad megawattimme. Den som köper grön el betalar lite extra till elleverantören för att denna ska köpa in förnybar el för att elkundens miljöpåverkan ska bli mindre. Men elsystemet kan inte skilja grön el från icke förnybar el. Den smutsigaste elen producerad i utländska kolkraftverk ingår i handeln med utsläppsrätter. Eventuellt outnyttjade utsläppsrätter säljs vidare och förbrukas av andra till exempel industrin. Att köpa grön el påverkar därför inte de totala koldioxidutsläppen utan endast hur dessa fördelas mellan olika utsläppskällor inom utsläppshandelssystemet.

För att köp av grön el skulle få en positiv miljöeffekt måste den ledan till att ny grön el tillförs elmarknaden på bekostnad av mindre miljövänlig el. till exempel på grund av ökad lönsamhet och därmed ökat utbud. Men så sker inte på grund av systemet med elcertifikat, som är ett marknadsbaserat subventionssystem, som syftar till att öka produktionen av förnybar el med 25 TWh till år 2020. Elcertifikatsystemet innebär i praktiken ett tak för utbyggnaden av förnybar el. Om försäljningen av grön el ökar kommer det i bästa fall att leda till ett lägre pris på elcertifikat, men det blir inte mer ny grön el. Elcertifikatsystemet undergräver således marknaden för grön el. Systemet är paradoxalt nog särskilt bra för dem som inte köper grön el, eftersom de får ett något lägre elpris, vilket kan tyckas vara orättvist mot dem som köper grön el i tron att de gör något för miljön.

Det är cyniskt av elbolag att spekulera i människors vilja till att förbättra miljön och deras okunskap om den komplicerade elmarknaden genom att sälja en produkt som köparen inte får. Det finns ett tjugotal elbolag som säljer grön el till sina kunder. De lägger på en extra avgift för grön el, trots att den i själva verket, på grund av elcertifikatsystemet, är billigare att producera. Konsumentverket borde därför omedelbart inleda ett ärende om vilseledande marknadsföring mot dessa bolag. Det finns också mängder med bolag som marknadsför sig själva med att de ”endast använder grön el”. Eftersom det inte går att skilja ut gröna amperetimmar i vägguttagen från sådana som kommer från kärnkraft eller kolkraft är det i grunden också en stor bluff och spekulation i människors okunskap.