Grupp B i pågående hockey-VM i Delhi är nu slutspelad, och det blev Australien och England som tog de två semifinalplatserna. Indien slutade på fjärde plats efter Spanien efter oavgjort 3-3 mot Sydafrika i sista gruppspelsmatchen. I en spännande match som jag såg delar av på indisk TV vann Australien över Pakistan, men det satt långt inne. Segermålet kom bara 2 minuter före full tid. Men Australien hade också ställt över några nyckelspelare i denna match. Därmed vann Aussies gruppen och Pakistan stannade efter Indien i tabellen, vilket för en del här var det allra viktigaste.
I dag spelas slutmacherna i grupp A. Ledande Nederländerna möter Sydkorea som ligger på tredje plats och gjort bra ifrån sig. Men holländarna har två poäng mer än Sydkorea och har råd med en 2-målsförlust. Skulle man förlora med mer hänger det på hur det går för Tyskland. Tvåan Tyskland möter Nya Zealand. Skulle Nya Zealand slå Tyskland och Nederländerna samtidigt slår Sydkorea går de vidare. Men före dagens matcher talar allt för att det blir Nederländerna och Tyskland som tar semifinalplatserna i gruppen. Argentina och Canada gör upp om jumboplatsen i gruppen, med det krävs vinst med många mål för att Canada skulle gå om Argentina.
tisdag 9 mars 2010
söndag 7 mars 2010
Kommentarer om Nya Slussen
Förslaget till Nya Slussen innebär som helhet en stor förbättring jämfört med dagens trafikkarusell från 1930-talet, med de ödsliga trafikytorna och mörka gångpassagerna. Gångytorna ökas, trafikytorna minskas, och stadsstrukturen på Söder kompletteras i denna del som har varit sargad sedan rivningarna kring 1930. En ny bussterminal och bättre omstigningsmöjligheter mellan buss och tunnelbana är naturligtvis också mycket viktigt.
.png)
Gångtrafikytorna i Nya Slussen är mer än dubbelt så stora som idag.
När detta är sagt finns det ändå saker som kan kommenteras i förslaget. Jag rekommenderar dem som är intresserade av Slussen att också läsa det gestaltningsprogram som går att hämta här. Det är en mycket bra analys av hur förändringarna kan bidra till att skapa ett attraktivare stadsområde här, att öka förutsättningarna för stadsliv och kommunikationsnav. Gestaltningsprogrammet använder uttryck som glapp i stadsväven, anonymitet, övergivenhet och ödslighet för att karaktärisera dagens miljö, vilket jag finner träffande. Man kan även läsa miljökonsekvensbeskrivningen, även om jag tycker att de kulturhistoriska aspekterna har hanterats på ett alltför begränsat sätt.
.png)
Beräknade gångtrafikströmmar i Nya Slussen
När jag talar med människor som är kritiska till förslaget till Nya Slussen är det framförallt tre aspekter som de brukar t a upp. Det första gäller dem som vill bevara 1930-talets funktionalistiska trafikkarusell, antingen av kulturhistoriska skäl, eller kanske bara för att de är emot all förändring i allmänhet. Den kritiken finns det inte mycket att göra åt. Det är bara att konstatera att jag tycker att de har fel. Att bevara en nersliten trafikapparat som inte längre behövs är inte rationellt, när vi idag har möjlighet att skapa något bättre. Det är bara att kasta en massa pengar i sjön på något som ändå blir dåligt.
Den andra kritiken är helt motsatt och gäller att det nya förslaget ger alltför stort utrymme för biltrafiken. Man tittar då på den åttafiliga bron mellan Gamla stan och Söder, jämför med de åtta körfälten på Essingeleden, och tänker inte på att det ändå är många fler körfält i Slussen idag idag. Nuvarande Slussen hade ursprungligen 12 körfält över vattnet. Det behövs kollektivkörfält för att busstrafiken ska få bra framkomlighet, och det behövs ramper såväl till övre planet till Katarinavägen/Hornsgatan som till Söder Mälarstrand/Stadsgården i det undre planet. Det blir inte mer biltrafik av detta skäl, eftersom tillfarterna till Slussen från norr och från söder inte medger detta. De trafikmängder som fanns här på 1960-talet var ca 90 000 bilar per dygn, medan man beräknar framtida trafik till 33 500 bilar per dygn, vilket förvisso är mer än ingenting, men långtifrån Essingeledens 170 000. SBK har dåligt motiverat dessa körfält, men jag misstänker att det helt enkelt behövs skilda körfält för dem som ska svänga vänster eller höger i trevägskorsningarna både i undre och övre planet. Men OK, kan man minska från åtta till sex är det bra, men knappast den huvudfråga som några vill göra gällande.
Den tredje kritiken gäller den nya bebyggelsen. Man säger att den är alltför massiv, att Slussen ”pluggas igen”, och att det är kommersiella skäl bakom. Den här kritiken är svårare att bemöta och kanske också till viss del berättigad. Jag anser i grunden att det är bra att Slussen åter bebyggs, eftersom det har varit en del av staden i sekler, och eftersom jag tycker att det mest är ett mellanrum idag. Det har jag visat med bilder i ett par tidigare blogginlägg. Men det är framförallt två saker som jag tror kan behöva studeras mer. Den första är bebyggelsens höjd, sådan den kommer att upplevas från Gamla stan. Många har sagt till mig att de upplever den nya bebyggelsen som en mur, som skymmer bakomliggande bebyggelse på Söder. Det är också ett intryck som är lätt att få när man betraktar flygperspektivet nedan.
Nya Slussen, flygperspektiv.
Jämför till exempel med bilden nedan som visar Söder på 1830-talet från Gamla stan. Vyn från 1800-talet ger ett helt annat intryck av en småskalig bebyggelse som klättrar uppför Söders höjder. Jag tror att man borde sänka höjden på de norra byggnaderna i kvarteren, inte bara i de östra och västra kvarteren utan även i det centrala kvarteret, för att minska denna murkänsla. De nya bebyggelsekvarter som föreslås är också betydligt större än de var som en gång fanns här. Visserligen inte större än vad som är normalt för innerstaden, men detta är nu inte vilken plats som helst. Den bebyggelse som historiskt har funnits här har varit mycket mer varierad och småskalig än den som nu föreslås. Möjligen är det också så som några misstänker, att tanken på intäkter har drivit upp bebyggelsens skala, men det finns det naturligtvis ingen grund för att tro.
Slussen på 1830-talet, sett från Gamla stan.
En annan sak som kan behöva förbättras är att så långt möjligt bevara utblickar. Två av de viktigaste är siktlinjen från Götgatan mot Gamla stan och från Hornsgatan mot Strömmen. Båda dessa kommer att finnas kvar, den senare till och med förbättrad när restaurang Strömmen försvinner. En utblick som däremot försvinner är från Peter Myndes backe invid Stadsmuseum ut mot Strömmen. Den kommer att byggas för med en massiv huskropp, kvarteret E1, norr om KF-huset, det största av de föreslagna nya kvarteren. Men det är inte nödvändigt. I ett tidigare alternativ hade kvarteret här triangulär form, som möjliggjorde att just denna utblick till en del kunde bevaras. Även här går det att knyta an till historien. Bebyggelsen som försvann kring 1930 var allt annat än rätlinjig, Just trekantiga kvarter går mycket väl att ha igen.
Det nya Södermalmstorg har förutsättningar att bli ett attraktivt torg. Det ligger dessutom i skärningspunkten mellan Söders två viktigaste gator, Hornsgatan och Götgatan, men det märks knappast idag. I den kulturhistoriska beskrivningen i MKB:n antyds att ett halvöppet torg med byggnader på bara två sidor, skulle vara historiskt korrekt och något som vore värt att bevara. Det resonemanget är helt tokigt. Visserligen fanns det på 1600-talet bebyggelse bara i kv Överkikaren och vid Södra stadshuset, nuvarande Stadsmuseum. Men under åtminstone 150 år från 1700-talet till omkring 1930 fanns det mycket mer bebyggelse, som jag också har visat tidigare. Södermalmstorg kan bli ett mycket attraktivt torg med nya byggnader även på norra och östra sidan. Självklar är det här viktigt att den nya bebyggelsens anpassas till den som är från 1600-talet. Södermalmstorg får också en utblick mot Gamla stan i riktning mot Järntorgsgatan.
Slussterrassen är ett tillskott till miljön, som kommer att få oerhörda kvaliteter. Om utblickarna från andra platser i någon mån beskärs så kommer terrassen att erbjuda helt nya utblickar mot Mälaren, Gamla stan och Strömmen med överlägsna kvaliteter. Det är en mycket lång terrass som erbjuder något av det som Katarinavägen ger idag, men terrassen bör också få målpunkter i form av gallerier, och restauranger, något som saknas längs Katarinavägen. Men eftersom terrassen är norrvänd och relativt smal och byggnaderna intill höga kommer terrassen att ligga i skugga en stor del av dagen även sommartid. Detta är en stor brist. Terrassen borde utformas med växlande bredd och de angränsande husens höjd minskas för att medge fler attraktiva platser för solbelysta kaféer och sittplatser.
Det är oroande att beslut om Saltsjöbanans modernisering och sammankoppling med Tvärbanan från Hammarby Sjöstad ännu saknas. Det föreslagna stationsläget i berget vid Katarinavägen är att föredra, inte bara för att Slussenprojektet underlättas, utan också för att omstigning till tunnelbanan via norra plattformsändan då kan ordnas. Att som har nämnts dra Tvärbanan via Katarinavägen vore olyckligt, eftersom Tvärbanans vagnar är alltför stora för att passa i innerstadstrafik.
Rysstorget med tunnelbaneentrén.
Det är mycket märkligt att planförslaget inte behandlar tunnelbanans entré mot Ryssgården. Denna eländiga barack från 1950-talet av synnerligen provisorisk karaktär måste naturligtvis ersättas när allt annat runt omkring kommer att förändras. Här krävs en ny byggnad som i skala ansluter till Sjömanshemmet intill och med fasader även mot Katarinavägen och Mariagränd, men inte med en utmanande karaktär typ Bengt Lindroos ”Ost” för ett antal år sedan. Samtidigt bör Mariagränd åter dras fram till Katarinavägen.
.png)
När detta är sagt finns det ändå saker som kan kommenteras i förslaget. Jag rekommenderar dem som är intresserade av Slussen att också läsa det gestaltningsprogram som går att hämta här. Det är en mycket bra analys av hur förändringarna kan bidra till att skapa ett attraktivare stadsområde här, att öka förutsättningarna för stadsliv och kommunikationsnav. Gestaltningsprogrammet använder uttryck som glapp i stadsväven, anonymitet, övergivenhet och ödslighet för att karaktärisera dagens miljö, vilket jag finner träffande. Man kan även läsa miljökonsekvensbeskrivningen, även om jag tycker att de kulturhistoriska aspekterna har hanterats på ett alltför begränsat sätt.
.png)
När jag talar med människor som är kritiska till förslaget till Nya Slussen är det framförallt tre aspekter som de brukar t a upp. Det första gäller dem som vill bevara 1930-talets funktionalistiska trafikkarusell, antingen av kulturhistoriska skäl, eller kanske bara för att de är emot all förändring i allmänhet. Den kritiken finns det inte mycket att göra åt. Det är bara att konstatera att jag tycker att de har fel. Att bevara en nersliten trafikapparat som inte längre behövs är inte rationellt, när vi idag har möjlighet att skapa något bättre. Det är bara att kasta en massa pengar i sjön på något som ändå blir dåligt.
Den andra kritiken är helt motsatt och gäller att det nya förslaget ger alltför stort utrymme för biltrafiken. Man tittar då på den åttafiliga bron mellan Gamla stan och Söder, jämför med de åtta körfälten på Essingeleden, och tänker inte på att det ändå är många fler körfält i Slussen idag idag. Nuvarande Slussen hade ursprungligen 12 körfält över vattnet. Det behövs kollektivkörfält för att busstrafiken ska få bra framkomlighet, och det behövs ramper såväl till övre planet till Katarinavägen/Hornsgatan som till Söder Mälarstrand/Stadsgården i det undre planet. Det blir inte mer biltrafik av detta skäl, eftersom tillfarterna till Slussen från norr och från söder inte medger detta. De trafikmängder som fanns här på 1960-talet var ca 90 000 bilar per dygn, medan man beräknar framtida trafik till 33 500 bilar per dygn, vilket förvisso är mer än ingenting, men långtifrån Essingeledens 170 000. SBK har dåligt motiverat dessa körfält, men jag misstänker att det helt enkelt behövs skilda körfält för dem som ska svänga vänster eller höger i trevägskorsningarna både i undre och övre planet. Men OK, kan man minska från åtta till sex är det bra, men knappast den huvudfråga som några vill göra gällande.
Den tredje kritiken gäller den nya bebyggelsen. Man säger att den är alltför massiv, att Slussen ”pluggas igen”, och att det är kommersiella skäl bakom. Den här kritiken är svårare att bemöta och kanske också till viss del berättigad. Jag anser i grunden att det är bra att Slussen åter bebyggs, eftersom det har varit en del av staden i sekler, och eftersom jag tycker att det mest är ett mellanrum idag. Det har jag visat med bilder i ett par tidigare blogginlägg. Men det är framförallt två saker som jag tror kan behöva studeras mer. Den första är bebyggelsens höjd, sådan den kommer att upplevas från Gamla stan. Många har sagt till mig att de upplever den nya bebyggelsen som en mur, som skymmer bakomliggande bebyggelse på Söder. Det är också ett intryck som är lätt att få när man betraktar flygperspektivet nedan.
Jämför till exempel med bilden nedan som visar Söder på 1830-talet från Gamla stan. Vyn från 1800-talet ger ett helt annat intryck av en småskalig bebyggelse som klättrar uppför Söders höjder. Jag tror att man borde sänka höjden på de norra byggnaderna i kvarteren, inte bara i de östra och västra kvarteren utan även i det centrala kvarteret, för att minska denna murkänsla. De nya bebyggelsekvarter som föreslås är också betydligt större än de var som en gång fanns här. Visserligen inte större än vad som är normalt för innerstaden, men detta är nu inte vilken plats som helst. Den bebyggelse som historiskt har funnits här har varit mycket mer varierad och småskalig än den som nu föreslås. Möjligen är det också så som några misstänker, att tanken på intäkter har drivit upp bebyggelsens skala, men det finns det naturligtvis ingen grund för att tro.
En annan sak som kan behöva förbättras är att så långt möjligt bevara utblickar. Två av de viktigaste är siktlinjen från Götgatan mot Gamla stan och från Hornsgatan mot Strömmen. Båda dessa kommer att finnas kvar, den senare till och med förbättrad när restaurang Strömmen försvinner. En utblick som däremot försvinner är från Peter Myndes backe invid Stadsmuseum ut mot Strömmen. Den kommer att byggas för med en massiv huskropp, kvarteret E1, norr om KF-huset, det största av de föreslagna nya kvarteren. Men det är inte nödvändigt. I ett tidigare alternativ hade kvarteret här triangulär form, som möjliggjorde att just denna utblick till en del kunde bevaras. Även här går det att knyta an till historien. Bebyggelsen som försvann kring 1930 var allt annat än rätlinjig, Just trekantiga kvarter går mycket väl att ha igen.
Det nya Södermalmstorg har förutsättningar att bli ett attraktivt torg. Det ligger dessutom i skärningspunkten mellan Söders två viktigaste gator, Hornsgatan och Götgatan, men det märks knappast idag. I den kulturhistoriska beskrivningen i MKB:n antyds att ett halvöppet torg med byggnader på bara två sidor, skulle vara historiskt korrekt och något som vore värt att bevara. Det resonemanget är helt tokigt. Visserligen fanns det på 1600-talet bebyggelse bara i kv Överkikaren och vid Södra stadshuset, nuvarande Stadsmuseum. Men under åtminstone 150 år från 1700-talet till omkring 1930 fanns det mycket mer bebyggelse, som jag också har visat tidigare. Södermalmstorg kan bli ett mycket attraktivt torg med nya byggnader även på norra och östra sidan. Självklar är det här viktigt att den nya bebyggelsens anpassas till den som är från 1600-talet. Södermalmstorg får också en utblick mot Gamla stan i riktning mot Järntorgsgatan.
Slussterrassen är ett tillskott till miljön, som kommer att få oerhörda kvaliteter. Om utblickarna från andra platser i någon mån beskärs så kommer terrassen att erbjuda helt nya utblickar mot Mälaren, Gamla stan och Strömmen med överlägsna kvaliteter. Det är en mycket lång terrass som erbjuder något av det som Katarinavägen ger idag, men terrassen bör också få målpunkter i form av gallerier, och restauranger, något som saknas längs Katarinavägen. Men eftersom terrassen är norrvänd och relativt smal och byggnaderna intill höga kommer terrassen att ligga i skugga en stor del av dagen även sommartid. Detta är en stor brist. Terrassen borde utformas med växlande bredd och de angränsande husens höjd minskas för att medge fler attraktiva platser för solbelysta kaféer och sittplatser.
Det är oroande att beslut om Saltsjöbanans modernisering och sammankoppling med Tvärbanan från Hammarby Sjöstad ännu saknas. Det föreslagna stationsläget i berget vid Katarinavägen är att föredra, inte bara för att Slussenprojektet underlättas, utan också för att omstigning till tunnelbanan via norra plattformsändan då kan ordnas. Att som har nämnts dra Tvärbanan via Katarinavägen vore olyckligt, eftersom Tvärbanans vagnar är alltför stora för att passa i innerstadstrafik.
Det är mycket märkligt att planförslaget inte behandlar tunnelbanans entré mot Ryssgården. Denna eländiga barack från 1950-talet av synnerligen provisorisk karaktär måste naturligtvis ersättas när allt annat runt omkring kommer att förändras. Här krävs en ny byggnad som i skala ansluter till Sjömanshemmet intill och med fasader även mot Katarinavägen och Mariagränd, men inte med en utmanande karaktär typ Bengt Lindroos ”Ost” för ett antal år sedan. Samtidigt bör Mariagränd åter dras fram till Katarinavägen.
fredag 5 mars 2010
Spanien slog Indien
Spanien slog Indien med 5-2 i gårdagens hockeymatch i pågående hockey-VM i New Delhi. Indiens chanser att nå semifinal minskade därmed kraftigt, och landet ligger nu bara på fjärde plats i grupp B efter England, Australien och Spanien.
Spanien jublar efter vinsten mot Indien.
Enda trösten för Indierna kanske var att ärkerivalen Pakistan förlorade med samma siffror mot England. Idag spelas tre matcher i grupp A.
Huvudsponsor är motorcykeltillverkaren Honda och VM-turneringen heter därför Hero Honda hockey World Cup. Hero Honda är en av de vanligaste modellerna av de twowheelers som utgör 80 procent av fordonstrafiken här i Pune.
Enda trösten för Indierna kanske var att ärkerivalen Pakistan förlorade med samma siffror mot England. Idag spelas tre matcher i grupp A.
torsdag 4 mars 2010
Hockey-VM pågår i Indien
Alla kanske inte är medvetna om att det just nu pågår hockey-VM i Delhi och att den stora händelsen här är att Indien slog Pakistan med 4-1. Hockey-VM i Indien tänker ni kanske, där finns väl ingen is och inga hockeyrinkar. Men då tänker ni som kommer från den lilla gruppen länder uppe vid norra polcirkeln att det handlar om den internationellt lilla sporten ishockey. Nej, det jag talar om är ju den riktiga stora hockeyn, den som i Sverige kallas landhockey, internationellt field hockey. Den som spelas på gräs- eller konstgräsplan med 11-mannalag, liten boll och med klubbor som liknar bandyklubbor.
Som det mesta annat kommer den moderna landhockeyn från 1800-talets England och spred sig därifrån till kolonierna. Landhockey är numera en av världens största bollsporter. Den spelas på organiserad förbundsnivå i 98 länder och är en stor olympisk sport. Under stora delar av 1900-talet dominerade Indien och Pakistan men idag är Tyskland, Spanien, Australien och Nederländerna de ledande nationerna.
Hockey är officiellt Indiens nationalsport, men trots detta tycks den vara mindre populär än cricket. Att indierna är tokiga i cricket har jag tidigare skrivit om här. På TV sänds ständigt och jämt aktuella cricketmatcher och killar på gränderna i slummen övar cricket. Efter drygt två år i Indien såg jag häromdagen min första hockeymatch i TV, just mellan Indien och Pakistan. Och det var riktigt spännande, betydligt roligare än att se cricket där för det mesta ingenting händer. Tidningarna diskuterade efter matchen om det var större att slå Pakistan än att vinna VM. Det tyckte i alla fall inte de som tillfrågats på stan.
Hur går det då i VM? Tolv lag deltar indelade i två grupper. Indiens chanser minskade när man efter vinsten mot Pak några dagar senare förlorade mot Australien – the Kookaburras - med 2-5. England slog däremot Australien för första gången i VM-sammanhang på en himla massa år. England leder därför grupp B med 6 poäng efter att även ha slagit Sydafrika med 6-4. Idag ställs Indien mot Spanien i denna grupp. Spanien har liksom Indien en vinst och en förlust hittills. Sist i gruppen ligger Sydafrika utan poäng hittills.
I grupp A leder Nederländerna efter två vinster och 6 poäng, med Tyskland och Sydkorea strax efter, båda med en vinst och en oavgjord, 4 poäng. Nederländerna slog senast ”the Kiwis”, dvs New Zealand. Argentina och Canada delar bottenplatsen med två förluster hittills.
Eftersom Sverige är bra i både bandy och innebandy borde vi kunna bli bra på landhockey också. Kanske kan vara värt en satsning? Målet är i alla fall mycket mindre än ett bandymål, så det verkar vara betydligt enklare att vara målvakt i landhockey.
Hockey är officiellt Indiens nationalsport, men trots detta tycks den vara mindre populär än cricket. Att indierna är tokiga i cricket har jag tidigare skrivit om här. På TV sänds ständigt och jämt aktuella cricketmatcher och killar på gränderna i slummen övar cricket. Efter drygt två år i Indien såg jag häromdagen min första hockeymatch i TV, just mellan Indien och Pakistan. Och det var riktigt spännande, betydligt roligare än att se cricket där för det mesta ingenting händer. Tidningarna diskuterade efter matchen om det var större att slå Pakistan än att vinna VM. Det tyckte i alla fall inte de som tillfrågats på stan.
Hur går det då i VM? Tolv lag deltar indelade i två grupper. Indiens chanser minskade när man efter vinsten mot Pak några dagar senare förlorade mot Australien – the Kookaburras - med 2-5. England slog däremot Australien för första gången i VM-sammanhang på en himla massa år. England leder därför grupp B med 6 poäng efter att även ha slagit Sydafrika med 6-4. Idag ställs Indien mot Spanien i denna grupp. Spanien har liksom Indien en vinst och en förlust hittills. Sist i gruppen ligger Sydafrika utan poäng hittills.
I grupp A leder Nederländerna efter två vinster och 6 poäng, med Tyskland och Sydkorea strax efter, båda med en vinst och en oavgjord, 4 poäng. Nederländerna slog senast ”the Kiwis”, dvs New Zealand. Argentina och Canada delar bottenplatsen med två förluster hittills.
Eftersom Sverige är bra i både bandy och innebandy borde vi kunna bli bra på landhockey också. Kanske kan vara värt en satsning? Målet är i alla fall mycket mindre än ett bandymål, så det verkar vara betydligt enklare att vara målvakt i landhockey.
onsdag 3 mars 2010
Slussens byggnader 1870-1930
I gårdagens inlägg skrev jag att Slussen har varit ett område fullt med byggnader fram till dess att dagens funktionalistiska trafikapparat byggdes. Nu fortsätter bildkavalkaden med ytterligare en utsikt från Mosebacke år 1875.
Utsikt mot Slussen och Gamla stan från Mosebacke 1875. Målning av P E Wallenstråhle. Pelikanhuset till vänster.
Gamla Katarinahissen och utsikt mot Strömmen från Brunnsbacken 1883 av R. Haglund. Just den här vyn kommer att skymmas av en ny byggnad om förslaget till nya Slussen genomförs. Utsikten finns kvar om man ställer sig på den nya terassen bakom huset.
Södra stadshuset, nuvarande stadsmuseum, med sammanbindningsbanan fortfarande kvar precis framför huset. Till höger i bilden skymtar en tvåvåningsbyggnad som ligger på nuvarande Södermalmstorg, strax väster om Pelikanhuset utanför bilden. På ungefär samma plats där järnvägen går finns nu tunnelbanan, men övertäckt och med fyra spår i stället för två.
Slussen med Pelikanhuset i fonden, Södra stadshuset till vänster, sammanbindningsbanan 1898. Oljemålning av C A Tholander.
Slussen och Gamla stan vid sekelskiftet 1900, med Pelikanhuset närmast till vänster.
Pelikanhuset med veranda från öster 1919. Sammanbindningsbanan går under Pelikanhuset, medan de närmaste spåren leder mot Stadsgården.
Karl Johans basar vid Slussen 1916.
Utsikt mot Slussen och Gamla stan, vykort vid mitten på 1920-talet.
Pelikanhuset 1928, kort före rivningen.
Slussen på 1920-talet med Pelikanhuset längst till vänster i bild.
Slussen och Pelikanhuset 1928. Rivningar har nu påbörjats och snart faller också Pelikanhuset för grävskoporna.
Flygbild över Slussen 1932 när byggnadsarbetena är i full gång, men fortfarande står ett par gamla hus kvar till höger i bild. Det står också några gamla hus kvar vid Södermalmstorg 2, där det nu ligger Hilton hotell.
tisdag 2 mars 2010
Bebyggelsen vid Slussen 1600-1870
Hur Nya Slussen ska utformas är en fråga som engagerar många människor. Några vill fortfarande behålla Slussen som den är idag trots dagens alla brister och trots att den historiskt har förändrats genomgripande ungefär vart hundrade år vilket man kan läsa om här. En del människor har också reagerat mot den kraftiga exploatering med nya byggnader som föreslås. Det är viktigt att de här frågorna diskuteras, men många är kanske inte medvetna om att Slussen genom seklerna har haft mycket mer bebyggelse än idag. När dagens trafikapparat byggdes på 1930-talet revs en mängd gamla byggnader i området. Slussenområdet har inte alltid präglats av den ödslighet som råder idag, tvärtom. Slussen har varit en del av stadens stadsbebyggelse från äldsta tid fram till dess att dagens funktionalistiska trafikapparat byggdes. Så här såg bebyggelsen ut omkring år 1600.
Det är ett utsnitt från den äldsta bevarade Stockholmskartan från omkring år 1600. Bebyggelsen når fram till Järngraven, ursprungligen byggd som befästning under kriget mot Danmark. Där bars och vägdes sedan allt stångjärn som exporterades från Sverige under flera hundra år.
Drottning Kristinas sluss till höger på bilden från 1650 med Ryska bodarna i förgrunden och Södra stadshuset till vänster. Byggnaderna vid Södermalmstorg finns fortfarande kvar, om än kraftigt förändrade.
Polhems sluss från mitten av 1700-talet. Röda slussens utlopp åt Saltsjösidan med bebyggelse alldeles intill mot Gamla stan. Byggnader skymtar också söder om slussen.
Stadsarkitekt Johan Eberhard Carlberg står bakom denna karta över Slussen från 1771. Den visar Södra och Norra Järngraven, Slussterrassen, Södermalmstorg, Ryssgården, del av Skeppsbron, samt dåvarande "Wästra vind broen, Jern Wågen under Sten broen, Östra Sten broen, Södre Stads Hus (Södra stadshuset, Stadsmuseet), Östra ut- och inlastnings Platsen, Östra wågen, Börje Fogels kvarnhus, Söder Brygghus, Stadens ut- och inlastningsplats, Bödelsbacken kallad, jernpostresnings linier samt Slussskrivarhus."
Utsikt från Södermalmstorg över Hornsgatans förlängning, Brunnsbacken och över Strömmen, på en oljemålning av J Sevenbom från 1773. Till höger Södra stadshuset, nuvarande Stadsmuseum, till vänster Pelikanhuset, som i sin östra del rymde den populära Restaurang Pelikan. Centralt i bilden brunnen.
Slussen på 1830-talet sett från Gamla stan mot Söder, målning av A C Müller. Till höger i bild ligger Pelikanhuset som skymmer Södra stadshuset. Där framför ligger en hel mängd byggnader som alla är försvunna idag.
Bilden visar Blå Slussen och Gröna gången sett från Skeppsbron, med Söders höjder i bakgrunden. AV C J Billmark. Blå Slussen kallades bron närmast Gamla stan och Skeppsbron. Gröna gången var den grönsaksmarknad som fanns norr därom.
Utsikt från Mosebacke mot Slussen 1863 av J Joop. Så här såg det ut i Röda rummet på Strindbergs tid. Det stora ljusa trevåningshuset är det så kallade Pelikanhuset, som i sin östra del rymde den populära Restaurang Pelikan. Det låg intill nuvarande stadsmuseum längs med Brunnsbacken på andra sidan om Hornsgatans förlängning, där det idag är busshållplats. Restaurang Strömmen ligger på ungefär samma plats som Pelikan. Norr om Pelikanhuset syns en mängd mindre byggnader, de flesta i två våningar.
Fortsättning följer.
Fortsättning följer.
måndag 1 mars 2010
Holi - färgfesten
Idag inträffar Holi i Indien, den hinduhelg som kallas “Festival of Colours”. Det är en mycket popular dag här i Pune, i Maharashtra. Under Holi kastar folk färg eller färgpulver på varandra. På kvällen före Holi, en dag som kallas Holika Dahan eller lilla Holi bränns eldar runtom. Holi firas vid slutet av vintern på den sista dagen med fullmåne i månaden Phalguna och inträffar i februari eller mars. Rangapanchami inträffar några dagar senare på femte dagen efter fullmånen och markerar färgfestligheternas avslutning. Holi har firats sedan 600-talet. Man börjar laga mat långt i förväg, som vanligt mycket söta bakverk. På hotellet har man försett oss med ett slags mycket söta platta sesamkakor som tycks höra till menyn. Varje hem offrar godsaker och hela måltider på elden. Det viktigaste bakverket heter Puran Poli och barnen ropar " Holi re Holi puranachi poli ". När jag i dag ger mig ut på stan kommer jag att ta på mig oömma kläder och vara på min vakt för att om möjligt undvika överraskande färgattacker från busungar, som tycker att det är det roligaste som finns att kladda ner folk.
Holi firas till minnet av en mirakulös flykt som en ung demon vid namn Prahlad genomförde när han skulle brännas levande på bål. Prahlad lyckades fly utan skador tack vare sin orubbliga hängivenhet till guden Vishnu.
Guden Krishna firar Holi med kompisen Radha och några Gopis, dvs herdeflickor..
Enligt traditionen hade Hiranyakashipu, som var demonernas kung, efter lång botgöring välsignats av Brahma, vilket gjort honom nästintill odödlig. Han kunde inte dödas varken på dagen eller natten, varken på jorden eller i himmelen, varken av människa eller av djur. Därför blev han arrogant och krävde att människorna skulle börja tillbedja honom i stället för gudarna. Trots detta blev hans egen son Prahlad anhängare av guden Vishnu. Trots hotelser från Hiranyakashipu fortsatte Prahlada att tillbedja Vishnu. Han blev förgiftad men giftet förvandlades till ofarlig nektar i munnen. Han blev beordrad att bli trampad av elefanter men skadades inte. Han sattes i ett rum med hungriga och giftiga ormar och överlevde. Alla Hiranyakashipus mordförsök på sonen misslyckades. Till slut beordrade han den unga Prahlada att sitta på ett likbål i knäet på sin syster Holika. Hon kunde inte dö av eld på grund av sin brandsäkra sjal som skyddade henne. Prahlada gjorde som hans far sa till honom och bad till Vishnu att skydda honom. När elden tändes blåste sjalen av Holika, som därför brändes till döds. Sjalen hamnade i stället på Prahlada och skyddade honom. Prahlada klarade sig därför oskadd.
Radha firar Holi tillsammans med Gopis till musikunderhållning. Bild från 1788.
Det verkar vara lite oklart hur färgkastningen hänger ihop med Holi, men den anses ha en hälsobefrämjande effekt. Vid vinterns slut antas många vara förkylda och ha feber. Färgen var traditionellt olika naturläkemedel och örter, som hänger ihop med Ayurvedatraditionen. Numera används ofta syntetiska kemiska färgämnen som kan vara giftiga och innehålla t ex tungmetaller. Färgkastningen skulle därför numera kunna ha direkt hälsovådliga effekter. Times of India uppmanar därför befolkningen att använda naturfärger i stället. Som om naturfärger aldrig är giftiga.
Kvinna nedsmetad med hälsosamma naturfärger.
Traditionen att bränna eldar anses numera ha negativa miljöeffekter, eftersom den innebär att träd fälls, vilket leder till avskogning. En mängd ved bränns upp och genererar växthusgaser. Det har diskuterats att ransonera eldandet till en brasa per stad eller att elda avfall i stället för ved. Det senare verkar ju vettigt, eftersom det finns en hel del byggavfall, kartonger mm som skulle kunna eldas upp, ungefär som vi gör med valborgsmässoeldarna. Vissa tar dock detta för västerländska attacker på gamla indiska traditioner. Ingen verkar ju i Sverige bry sig om klimateffekterna av valborgsmässoeldandet eller julgranstraditionens avskogningseffekter.
Ungt par nedsmetat med syntetiska färger
Genderperspektivet verkar också helt bortglömt. Man firar bara sonens flykt medan ingen bryr sig om att dottern dog på kuppen.
Det är alltså denna makabra händelse man firar när man bränner bål på Holi. Men det är kanske inte konstigare att vi vid juletid firar avrättningen av den kristna Gudens ende son.
Holi firas till minnet av en mirakulös flykt som en ung demon vid namn Prahlad genomförde när han skulle brännas levande på bål. Prahlad lyckades fly utan skador tack vare sin orubbliga hängivenhet till guden Vishnu.
Enligt traditionen hade Hiranyakashipu, som var demonernas kung, efter lång botgöring välsignats av Brahma, vilket gjort honom nästintill odödlig. Han kunde inte dödas varken på dagen eller natten, varken på jorden eller i himmelen, varken av människa eller av djur. Därför blev han arrogant och krävde att människorna skulle börja tillbedja honom i stället för gudarna. Trots detta blev hans egen son Prahlad anhängare av guden Vishnu. Trots hotelser från Hiranyakashipu fortsatte Prahlada att tillbedja Vishnu. Han blev förgiftad men giftet förvandlades till ofarlig nektar i munnen. Han blev beordrad att bli trampad av elefanter men skadades inte. Han sattes i ett rum med hungriga och giftiga ormar och överlevde. Alla Hiranyakashipus mordförsök på sonen misslyckades. Till slut beordrade han den unga Prahlada att sitta på ett likbål i knäet på sin syster Holika. Hon kunde inte dö av eld på grund av sin brandsäkra sjal som skyddade henne. Prahlada gjorde som hans far sa till honom och bad till Vishnu att skydda honom. När elden tändes blåste sjalen av Holika, som därför brändes till döds. Sjalen hamnade i stället på Prahlada och skyddade honom. Prahlada klarade sig därför oskadd.
Det verkar vara lite oklart hur färgkastningen hänger ihop med Holi, men den anses ha en hälsobefrämjande effekt. Vid vinterns slut antas många vara förkylda och ha feber. Färgen var traditionellt olika naturläkemedel och örter, som hänger ihop med Ayurvedatraditionen. Numera används ofta syntetiska kemiska färgämnen som kan vara giftiga och innehålla t ex tungmetaller. Färgkastningen skulle därför numera kunna ha direkt hälsovådliga effekter. Times of India uppmanar därför befolkningen att använda naturfärger i stället. Som om naturfärger aldrig är giftiga.
Traditionen att bränna eldar anses numera ha negativa miljöeffekter, eftersom den innebär att träd fälls, vilket leder till avskogning. En mängd ved bränns upp och genererar växthusgaser. Det har diskuterats att ransonera eldandet till en brasa per stad eller att elda avfall i stället för ved. Det senare verkar ju vettigt, eftersom det finns en hel del byggavfall, kartonger mm som skulle kunna eldas upp, ungefär som vi gör med valborgsmässoeldarna. Vissa tar dock detta för västerländska attacker på gamla indiska traditioner. Ingen verkar ju i Sverige bry sig om klimateffekterna av valborgsmässoeldandet eller julgranstraditionens avskogningseffekter.
Genderperspektivet verkar också helt bortglömt. Man firar bara sonens flykt medan ingen bryr sig om att dottern dog på kuppen.
Det är alltså denna makabra händelse man firar när man bränner bål på Holi. Men det är kanske inte konstigare att vi vid juletid firar avrättningen av den kristna Gudens ende son.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)