”Ett stort nytt bostadsområde planeras i Stockholm för högavlönade helsvenska, heterosexuella familjer som röstar på alliansen och tillhör svenska kyrkan. De som bosätter sig där skall med hjälp av boskola, områdesambassadörer, nätverk och olika aktiviteter fås att bli en del av områdesprofilen. Någon hypotetisk individ skulle kunna strunta i det här, men människor fungerar inte så, säger borgarrådet Joakim Larsson (M), ordförande i exploateringsnämnden som samordnar projektet.”
Någon kommer kanske att tänka på Östtyskland, Nordkorea eller Kuba, där motsvarande ”områdesambassadörer” skulle se till att grannarna i kvarteret följde den kommunistiska partilinjen och inte bedrev någon subversiv oppositionell verksamhet. Det omfattande angiveriet blev uppenbart när Stasis arkiv öppnades efter Östtysklands kollaps. Otänkbart i Sverige eller hur?
Men nästan exakt denna nyhetstext stod att läsa i tisdagens nummer av Dagens Nyheter. Skillnaden var att den nya stadsdelens invånare förväntas leva ett grönt liv, motionera, äta rätt och åka kollektivt eller cykla, handla miljömärkt, umgås med grannarna och ingå i bilpool. Alla ska erbjudas en personlig resplan till och från arbetet.
Denna utopi skulle innebära att modernismens sociala ingenjörskonst, en gång i tiden skapad av en socialistisk vänster och som inte fungerade då, nu ska återupprättas, denna gång framburen av en högerallians. Förutom att hela idén skulle förutsätta ett gigantiskt övervaknings- och angivningssystem motsvarande forna Östtysklands Stasi, innebär hela grundtanken att segregationen skulle byggas in i området från början. Tro inte att Norra Djurgårdsstaden ska bli ett område för alla, verkligen inte. Om du inte vill umgås med grannarna, handla miljömärkt eller motionera, glöm Norra Djurgårdsstaden. Och om du redan flyttat dit, se till att inte områdesambassadörerna upptäcker dina subversiva böjelser för onyttig mat, att slöa framför TV:n och åka på bilutflykter på söndagarna. Kanske invånarnas matinköp måste registreras, för att Stockholms Stasi ska kunna kontrollera att du äter rätt mat. Dra ett magnetkort vid motionsslingan, men hur fort måste du springa för att registrera tillräcklig motionsaktivitet? Hur gör du med den där kvällen med grannfrun? Måste den verkligen fyllas i på blanketten om veckans grannumgänge?
Om artikeln hade varit införd den1:a april hade jag tagit för givet att det var ett aprilskämt. Det märkliga är då att journalisten, Mia Tottmar, återger detta fullständigt okritiskt.
Jag har inga problem med att man bygger nya bostadsområden med bra kollektivtrafik, energisnåla hus och effektiv sopsortering, men nya bostadsområden måste vara till för alla. Det finns gränser för hur långt samhället ska lägga sig i hur vi lever våra personliga liv. Människor med olika livsföring måste kunna bo i samma bostadsområde.
Jag kommer att tänka på George Orwells dystopi 1984, som kom ut 1949. En framtidsvision inspirerad av de nya kontrollstater som då höll på att växa fram i Östeuropa, och som resulterade i Östtysklands Stasi. I Orwells framtidssamhälle är det Storebror som inte bara övervakar varje steg du tar, till och med på toaletten, utan också registrerar dina ansiktsuttryck och läser dina innersta tankar. Hos Orwell är det Sanningsministeriet som dataregistrerar alla människors liv in på toaletten, kärlekslivet och åsikterna. Sanningsministeriet heter Minisann på nyspråk, ett språk där krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka. Det är Miljöprogrammet för Norra Djurgårdsstaden, som kommunfullmäktige klubbade igenom utan debatt, som reglerar hur invånarna ska leva sina liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar