Fortsatt debatt om skyskrapor

Debatten om höga hus fortsätter. I dagens nummer av Stockholm City diskuteras den föreslagna skyskrapan vid Norra Djurgårdsstaden nära Ropsten. Den ska byggas på platsen för en av de nuvarande gasklockorna i stål. Med sina 170 meter blir gasklocksskrapan i Norra Djurgårdsstaden Stockholms högsta byggnad någonsin, men ligger fortfarande i lä av Turning Torso i Malmö med 190 meter. I en internationell jämförelse är det inte särskilt högt. Den ska rymma 529 lägenheter, tre gånger fler än än Turning Torso.

Värtan är en plats som jag tycker är tänkbar för ett högt hus, om man nu vill bygga sådana i Stockholm. Jämfört med Tors Torn är arktitekturen också mer spännande med sin veckade fasad. För övrigt är redan den befintliga gasklockan omkring 90 meter hög och utgör redan ett landmärke, väl synligt från många platser i Stockholm. Det är den världsberömda arkitekten Jacques Herzog som ritar den nya byggnaden. Han är mest känd för fågelboet i Peking och Tate Modern i London. Herzog sticker ut hakan och säger i Stockholm City: ”Att göra platsspecifika lösningar känns förlegat. En stad och dess byggnader är i ständig evolution. Det är inte enbart romantiskt att vilja bevara det gamla. Det är också en sjukdom som gör att städer blir alltför mycket sig själva.”

Tors Torn
I senaste numret av tidskriften Arkitektur diskuterar redaktören Olof Hultin behovet av skyskrapor i Stockholm. Han betecknar Alexander Wolodarskis Tors Torn som ”anskrämliga”, och jag är böjd att hålla med. Dessutom är placeringen svårbegriplig, eftersom den inte markerar någon speciell plats i staden. Han nämner skyskrapetillskyndaren och centerpartisten Per Ankersjö, som tror att vi måste bygga skyskrapor om vi ska få plats med alla människor när stan växer. Men Ankersjö är helt enkelt dåligt påläst. Hultin ger rådet: inga nya skyskrapor i Stockholms innerstad! Motiveringen är lika enkel: de behövs inte! Tillskyndarnas argument, att Stockholms snabba tillväxt kräver att vi bygger högt och förtätar innerstaden, avfärdar han som trams. Och här åberopar han de argument som jag och Alexander Ståhle framförde i tidningen Stockholm City för en tid sedan. När staden växer (och det gör den kanske med 400 000 invånare på 20 år) är det mycket bättre att förtäta i ytterstaden. Det är där det behövs en förtätning, inte i en redan tät och välfungerande innerstad! Ytterstaden är nämligen bara en fjärdedel så tät som innerstaden. Ytterstaden kan få en fördubbling av sin bebyggelsevolym med normala hushöjder och stadstyper som vi känner som omtyckta och välfungerande, och som skapar underlag för service.
Jag har tidigare räknat ut att det skulle krävas 78 Turning Torso varje år i Stockholms innerstad, totalt 1 557 stycken, för att rymma tillräckligt många bostäder för de kommande 20 årens befolkningstillväxt. Hur många tror att det vore ett realistiskt koncept? Ett vanligt innerstadskvarter med 100 m sida och sju våningar utan gårdshus rymmer omkring 350 lägenheter, dubbelt mot Turning Torso. Det är många som vill bo i tät innerstadsmiljö. Vi kan skapa mycket mer tät bebyggelse i måttlig skala som verkligen efterfrågas genom förtätning i ytterstaden.