Venezuelas president Hugo Chavez har godkänt en utbetalning på 690 miljoner dollar till den franska handelsjätten Casino och de andra ägarna av en stormarknadskedja. Därmed har staten tagit över 80 procent av aktierna och är nu majoritetsägare i kedjan.
Chavez har tidigare beordrat att Casinos dagligvarubutiker ska förstatligas sedan han anklagat dem för att hålla konstgjort höga priser efter den venezuelanska devalveringen i januari. ”I och med förvärvet av en majoritetsandel...kommer övergången till en socialistisk ekonomisk modell att förstärkas”, löd ett uttalande från informationsdepartementet. ”Nu kan folket köpa och äta mer”. Nåja, den som lever får se.
När jag läste denna nyhet i
DN kom jag att tänka på de stora f d statliga varuhus som stod som ruiner i Tripoli när jag bodde där för några år sedan. De var monument över ett misslyckat förstatligande i ett annat oljeland, Libyen. Enligt Muammar Khaddafis Gröna bok, som utkom 1978, innebar privat detaljhandel en form av utsugning av människor som skulle avskaffas i den nya mönsterstat som Libyen skulle omskapas till. All privathandel förbjöds därför i början på 1980-talet. Istället skulle varor fördelas efter behov till låg kostnad från statliga varuhus. Ganska snabbt uppstod dock varubrist och dessa statliga varuhus stod tomma. Om det någon gång fanns någon vara inne såldes den genast slut till folk som egentligen inte behövde just detta, men behövde något att byta med.
Efter flera års umbäranden insåg regimen att den s k reformen blivit ett stort misslyckande. Varuhusen stängdes och privat detaljhandel tilläts igen. När jag bodde i Tripoli blomstrade småhandeln åter och nya privata stormarknader var åter på väg att etableras.
Jag minns också ett besök i Tallinn under Sovjetunionens sista skälvande år före upplösningen. Varubristen var skriande. Så även om priserna var låga, så fanns det nästan ingenting att köpa. I stora livsmedelshallar stod kyl- och frysdiskarna tomma eller så gott som tomma. I ett hörn av köttdisken låg några oaptitliga inälvor. Några få konservburkar var det enda som fanns på hyllorna. Men en stor trave mörkt bröd visade att människor trots allt kunde överleva. När jag återvände ett par år efter Estlands självständighet fanns det åter gott om varor i butikerna.
Som någon socialist skulle skrivit om de hittat hit är att du inte bevittnat riktig planekonomi.
SvaraRaderaProblemet är ju dock att socialism endast går ut på omfördelning och i samma vända så stryps alla incitament för att arbeta ihop överskott.
Chavez omfördelar från olja och de få arbetande som är kvar, men förr eller senare får han slut på andras produktion att ta och omfördela...