Just nu är det monsunsäsong i Indien. I ytterligare en månad kan man räkna med att det regnar nästan hela tiden. Det är blött ute för det mesta, gatorna är leriga och man får kryssa mellan vattenpölarna. Men det går ändå att ta sig fram även om bilarna då och då får forcera vattendjup på flera decimeter. Men det är ändå uthärdligt. Mina kollegor säger att monsunen har varit normal i år här i Indien, till skillnad mot i grannlandet Pakistan, som har drabbats av stora översvämningar. Här i Pune har det till och med regnat lite mindre än normalt, än så länge. Dammarna är fyllda till 70 procent, men än finns det hopp om att de ska fyllas. I våras fanns det risk för vattenbrist, så det är viktigt att dammarna fylls medan det regnar.
Monsunsäsongen i Pune pågår från juni till en bit in i oktober.
De pågående översvämningarna i grannlandet Pakistan har av många klimatalarmister tillskrivits den globala uppvärmningen. Jag hade anledning häromdagen att läsa Indiens nationella handlingsplan mot klimatförändringar från 2008, utarbetad av premiärminister Singhs kansli för klimatfrågor. Där beskrivs de konstaterade klimatförändringarna i Pakistans grannland Indien som ganska begränsade och dessutom peka i olika riktningar. Ingen tydlig koppling mellan de observerade förändringarna i klimatet och väderleksförhållanden i Indien och uppvärmningen till följd av antropogena klimatförändringar har ännu fastställts, konstaterar man, till skillnad mot IPCC. På nationell nivå har observerats en ökning av yttemperaturen på ca. 0,4 grader under det senaste århundradet, vilket är mindre än den globala förändringen, som brukar anges till 0,7 grader. En uppvärmningstrend har observerats längs den indiska västkusten, i centrala Indien, det inre av halvön och i nordöstra Indien. Men trender mot kallare klimat har observerats i nordvästra Indien, alltså nära Pakistan, och i delar av södra Indien. Medeltemperaturen i Pune, där jag tidvis vistas, sjunker faktiskt enligt tillgängliga mätningar, detta trots att man kunde vänta sig en ökning på grund av den urbana uppvärmningen.
En trend med ökande monsunregn har observerats längs den indiska västkusten och i några andra områden, medan en trend av minskande monsunregn samtidigt konstaterats i andra områden i söder, öster och nordost. Data från de senaste 130 åren tyder inte på någon markant trend i frekvensen av svår torka och stora översvämningar. Höjningen av havsnivån beräknas uppgå till 1,06-1,75 mm per år, motsvarande 10-20 cm på 100 år. Tillgängliga uppgifter om glaciärerna i Himalaya visar recession i vissa glaciärer men tendensen är inte konsekvent i hela fjällkedjan. Detta konstaterar man alltså om vad som redan har skett. Ingen ökning av extremväder alltså, och mindre klimatförändringar i regionen i en global jämförelse.
Men hur beskrivs då framtiden? En projektion av årliga medelyttemperaturen från Indian Institute of Tropical meteorologi, IITM, i Pune, visar en ökning på 2,5-5 grader i slutet av århundradet, beroende på olika scenarier. Modellsimulering av indiska monsunregn har antytt en möjlig ökning med 10 procent i slutet av århundradet. Trots en så kraftig temperaturökning, som vi ännu inte sett skymten av i verkligheten, beräknas regnmängderna bara öka med 10 procent, knappast någon orsak till extrema översvämningar alltså.
Detta styrker vad jag tidigare har skrivit om de påstådda sambanden mellan klimatförändringarna och extremväder, som översvämningarna i Pakistan och torkan i Ryssland. Jag bemötte då den ledare som Aftonbladets Eva Franchell publicerade för några veckor sedan sedan. ”Extremt väder är lika med klimatförändringar”, hävdade då Aftonbladet tvärsäkert helt utan några egentliga belägg. Något sådant samband finns helt enkelt inte.
Relaterat inlägg
Extremväder och global uppvärmning
Naturvårdsverket hävdar att Hmalayas glaciärer kan vara borta om 25 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar