Fredman på Kvarnberget fyller ett år

Idag är det på dagen ett år sedan jag startade denna blogg, utan att egentligen veta vad jag gav mig in på, eller vad jag skulle skriva om. Den första dagen, den 4 september 2009, blev det tre inlägg. Ett handlade om Bellmans figur Fredman som hade en verklighetsbakgrund i en försupen urmakare i Stockholm, men också gett namn åt Bellmans visskatt. Ett handlade om Kvarnberget på Södermalm i Stockholm, där jag bor och som är en av världens bästa stadsdelar, enligt min mening.

Det tredje inlägget handlade om Eric från Ghana, som vi lärde känna när han städade vårt kontor i Libyens huvudstad Tripoli för ett par år sedan. Han var alltid vänlig och hälsade glatt på oss. Så småningom berättade han om den riskfyllda färden han gjort tvärs över Sahara för att komma till ett land, där han kunde få jobb och inkomst, men som så när också kostat honom livet. Om Erics resa gjorde vi sedan ett reportage i Dagens Nyheter.

Café Vetebullen på Hornsgatan på Söder med uteservering trots luften
Dagen därpå skrev jag om Hornsgatan, med Stockholms sämsta luft, men en gata som jag verkligen gillar, men kanske inte på grund av just luften. Och det har blivit ett och annat inlägg om Söder under året som gått, 22 närmare bestämt, men kanske inte så många som jag hade trott. I stället har klimat, politik, stadsbyggande och Indien blivit de mest frekventa ämnena. Redan den 9 september skrev jag det första inlägget om klimat, där jag ifrågasatte om polarisarna verkligen smälter. I media hade man 2007 förutspått att Nordpolen skulle kunna vara isfri inom bara några år, vilket naturligtvis inte alls var sant. Jag skrev då att ”det finns de som anser att koldioxiden bara förklarar en mindre del av den globala uppvärmningen, medan de naturliga variationerna står för huvuddelen. Hur det än förhåller sig med den saken tror jag att det finns skäl att inta en viss ödmjukhet inför de komplicerade frågorna. Det enda jag känner mig säker på är att vetenskapen kommer att lägga fram nya forskningsrön framöver och att vi får anledning att rucka på vad vi tidigare har trott vara sant. Det är nämligen så vetenskapen fungerar. Vi får nöja oss med provisoriska sanningar, men hela tiden vara beredda att ta till oss ny kunskap.” Den inställningen har jag fortfarande.

Ett annat inlägg den 29 september handlade om att isbjörnarna egentligen inte alls är särskilt utrotningshotade, som ofta påstås i debatten, utav tvärtom ökat i antal, och skulle öka ännu snabbare om man inte tillät jakt på dem i Kanada, vilket många inte känner till. Många har också långt senare googlat sig in på min blogg just på det inlägget. Annars är faktiskt ordet ” Eyjafjällajökull” det mest frekventa sökord, som har lett surfare till min blogg. Jag råkade nämligen skriva om vulkanutbrottet på Island och risken för ett kommande utbrott i Katla i våras, vid en tidpunkt då många sökte sig ut på nätet för att få information. Hela 77 länder har funnits representerade bland mina bloggläsare under året som gått. De allra flesta kommer naturligtvis från Sverige, men det finns ju också många svenskar ute i förskingringen.
Jag har ju också en engelskspråkig blogg, som väl främst riktar sig till mina utländska vänner, men där har jag inte gjort så många inlägg. Många av mina ämnen kanske inte är så intressanta internationellt. Den har ändå följts av nätsurfare i 47 länder, framförallt i USA och i Indien.
Det har blivit totalt 186 svenska inlägg under det gångna året, i genomsnitt ett varannan dag, och några få på engelska. Det har varit en trivsam sysselsättning som jag kommer att fortsätta med så länge jag har lust. Jag kan också konstatera att antalet som läser bloggen ökar. Jag välkomnar alla som följer bloggen att ta del av mina kommande inlägg, vad de nu kan komma att handla om, och gärna kommentera dem.