I januari 2009 infördes en ny tradition till Sverige och Stockholm. Då låste att nygift par fast ett hänglås med sina namn på vid räcket högst upp på Västerbron, och kastade sedan nycklarna i Riddarfjärden 30 meter nedanför, som en symbol för evig trohet. Håller det inte får man ta fram en bågfil eller en stor bultsax…
Kärlekslås är en ny tradition som importerats från Kina, Ryssland, Baltikum och Östeuropa, och som sedan spridit sig till andra länder. Sedan förra året har många fler hänglås låsts fast på bron.
Det börjar bli svårt att räkna dem, men jag tror att det är mer än hundra. Vad tror ni?
Och vad är det som står på skylten ovanför hänglåsen? Det litterära Stockholm:
”Hovall stannade på brons högsta punkt. Västerut låg Mälaren i solnedgång, med holmar, grönska, Essingarnas vita hus och fabriker, åt andra hållet innanför Riddarfjärden, såg han Stockholm med höghusbebyggelse ovanför Söder Mälarstrand, gyttret in mot Slussen, Norr Mälarstrands ljusa rad av nästan likadana kubiga hus, och längre in Stadshuset med sitt gröna koppartak och sitt torn, Klara kyrka och järnvägsbron, och en skymt av den ulligt lätta grönskan kring Helgeandsholmen, och Riksdagshuset, och sedan Riddarholmskyrkans tornskelett. Synen värmde honom.”
Ur romanen ”Krilon själv”, 1943, av Eyvind Johnsson, 1900-1976. Romantrilogin om fastighetsmäklaren Johannes Krilon utspelar sig i skuggan av Krigets Europa med stockholm som ram.
I dag hade han kanske också kommenterat Stockholm Waterfront. Hade den synen också värmt honom? Den frågan ligger väl nära till hands efter all debatt som detta byggnadsverk initierat.
Svaret är väl att han inte hade nämnt den alls. Stockholm Waterfront är, sedd från Västerbron inte mer störande än bostadsbebyggelsen på Kungsklippan, som vi stått ut med i femtio år eller så utan att klaga. Här ser Waterfront ut att ligga jättelångt bort från Stadshuset. Eller hur?
Västerbron byggdes för övrigt 1935, som var den första fasta förbindelsen över Mälaren väster om Gamla Stan. Arkitekter var Paul Hedqvist och David Dahl. När bron invigdes 1935 var det den största bågbron i stål som någonsin byggts i Sverige och det är den fortfarande. Bron är drygt 600 meter lång inklusive viadukter, varav 340 meter över vatten. Den segelfria höjden är 26 meter.
Drygt 30 år senare, 1967, färdigställdes Centralbron och Essingeleden. Det är nu 43 år sedan. Om ytterligare tio år kan nästa förbindelse, Förbifart Stockholm vara klar, 53 år efter närmast föregående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar