Alf Svensson och det moraliska förfallet

Alf Svensson har på Newsmill nu sällat sig till dem som försvarar Sofia Arkelsten, som låtit sig bjudas på resor, inte bara av oljebolaget Shell utan även av andra. Dessutom har hon gratis fått disponera en splitterny BMW i ett PR-jippo från tillverkaren, samtidigt som hon varit ledamot av Miljö- och jordbruksutskottet i riksdagen, som behandlar lagförslag som direkt påverkar fordonsindustrin. Riksåklagaren ska nu även granska en resa till Tanzania bekostad av RFSU, och en resa till kärnkraftverk i Olkiluoto i Finland bekostad av Forum för energi och tillväxt, en lobbyorganisation för energibolag som Vattenfall och Fortum. Arkelsten har därefter medverkat till att avskaffa "stopplagen" som förbjöd byggen av nya kärnkraftreaktorer. Vidare styrelseuppdraget i Sweco, ett börsnoterat konsultföretag.

Alf Svensson med gloria är upprörd över fariséer
Alf Svensson tycker inte att det är så mycket att orda om. Han riktar i stället kritiken mot journalisterna, som han kallar moralfundamentalister: ”Samtidens överstepräster skruvar sina texter, moraliserar och anklagar. Det rättfärdigas alltid med det viktiga begreppet "kritisk granskning". Med detta begrepp kan man tyvärr eliminera sådant som gott omdöme och att förstå att en annan människa kan ha annan utgångspunkt. Präster behövs men inte fariséer. God och omdömesgill journalistik behövs men inte moraliserande fariséer. Jesus slängde ut fariséerna från templet (min kursivering). Vad gör vi med den minoritet av journalistkåren som ständigt skapar moralpanik?”
Artiklen på Newsmill är intressant inte bara för att moralisten Alf Svensson nu själv bidrar till den allmänna moralupplösning som pågår, när det gäller korruptionen i samhället. Sverige har sjunkit på den globala rankingen, International Corruption Index, och det var redan innan Göteborgshärvan uppdagades. Och innan Arkelsten. Det intressanta är att kristdemokraten Alf Svensson inte ens kan sin egen bibel. Jesus slängde inte ut fariséerna ur templet, han slängde ut månglarna! Överfört till den aktuella debatten var det alltså Shell som slängdes ut, inte journalisterna. Jesus hade stoppat korruptionen, inte haft överseende med den.

Jesus slänger ut månglarna ur templet
De journalister, samtidens överstepräster enligt Svensson, som skruvar sina artiklar finns även på den konservativa SvD, som ägnat flera kritiska artiklar åt Arkelstenaffären. Tidningens politiska komentator Göran Eriksson skriver att Arkelsten redan har brutit mot de nya Moderaternas viktigaste budord: att vårda varumärket. När Fredrik Reinfeldt säger att Sofia Arkelstens agerande aktualiserar en ”viktig gränsdragningsdiskussion som jag ämnar återkomma till”, så är det ett konstaterande att Arkelsten har rört sig i närheten av gränsen. Fredrik Reinfeldt och de nya Moderaterna vill förändra bilden av partiet och tvätta bort bilden av Moderaterna som näringslivets politiska gren. Finansminister Anders Borg har kritiserat bankernas girighet och bristande ansvar. Sofia Arkelstens agerande visar att de nära relationerna med näringslivet finns kvar strax under ytan. Det är en aning oroväckande att Alf Svensson liksom Carl Bildt tycker att Arkelsten agerat helt OK. Claes Sandgren, juridikprofessor och ordförande för Institutet Mot Mutor (IMM) skriver på Brännpunkt i SvD att Arkelsten har agerat olämpligt. En riksdagsledamot har enligt Sandgren mycket små marginaler och utrymmet för att ta emot förmåner är mycket begränsat.
Det är riksdagen - Arkelsten, Bildt och alla de andra - som beslutat om vår lagstiftning angående bestickning och mutor. Vet de inte om vad de själva har beslutat. Reglerna finns i BrB 17 Kap 7§, 17 Kap 17§, 20 Kap 2 §, 20 Kap 5§. Där anges att om någon i tjänsten eller som förtroendevald tar emot otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning skall han dömas för mutbrott till böter eller fängelse i högst två år.
Man behöver bara ställa sig själv frågan om man får ett erbjudande på grund av sin tjänst eller uppdrag som riksdagsman för att avgöra om man ska acceptera det. Om det är så, är det uppenbart att den som kommer med erbjudandet vill påverka ens tjänsteutövning. Riksdagsmän får inte ha en gräddfil när det gäller mutor. Därför är det nödvändigt att riksåklagaren granskar de aktuella fallen. Men det tycks också vara nödvändigt att reglerna blir tydligare, eftersom riksdagsmännen inte förstått vilka regler som finns och som de själva beslutat om.

Relaterade inlägg
Dåligt omdöme och rymligt samvete.
Sofia Arkelsten (S)hell