Riskerar Stockholm att svämmas över? - Hur ska Slussen klara framtida krav

Jo, visst är det så. Det finns redan idag en påtaglig risk för att Mälaren svämmar över och att vatten tränger i tunnelsystemen som är livsviktiga för att staden ska fungera normalt. Bara för några år sedan stod vattnet så högt att det bara var några decimeter från att tränga in i tunnelbanesystemet, vid Gamla stans tunnelbanestation. Till att börja med skulle tunnelbanestationen få stängas, men med en liten ytterligare höjning av vattenståndet skulle vattnet tränga in i tunneln mellan Gamla stan och T-centralen och hela systemet skulle få stängas av, i varje fall på detta mest trafikerade avsnitt. Det skulle omedelbart resultera i kaos i hela trafiksystemet. Dessutom skulle andra tunnlar som är viktiga för el- och teleförsörjningen också svämmas över. När vattenståndet nästa gång når dessa nivåer måste man kunna tappa ur vatten till Saltsjön i snabbare takt än vad som är möjligt idag. Därför behöver man kunna öka möjligheterna att tappa ur Mälarens vatten i Saltsjön när nu Slussen i Stockholm snart ska byggas om.
Stockholms stad har nu sökt tillstånd enligt miljöbalken för en ny reglering av Mälaren. En preliminär MKB har skickats ut på samråd enligt 6 kapitlet miljöbalken, och samrådstiden gick ut i fredags. Ett viktigt syfte med regleringen är just att öka möjligheterna att släppa ut vatten från Mälaren för att minska riskerna för översvämning. Ett ytterligare syfte är att skapa beredskap för en eventuell havsnivåhöjning. Havsnivåerna kan komma att öka som en följd av den globala uppvärmningen. Den viktigaste effekten är att oceanernas vatten utvidgas när det värms upp. Till detta kommer att en del av polarisarna på Grönland och i Antarkis kan smälta. Grönland och Antarktis svarar tillsammans för 95 procent av polarisarna. Någon avsmältning har dock inte skett under de senaste 30 åren totalt sett. Isarna minskar i Arktis och ökar i Antarktis. Eventuell avsmältning av havsisen i Arktis påverkar inte havsnivåerna, eftersom den flyter på havet.
Min utgångspunkt är att utredningen om regleringen av Mälaren i huvudsak är välgjord och att förslaget ger den beredskap som kan behövas. Det finns dock några saker att diskutera. Utredningen talar om en pågående höjning av havsnivåerna på 3 mm per år. Det är viktigt att påpeka att det inte finns någon långsiktig trend som visar en så stor höjning av havsnivåerna. Vad denna siffra bygger på är satellitmätningar som har gjorts sedan 1993, och som visar på en höjning av 3,1 mm per år. Det är en alltför kort period för att bygga långsiktiga beräkningar på. Så här ser havsnivåhöjningarna ut i ett drygt hundraårigt perspektiv .

Havsnivåförändringar 1886-2009 enligt 14 svenska mätstationer (källa SMHI). Diagrammet är korrigerat för landhöjningen.
Vad diagrammet visar är alltså en höjning med omkring 23 cm på 120 år, dvs 1,9 mm per år. Diagrammet visar inte någon påtaglig ökning av takten. Det var ungefär lika stor höjning från 1890 till 1950, som efter 1950. Det går alltså inte att märka någon effekt av den uppvärmning som har skett efter 1950, och som kan vara påverkad av människans utsläpp av koldioxid. Havsnivåhöjningen var lika stor före 1950 då påverkan av ökade koldioxidutsläpp var marginell. Mellan 1950 och 1975 förekom inte någon höjning alls, och höjningen mellan 1915 till 1975 var mindre än 1 mm per år. Höjningen sker oregelbundet och beroende på vilka perioder man väljer kan man få nästan vilket resultat som helst. Enligt Nils-Axel Mörner visar satellitmätningar mellan 1992 och 2002 en absolut jämn nivå, varken höjning eller sänkning. År 2003 införde IPCC enligt Mörner en korrektionsfaktor som innebar att det nu uppstod en trend mässig nivåhöjning om 2,3 mm per år. Men utan korrektionsfaktor observeras alltså ingen höjning.
Utredningen anger att den kommande regleringen av Mälaren klarar en framtida höjning av havsnivåerna på ungefär 1 m fram till år 2100, dvs omkring 50 cm högre nivå än idag om man tar hänsyn till landhöjningen. Hur ser då riskerna ut framöver? Landhöjningen i Stockholmstrakten är omkring 5,2 mm per år. Sedan 1890 har alltså landhöjningen mer än väl kompenserat för havsnivåhöjningen. Nettoskillnaden är 36 cm fram till 2010. Utan ökad takt i havsnivåhöjningen skulle denna nettoskillnad öka med ytterligare 30 cm fram till 2100, eller 66 cm jämfört med 1890.
Antar man i stället att IPCC:s högre scenario för kommande havsnivåhöjning blir verklighet, dvs ytterligare ca 60 cm fram till år 2100, blir förändringarna enligt följande diagram

Havsnivåhöjning i cm under kommande 100 år=60 cm, enligt IPCC:s högre scenario.
Havsnivåerna kommer alltså att börja stiga i ett snabbt accelererande tempo, men nettoförändringen på 10-15 cm till år 2100 når ändå inte upp till 1970 års nivå. Ingen särskilt dramatisk situation alltså.
Väljer man ett mer hotande scenario, och utgår från Deltakommitténs högre nivå på ytterligare ca 120 cm fram till år 2100, ser förändringarna ut som följande diagram:

Havsnivåhöjning i cm under kommande 100 år=120 cm, enligt Deltakommitténs högre scenario.
Då blir det i stället en nettohöjning av Saltsjöns medelnivå på omkring 70 cm jämfört med idag vilket är 40 cm högre än år 1900. Om havsnivåhöjningen hade samma takt under 1800-talet som under 1900-talet bör det alltså motsvara nivån år 1800. Först om 70 år når höjningen högre än läget år 1900. Det här scenariot stämmer med beräkningarna i MKB:n, som talar om 30 cm höjning till 2050 (räknat från 1990). Däremot räknar man i ansökan med 100 cm till år 2100, inte 120 cm.
Men nuvarande nivå ligger Mälaren 50 cm högre än Saltsjön. Ett scenario enligt diagrammet ovan skulle antingen kräva att Mälarens nivå höjs och att betydande landområden vallas in, eller att Mälaren åter tillåts bli en saltvattenvik av Östersjön, som det var en gång för mer än 1000 år sedan. Invallningsproblematiken liknar vad Nederländerna hanterat under hundratals år. Men detta är alltså ett extremt scenario. I MKB:n talas det om endast 100 cm, vilket innebär samma nivå som Mälaren.
Då är frågan hur sannolika de högsta scenarierna för havsnivåhöjningar är. Av diagrammen ovan framgår att det krävs dramatiska trendbrott tämligen omgående om dessa scenarier ska kunna inträffa. Fortfarande finns inga tecken på detta. Beräkningarna av havsnivåhöjningar bygger helt på modellberäkningar som liksom alla sådana är osäkra. De bygger i sin tur på antaganden om en accelererande ökning av jordens medeltemperatur, som vi inte heller har sett tecken på ännu.
En som studerat havsnivåerna under hela sitt yrkesverksamma liv är Nils-Axel Mörner. Fil. dr. Nils-Axel Mörner är f d chef för Paleogeofysik och Geodynamik vid Stockholms universitet, pensionerad sedan 2005. Han har varit president för INQUA Commission on Neotectonics 1981-1989. Han var också president i INQUA:s Commission on Sea-Level Changes and Coastal Evolution mellan 1999 och 2003. Han hävdar att baserat på de studier som finns kan den framtida havsnivåhöjningen maximalt bli 20 cm.
Min slutsats är att man inte behöver vidta åtgärder idag för mycket osannolika scenarier. Skulle dessa bli verklighet bör vi se tydliga tecken under de närmaste 10-20 åren, annars blir de alltmer osannolika.