Storebror ser dig

Den senaste folk- och bostadsräkningen i Sverige gjordes 1990. Dessförinnan samlades uppgifter in om svenska folkets boendeförhållanden vart femte år. Efter 1990 blev det alltför kontroversiellt att fylla i var man tillbringade ”nattvilan”. Därför har vår statistik blivit mer och mer osäker. Under tjugo år har Statistiska centralbyrån räknat ut hur många bostäder vi har genom att varje år lägga till hur mycket som har byggts eller tillkommit genom ombyggnad av vindar och lokaler samt dra ifrån hur mycket som har försvunnit genom rivning eller på annat sätt. Men bara vad som rapporterats från de 290 kommunerna förstås. Och inte bostäder som har tillkommit genom att fritidshus har blivit permanentbebodda. Förändringar utan bygglov känner kommunerna inte till och inte heller SCB. Och fel i rapporteringen har lagts till fel under tjugo års tid. Nästa år ska ett nytt lägenhetsregister införas. Jag misstänker att det kommer att bli en och annan överraskning när det gäller bostadsbeståndets storlek. Vilket också innebär att all planering som bygger på att statistiken är korrekt också kan vara behäftad med motsvarande fel. Beslut som gäller stora investeringar kan bygga på felaktiga grunddata. Allt beroende på att vi värderat den personliga integriteten så högt att vi avskaffat folk- och bostadsräkningarna i Sverige.
Ett annat exempel är PUL, personuppgiftslagen, som reglerar på vilka villkor vi har rätt att samla data om personer. PUL är på goda grunder restriktiv, eftersom persondata innebär risk för att den personliga integriteten inskränks. Så var det förr.
Nu går utvecklingen i rakt motsatt riktning. Tänk dig att alla telefoner i landet avlyssnas, något som hittills kräver att det finns misstanke om brott. Tänk dig att alla brev vi skickar skulle registreras, inte bara med avsändare och mottagare, utan också sprättas upp och innehållet kopieras för att sedan läggas i ett stort arkiv, ungefär som Stasis arkiv i Östberlin, eller KGB:s arkiv i Moskva.

Det låter lite grann som i George Orwells 1984. Den dystopin skrevs 1948 i skuggan av andra världskriget om framtidens övervakningssamhälle, där uttrycket ”Storebror ser dig" myntades. Stalins deporteringar och Hitlerjugend var i färskt minne. Romanen utspelar sig i en tänkt framtid där världen behärskas av totalitära stater och där indoktrineringen är total,
1984 är nu passerat med flera decennier, men scenariot börjar nu bli verklighet. Att sprätta upp och läsa våra brev är inte längre intressant, när snart inga brev längre skrivs. Men staten har nu fått möjligheter, genom FRA-lagen och implementeringen av EU:s datalagringsdirektiv, att registrera alla våra mejl, våra Facebookaktiviteter, vårt Twitter, vilka hemsidor vi besöker, våra mobiltelefonsamtal och därmed kartlägga våra liv in i mista detalj mer effektivt än George Orwell någonsin kunde föreställa sig vara möjligt. Utan misstanke om brott får nu vår privata kommunikation registreras och kartläggas. Datalagringsdirektivet medför en skyldighet för telefoni- och internetleverantörer att lagra abonnentinformation i minst sex månader, och högst i två år. Des som ska sparas är varifrån, när och till vem en person ringer, skickar SMS, vilken IP-adress varje abonnent har, avsändare och mottagare av ett e-postmeddelande. Det ger möjlighet att registrera medborgarnas sexuella läggning, fritidsaktiviteter och politiska åsikter. Datalagrinsgdirektivet är ett hot mot den personliga integriteten, medan FRA-lagen är ett avskaffande av det demokratiska samhällets grundprinciper om rätten till förtrolig kommunikation och skydd för privatlivet.

Och våra demokratiska fri- och rättigheter avskaffas i god demokratisk ordning i riksdagen, som godkänner dessa övervakningslagar på ett totalt aningslöst sätt. Laglydiga medborgare som vill tala i telefon anonymt måste i dag skaffa kontantkort som kriminella redan gjort sedan länge. Protester finns, men är alltför få. Och nu vill Morgan Johansson (s), inte längre riva upp FRA-lagen, som de rödgröna lovade före valet på grund av en enstaka händelse på Drottninggatan. Det är kortsiktigt och oöverlagt.