fredag 24 december 2010

Julafton på Åsötorget, Södermalms tråkigaste torg

Idag är det julafton. Det är inte Jesus födelse vi firar, om nu någon trodde det. Man känner nämligen inte till vid vilken tid på året Jesus föddes, vilket jag talade om redan förra året, på julafton. Häromdagen konstaterade Patrik Lindenfors och Christer Sturmark på Humanisterna att det äldsta firandet av Jesus födelsedag man känner till är från Egypten på 200-talet, men då var det den 20 maj man firade. På andra ställen firade man Jesus födelsedag den 19 eller 20 april, eller den 28 mars, eller den 10 eller 6 januari. Man hade helt enkelt ingen aning om när Jesus föddes. Dock firade man i Rom sedan länge Saturnaliafestivalen sent i december. Då åt man, drack och festade om. Man firade alltså för att ära åkerbrukets gud Saturnus. En fruktbarhetsfest alltså. Mer än 300 år efter Jesus död flyttade de kristna firandet av Jesus födelsedag till den 25 december. Saturnus ersattes av Jesus.
Saturnus slukar sin son, målning av Goya mellan 1819 och 1823, målad på väggen i Goyas hus Quinta del Sordo ("Den döva mannens hus"), efter en tidigare ägare.
Och vid tanken på julen som en fruktbarhetsfest kommer jag osökt att tänka på Åsötorget mitt på Söder. Det är en plats som ligger mellan Åsö gymnasium och Skattehuset, och som genomkorsas av Vartoftagatan.
Åsötorget
Enligt en omröstning bland tidningen Södermalmsnytts läsare är Mariatorget Söders trevligaste torg. På andra plats i popularitet bland Söderborna kommer Mosebacke torg, på tredje Nytorget, på fjärde plats kommer Medborgarplatsen, och först på femte plats kommer Södermalmstorg, som många människor har lyft fram i samband med debatten om Slussen. Åsötorget fanns inte ens med på listan.
Om tidningen Södermalmsnytt skulle göra en omröstning om Söders tristaste torg tror jag att Åsötorget skulle komma högt upp på listan, kanske rentav i topp. Åsötorget har dock blivit lite trevligare på senaste tiden, helt enkelt därför att det har blivit lite mindre. Genom att nya bostäder byggts i kvarteret runt Skatteskrapan (ja så heter den väl även om Skatteverket flyttat därifrån) har det av ett stort trist torg blivit ett litet trist torg. Och därmed rent matematiskt blivit lite mindre trist.
Anna Lindhs plats från öster
Alldeles intill Åsötorget finns en mycket liten plats, som om möjligt är ännu tristare än Åsötorget, men det är alltså inte ett torg, bara en plats. Ja knappt det, för det är mer en svårdefinierbar markyta. Sedan i maj i år heter denna gudsförgätna plats på jorden Anna Lindhs plats, vilket jag tycker är tråkigt. Det uppskattade statsrådet Anna Lindh kunde väl ha fått något bättre uppkallat efter sig. Anna Lindhs plats har åtminstone två attraktioner, nämligen Åsögrillen, vars varmkorv det absolut inte är något fel på, och Dennisos pizzeria, vilket är fler än Åsötorget, som inte har en enda attraktion.
Anna Lindhs plats från väster
Så var det fram till härom dagen. Då hade nämligen någon kreativ person tagit saken i egna händer och skapat en mycket iögonfallande snöskulptur, just en fruktbarhetssymbol, vit och med rosa överdel, som med ens gjorde Åsötorget till en intressantare plats. Tyvärr hade jag inte kameran med mig i går när jag fick syn på konstverket, och idag när jag skulle plåta det, hade det jämnats med marken av någon sedlighetsivrande medborgare. Därför illustrerar jag i stället med en liknande snöskulptur som pressen har uppmärksammat i korsningen mellan Glasbergavägen och Kummelvägen i Östertälje, dock utan rosa överdel.
En närmare tre meter hög fruktbarhetssymbol i Östertälje.
Fruktbarhetsfester förekommer på många platser på jorden. Kawasaki i Japan är kanske mest känt för motorcyklar, men där finns faktiskt mer att titta på. Kanamara Matsuri Festiva är en årlig Shinto fertilitets festival som hålls i Kawasaki på våren. Penisen utgör det centrala temat för den händelse som återspeglas överallt - i illustrationer, godis, ristade grönsaker, dekorationer, och en mikoshi parad.
Fruktbarhetsparad i Kawasaki
Kanske ville skulptören på Åsötorget helt enkelt med sin fruktbarhetssymbol symbolisera julfirandet med att åskådliggöra hur vi här i det vintermörka och smällkalla Nordeuropa längtar efter våren.
Detta är faktiskt ingenting annat än en sparris

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar