Finns det en global temperatur?

Det är en sak jag verkligen inte förstår när det gäller temperaturmätningar och klimatförändringar. Jag brukar titta på termometern utanför mitt köksfönster varje dag och kan då konstatera om det är varmt eller kallt, sommar som vinter. Det är möjligt att termometern inte visar korrekt temperatur, men det spelar inte så stor roll. Om jag har gott minne eller för anteckningar kan jag också säga om det är varmare eller kallare än förra året vid motsvarande tidpunkt. Däremot skulle jag inte vilja uttala mig om ifall det är varmare eller kallare i Vaggeryd eller Ljusdal vid motsvarande tidpunkt förra året. Det har jag verkligen ingen aning om. Jag skulle däremot gissa att det är kallare i Tullinge, för det är ett riktigt köldhål, men säker skulle jag ju inte vara. Men jag är verkligen imponerad av IPCC, för det kan de säga mycket säkert med ungefär samma underlag. Inte bara det, de vet till och med om det är med säg 90 procents säkerhet.

I dag används omkring 1 000 väderstationer världen över för att beskriva klimatets förändringar, i regel placerade på land. Jordens landyta är omkring 149 000 000 kvadratkilometer. Det betyder att om de var jämt fördelade över landytan skulle varje station täcka 149 000 kvadratkilometer och ligga på ett avstånd av 435 km från varandra. Sverige skulle vara täckt av tre stationer som om de fördelades jämnt skulle ligga i förslagsvis Vaggeryd, Ljusdal och Arvidsjaur. Hela Sveriges klimat skulle beskrivas från tre glest bebyggda platser i inlandet. Nu är de flesta stationer inte placerade så utan i städer, oftast större städer. Vad skulle hända om vi bytte ut dessa tre mot Stockholm, Malmö och Luleå? Skulle resultatet bli detsamma? Antagligen inte. Men de flesta väderstationer är belägna just så.

När lufttemperaturen mäts på en plats kan man mäta dygnet runt, året runt. Årsmedeltemperaturen är alltså ett medeltal av 365 dygnsmedeltal. Mellan dag och natt kan det skilja 20 eller 30 grader. Mellan två orter som ligger 100, 200 eller 300 km från varandra kan temperaturen skilja sig avsevärt vid samma tidpunkt. Om mätstationen ger ett någorlunda rättvisande mått för den närmaste kvadratkilometern borde vi vara nöjda, samtidigt som det borde varar osäkrare vad temperaturen är på de 148 999 kvadratkilometrar som saknar mätstation, särskilt om terrängen skiljer sig åt, om det är höga berg eller slättland, tät bebyggelse eller ödemark. Men våra klimatforskningsinstitut menar att detta låter sig göras med stor säkerhet med hjälp av datamodeller.

Att tala om Jordens temperatur är inte ett fysikaliskt begrepp utan ett statistiskt. Hur långt räcker ett urval på 1 000 för att säga något säkert t ex om hur den politiska opinionen skiftar. De mindre opinionsinstituten brukar nöja sig med ett sådant urval och det kan gå hyfsat om man är någorlunda säker på att urvalet speglar befolkningen med hänsyn till geografisk hemvist, kön, åldrar och så vidare. Gör det inte det är det definitivt för litet. I Sverige har vi ca 7,5 miljoner röstberättigade varav knapp 6 miljoner brukar rösta. Varje person i opinionsundersökningarna representerar då 6 000 personer i populationen, motsvarande de 149 000 kvadratkilometrarna som varje väderstation får representera. Låt oss säga att vi har gjort ett statistiskt urval på 6 000 personer i hela landet men stryker alla som inte är från Stockholmsområdet, så är jag säker på att resultatet inte skulle vara rättvisande för den politiska opinionen i landet som helhet. Det är ju ungefär vad IPCC har gjort när man sedan 1990-talet har strukit 5 000 väderstationer som användes 1990, stationer som för det mesta låg på landsbygden, i nordliga områden och på högre höjder än dem som blev kvar. Ryssarna visade i december förra året att den globala uppvärmningen under det sena 1900-talet försvann när man använde alla ryska väderstationer och inte bara de 25 procent som IPCC lät vara kvar.