måndag 11 september 2017

Stockholmsregionens utmaningar

Drygt fyra miljoner invånare i Stockholms län. Siffran känns onekligen lite svindlande. Men den kan bli verklighet om drygt 40 år, enligt de befolkningsframskrivningar som nyligen presenterats av Tillväxt- och regionplaneförvaltningen inom landstinget. Det är ett gemensamt planeringsunderlag för hela storregionen. Länen och kommunerna behöver möta den kommande befolkningsutvecklingen i sina regionala utvecklingsprogram och strategier och i kommunernas översiktsplaner.

Siffran gäller 2060 enligt det högsta av tre alternativ. Enligt basalternativet blir det ”bara” 3,6 miljoner och enligt det låga alternativet 3,25 miljoner. Över tre miljoner blir det i alla händelser, enligt alternativ Hög redan 2031, dvs om bara 14 år.
Befolkningsutvecklingen i Stockholms län och övriga delar av östra mellansverige (ÖMS) 1950-2060 enligt landstingets rapport.
Men befolkningen ökar också i våra grannlän och år 2060 kan vi ha omkring sju miljoner i det som kallas Östra Mellansverige, vilket i så fall är nästan halva befolkningen i Sverige. Erfarenheterna från de senaste åren pekar på att befolkningsökningen ofta har överträffat prognoserna, så jag tror nog att bedömningarna är realistiska. Vi har haft en kraftig befolkningstillväxt i länet under ett antal år nu. Det brukar tillkomma ca 100 000 invånare vart tredje år. Men tendensen har också varit att befolkningsökningen tilltar. Så här har det sett ut sedan 1950.
Befolkningstillväxt i Stockholms län per decennium 1950-2060.
Under de senaste 25 åren har mer än 80 % av befolkningsökningen berott på invandring och födelseöverskott, medan mindre än 20 % har berott på inflyttning från andra delar av Sverige. För framtiden kommer födelseöverskottet och invandring sannolikt att dominera ännu mer medan inflyttningen från övriga Sverige blir mindre.
Andelen utrikesfödda kommer att öka enligt alla scenarier. Rapporten beskriver också hur utbildning och sysselsättning kan komma att utvecklas. Däremot tar man inte upp behovet av nya bostäder, som kommer att uppstå. Inte heller vilket framtida trafiknät som erfordras. Men man kan göra några reflexioner.
Om befolkningen ökar med 25-35 000 invånare per år i 35 år framåt kommer det att behövs runt 12-15 000 nya lägenheter årligen i 35 år framåt. Men bostadsbyggandet har inte legat på den nivån under de senaste 40 åren. Inte under ett enda år. Slutsatsen är alltså att med mycket stor sannolikhet kommer bostadsbristen att fortsätta att öka. Därmed faller den slutsats som professor Hans Lind ochFredrik B Nilsson drar i den nya boken ”Att förstå bostadsmarknaden genom historien om den ofrivillige bostadskarriäristen” nämligen att en bostadskrasch är nära. Om efterfrågan fortsätter att öka i förhållande till utbudet kommer knappast priserna att rasa.
Var ska de nya bostäderna byggas? Naturligtvis kommer en förtätning att fortsätta av Stockholms ytterstad och av andra närförorter. Men räcker det?
En annan sak som man inte tar upp i rapporten är behovet av ny transportinfrastruktur. Om befolkningen ökar från 2,25 till 4,5 miljoner behöver transportsystemets kapacitet fördubblas. Vi behöver ytterligare 100 km tunnelbana, ytterligare två pendelstågsgrenar, mer bussar, spårvagnar och regionaltåg samt fler vägar. En fördubbling av nuvarande kapacitet kommer att krävas på omkring 40 år. Sedan 1977 har vi byggt delar av Blå linjen, successivt gett pendeltågen egna spår och en tvärspårväg men inte en enda ny vägförbindelse över Saltsjö-Mälarsnittet.
Vi har nu en överenskommelse om utbyggnad av omkring 10 tunnelbanestationer. Utbyggnad av flera järnvägsspår och av Förbifart Stockholm pågår. Men det kommer att krävas mycket mer ny infrastruktur under de närmaste decennierna med den beräknade befolkningstillväxten. Trots detta sa parterna nej till en östlig förbindelse härom dagen.
Behovet av vägar kan begränsas, bäst med ekonomiska styrmedel, men då krävs i stället ännu mer kollektivtrafik. Att begränsa biltrafiken med trängsel är ingen bra metod.
Förslag till en ringled runt innerstaden från 1946.
Förslag till en ringled runt innerstaden lades fram redan 1946, den gången med en Västerbro och en Österbro. Senare flyttades trafiklederna längre ut. Essingeleden byggdes 1967, Norra länken 1991 och Södra länken 2004. Men de östra delarna av regionen växer snabbast. Den östliga förbindelsen saknas ännu, men den kommer så småningom. Frågan är bara när.

måndag 4 september 2017

Normalt med regn på Gotland

Idag regnar det för tredje dagen i rad här på Gotland. Inget ösregn precis men det har i alla fall kommit 23 mm sedan i lördags. Talet om låga grundvattennivåer och den torra sommaren har successivt upphört. Vi kan nu summera nederbörden för sommaren och det var faktisk ganska normal nederbörd för juni, juli och augusti. Ingen torr sommar alltså. Enligt mätningarna för Visby kom det i snitt 53 mm per månad under dessa tre månader vilket är mer är genomsnittligt, vilket är 40-45 mm beroende på vilken period man räknar på. Om det ändå ansågs vara torrt beror det på att det regnade ovanligt lite mellan december och maj, bara ca 25 mm per månad eller drygt hälften av normalt.
Men egentligen  är begreppet ”normal” nederbörd bara ett statistiskt begrepp. Det normala är nog att det varierar ganska mycket, månad för månad, år från år.
Nederbörd i mm per år i Visby 1860-1916.
Sedan 1860 finns det 38 månader registrerade med mindre än 5 mm nederbörd på hela månaden, vilket nog får anses extremt torrt. Å andra sidan finns det också 67 månader med 100 mm eller mer, betydligt mer än dubbel mot vad som är ”normalt”. Normalmånader, definierade som medeltalet ca 42,6 ± 5 mm, är hela 268 till antalet men det är trots allt bara var sjunde månad sedan 1860. Sex månader av sju är alltså mindre normala.
Nederbörd i Visby 1860-2016, mm per månad.
Det kanske kan vara intressant att se när det brukar regna. Så här har det sett ut i Visby sedan 1860. Jag har utgått från Visby H och sedan kompletterat där det saknats värden.

Månadsvärden för nederbörd i Visby i genomsnitt för perioderna 1860-1911, 1912-1964 och 1965-2016. 
Det finns ett tydligt mönster med mer regn under perioden juli-januari och mindre regn under februari-juni. Att det var torrt i våras är alltså ganska normalt också det. Hur har det då sett ut de senaste tre åren?
Nederbörd i Visby i mm per månad under 2014-2017.
Även de senaste åren har i huvudsak följt mönstret, med undantag för att det regnade ovanligt mycket i juni och november 2016 och extremt lite i oktober 2015 samt i maj 2016 och 2017. I år har det regnat lite under februari-maj, ungefär som det brukar, och mera juni-augusti, också det ungefär som det brukar. Totalt har det regnat 512 mm de senaste tolv månaderna vilket är exakt lika mycket som snittet för hela perioden från 1860. Som jag har visat  ett tidigare inlägg kan det dock variera en hel del mellan olika mätplatser, så det är inte säkert att hela Gotland har haft det så normalt.

söndag 3 september 2017

Urban sprawl i Houston förvärrade katastrofen

Stormen Harvey som har drabbat staden Houston med omnejd är otvivelaktigt en extrem vädersituation, framförallt genom de enorma mängder regn som fallit. Över 1 200 mm på bara några dagar motsvarar ungefär Stockholms nederbörd under två år, i Houston motsvarar det årsnederbörden. Houston är en av USA:s snabbast växande storstadsregioner i en av de snabbast växande delstaterna. I media understryks att katastrofen sammanhänger med den globala uppvärmningen, men att konsekvenserna förvärrats av staden Houstons mycket snabba och närmast planlösa tillväxt under de senaste decennierna. Det är svårt att belägga att enstaka extrema väderhändelser har orsakats av den globala uppvärmningen. "Nej, det går inte att säga att stormen Harvey beror på klimatförändringarna", skriver t ex DN:s vetenskapsreporter Maria Gunther. Houston har drabbats av tre svåra stormar på lika många år. Det kan vara en följd av ett varmare klimat, men lika gärna ett sammanträffande. ”Än så länge är det för tidigt att avgöra”, säger Gustav Strandberg på SMHI.
Översvämning är ett återkommande problem i Houston som omges av flacka våtmarker som dräneras av ett nätverk av bayous och konstgjorda avloppsnät, som vanligen är torra större delen av året, men avrinningen är otillräcklig under tider med kraftigt regn. År 2001 var delar av staden allvarligt översvämmade och även 2015 och 2016 översvämmades Houston.
Men 1,2 meter vatten över bebyggda arealer på tusentals kvadratkilometer skulle orsaka katastrof var som helst, och Houston har tillåtits växa över tidigare obebyggda områden utan att risken för översvämningar beaktats. I Houston har tiotusentals hektar våtmark asfalterats vilket drastiskt underlättat för översvämning. Katastrofens konsekvenser hänger alltså samman med stadens snabba tillväxt. En jämförelse med Stockholm, visar att Houston har vuxit Houston har vuxit avsevärt snabbare.
Befolkning i Houston City, Harris County och Stockholms län 1960-2015.
För ett drygt halvsekel sedan hade storstaden Houston, här representerat av Harris County där Houston ligger, och Stockholmsregionen (Stockholms län). Själva staden Houston har bara vuxit obetydligt snabbare är Stockholm och har idag ca 2,2 miljoner invånare, ungefär som Stockholms län. Men Harris County har nästan fyrdubblats in befolkning. Tillväxten har alltså skett genom att allt större ytor bebyggts, vilket också framgår av nedanstående bild, som visar var tillväxten har skett under perioden 1996-2010.
Staden Houstons utbredning 1996-2010. Bilden från DN.
Det är alltså klart att Houston är en mycket glesare stad än Stockholm. Hur mycket glesare framgår av nedanstående diagram.
Täthet i Houston och Stockholm räknat på staden, det urbana området och regionen 2015.
Tätheten inom såväl staden (Houston respektive Stockholms stad) som i tätorten (urban area) är ungefär 3,5 gånger så tät i Stockholm jämfört med Houston. I regionen är tätheten bara obetydligt högre i Stockholm. Så här ser de två städerna ut i ungefär samma skala enligt Google Maps.


Stockholm och Houston enligt Google Maps i ungefär samma skala.
Det framgår ganska tydligt att Stockholm har stora vattenytor och obebyggda gröna kilar, vilket nästan helt saknas i Houston. Det är uppenbart att Houstons glesa fysiska struktur har bidragit till katastrofens omfattning.

torsdag 31 augusti 2017

Långsammare höghastighetsbana klokt besked

Idag har Trafikverket lagt fram sitt förslag till nationell plan för transportsystemet 2018–2029. Det som mest har uppmärksammats i media är att man inte föreslår en utbyggnad av höghastighetsbana mellan Stockholm, Göteborg och Malmö för 320 km per timme. I stället föreslår man sänkt hastighet till 250 km per timme och etappvis utbyggnad. Det är ett klokt besked.
Höghastighetsbanorna byggs etappvis och för lägre hastighet enligt Trafikverket.
De flesta analyser har pekat på att höghastighetsbanor för 320 km/h skulle vara en samhällsekonomiskt olönsam investering för Sverige. Sverige är helt enkelt för glesbefolkat för den typen av förbindelser. Tre storstäder som ligger alltför långt bort från varandra ger  helt enkelt inte tillräckligt underlag. De flesta har behov av att resa kortare sträckor med måttligare hastighet, vilket kan ske till betydligt lägre kostnad. På sträckan Stockholm-Linköping betyder det 6 minuters längre restid vilket är överkomligt. Det är därför bättre att satsa på att bygga ut järnvägen  regionalt och att satsa på underhåll och successiva uppgraderingar av det system som redan finns. Det helt dominerande järnvägsresandet sker på korta och medellånga sträckor. I denna bedömning har jag stöd av flera av landets tyngsta trafikexperter.
Ändå sker en betydande ökning av investeringarna i transportinfrastrukturen för perioden 2018–2029 som uppgår till 622,5 miljarder kronor, en ökning med 100 miljarder kronor jämfört med befintlig plan.
I övrigt ska järnvägen rustas upp så att hastigheten kan återställas där den i dag är nedsatt och åtgärder ska göras för att minska risken för ytterligare hastighetsnedsättningar på sträckor med eftersatta spårbyten.  Också signalanläggningar behöver renoveras.
Ostlänken byggs för 250 km/h.
Bygget av Ostlänken som en ny höghastighetsjärnväg mellan Järna och Linköping samt Lund-Hässleholm påbörjas. Dessutom ska en utbyggnad till fyrspår ske mellan Uppsala och Stockholm. Det är klokt eftersom dessa sträckor ger nytta för ökat regionalt resande i östra Mellansverige och i Skåne. Trafikverket föreslår att sträckorna Linköping–Tranås/Aneby och Göteborg–Borås därefter prioriteras för utbyggnad. Därefter föreslås sträckan Tranås/Aneby–Jönköping byggas. Ytterligare studier bör genomföras för att kunna ta ställning till vilken av sträckorna Jönköping–Borås eller Jönköping–Hässleholm som ska komma därnäst. Standarden på respektive delsträcka anpassas så att största möjliga effekter erhålls från satsade medel.
Utbyggnad till dubbelspår sker på Ostkustbanan mellan Sundsvall–och Gävle. Vad som kanske är mera tveksamt är Norrbotniabanan mellan Umeå och Skellefteå och vidare mot Luleå. Det är ny järnväg i mycket glest befolkade delar av Sverige.
Utbyggnad av Förbifart Stockholm pågår redan, tillsammans med ett antal följdinvesteringar. Södertörnsleden mellan Kungens kurva–Flemingsberg-Haninge i södra Stockholm kommer att inledas. Det är hög tid eftersom denna tvärled är något vi redan talat om i regionplaneringen i decennier. Genom Sverigeförhandlingen har överenskommelser skett med flera kommuner och landsting om satsningar på kollektivtrafik med statlig medfinansiering. I Stockholmsområdet omfattar överenskommelsen bland annat tunnelbana mellan Älvsjö och Fridhemsplan, Spårväg syd och utbyggnad av Roslagsbanan. Utbyggnad av Mälarbanan pågår redan.
Östlig förbindelse saknas eftersom den ska förhandlas inom ramen för Sverigeförhandlingen. Den kommer nog så småningom också.

söndag 27 augusti 2017

Extrem hetta i Sverige?

Vetenskapsradion Klotet i P1 brukar ofta överdriva klimatfrågorna. Dagens program var inget undantag. Man driver tesen att städerna måste planeras för att människor ska kunna överleva extrem hetta på grund av den globala uppvärmningen. Det gäller Abu Dabi likaväl som Hagastaden i Stockholm. Programledare är Marie-Louise Kristola.
Men det är länge sedan vi hade något värmerekord i Sverige. Den högsta temperatur som någonsin uppmätts i Sverige är 38 grader. Denna temperatur har uppnåtts två gånger, första gången i Ultuna den 9 juli 1933 och andra gången i Målilla den 29 juni 1947. Alltså för 84 respektive 70 år sedan. Vi har alltså aldrig någonsin haft en temperatur över 40 grader i Sverige, något som man varje år upplever i Sydeuropa. Hotet om extrem hetta i Sverige tycks alltså inte vara akuta. Dessutom dör fler i extrem kyla än i extrem hetta. Varför tar då Klotet upp detta som om det vore ett aktuellt hot?
Stockholmare som söker värmen.
De högsta temperaturerna som uppmätts internationellt på senare tid ligger på
53°C - 54 °C och har uppmätts i Iran, Irak, Kuwait och i Death Valley i USA. Alltså betydligt varmare är i Sverige. Världsrekordet på 57,8 grader i El Azizia i Libyen den 13 september 1922 är numera underkänt, eftersom noteringen ansetts osäker.
Extrem hetta är en aktuell fråga i Sahara men knappast i Sverige.
Sådana temperaturer har jag aldrig upplevt (utom i bastun). Men jag har jobbat i Libyen och Indien. I båda länderna förekom ibland perioder med över 40°C i skuggan. I Libyen klarade man detta ganska enkelt med AC hemma, i bilen och på kontoret. I Indien fanns det ingen AC på kontoret, men stora takfläktar som gav motsvarande avkylning ännu mer effektivt. Folk tyckte att det var varmt men ingen talade om någon katastrofsituation. Håller man sig inomhus med gardiner eller fönsterluckor fördragna brukar det vara svalare.
Jag ser alltså ingen hotande värmekatastrof för Sveriges del, och absolut ingenting som man behöver anpassa stadsplaneringen för. Det vi klarade 1933 och 1947 borde vi klara även de närmaste decennierna. Det är trist att Klotet inte på något sätt bidrar till att ge en nyanserad bild av detta.

Uppdatering 28 augusti
När sommaren 2017 nu går mot sitt slut meddelar SMHI att den varit extremt sval. Den högsta temperaturen i Sverige stannade vid 28,0°. Sommaren 1922 var det lika svalt, men man får faktiskt gå till 1862 för att finna en sommar med lägre maximitemperatur än i år. Så hotet om extrem hetta i Sverige verkar inte vara alldeles överhängande.

Uppdatering 29 augusti
Enligt en artikel i Ny Teknik i går påverkar den svenska kylan antalet hjärtinfarkter i landet. Detta enligt en riksomfattande studie som pågått i 16 år med mer än 280 000 patienter. Det finns en säsongsmässig variation i hjärtinfarkter, med en fallande frekvens under sommaren och en topp på vintern, säger rapportens huvudförfattare Moman A Mohammed vid Lunds universitet. I studien har forskarna använt det svenska hjärtinfarktsregistret och ställt dessa hjärtinfarkter mot väderdata från SMHI.
”Våra resultat visade en ökad förekomst av hjärtattacker vid temperaturer under noll. Resultaten var desamma över ett stort antal patientundergrupper, såväl på nationell som regional nivå, vilket tyder på att lufttemperaturen är en utlösare för hjärtinfarkt, säger Mohammed.”
Slutsatsen borde vara att dödligheten minskar om temperaturen ökar. Nu väntar jag med spänning att Vetenskapsradion Klotet också ska referera denna studie.

tisdag 22 augusti 2017

En torr sommar igen? Kanske, kanske inte…

Det har regnat så lite på Gotland de senaste två åren, sägs det. Grundvattnet sjunker. Men hur är det egentligen. Vädret är ju kaotiskt, som klimatexperten Lennart Bengtsson ofta framhåller. Idag blev jag varse detta när jag åkte från Hemse till Lau på förmiddagen, en sträcka på ca 25 km. Vi åkte in i ett skyfall med hagel mellan Hemse och Stånga. Men mellan Stånga och Lye var det torrt igen på vägbanan. Mellan Lye och Garda var det åter blött, men väl framme i Lau var det åter torrt. Själv har jag ofta konstaterat att det regnat mycket mer hos grannar någon km bort (eller mindre) än hos oss .
Vi refererar ofta till väderstatistiken som sanning. Men SMHI mäter bara nederbörden på vissa punkter, men däremellan mäter man inte. Alltså vet vi egentligen inte hur mycket det regnat på ön i stort. Ibland kan det skilja rejält mellan nederbörden även mellan närliggande mätstationer. Sommaren 2016 såg nederbördsstatistiken ut så här för sex mätplatser på Gotland.
Nederbörd sommaren 2016 vid sex mätplatser på Gotland.
Som synes stack ju Hejnum ut rejält för augusti. I juli regnade det mycket vid Hoburg och Hemse på södra Gotland, medan det regnade ganska lite i Visby och i Fårösund längst bort i norr.
Visby D och Visby Fp ligger bara ett  par km från varandra. Ändå regnade det bara 73 mm vid Visby Fp i november 2016 medan det vid Visby D föll hela 124 mm samma månad. I augusti samma år regnade det å andra sidan hela 115 mm vid flygplatsen medan det bara regnade 70 mm vid Visby D.
Men även årsnederbörden skiljer sig mellan olika platser. Normalt regnar det omkring 520 mm per år i Visby, medan det regnar ca 620 mm per år i Hemse, ca fem mil längre söderut. Så här har det sett ut sedan 1990.

Årsnederbörden i Visby och i Hemse 1990-2016 samt trendlinjer.
År 2003 och 2014 regnade det mer än snittet i Hemse, men mindre än normalt i Visby. År 2006, 2008 och 2016 var det faktiskt tvärtom. Men Gotland har 92 socknar medan SMHI bara har 15 mätplatser. Hur mycket det regnar i de övriga 77 socknarna vet vi inte så mycket om.  

fredag 18 augusti 2017

Ny Lidingöbro med två spår

Tunnelbanan från Ropsten till Lidingö Centrum har varit planerad sedan urminnes tider. En förlängning av tunnelbanan från Ropsten till Lidingö var en av de spårsatsningar i Stockholm som ingick i Sverigeförhandlingen. I vilket fall som helst måste man ändå bygga en ny bro, antingen för Lidingöbanan eller för tunnelbanan. Jag tror nog att det långsiktigt bästa hade varit tunnelbana. Lidingöbanan går en bra bit från Lidingö centrum, medan en ny tunnelbana hade skapat en bra knutpunkt med förbättrad tillgänglighet.
Lidingö centrum med Lidimngöbroarna i bakgrunden.
Lidingö centrum planeras för en stor utbyggnad med handel och bostäder men de kollektiva kommunikationerna är begränsade till busstrafik. Kontakterna med den södra delen av Lidingö är bristfälliga eftersom Lidingöbanan inte passerar centrum. Det är naturligtvis möjligt att lägga om Lidingöbanan via centrum, men det finnas inga beslut om detta.
Förra året enades den styrande alliansen på Lidingö, Moderaterna, Kristdemokraterna och Lidingöpartiet om att avfärda Sverigeförhandlingens bud om tunnelbana. Häromdagen km man i stället överens om att bygga en ny bro för Lidingöbanan. Billigare kanske, men bättre? Knappast. Den positiva nyheten var att det blir två spår i stället för bara ett enkelspår, som också diskuterats.
Olika spåralternativ till Lidingö
När förhandlingarna startade handlade det om att Lidingö skulle behöva bygga 5.900 bostäder för att få tunnelbanan till Lidingö centrum. Senare ökade budet till 8.000 nya bostäder, varav en stor del inom en kilometer från Lidingö centrum. Och det har aldrig varit politiskt populärt att bygga bostäder på Lidingö, där man hellre blickar tillbaka mot det som har varit än mot framtiden. Att regionens behov av nya bostäder är större än någonsin har ingen relevans på Lidingö.