tisdag 26 november 2019

”God och tillgänglig vård” på Södermalm

Irene Svenonius (M) i DN häromdagen: ”Jag och mina kollegor i majoriteten känner ett mycket stort ansvar för alla Region Stockholms verksamheter, för att länets invånare ska ha en god och tillgänglig vård.”
Irene Svenonius.
Men så här ser det ut på Södermalm. Min fru kände smärtor i buk och tarmar. Värken började på lördag kväll medan vi var på middag hos vänner. På söndag eftermiddag ringde hon sjukvårdsupplysningen och fick rådet att uppsöka Rosenlunds Närakut. Vi kom till Närakuten kl 16.30 och togs väl om hand av vänliga sköterskor, som snart tog nödvändiga prover och därefter fick vi vänta på läkare. Strax efter kl 19 fick hon träffa en läkare, som gjorde en preliminär bedömning av hennes sjukdomstillstånd. Men för att vara på säkra sidan ville hon också remittera henne till röntgen på Södersjukhusets akutmottagning, som bara ligger på några minuters avstånd från Rosenlund.
På SÖS Akut, dit vi anlände kl 19.30 togs hon strax om hand av underbara sköterskor, som tog nya prover inklusive EKG, som Närakuten hade tagit ett par timmar tidigare, och med samma resultat.
Därefter får vi vänta på en läkare som skulle ta ställning till röntgen, som ju var den egentliga avsikten med besöket. Vi fick vänta timme efter timme. Min hustru vilade på en brits och jag satt på en stol eller vankade fram och tillbaka i korridoren mellan patienternas britsar. Kl 4 på morgonen, efter mer än 8 timmars väntan mitt i natten, fick hon äntligen träffa en läkare på SÖS, som sa till om ytterligare prover. Men Närakuten kan inte beställa röntgen, utan SÖS måste själv göra en egen bedömning från grunden. ”Vad ska vi då med Närakuten till”, undrade jag. Ja, det kan man fråga sig, sade SÖS läkare.
Men provsvaren dröjde. När de kom skulle läkaren granska dem så fort som möjligt. Men det dröjde till kvart över 5 på morgonen. Då kom han också fram till att en röntgen skulle beställas, samma slutsats som Rosenlunds Närakut gjorde nästan 13 timmar tidigare. Så nu var det bara röntgen vi väntade på, precis som vi hade gjort under ett halvt dygn.
Men vid 7-tiden byter personalen skift, och då görs inga röntgenundersökningar. Det görs först strax efter klockan 8 på morgonen. Det går snabbt, tar bara 10 minuter. Sedan ska vi bara vänta på att den nya läkaren kan sätta sig in i min hustrus diagnos och bedöma resultatet av röntgen. Det sker strax efter klockan 11 på förmiddagen. Då fick vi äntligen träffa en ung och engagerad läkare som studerat provresultat och röntgenbilder och kan ge en slutlig diagnos. Klockan 11.45 fick vi äntligen lämna SÖS efter mer än 16 timmar och efter mer än 19 timmars sammanlagd vistelse på dessa två akutmottagningar. Det är ju nästan ett dygn. Min fru kunde slumra till under kortare stunder, men jag hade inte sovit en blund på mer än ett dygn.
När vi lämnade Södersjukhuset kunde vi i media läsa att landstinget ska säga upp 100 läkare och sköterskor på Södersjukhuset. Uppenbarligen anser man att man har för mycket personal. En annan patient och dessutom läkare beskriver SÖS Akut som en krigszon i ett inlägg på DN Åsikt.

tisdag 19 november 2019

Skandalen kring Julian Assange

Julian Assange har bidragit till att 90 000 hemliga NATO-dokument som rör USA:s krigföring i Irak och Afghanistan har publicerats på Wikileaks. I augusti 2010 besökte Julian Assange Sverige, varvid han anhölls i sin frånvaro misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande av två kvinnor. Anhållandet hävdes knappt ett dygn senare, den 25 augusti, av ordinarie åklagare Eva Finné, och misstankarna ändrades till ofredande. Julian Assange inställer sig för förhör, men får därefter lämna polisen. Sedan fortsätter han sin resa till Storbritannien.
Julian Assange
Utredningen sköts taffligt från början. De förhörda tjejerna ger själva flera olika versioner av vad som egentligen hände, vilket sänker trovärdigheten. Förhören med målsägandena spelades inte in, utan skrevs ned i efterhand. Enligt Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen är det ”av särskilt stor betydelse” att dokumentera målsägandes egna ord istället för att skriva en sammanfattning. ”Det här är ofta mål där ord står mot ord, och har man förhören ordagrant blir det sedan lättare att avgöra fallet i domstol.”
Men den 1 september återupptogs den svenska förundersökningen efter protester, nu av överåklagare Marianne Ny och rubriceringen ändrades till att återigen gälla våldtäkt. Den 18 november häktades Assange i sin frånvaro av Stockholms tingsrätt och den 7 december rapporterades att han gripits av brittisk polis då han kommit till polisstationen. Den 16 december 2010 släpptes Julian Assange fri mot borgen. Den 24 februari 2011 beslutade en brittisk domstol att Julian Assange skulle utlämnas till Sverige. Efter överklaganden bekräftade High Court i England i november 2011 att han fortfarande skulle utlämnas till Sverige. Men i juni 2012 sökte Assange i stället politisk asyl på Ecuadors ambassad i London. Den 16 juli 2014 prövade Stockholms tingsrätt återigen häktningsskälen och fann att Assange alltjämt var på sannolika skäl misstänkt för brott och att häktningen skulle bestå. I mars 2015 gick överåklagare Ny med på att förhöra Assange på Ecuadors ambassad i London, vilket ägde rum i november 2016. I augusti 2015, gick preskriptionstiden ut för några mindre allvarliga anklagelser, men misstanken för våldtäkt kvarstod. I april 2019 upphävde Ecuador hans politiska asyl och han greps av brittisk polis. Sedan dess har han avtjänat det brittiska straff han fått genom att bryta mot sin frigivning mot borgen. Nu kvarhålls han i avvaktan på beslut om utlämning till Sverige eller USA, som också begärt honom utlämnad under tiden. Förundersökningen om misstänkt våldtäkt lades ner 2017, men togs upp igen i våras när Julian Assange greps i Storbritannien.
Julian Assange förs bort av brittisk polis.
I dag meddelade åklagaren Eva-Marie Persson att hon beslutat att (återigen) lägga ner förundersökningen. ”Vid en samlad bedömning, avsett det som kommit fram i utredningen, gör jag bedömningen att bevisen inte räcker för att väcka åtal”, fortsätter hon. Under sommaren har man gjort nya förhör med fem vittnen som tidigare hörts och förhör med två personer som inte tidigare hörts, trots att man har haft mer än nio år på sig.
Trots detta kommer man fram till samma sak som åklagaren gjorde redan i augusti 2010. Bevisen räcker inte för en fällande dom. Enligt åklagaren har den muntliga bevisningen försvagats, eftersom det gått så lång tid, och därför väljer hon att lägga ner utredningen. Några andra bevis finns inte.

Men samma slutsats drogs ju redan 2010. Varför har svenskt rättsväsende inte gjort någonting under alla år för att komma till ett avslut. Det är närmast obegripligt. Fallet lades ned redan 2010 och borde aldrig ha tagits upp igen. Överåklagaren Marianne Ny har därefter lyckats göra fallet till en katastrof för svenskt rättsväsende.

fredag 15 november 2019

Efter femton års strid förtätas kvarteret Plankan

I dagarna har man äntligen satt igång arbetena på kvarteret Plankans innergård, norr om Hornsgatan på Södermalm. Det har tagit 15 år av planering och överklaganden i 18 olika instanser. Men Svea hovrätt gav till slut klartecken år 2016. Högsta domstolen valde att inte pröva fallet. Till slut är det ändå samma projekt som fått bygglov och som ska genomföras.  Svenska bostäders styrelse beslutade att bygget ska starta under 2019.
Planerad ny bebyggelse.
De boende i kvarteret som har motsatt sig den nya bebyggelsen i femton år har till sist förlorat striden. Men några vägrar fortfarande att ge upp och genomförde en demonstration när entreprenören Serneke började stängsla in området häromdagen. Vid demonstrationen deltog något tiotal personer av de 500 som bor i kvarteret.
Är Svenska Bostäder inkompetenta? Slösar de med skattepengar?
Ny rund innergård.
Kvarteret avgränsas av Hornsgatan, Varvsgatan, Lundagatan och Kristinehovsgatan. Den nuvarande bebyggelsen i kvarteret är ett typiskt miljonprogramshus, som byggdes 1964-68. Arkitekt var Lars Bryde.
Serneke är byggföretaget som ska bygga de nya bostäderna.
Bebyggelsen är placerad kring en mycket stor gård, den största  innergården i Stockholm. Tidigare fortsatte Brännkyrkagatan rakt igenom kvarteret, som alltså utgjorde två kvarter.
Befintlig bebyggelse från 1960-talet.
Den nya byggnaden blir rund, fem våningar hög och på pelare. Dessutom byggs befintliga byggnader på med ett par våningar. Byggplanerna omfattar 158 nya lägenheter varav 50 studentlägenheter. Hela bygget beräknas vara klart i december 2022.
Tidigare bebyggelse på 1950-talet.
Själv hade jag hellre sett att man hade byggt två hus och återanknutit till den äldre kvartersstrukturen med två mera normalstora innergårdar och låtit Brännkyrkagatan fortsätta. Kvarteret skulle på det sättet integreras i omgivningen på ett bättre sätt. Men det var ändå riktigt att ge klartecken för den nya bebyggelsen. Förtätningen av Stockholm bör fortsätta i olika områden, så att staden blir en allt attraktivare stad. Vi som redan bor i innerstaden borde också medverka till att ge de möjligheten till andra, och inte till varje pris motsätta oss detta. 

tisdag 5 november 2019

Förbifarten försenas - 40 år!

Media rapporterar idag om att Förbifart Stockholm kommer att försenas flera år. Projektet har förberetts sedan 2006 med planering, projektering och tillståndsprövning. Anläggningsarbetet påbörjades 2016 med de första tunneldelarna och trafikleden beräknades tidigare kunna öppnas för trafik 2026. Förbifart Stockholm kommer nu att kosta 3,3 miljarder kronor mer än beräknat och stå klar först år 2030, fyra år senare än planerat. Det slår Trafikverket fast i en ny prognos.
I själva verket blir den minst 40 år försenad. Den föreslogs nämligen redan i regionplaneskissen 1966 med sikte på att vara klar senast 1990.
Skiss 1966 till regionplan med Kungshattsleden, Ålstensleden och Mälarleden, samt dessutom Österleden. Fyra nya leder över Saltsjö-Mälarsnittet alltså.
Där ingick  dessutom ytterligare tre nya förbindelser över Saltsjö-Mälarsnittet nämligen Ålstensleden och Mälaröleden, den senare mellan Södertälje och Bålsta, samt Österleden. I den senare antagna och nedbantade Regionplan 1973 med horisontåret 1985 fanns fortfarande Kungshattsleden med. Trafikleden försvann ur Regionplan 1978, men återkom i Regionplan 1991, RUFS 2001 och RUFS 2010, nu med namnet Västerleden. En skillnad mot dagens trafikled är att man förr tänkte sig en väg i dagen med broar över Mälaren. Nu ska den helt dominerande delen förläggas i tunnlar.
Från det att den först föreslogs i Skiss 1966 och fram till dess att leden färdigställts 2030 kommer det ha gått 64 år. I det perspektivet är en försening på fyra år ganska marginell.
Kostnadsökningen väntas bli 3,3 miljarder kronor och landa på en summa om 37,7 miljarder kronor, en kostnadsökning på 3,3 miljarder, vilket ju alltid är tråkig. Men det handlar ju bara om knappt 10 %, ganska marginellt alltså för ett projekt av denna storleksordning.

onsdag 23 oktober 2019

Miljöpartiets korkade avfallsskatter

Regeringen ska införa en skatt på plastpåsar och skatt på avfallsförbränning. Tre kronor blir skatten på bärkassar när du handlar mat i fortsättningen. Det innebär att priset för en vanlig plastbärkasse hamnar på sex, sju kronor, enligt Svensk handel. Och varje frukt- och grönsakspåse beskattas med 30 öre. Det framgår av regeringens lagrådsremiss.
Det är korkat. Men det finns med i januariöverenskommelsen mellan socialdemokraterna, miljöpartiet, centerpartiet och liberalerna. Enligt punkt 35 ska ekonomiska styrmedel användas för att ställa om samhället i miljövänlig riktning och man nämner särskilt att skatt på förbränning av avfall ska införas.
I en förhandlingsöverenskommelse får man ge och ta. Därmed kan även korkade förslag komma att genomföras. Sannolikt är det Miljöpartiet som har drivit fram dessa förslag, som övriga partier accepterat, möjligen motvilligt. Användningen av plastkassar i butikerna är ingen stor miljöbov. De flesta plastkassar återanvänds för avfall. De hamnar då i avfallsförbränningen, som i Sverige normalt sker med energiåtervinning med fjärrvärme och el, en mycket effektiv hantering.
Högdalens fjärrvärmeverk drivs med avfallsförbränning som levererar el och värme.
I min bostadsrättsförening sorterar vi redan avfallet i många fraktioner. Exempelvis går matavfall till tillverkning av biogas medan plastavfall sorteras som en särskild fraktion för materialåtervinning. Återstoden som inte kan materialåtervinnas går vidare till avfallsförbränning med energiåtervinning i form av fjärrvärme och elektricitet. Varför ska denna förnuftiga hantering straffbeskattas? Så länge vi inte kan återanvända eller återvinna materialet så ska det åtminstone göra nytta som energi.
Det råder dessutom brist på elenergi i storstadsregionerna på grund av flaskhalsar i elnätet, som det tar tid att bygga bort. Det beror på den snabba storstadstillväxten. Men kraftvärmeproduktionen sker just i storstäderna, där behoven är störst.
Hur ska skatten stimulera till mer återvinning och återanvändning? En skatt på förbränning påverkar inte dem som skapar de produkter som i slutändan hamnar i restavfallet eller ansträngningar för att sortera ut vissa material. Vi har nytta av mer fjärrvärme, inte mindre, eftersom vi får el samtidigt. En skatt på avfallsförbränning leder till ökade kostnader för fjärrvärme och därmed i förlängningen andra energival för kunderna, men vilka? Är de bättre eller sämre från miljösynpunkt? Om man slutar att bränna restavfallet i fjärrvärmeverk, vad ska man i så fall göra med det? Lägga på tipp eller exportera till Afrika?
Är plastkassar verkligen miljöbovar...
Man kan ju i stället köpa en rulle avfallspåsar med handtag i biobaserad plast för någon krona styck och packa varorna i dem. Om man slutar att använda plastkassar i butikerna finns alternativet med ekologiska bomullskassar. Men de är riktiga miljöbovar i jämförelse med plastkassarna. Enligt en jämförelse utförd av Naturstyrelsen i Danmark och som refereras i Råd & Rön, är det den vanliga plastpåsen som man köper i kassan, som har lägst miljöpåverkan, eftersom den vanligen återanvänds som soppåse och därefter bränns med energiåtervinning. De danska forskarna jämförde olika kassar och påsar i 15 olika kategorier, däribland giftighet, vattenåtgång och klimatpåverkan. En tygkasse i ekologisk bomull behöver man använda mer än 20 000 gånger för att komma ner i samma miljö- och klimatpåverkan som en vanlig plastpåse. Det innebär att du måste använda den fem gånger i veckan i 77 år. Motsvarande siffra för en tygkasse i vanlig bomull var 7 100 gånger. Där räcker det med ”bara” 27 år för att den ska bli bättre än plastkassen. Även papperskassar är sämre än plastkassar från klimatsynpunkt. Den orsakar ungefär 50 procent mer klimatutsläpp och energianvändningen är ungefär dubbelt så stor för att göra en papperskasse istället för en plastpåse.
...eller är det de ekologiska tygkassarna?
Per Bolund tar också upp nedskräpningen med plastpåsar på ”gator och torg eller i skogsområden”. Men det är inte ett stort problem enligt min erfarenhet. Nedskräpningen med plastpåsar är obetydlig i Sverige. I naturen hittar jag visserligen ofta plast, men i regel kommer de från böndernas ensilagebalar – dinosaurieäggen - som man ofta ser på åkrarna. Men det läggs föreslås ingen skatt på dessa. Varför?
Förutom plastpåsen vid kassan, blir det en skatt på 30 öre på de små genomskinliga rackarna som används för frukt och grönsaker. Vill man att kunderna ska börja lägga potatisarna direkt på bandet i kassan?
Tänk om, Miljöpartiet och ni andra!

onsdag 16 oktober 2019

Kan sparsamhet rädda proletariatet?

Kan sparsamhet rädda proletariatet?
Då lyckas min granne nog rädda sej.
Han lever på gröt och på gamla potäter
när han inte blir bjuden av sin tjej.

Kan gröt bli lämplig kost för våra äldre?
Ja, den frågan, som Blå tåget en gång lyfte, har oväntat blivit högaktuell, nu när inte bara proletariatet utan också hela planeten ska räddas. Den blågröna majoriteten i Stockholms stad har utlyst globalt klimatnödläge, vilket innebär att sparsamhet med kött ska införas i stadens äldreboenden. Men bara för några veckor sedan lovade finansborgarrådet Anna König Jerlmyr (M) att det inte var aktuellt. Då sade hon att Stockholm har lyckats minska utsläppen med 58 procent sedan 1990, så därför var det viktigare med ett globalt nödläge. Vi kan visa, sa hon då, att det går att ställa om från fossila till förnybara energislag. Men nu har hon skrivit under en matdeklaration för klimatsmart mat som begränsar köttintaget till 16 kilo per år, vilket är mer än en halvering av köttet i skolmaten och äldreomsorgen. Men naturligtvis gäller detta bara de äldre och skolbarnen (men skolbarnen kan ju få äta kött hemma). Övriga stockholmare ska få fortsätta att äta vad de vill.
Kött eller grönsaker...
Vi är fast beslutna om att minimera stadens livsmedelsrelaterade klimatpåverkan, säger Anna König Jerlmyr. Och vilka kan vara bättre mål för den nya köttstrategin än pensionärerna. Det vet ju alla att just de äter hejdlöst mycket kött. Större mängd vegetarisk mat och mindre matsvinn kommer att minska vår klimatbelastning. Ställer vi om på rätt sätt kan vi få bra mat, bli friskare och samtidigt drastiskt minska påverkan på miljö och klimat, säger Katarina Luhr (MP) miljö- och klimatborgarråd.
Men varför stanna där? Kan inte staden helt enkelt dra in tillståndet för restauranger som serverar kött och för livsmedelsbutiker som säljer kött? Stadens allmännyttiga bostadsföretag kan utfärda bestämmelser om att kött inte får tillagas i deras hyresgästers kök. Kanske ska man till och med förbjuda kött i stadens egna personalrestauranger?
Men äldreborgarrådet Erik Slottner (KD) vägrar följa Stockholms kommuns nya matpolicy, som ska begränsa andelen kött inom äldreomsorgen. ”Äldre kommer att få äta den mat de själva önskar”, slår han fast.
Skall rotmoset serveras utan fläsklägg i framtiden?
Man kan annars undra över den märkliga inställningen att det är just de äldre, och skolbarnen förstås, som ska lösa det här med köttet och klimatomställningen. Varför ska inte alla stockholmare drabbas av denna inskränkning i kosten, gamla som unga, rika som fattiga? Jag tror att äldre människor i allmänhet äter ganska lite mat, och att detta även gäller kött. Aptiten avtar enligt experterna naturligt med åren. Att behålla sitt självbestämmande är viktigt för äldres välbefinnande, visar forskning. Att behöva förlita sig på samhällets omsorg betyder att både inspiration och självbestämmande försvinner. Allt det här samverkar och förvärrar problemet med undernäring hos äldre. Så, varför ska just de äldres inflytande på vilken mat de ska äta inskränkas? Erik Slottner anser inte att man ska tvinga på en äldre person, "som hela sitt liv ätit kalops och rotmos", vegetarisk kost. "Det är inte värdigt”, säger Erik Slottner. ”Det kommer inte att ske. Äldre kommer att få äta den mat de själva önskar och som de faktiskt betalar för också. Det är inget som politiker ska gå in och styra”.
”Vi kommer inte att följa den nya köttpolicyn. Vi har precis antagit en ny mat- och måltidspolicy inom äldreomsorgen och där står det ingenting om att drastiskt minska köttätandet. Jag tänker följa den policyn”, säger Erik Slottner.
Enligt äldreborgarrådet kan en vegetarisk kost vara direkt ohälsosam för äldre, särskilt om den innebär att matlusten minskar. ”Äldre behöver rikligt med protein, och fett och kött är en viktig proteinkälla. Om man bara erbjuder två portioner kött i veckan så är risken stor att de äldres matintag minskar och det är direkt fara för de äldres hälsa. Vi har problem med undernäring, inte övergödning, i äldreomsorgen. Den här dieten skulle förvärra problemet.”
”Äldreomsorg är ingen stor klimatbov. Maten ska vara närproducerad och matsvinnet måste minska, men rör inte de äldres kött, de har rätt att få det på sin ålders höst om de vill”, säger Erik Slottner.
Tack för det, Erik, eller som Blå Tåget sjunger:

Kan sparsamhet rädda proletariatet?
Min granne svarar nog numera nej.
Det spelar ingen roll hur billigt man äter
när man känner sig billig som dräng och lakej.
Och hans fästmö hon säger att armod kan tålas
av alla om det är en delad misär
men när somliga blir feta av rysk kaviar och punsch
ska man ej tiga still för man är proletär.
För när maten blir allt dyrare och jobben blir allt färre
och i tidningarna står recept på soppa på en spik
då är det dags att konfiskera sparkapitalet
så att rikedomen upphör för den som är rik. 

onsdag 9 oktober 2019

Nya bostäder på Lundagatan

Jag har tidigare kritiserat de planerade 16 stadsradhusen som skulle byggas på slänten mellan övre och nedre Lundagatan, eftersom det vore slöseri med värdefull innerstadsmark att bygga så lite på så värdefull mark. Husen skulle vara i tre plan, varav två souterrängplan mot nedre Lundagatan och ett plan mot övre Lundagatan. I stället föreslog jag flerbostadshus, och gav exemplet med Einar Mattssons femvåningshus på slänten mellan Högbergsgatan och Högbergsbacken som förebild, ett i mitt tycke mycket lyckat bostadsprojekt.
Sektion för de tidigare föreslagna radhusen vid Lundagatan.
Så här skulle radhusen se ut från Övre Lundagatan (tv) och från Nedre Lundagatan (th).
Kritiken mot projektet på Lundagatan har varit omfattande, men domineras tyvärr av lokala nimbys, som är emot all ny bebyggelse i området. Stockholms stad har trots allt lyssnat på kritiken och föreslår nu en sorts kompromiss.
Det tidigare planförslaget.
En av de tre föreslagna radhuslängorna utgår, den mittersta, och den övriga bebyggelsen ersätts av flerbostadshus i tre våningar, vilket ger 40 lägenheter. En viss för bättring kan man tycka, men fortfarande för lågt. Med fem våningar kunde man lätt få 60-70 lägenheter i stället. Einar Mattssons hus rymmer totalt 68 hyreslägenheter och dessutom  lokaler på ungefär samma markyta.