söndag 4 oktober 2015

Nu ska hela rasket rivas

"Trettifyran" släpptes 1964 av Per Myrberg i en inspelning som låg på Svensktoppen i 39 veckor, under perioden 26 juni 1964-27 mars 1965, bland annat som etta.
Singeln 34:an med Per Myrberg från 1964.
Originalet, "This Ole House" är en sång skriven och inspelad av Stuart Hamblen från 1954. Bakgrunden var ett gammalt övergivet hus med trasiga fönsterrutor han fann under en jakt i Sierra Mountains tillsammans med John Wayne. I huset fann han en död man och kring huset fanns fortfarande en levande hund. Hamblens song är vemodig och handlar om att han inte längre behöver detta gamla hus, han behöver inte längre laga tak och golv, fönster och dörrar, eftersom han snart ska till himlen. Han sjunger om hunden som ännu inte vet om att hans husbonde snart ska ämna jordelivet. Det är alltså en sång om det krävande jordelivet och döden som befrielsen och vägen till evigheten.
Rosemary Clooneys version toppade Billboardlistan 1954. I mars 1981 var en inspelning av Shakin' Stevens singeletta i Storbritannien. Även Dolly parton och Bette Midler har sjungit in sången. 
This old house med Alma Cogan.
"This Ole House" spelades in på svenska av "Hello" 1954 under titeln "Min idol" av Ulla Britt Söderström, Jørgen Ingmann och Birthe Buch, och utgavs på skiva i december 1954, 1955 utkom Cacka Israelssons och Brita Borgs och Oscar Rundqvists inspelningar. Texten är ganska banal och totalt utan samband med originaltexten. Per Myrbergs version Trettifyran är mer i linje med originalet, med text av  Olle Adolphson. Kanske var det en protest mot det så kallade rivningsraseriet i Sveriges städer under 1950- och 60-talen.

Denna kåk har varit våran
uti många herrans år,
denna kåk har varit vår
och det har nog satt sina spår.
Denna kåk den har hängt i
och den har stått i vått och torrt,
men nu är det slut på det,
för nu ska trettifyran bort.

/refr/
Ja nu är det slut på gamla tiden
nu är det färdigt inom kort.
Nu ska hela rasket rivas,
nu ska hela rasket bort.
Så jag tar farväl
och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider,
nu går trettifyran i himlen in

Denna kåk var ganska rar
och släppte solsken till oss in,
den var också generös med fukt
och kyla, regn och vind.
Den var snäll och lite gnällig
och den ville alla väl,
den var vår i alla väder
fastän gisten ful och skev.

/refr/
Men nu är det slut på gamla tider ...

Här i kåken har vi härjat
sen vi alla varit små,
här i kåken klådde morsan
vice värden gul och blå.
Ja våra kåk har fått stå pall
för smällar hårda så det dög,
som när far gick genom väggen så att spån och plankor flög!

/refr/
Men nu är det slut på gamla tider ...
Olle Adolphson bodde på Bastugatan 32.
Man kan fundera på var 34:an egentligen låg. Olle Adolphson var född på Kungsholmen men bodde under 1950- och 1960-talet på Mariaberget på Söder, närmare bestämt på Bastugatan 32. Under 1960-talet fanns det omfattande planer på rivning av den gamla bebyggelsen på Mariaberget. Mest konkret handlade det om ny bebyggelse på Östra Mariaberget. Bebyggelsen på östra delen av Mariaberget är till stor del från slutet av 1700-talet, eftersom den mesta delan av den äldre träbebyggelsen förstördes i Mariabranden 1759. I mitten av 1900-talet var den mycket nedgången och rivning diskuterades. Redan på 1930-talet ersattes stora delar av husen på Bastugatans södra sida av nya hus. År 1935 planerades ny lamellhusbebyggelse även på Bastugatans norra sida, men den kom aldrig att genomföras efter protester från bl a Anna Lindhagen.
”Som ett reservat ligger där mellan Ragvaldsgatan och Blecktornsgränd den gamla gatupuckeln med sin bebyggelse, men det är ett mycket kortsiktigt reservat. Det finns nämligen planer på att ersätta hela längan med modern höghusbebyggelse och det behövs sannolikt endast en lättnad på byggnadsmarknaden för att planerna skall sättas i verket. Ännu kan man emellertid bese denna rest av den äldre Hornsgatan.” Så skrev  Staffan Tjerneld i Stockholmsliv 1950.
År 1961 framlades ett stadsplaneförslag för Östra Mariaberget utarbetat av arkitekterna Berndt Alfreds och Gunnar Larsén, vilket innebar att Hornsgatan skulle breddas och trädplanteras. Hornsgatspuckeln skulle planas ut och bebyggelsen på puckeln skulle rivas och ersättas med ny bebyggelse i nio våningar. Förslaget utvecklades av stadsbyggnadskontoret 1967.
Utredningsförslag med ny bebyggelse på Mariaberget Östra från 1967.
Förslaget kritiserades hårt och i Söder 67 och i en efterföljande programutredning från 1969 föreslogs i stället bevarande och de nedgångna husen moderniserades i stället under 1970-talet.
Lilla Skinnarviksgränd med Bastugatan 32 till höger och Bastugatan 34 till vänster.
Olle Adolphson kanske valde 34:an, som namnet på sången, efter grannkåken på Bastugatan 34, i hörnet av Lilla Skinnarviksgränd, ett hus han kunde se hemifrån. Huset har viss likhet med det på skivomslaget. Eftersom detta hus inte har någon entré mot Bastugatan finns det dock inte någon sådan adress, en lucka mellan 32 och 36.
Trettifyran?
Trettifyran är egentligen inte så uttalat kritisk mot rivningsraseriet utan mer sorgsen och vemodig. Denna kåk var i själva verket fuktig och dragig, gisten, ful och skev.  Jag tar farväl och tårar rullar, men kåken har ändå tjänat ut, det är slut på gamla tider, och nu ska hela rasket bort. Men medan det i originalet "This Ole House" är ägaren själv som snart ska till himlen är det i 34:an själva kåken som nu ska till himlen.
Jag kommer att tänka på August Strindbergs dikt ”Esplanadsystemet”: -- " En gammal man går där förbi och ser med häpnad hur man river. - - - "Här skall ej byggas upp igen!
Här röjes blott för Esplanaden! - - - Här rivs för att få luft och ljus; är kanske inte det tillräckligt?"

2 kommentarer: