tisdag 30 april 2019

Vår allt grönare planet

Klimatalarmister brukar utgå från att den globala uppvärmningen, som ett resultat av den ökade koldioxidhalten i atmosfären, leder till alla möjliga katastrofer, till exempel att det blir fler stormar och regn med översvämningar som följd, eller att det blir torrare, att öknarna breder ut sig och att det uppstår alltfler skogsbränder. Brittiska Met Offices Hadley Centre for Climate Prediction förutspådde till exempel för några år sedan att en tredjedel av jordens landyta kommer att ha förvandlats till öken före seklets slut.
Inför klimatmötet i Paris upprepade Karin Bojs i DN tesen om den förestående torkan. ”Stora och tätbefolkade områden i världen kommer att bli obeboeliga på grund av torka eller översvämningar”.
Jag skrev redan för några år sedan om att forskare i Australien visat att utsläppen av koldioxid faktiskt leder till att jorden har blivit grönare. Man hade genom studier av satellitbilder konstaterat att växttäcket har ökat med 11 procent i jordens torra, varma områden under perioden 1982–2010, troligen beroende på att den ökande koldioxidhalten i atmosfären gynnar växternas tillväxt och minskar deras vattenförluster. Effekten var starkare än vad forskarna hade väntat sig. När koldioxidhalten stiger kan växternas blad utvinna mer kol från luften under fotosyntesen, vilket utnyttjas till att producera ännu fler blad.
Bilden visar förändring i grönyta globalt under perioden 1982-2015. Källa:Boston University/R. Myneni.
Enligt en vetenskaplig studie i tidskriften Nature från 2016 som refererats av amerikanska NASA har den stigande halten av växthusgasen koldioxid i atmosfären  under efterkrigstiden haft en starkt positiv effekt på jordens växtlighet. 32 forskare från åtta länder deltog i studien, som baserades på satellitdata från NASA från år 1982 till år 2015. Under de senaste tre decennierna har vissa regioner upplevt en över 50 procentig ökning av växtligheten, medan bara 4 procent visat en minskad växtlighet. Studien med titeln ”Greening of the Earth and its drivers” visade att stigande atmosfärisk koldioxid kraftigt gynnar växtlivet, vilket resulterar i en anmärkningsvärd ökning av växtligheten på alla jordens kontinenter. Forskarna kom fram till att ökad CO2 förklarar hela 70 procent av den observerade tillväxttrenden. I övrigt står ökad kvävegödning för 9 procent, uppvärmningen för 8 procent och ökad beskogning för 4 procent av den observerade tillväxttrenden. Utan denna effekt skulle jorden ha svårt att föda den växande befolkningen. Att en högre koldioxidhalt är gynnsamt för växtligheten är känt sedan gammalt. Trädgårdsmästare som höjer koldioxidhalten i sina växthus får större skördar.
Men i en starkt tendensiös artikel i DN avfärdar nu Maria Gunther forskningen som säger att koldioxiden i atmosfären gör planeten grönare, genom att detta ”bara är historiska data”. I stället hävdar hon att skogar i framtiden  ”helt kan sluta att ta upp koldioxid”.  Hon ifrågasätter den erkända forskningen och hänvisar till obevisade hypoteser. ”Vi vet inte vad som kommer att hända med fotosyntesen i framtiden, om vi släpper ut ännu mer koldioxid i atmosfären”. Nej, vi vet inte. Så länge vi inte vet är det bara hypoteser. Vad som har hänt är däremot fakta. DN driver alltså en tes om vad som eventuellt skulle kunna hända i framtiden, utan att hänsyn till vad som har hänt hittills. Det är djupt ohederligt.
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Men lever DN upp till detta?

söndag 28 april 2019

Global storstadstillväxt

Stockholmsregionens befolkning har ökat med 36 000 invånare per år de senaste tio åren. Sedan sekelskiftet är ökningen mer än en halv miljon människor. Det bor en miljon fler människor här jämfört med när miljonprogrammet inleddes för drygt 50 år sedan.
Stockholms befolkning har vuxit stadigt under många år. Regionens befolkning överstiger idag 2 miljoner.
Befolkningsökningen beror numera i allt väsentligt på födelseöverskott och invandring, medan inflyttning från övriga Sverige, idag är en marginell del.
Befolkningstillväxt och bostadsbyggande i Stockholmsregionen årligen 1960-2018.
Även om de bakomliggande orsakerna skiftar är Stockholms tillväxt en del i ett globalt skeende av urbanisering. För ungefär tio år sedan bodde för första gången mer än hälften av världens befolkning i städer. Globalt drivs stadstillväxten till stora delar av inflyttning från landsbygden till städerna.
Stads- och landsbygdsbefolkning i världen 1960-2017, enligt FN.
 Sedan ungefär tio år bor en majoritet av jordens stadsbefolkning i städer, drygt 4 miljarder. Andelen är nu ungefär 55 % och fortsätter att öka, medan landbygdsbefolkningens storlek stagnerar kring knappt 3,5 miljarder. Enligt prognoserna kommer landsbygdsbefolkningen att minska något fram till år 2050, medan stadsbefolkningen fortsätter att öka. Om ungefär 30 år kommer i så fall två tredjedelar av världens befolkning att bo i städer. Hela 90 % av denna stadstillväxt kommer att äga rum i Afrika och Asien, enligt FN.
Stads- och landsbygdsbefolkning i världen 1500-2050, enligt FN.
Trots denna massiva stadstillväxt är det inte så att slumbefolkningen i städerna ökar, inte ens absoluta tal. Den minskar även i världens största länder, Kina och Indien. Urbaniseringsgraden ökar med växande inkomst, räknat som BNP per capita.
Samband mellan urbaniseringsgrad och BNP per Capita, 2016, enligt FN.
Det är inte bara så att städerna växer utan de största städerna växer mest. Antalet städer i världen med minst 1 miljon invånare är idag nästan 600. Tillsammans har de 2 miljarder invånare, drygt en fjärdedel av världens befolkning. Nästan var tionde person bor dessutom i en megastad med mer än 10 miljoner invånare. År 1950 blev New York den första megastaden i världen. År 1990 fanns 10 megastäder i världen, vilka hade ökat till 28 megastäder år 2014. Det finns idag 34 sådana städer med tillsammans 679 miljoner invånare. Tretton av dessa har mer än 20 miljoner invånare. Nio ligger i Asien. Tre i Nord- eller Sydamerika och en i Afrika).
Guangzhou (även känd som Kanton) i Kina är en av världens största megastäder.
Tre av dem ligger i Kina (Guangzhou, Shanghai och Beijing), två i Indien (Delhi och Mumbai)och tre ligger i Nord- eller Sydamerika (New York, Mexico City och Sao Paulo). De övriga är Tokyo, Jakarta, Manilla, Seoul och Kairo. I samtliga fall har storstäderna vuxit ihop med ett antal andra stadsområden.
Mumbai i Indien är en annan av världens största megastäder.
Befolkning i de 32 största städerna i världen.
Jag vill här reservera mig något. Beroende på vilken källa man använder sig av kan man få lite olika uppgifter, eftersom man kan avgränsa dessa storstadsområden på olika sätt. Jag har här använt mig av denna källa: http://www.citypopulation.de/. Men väljer man i stället en annan källa (The World's Cities in 2016. United Nations) leder det till hela 47 megastäder med mer än 10 miljoner varav 15 med mer än 20 miljoner.
Manila i Filippinerna  är en annan av världens största megastäder.
Det finns 117 miljonstäder i Kina, 55 i Indien, 53 i USA, 20 i Brasilien, 17 i Indonesien, 16 i Ryssland, 15 i Mexico, 13 i Japan, 12 i Nigeria, 11 i Tyskland, 10 i Turkiet och i Storbritannien.
Lagos i Nigeria är på väg att bli en av världens megastäder.
Megastäder är liksom miljonstäder i allmänhet i hög grad ett utomeuropeiskt fenomen.
Själv har jag kanske besökt ett hundratal miljonstäder, varav ett tjugotal megastäder. Jag tycker nog att de är som andra stora städer, fast större då. Men man rör sig ju i allmänhet bara i en ganska begränsad del av en megastad. Det är ungefär som i Stockholm. En underbar stad, även om jag för det mesta bara rör mig på Södermalm.

torsdag 4 april 2019

”Varje dag växer Stockholms län med två fullsatta SL-bussar”

Det är en vanlig liknelse för att beskriva Stockholms befolkningstillväxt. Man kan se framför sig bussarna från landsorten som stannar vid Cityterminalen och passagerna väller ut med sina packlårar och  resväskor för att söka sig vidare till bostadsförmedlingens kontor. Det ligger visst vid Globen numera, så det är bara att ta tunnelbanan dit.
En av två SL-bussar med inflyttare till Stockholm, eller...
Men liknelsen är fel på flera sätt. Visserligen växer Stockholmsregionen sedan ett antal år med omkring 35 000 invånare per år, vilket i runda tal blir ca 100 invånare per dag. Eftersom en vanlig ledbuss har ca 50-60 sittplatser ryms detta alltså i två SL-bussar. Men hälften av befolkningsökningen beror på invandring, och de festa invandrare kommer nog inte med SL-buss. Omkring 40 % beror på att antalet nyfödda barn till föräldrar som redan bor här är fler än de som dör varje år.
I snitt 10 % kan man skylla på inflyttning från resten av Sverige och det tiotal personer per dag som det handlar om skulle nog rymmas i en enda folkabuss.
En VW-buss på väg till Stockholm med inflyttare...
Men just 2018 skulle inte ens detta behövas, för då handlade det faktiskt om en nettoutflyttning till resten av landet på hela 197 personer. En vespa eller tandemcykel skulle räcka för att de skulle få plats på väg till Båstad eller vart de nu ska.
Två utflyttare har just startat sin resa till sydligare trakter.
Åren 2002-2004 handlade det faktiskt om sammanlagt 12 000 personer som flyttade ut. Då skulle folkabussen behövas plockas fram ur garaget igen.
Så här ser befolkningsförändringarna ut för Stockholms län de senaste tjugo åren.
Födelseöverskott och invandring dominerar helt Stockholmsregionens befolkningsökning.