Den åldrande glesbygden

För ett tag sedan skrev jag om skillnaderna mellan storstäderna och glesbygden med utgångspunkt i Po Tidholms bok ”Läget i landet” under rubriken Avfolkningens Sverige. Jag kunde konstatera att befolkningsförändringarna under de senaste decennierna ger en dyster bild av Sveriges glesare delar, framförallt skogslänen. De 65 kommuner som har minskat sin befolkning mest under de senaste 50 åren har minskat med 27 procent sedan 1970. Där har befolkningen minskat från ca 850 000 invånare till ca 620 000 invånare. I några av dessa kommunerna har befolkningen halverats. Till stor del beror denna utveckling på att befolkningen åldrats så mycket i de glesare delarna av Sverige att barnafödandet inte längre kan väga upp dödstalen. Befolkningen kommer ofrånkomligen att fortsätta minska om inte ett mirakel sker.
En som ger en liknande bild av Sverige är Charlotta Mellander, professor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. På sin blogg visar hon Sveriges nuvarande geografiska åldersfördelning i ett par bilder. Den skeva åldersfördelningen har dramatiskt accentuerats sedan 2001. I allt fler kommuner utgör personer över 50 år en allt större del av befolkningen.

Andel av befolkningen som är mer än 50 år i Sveriges kommuner 2016.
I hela 21 kommuner utgör denna grupp mer än hälften av befolkningen. År 2001 hade ingen kommun i landet en så hög andel. Högst andel utgör åldersgruppen 50+ i Överkalix, Pajala, Borgholm, Övertorneå och Simrishamn. Lägst andel utgör gruppen i Sundbyberg, Huddinge och Botkyrka. Följande bild visar åldersgruppen som är över 65 år 2016?

Andel av befolkningen som är mer än 65 år i Sveriges kommuner 2016.
Även här är de röda kommunerna idag väsentligt fler än femton år tidigare. I 11 kommuner utgör idag denna grupp 30 procent eller mer. Dessa är Borgholm, Pajala, Överkalix, Simrishamn, Rättvik, Sotenäs, Vadstena, Övertorneå, Valdemarsvik, Åsele och Dorotea. De kommuner som år 2016 hade lägst andel 65+:are var Sundbyberg, Huddinge, Botkyrka, Stockholm och Sigtuna. Charlotta Mellander visar tydligt hur påtagligt Sveriges demografi förändrats på bara 15 år, på ett sätt som också ofrånkomligen kommer att innebär fortsatta dramatiska befolkningsförändringar under de kommande decennierna. Oavsett vad Po Tidholm kanske hoppas på. Läs gärna hennes inlägg här.

Att leva som man lär

På den senaste tiden har flygets påverkan på klimatet hamnat i fokus på klimatdebatten. Flera kända personer med Malena Ernman i spetsen har förklarat att de ska sluta flyga för klimatets skull. Men vad gör de som borde veta mest, klimatforskarna? Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES) vid Stockholms universitet har startat ett projekt där de anställda dokumenterar sina egna utsläpp av koldioxid. Institutionen har cirka 220 anställda, som under ett år flyger mer än 2 miljoner kilometer enligt siffror från 2016. Det motsvarar alltså 9091 km per person och år. Klimatforskarna gör fältarbeten och har mätstationer bland annat på Svalbard och i Anderna, men man deltar också i internationella konferenser och workshops på olika platser i världen. Precis som många andra yrkesgrupper gör.

Hur förhåller det sig till en genomsnittlig svensk? Enligt Jonas Åkerman, transportforskare på KTH , flyger varje svensk 4100 km per person (siffror från 2006). Det innebär att en klimatforskare i snitt flyger mer än dubbelt så mycket som genomsnittssvensken  eller ca 220 % för att vara mer exakt.