Den numera försvunna Fatburssjön på Söder var ursprungligen en havsvik som genom landhöjningen snördes av från havet. Under bronsåldern för 3.000 år sedan blev den en insjö med utlopp i Årstaviken. På kartan, där nuvarande gatunät finns med, ser man hur strandlinjen krymper från 1200-talet, 1550, 1700 till 1850. 1200-talet strandlinje sträckte sig från nuvarande Katarina Bangata/Östgötagatan i sydost till parken Bergsgruvan vid Rosenlundsgatan i nordväst.
På 1640-talet gjordes Stockholms första rutnätsplaner och för att kunna dra Götgatan rakt söderut dikade man ut och torrlade en del Fatburen som låg i vägen. Sjöns vattennivå sänktes och förlorade sitt direkta utlopp. Sjön blev ett träsk som snart började växa igen. Kring sjön fanns textilfabriker, bryggerier, slakterier och soptippar, och allt avfall stjälptes i sjön.
Kvarnberget och den krympande Fatburssjön 1642.
På 1860-talet byggdes järnvägen ut mellan Liljeholmen och Södra station och sjön fylldes slutligen ut helt, men ännu på 1980-talet fanns det vassruggar som påminde om den gamla Fatburssjön. På 1980-talet byggdes Södra stationsområdet ut, men den sämsta marken lämnades obebyggd, den del där den gamla utfyllda Fatburen hade legat. Där anlades Fatbursparken avgränsad av Bofills båge.
Idag har en liten obetydlig del av den forna Fatburen återuppstått i de schaktningar som sker för Citybanan. En långsmal kanal där vattnet åter glittrar i solen. Det ger mig tanken att en del av Fatburssjön kanske faktiskt kunde återuppstå när parken ställs i ordning igen när järnvägsbygget väl är klart. En liten sjö brukar vara ett uppskattat inslag i en park.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar