En märklig arkitekturdebatt har inletts i Dagens Nyheter. Den började med en intervju med Mattias Karlsson (SD) där han vill ställa konservatismens klassiska skönhetsideal mot modernismen i till exempel det svenska miljonprogrammet. ”Jag tror inte att det är bra för någon att vi har fruktansvärda människofientliga fula miljöer”, säger han. ”Ingenting på de här byggnaderna talar någonting om var man befinner sig i världen. De ser likadana ut i Novosibirsk som i Rinkeby. Identitet och historia är totalt avskalade. Vänsterns strävan efter total jämställdhet, i bemärkelsen att alla ska ha det exakt lika dåligt, ungefär, avspeglar sig väldigt väl i de funktionalistiska byggnaderna.” ”Är detta något som politiken borde hantera?” frågar intervjuaren och får svaret ”Jag tror det”, från Mattias Karlsson.
Flygbild över Rinkeby.
Detta får arkitekten Jöran Lindvall att gå i taket. I ett långt debattinlägg ifrågasätter han Mattias Karlssons eventuella kunskaper om arkitekturen i Novosibirsk. ”När Mattias Karlsson tycker att svenska miljonprogramsområden ser ut som i Novosibirsk undrar jag om han vet vad han talar om. Bara cirka 15 procent av miljonprogrammet är storskaligt. Resten består av måttligt stora flerbostadshus med eftertänksamt formade miljöer och av småhus”, skriver Jöran Lindvall.
Hmmm. "Eftertänksamt formade miljöer..." Jag tror nog att de flesta omedelbart kan skilja ut ett flerfamiljshusområde från miljonprogrammet från bostadsområden från andra epoker. Lindvall borde inse att de är mer likartade än de flesta.
Men jag kunde inte heller se att Mattias Karlsson sa att han skåpade ut 100 % av det svenska miljonprogrammet, bara ”fruktansvärda människofientliga fula miljöer”. Att just delar av miljonprogrammet, mer än någon annan del av den svenska bostadsstocken, är mindre attraktivt för bostadskonsumenterna är flertalet andra bostadsmiljöer är odiskutabelt. Det har till exempel konstaterats i bostadsstudier som jag har initierat under min verksamhet på Regionplanekontoret i Stockholm. Men det finns knappast någon risk för att likadana miljöer skulle uppstå på nytt. Dagens bostadsmarknad är mycket mer känslig för vad som är attraktivt, än gårdagens. Så Jöran Lindvall slår in öppna dörrar.
Grindtorp i Täby lyfts av Jöran Lindvall fram som ett exempel på "skönhet i det storskaliga".
Men inte ens Grindtorp i Täby, vars kvaliteter Jöran Lindvall lyfter fram, tror jag kommer att utgöra en förebild för något nytt bostadsprojekt inom de närmaste årtiondena. Det byggs inte längre några sådana projekt, eftersom bostadskonsumenterna inte skulle vilja betala för dem i jämförelse med andra mera stadsmässiga projekt. Så jag förstår faktiskt inte vad vare sig Mattias Karlsson eller Jöran Lindvall pratar om.
Men vi borde kunna vara överens om att miljonprogrammet, med facit i hand, kunde ha blivit mera lyckat. Redan innan miljonprogrammet hade avslutats uppstod det största bostadsöverskottet i modern tid – just i miljonprogrammets nybyggda hus. Bostadskonsumenterna ville hellre bo på andra ställen. Några nybyggda områden fick till och med rivas. Det är faktiskt sanningen, Jöran Lindvall.
Jöran Lindvall säger att han blir rädd, ”när politiker börjar vilja styra konstnärliga utryck”, och pratar om Mussolini. Ska politiker lägga sig i hur staden byggs?
Akademgorodok's teknikpark i Novosibirsk. Modernt men knappast miljonprogram.
Operan i Novisibirsk.
Novosibirsk Transportuniversitet.
Novosibirsk Conservatorium.
Novosibirsk Katedral.
Och Mattias Karlsson är inte den enda politiker som har synpunkter. Stockholms stadsbyggnadsborgarråd Joakim Larsson (M) tycker till exempel att vi ska fokusera mer på att få kvartersstad med slutna kvarter och levande bottenplan, även i nya områden. Den viktigaste frågan tror jag därför nu är att vi börjar fokusera mer på kvalitet i stället för kvantitet, säger han. Larsson vill bygga skyskrapor och höghus i områden som Kista och Loudden för att markera stadens "portar". Och införa "mer tidsenlig klassisk” arkitektur vid om- och tillbyggnader i innerstans gamla kvarter och lyfter fram S:t Eriksområdet som ett lyckat exempel.
Sankt Eriksområdet på Kungsholmen i Stockholm (1995-98). Postmodern arkitektur i Stockholm.
" Det har varit en brist i att få har velat tala om klassisk arkitektur. Om man gör tillägg av staden, varför vill man inte bygga i den arkitektoniska stil som redan finns? Jag vill gärna se att man försöker rita på det ibland", säger han i en intervju för ett par år sedan (Stockholm Direkt 31 oktober 2018). Då protesterade inte Jöran Lindvall.
Detta får arkitekten Jöran Lindvall att gå i taket. I ett långt debattinlägg ifrågasätter han Mattias Karlssons eventuella kunskaper om arkitekturen i Novosibirsk. ”När Mattias Karlsson tycker att svenska miljonprogramsområden ser ut som i Novosibirsk undrar jag om han vet vad han talar om. Bara cirka 15 procent av miljonprogrammet är storskaligt. Resten består av måttligt stora flerbostadshus med eftertänksamt formade miljöer och av småhus”, skriver Jöran Lindvall.
Hmmm. "Eftertänksamt formade miljöer..." Jag tror nog att de flesta omedelbart kan skilja ut ett flerfamiljshusområde från miljonprogrammet från bostadsområden från andra epoker. Lindvall borde inse att de är mer likartade än de flesta.
Men jag kunde inte heller se att Mattias Karlsson sa att han skåpade ut 100 % av det svenska miljonprogrammet, bara ”fruktansvärda människofientliga fula miljöer”. Att just delar av miljonprogrammet, mer än någon annan del av den svenska bostadsstocken, är mindre attraktivt för bostadskonsumenterna är flertalet andra bostadsmiljöer är odiskutabelt. Det har till exempel konstaterats i bostadsstudier som jag har initierat under min verksamhet på Regionplanekontoret i Stockholm. Men det finns knappast någon risk för att likadana miljöer skulle uppstå på nytt. Dagens bostadsmarknad är mycket mer känslig för vad som är attraktivt, än gårdagens. Så Jöran Lindvall slår in öppna dörrar.
Men inte ens Grindtorp i Täby, vars kvaliteter Jöran Lindvall lyfter fram, tror jag kommer att utgöra en förebild för något nytt bostadsprojekt inom de närmaste årtiondena. Det byggs inte längre några sådana projekt, eftersom bostadskonsumenterna inte skulle vilja betala för dem i jämförelse med andra mera stadsmässiga projekt. Så jag förstår faktiskt inte vad vare sig Mattias Karlsson eller Jöran Lindvall pratar om.
Men vi borde kunna vara överens om att miljonprogrammet, med facit i hand, kunde ha blivit mera lyckat. Redan innan miljonprogrammet hade avslutats uppstod det största bostadsöverskottet i modern tid – just i miljonprogrammets nybyggda hus. Bostadskonsumenterna ville hellre bo på andra ställen. Några nybyggda områden fick till och med rivas. Det är faktiskt sanningen, Jöran Lindvall.
Jöran Lindvall säger att han blir rädd, ”när politiker börjar vilja styra konstnärliga utryck”, och pratar om Mussolini. Ska politiker lägga sig i hur staden byggs?
Lite komiskt kanske det ändå blir. Vet Jöran Lindvall eller Mattias Karlsson vad de talar om - när det gäller Novosibirsk? Arkitektur som har tillkommit under mer än hundra år och rymmer såväl byggnader med klassiska skönhetsideal som modernistisk arkitektur, stora och små byggnader. Särskilt under Stalintiden på 1930-talet hyllades klassicistiska arkitekturen under benämningen socialistisk realism. Ända in på 1950-talet uppfördes bebyggelse i Sovjetunionen och Östeuropa som borde tilltala Mattias Karlsson, säkert också i Novosibirsk.
Och Mattias Karlsson är inte den enda politiker som har synpunkter. Stockholms stadsbyggnadsborgarråd Joakim Larsson (M) tycker till exempel att vi ska fokusera mer på att få kvartersstad med slutna kvarter och levande bottenplan, även i nya områden. Den viktigaste frågan tror jag därför nu är att vi börjar fokusera mer på kvalitet i stället för kvantitet, säger han. Larsson vill bygga skyskrapor och höghus i områden som Kista och Loudden för att markera stadens "portar". Och införa "mer tidsenlig klassisk” arkitektur vid om- och tillbyggnader i innerstans gamla kvarter och lyfter fram S:t Eriksområdet som ett lyckat exempel.
" Det har varit en brist i att få har velat tala om klassisk arkitektur. Om man gör tillägg av staden, varför vill man inte bygga i den arkitektoniska stil som redan finns? Jag vill gärna se att man försöker rita på det ibland", säger han i en intervju för ett par år sedan (Stockholm Direkt 31 oktober 2018). Då protesterade inte Jöran Lindvall.
Åbergsleden 6, Boden, ett nybyggt (2017) bostadshus med klassiskt formspråk.
Är det viktigt att diskutera hur arkitekturen ser ut? Svaret borde vara ja, men det är inte det svaret man får om man frågar arkitekterna, vilket tidskriften Arkitektur gör i nr 3/2019. Det verkar som om arkitekturen borde vara en fråga för arkitekterna men inte för politiker eller folk i allmänhet, i alla fall om man frågar arkitekterna. Arkitektkåren har ett mycket stort inflytande över arkitekturen på det som byggs, men det betyder inte att alla andra grupper ska förbjudas att uttrycka sin mening. Inte ens folkvalda politiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar