Häromdagen skrev jag ett kritisk inlägg om den nya regionindelningen som föreslagits. När jag läser om den nya regionindelningen i DN ser jag att jag inte är ensam om min kritik. Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S) hade hoppats på att Stockholms skulle bilda region tillsammans med Uppsala – eller med hela Mälardalen - och hon nämnder det starka samarbetet mellan Stockholm och Uppsala. Hon hoppas på att regeringen ska hjälpa regionerna och inte stjälpa dem.
Även landshövdingarna i Stockholm och Uppsala, Chris Heister och Peter Egardt, vill hålla ihop de två länen och pekar på att det dagligen pendlar 40 000 personer mellan Uppsala och Stockholm. Gör om och gör rätt, säger Peter Egardt och pekar på de funktionella sambanden, som jag också pekade på i mitt förra inlägg.
I april i år skrev Maria Rankka, Stockholms handelskammare, och Göran Cars, professor i samhällsbyggnad vid KTH, ett inlägg om regionfrågan i SvD. Rankka och Cars reagerade framförallt på att den helt integrerade huvudstadsregionen Stockholm–Uppsala inte skulle stärkas och utvecklas, utan i stället splittras. Detta trots att länsgränsen mellan Uppsala och Stockholm är den länsgräns där det passerar flest människor dagligen i Sverige och arbetsmarknaderna är integrerade och med den internationella flygplatsnoden Arlanda mittemellan. Att inte bejaka Stockholm och Uppsala som sammanhållen region skulle enligt Rankka och Cars försvåra möjligheterna till integration och utveckling i en funktionella arbetsmarknadsregioner och sätta käppar i hjulen för tillväxten. Men varför lyssnar man inte på experterna?
Häromdagen förnyade Handelskammaren i SR P1 kritiken mot att dela på Stockholm och Uppsala. Det finns också starka reaktioner i östra Sörmland där Östsvenska Handelskammaren efterlyser funktionella arbetsmarknadsstråk som grund för regionen, vilket skulle innebära att Östsörmland ingår i en region, East Sweden, som också omfattar Stockholm och Östergötland. Göran Dahlström (S), kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm, har svårt att se att Indelningskommitténs förslag kommer att genomföras. Utgångspunkten för Katrineholm har hela tiden varit att närma sig Stockholmsregionen. Östra Sörmland skulle bli en udda beståndsdel i ett tänkt Svealandslän.
Att Gotland ska slås ihop med Stockholmsregionen är närmast självklart. Med mindre än 60 000 invånare, kan ön knappast klara de uppgifter som läggs på en region samtidigt som förbindelserna främst är med Stockholms län. Det gäller kommunikationerna med flyg och färja, men det är också så att en stor andel av fastigheterna på Gotland ägs av Stockholmare. Gotlänningarna äger 64 %, men sen kommer Stockholmarna som tvåa med ca 20 %. Det blir också mer och mer vanligt att man arbetar en del av tiden på ön och en annan del på fastlandet, en sorts veckopendling kanske, vilket stärker sambanden med Stockholm. Regionstyrelsens ordförande på Gotland, Björn Jansson (S) tycker att det är trist att sammanslagningen med Stockholms län skjuts upp. Jag håller med honom.
SCB har delat in landet i arbetsmarknadsregioner, baserade på hur arbetspendlingen sker. Stockholm-Solna är en lokal arbetsmarknadsregion (2008) som innefattar hela Stockholms län, hela Uppsala län samt Gnesta, Trosa och Strängnäs i Södermanlands län.
Lokala arbetsmarknadsregioner i Sverige.
Varken Västra Götaland eller Skåne är lika funktionellt integrerade som Stockholm-Uppsala-östra Sörmland.
Så här ser de lokala arbetsmarknadsregionerna ut i östra Mellansverige.
Nutek har delat in landet i funktionella analysregioner (FA-regioner) att användas för regionala analyser. Detta är baserat på pendlingen 2003 och på sådant som kan förändra resmönstren på ett genomgripande sätt. Det ser likadant ut som för arbetsmarknadsregionerna i östra Mälardalen.
Jag tror att en större region som skulle omfatta hela Mälardalen, Gästrikland, Östergötland och Gotland visserligen skulle kunna motiveras, men samtidigt bli så stor att den knappast skulle få stöd i riksdagen. Därför tror jag att ett mindre, men fortfarande funktionellt regionförslag borde väljas.
Med tanke på de reaktioner som hörts tror jag att en ny region som omfattar Stockholms län, Uppsala län, östra delen av Södermanlands län och naturligtvis Gotland, skulle ha förutsättningar att få ett starkt stöd bland dem som berörs och den skulle samtidigt inte splittra de funktionella sambanden som sedan länge finns i denna region. Den skulle få 2,8 miljoner invånare, dvs 28 % av landets befolkning. Den något mindre Svealandsregion som också skulle kunna bildas skulle få 1,3 miljoner, vilket ändå är betydligt mer än Norrlandsregionens 0,9 miljoner.
Lyssna på de starka rösterna från Stockholm, Uppsala och Sörmland och skapa en sammanhållen, effektiv och stark funktionell region!
Även landshövdingarna i Stockholm och Uppsala, Chris Heister och Peter Egardt, vill hålla ihop de två länen och pekar på att det dagligen pendlar 40 000 personer mellan Uppsala och Stockholm. Gör om och gör rätt, säger Peter Egardt och pekar på de funktionella sambanden, som jag också pekade på i mitt förra inlägg.
I april i år skrev Maria Rankka, Stockholms handelskammare, och Göran Cars, professor i samhällsbyggnad vid KTH, ett inlägg om regionfrågan i SvD. Rankka och Cars reagerade framförallt på att den helt integrerade huvudstadsregionen Stockholm–Uppsala inte skulle stärkas och utvecklas, utan i stället splittras. Detta trots att länsgränsen mellan Uppsala och Stockholm är den länsgräns där det passerar flest människor dagligen i Sverige och arbetsmarknaderna är integrerade och med den internationella flygplatsnoden Arlanda mittemellan. Att inte bejaka Stockholm och Uppsala som sammanhållen region skulle enligt Rankka och Cars försvåra möjligheterna till integration och utveckling i en funktionella arbetsmarknadsregioner och sätta käppar i hjulen för tillväxten. Men varför lyssnar man inte på experterna?
Häromdagen förnyade Handelskammaren i SR P1 kritiken mot att dela på Stockholm och Uppsala. Det finns också starka reaktioner i östra Sörmland där Östsvenska Handelskammaren efterlyser funktionella arbetsmarknadsstråk som grund för regionen, vilket skulle innebära att Östsörmland ingår i en region, East Sweden, som också omfattar Stockholm och Östergötland. Göran Dahlström (S), kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm, har svårt att se att Indelningskommitténs förslag kommer att genomföras. Utgångspunkten för Katrineholm har hela tiden varit att närma sig Stockholmsregionen. Östra Sörmland skulle bli en udda beståndsdel i ett tänkt Svealandslän.
Att Gotland ska slås ihop med Stockholmsregionen är närmast självklart. Med mindre än 60 000 invånare, kan ön knappast klara de uppgifter som läggs på en region samtidigt som förbindelserna främst är med Stockholms län. Det gäller kommunikationerna med flyg och färja, men det är också så att en stor andel av fastigheterna på Gotland ägs av Stockholmare. Gotlänningarna äger 64 %, men sen kommer Stockholmarna som tvåa med ca 20 %. Det blir också mer och mer vanligt att man arbetar en del av tiden på ön och en annan del på fastlandet, en sorts veckopendling kanske, vilket stärker sambanden med Stockholm. Regionstyrelsens ordförande på Gotland, Björn Jansson (S) tycker att det är trist att sammanslagningen med Stockholms län skjuts upp. Jag håller med honom.
SCB har delat in landet i arbetsmarknadsregioner, baserade på hur arbetspendlingen sker. Stockholm-Solna är en lokal arbetsmarknadsregion (2008) som innefattar hela Stockholms län, hela Uppsala län samt Gnesta, Trosa och Strängnäs i Södermanlands län.
Varken Västra Götaland eller Skåne är lika funktionellt integrerade som Stockholm-Uppsala-östra Sörmland.
Nutek har delat in landet i funktionella analysregioner (FA-regioner) att användas för regionala analyser. Detta är baserat på pendlingen 2003 och på sådant som kan förändra resmönstren på ett genomgripande sätt. Det ser likadant ut som för arbetsmarknadsregionerna i östra Mälardalen.
Jag tror att en större region som skulle omfatta hela Mälardalen, Gästrikland, Östergötland och Gotland visserligen skulle kunna motiveras, men samtidigt bli så stor att den knappast skulle få stöd i riksdagen. Därför tror jag att ett mindre, men fortfarande funktionellt regionförslag borde väljas.
Med tanke på de reaktioner som hörts tror jag att en ny region som omfattar Stockholms län, Uppsala län, östra delen av Södermanlands län och naturligtvis Gotland, skulle ha förutsättningar att få ett starkt stöd bland dem som berörs och den skulle samtidigt inte splittra de funktionella sambanden som sedan länge finns i denna region. Den skulle få 2,8 miljoner invånare, dvs 28 % av landets befolkning. Den något mindre Svealandsregion som också skulle kunna bildas skulle få 1,3 miljoner, vilket ändå är betydligt mer än Norrlandsregionens 0,9 miljoner.
Lyssna på de starka rösterna från Stockholm, Uppsala och Sörmland och skapa en sammanhållen, effektiv och stark funktionell region!
Det finns ju ett stort systemfel med Indelningskommittén i att de i huvudsak frågar representanter för länen/landstingen hur de vill ha det i framtiden. Det verkar ju varken ha incitament, intresse eller fantasi att tänka sig lösningar som skulle strida mot väletablerade och uråldriga länsgränser, hur dåligt de än stämmer mot hur resandemönster och bebyggelsestruktur ser ut. Ungefär det du beskriver som arbetsmarknadsregioner verkar ju vettigt, däremot vet jag inte om en enorm mälardalsregion vore en bra idé, bättre att skapa en lite mindre region med Örebro/Västerås som centrum.
SvaraRaderaAvståndet från Stockholm till Västerås är bara 11 mi och ungefär lika långt är det till Eskilstuna. På sikt kommer nog arbetsmarknadsregionen att inkludera även dessa städer. Men om detta är kontroversiellt föreslår jag en mindre region i östra Mälardalen, som jag föreslår i inlägget ovan.
RaderaOm Stockholm går ihop med Uppsala, Gotland och östra Sörmland skulle Värmland, Dalarna, Gävleborg, Örebro, Västmanland och västra delen av Sörmland kunna bilda en ganska bra storregion i västra Svealand. Det är ca 25 mil från Karlstad till Göteborg, men bara 11 mil till Örebro. För Dalarna och Gävleborg borde en region i södra Norrland vara lika naturlig.