"I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it". ”Jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att uttrycka dem”. Detta är ett citat från “The Friends of Voltaire”, Evelyn Beatrice Hall, pseud. S.G. Tallentyre, (1906), alltså inte av Voltaire själv, men för att sammanfatta Voltaires uppfattning.
Detta enkla budskap är också grundprincipen för vår yttrandefrihet. Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. Det gäller också åsikter som vi avskyr och inte vill ställa oss bakom.
FN:s deklaration formulerar rätten på följande sätt: "Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser". En liknande text finns också i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
För två år sedan demonstrerade mer än en miljon människor i Paris till försvar för yttrandefriheten efter terroristattacken mot Charlie Hebdo. Alla uppskattade inte vad som skrivs i tidskriften.
Till försvar för yttrandefriheten i Paris.
Idag växer uppropet som snart omfattar ett par hundra författare som vill förhindra att högerextrema åsikter förs fram på Bokmässan i Göteborg, inklusive några medlemmar i Svenska Akademien, t ex Peter Englund och Klas Östergren. De vill alltså inskränka yttrandefriheten för åsikter de inte delar. Har de aldrig funderat över vad vår yttrandefrihet bygger på?
Men alla skriver inte på. En av dem som resonerar på ett annat sätt är Elisabeth Åsbrink: ” Det handlar om hur demokrati ska hantera de som brukar demokratins verktyg för att förstöra den. Då uppstår frågan, ska demokrater bojkotta/hålla sig borta från det offentliga samtalet så snart åsikter de inte gillar representeras? Nästa fråga blir: är det rätt sätt att hantera det offentliga rummet, att stänga ute dem vars åsikter man avskyr? Båda frågorna måste jag svara nej på. Det är inte förenligt med demokratins idé eller metod.”
En annan är Jan Guillou:
”Den här diskussionen dök upp förra året och eftersom mässans tema det året var yttrandefrihet framstod det än mer absurt att kasta ut någon för att de har fula åsikter. Yttrandefriheten är till för alla, och inte bara Svenska Akademiens ledamöter. Problematiken runt yttrandefriheten kretsar kring människor i den politiska utkanten och jag kan inte se någon skillnad mellan Nya Tider och Sverigedemokraterna. Bojkott i det här sammanhanget är ett synnerligen trubbigt vapen.”
En tredje författare som inte skriver under är Lena Andersson:
” Under alla år jag har varit på bokmässan har där funnits åsiktsriktningar företrädda som jag motarbetar och definitivt inte vill ge ökat inflytande i samhället. Så kommer det att vara även i år. I en frihetlig demokrati finns helt enkelt uppfattningar som man inte accepterar, men man får stå ut med dem. Det är inte genom luften värderingar smittar.”
Detta enkla budskap är också grundprincipen för vår yttrandefrihet. Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. Det gäller också åsikter som vi avskyr och inte vill ställa oss bakom.
FN:s deklaration formulerar rätten på följande sätt: "Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser". En liknande text finns också i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
För två år sedan demonstrerade mer än en miljon människor i Paris till försvar för yttrandefriheten efter terroristattacken mot Charlie Hebdo. Alla uppskattade inte vad som skrivs i tidskriften.
Idag växer uppropet som snart omfattar ett par hundra författare som vill förhindra att högerextrema åsikter förs fram på Bokmässan i Göteborg, inklusive några medlemmar i Svenska Akademien, t ex Peter Englund och Klas Östergren. De vill alltså inskränka yttrandefriheten för åsikter de inte delar. Har de aldrig funderat över vad vår yttrandefrihet bygger på?
Men alla skriver inte på. En av dem som resonerar på ett annat sätt är Elisabeth Åsbrink: ” Det handlar om hur demokrati ska hantera de som brukar demokratins verktyg för att förstöra den. Då uppstår frågan, ska demokrater bojkotta/hålla sig borta från det offentliga samtalet så snart åsikter de inte gillar representeras? Nästa fråga blir: är det rätt sätt att hantera det offentliga rummet, att stänga ute dem vars åsikter man avskyr? Båda frågorna måste jag svara nej på. Det är inte förenligt med demokratins idé eller metod.”
En annan är Jan Guillou:
”Den här diskussionen dök upp förra året och eftersom mässans tema det året var yttrandefrihet framstod det än mer absurt att kasta ut någon för att de har fula åsikter. Yttrandefriheten är till för alla, och inte bara Svenska Akademiens ledamöter. Problematiken runt yttrandefriheten kretsar kring människor i den politiska utkanten och jag kan inte se någon skillnad mellan Nya Tider och Sverigedemokraterna. Bojkott i det här sammanhanget är ett synnerligen trubbigt vapen.”
En tredje författare som inte skriver under är Lena Andersson:
” Under alla år jag har varit på bokmässan har där funnits åsiktsriktningar företrädda som jag motarbetar och definitivt inte vill ge ökat inflytande i samhället. Så kommer det att vara även i år. I en frihetlig demokrati finns helt enkelt uppfattningar som man inte accepterar, men man får stå ut med dem. Det är inte genom luften värderingar smittar.”
