...så var de bara tio

Idag har Sara Stridsberg meddelat att även hon lämnar Svenska Akademien. Det saknas nu två personer för att kunna välja in nya ledamöter, vilket kräver tolv ledamöter. 

Horace Engdahls hjärnsläpp

Horace Engdal uttalade sig i går i radioprogrammet ”Nordegren & Epstein" i P1 om de olika turerna om Svenska Akademien. Han  avfärdar de hundratals professorer och forskare som skrivit på upprop om Svenska Akademiens krishantering: ”För en gångs skull passar verkligen termen ’hjärnsläpp’, och det är rejält med hjärnor det handlar om, man kunde verkligen höra dunsen”, säger han.
"Det kännetecknar den låga nivå som Horace Engdahl numera rör sig på", säger Åsa Arping, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och en av samordnarna av uppropet i Dagens Nyheter.
Programledaren Thomas Nordegren ifrågasätter att Engdahl inte tidigare ska ha hört anklagelserna om ”vivörliv” som förts fram mot Kulturprofilen: ”Vivörliv är inget olagligt och inte alltid impopulärt” (vivör betyder playboy eller rumlare).

Akademiledamoten Horace Engdahl.
Engdahl tonar ner betydelsen av anklagelserna med att det framfördes anklagelser av ”vittnen som var anonyma”. Men de 18 kvinnorna var utsatta för sexuella trakasserier, inte vittnen.  Och Horace Engdahl fortsätter: ”Det är en ytterligt egendomlig omständighet som är främmande för svensk rättstradition och gjorde det svårt att ta ställning till sanningshalten i vittnesmålen.” Men är det troligt att 18 kvinnor skulle ha hittat på alltihop? Engdahl forsätter: ”Vi borde hållit fast vid att ingen är skyldig förrän det bevisats”. ”Vi borde inte rusat med i upploppet och inlett egna syndabocksprocesser.” Men Akademien hade inte heller uppgiften att ta ställning till eventuella brott. Det är en uppgift för polis, åklagarväsende och domstolar. Men Akademien ville inte ens följa sin egen advokatutrednings rekommendation om att göra  polisanmälan. Utredningen visade dock enligt Akademiens pressmeddelande "att oacceptabelt beteende i form av oönskad intimitet har förekommit, vilket dock inte var allmänt känt i Akademien". Men nu ångrar Horace Engdahl alltså att han inte stoppade utredningen. Vill han nu alltså  desavouera Akademiens pressmeddelande?
Horace Engdahl fortsätter: ”Vi kommer skapa garantier för att blockera möjligheten att utifrån göra påtryckningar mot akademiledamöter genom kampanjer eller upplopp.” Vad menar han egentligen. Ska han hindra pressen att skriva? Och vilka upplopp talar han om?
Hur sannolikt är det att flera hundra akademiker får hjärnsläpp samtidigt? Är det någon som har fått hjärnsläpp är det snarare Horace Engdahl själv.

Krisen inom Svenska Akademien har gjort att ledamöterna är utom räddning

228 akademiker inom litteratur- och språkforskning skrev i måndags under uppropet ”Misstroendeförklaring mot Svenska Akademien (litteratur- och språkvetare)”, som publicerades i DN. ”Drivande krafter har valt att under mer än tjugo års tid negligera anklagelser om sexuella övergrepp. Man har uttryckligen nonchalerat vittnesbörd från de kvinnor som berättat om vad de utsatts för, och odlat en tystnadskultur som uppvisar alla tecken på nepotism, jäv och vänskapskorruption.”
i går publicerades ytterligare ett akademikerupprop mot akademien med 465 forskare, flertalet professorer och disputerade. ”Svenska Akademien befinner sig i en förödande och självförvållad kris som vi inom humanistisk, samhälls- och utbildningsvetenskaplig forskning i Sverige reagerat mycket starkt på. Vi kräver att Svenska Akademien omvandlas grundligt och efterlever väletablerade grundprinciper om öppenhet och rättssäkerhet: jävsregler ska följas vid utdelning av priser, anslag och bostäder, alla misstänkta brott ska polisanmälas och advokatutredningen offentliggöras.”

Demonstration med flera tusen knytblusar på Stortorget framför Börshuset.
I går kväll protesterade ett par tusen personer, flertalet kvinnor, på Stortorget i det s k ”knytblusuppropet” mot den förstockade Svenska Akademien. Ett tiotals skarpa tal hölls utanför Bördshuset av kvinnor till försvar för Sara Danius, däribland Katarina Wennstam, Rossana Dinamarca, Mona Sahlin och företrädare för Fi, Liberalerna och Centerpartiet, men Akademien vågade inte hålla sitt traditionella torsdagssammanträde där, utan gjorde det i stället på hemlig ort, för att slippa höra de arga kvinnornas åsikter.
Författarna Denise Rudberg och Göran Greider menar i SVT att krisen inom Svenska Akademien gjort att ledamöterna är utom räddning, och jag är böjd att hålla med.

Hoppsan! Bloggförfattaren har blivit dokumenterad av DN på Stortorget med mörka glasögon strax intill högtalaren. 
Just när jag skrivit detta kommer äntligen pressmeddelandet, vid lunchtid på fredagen, som tagit akademien så lång tid att få fram. Där framgår att Svenska Akademien äntligen har skickat advokatutredningen om Jean-Claude Arnault till rättsvårdande myndigheter. Måste det ta så lång tid att komma fram till detta beslut? Och var det inte just detta som Sara Danius ville, men inte tilläts göra för en vecka sedan?
"Utredningen har visat att oacceptabelt beteende i form av oönskad intimitet har förekommit", står det nu i pressmeddelandet. Enligt pressmeddelandet visar utredningen att beslutsprocessen för ekonomiskt stöd för Kulturplats Forum stod i strid med Akademiens jävsregler. Utredningen visar på brott mot Akademiens sekretessregler avseende arbetet med Nobelpriset i litteratur. Enligt pressmeddelandet så kommer det krävas förändringar av Akademiens organisation och arbetsformer. Svenska Akademien ska ta fram en plan för att återställa förtroendet och få ett produktivt samarbete med ett, på längre sikt, fulltaligt antal ledamöter. Svenska Akademien beklagar nu djupt att de brev i december 1996 som avslöjades av Expressen då Akademien uppmärksammades på misstänkta sexuella övergrepp av den så kallade kulturprofilen Jean-Claude Arnault då lades åt sidan vilket ledde till att inga åtgärder vidtogs. Bara för någon dag sedan sade Sture Allén att ”brevet inte framstod som viktigt”.
Tänk att det kunde ta så lång tid att krypa till korset. Svenska Akademiens anseende är nu det lägsta på 232 år. Och de ledamöter som pekat ut Sara Danius som den sämsta ständiga sekreteraren sedan 1786, har nu framstått som de sämsta ledamöterna i Akademien under samma period. Vilket sammanträffande.

Sture Allén och Horace Engdahl bör lämna Akademien

För några dagar sedan konstaterade DN:s kultrchef Björn Wiman att ”De 18 bästa har blivit de 11 sämsta”. Enligt Björn Wiman är Akademiens enda möjlighet att överleva nu att stadgarna ändras och att de nya ledamöter som väljs in inte ingår i de kvarvarandes kotterier. Wiman tror dock att det inte är sannolikt, utan snarare att Akademien går in i en mörk period av sin historia.

Idag ger SvD:s kulturchef Lisa Irenius Svenska Akademien två alternativ efter de senaste dagarnas accelererande kris. Hon konstaterar att Sture Allén och Horace Engdahl bär det tyngsta ansvaret för underlåtenheten att undersöka påståenden om sexuella övergrepp. Men de har enligt Irenius visat sig helt renons på självrannsakan och förtroendet för Akademien är nu på botten. I dag finns enligt Irenius bara två alternativ för Akademien. Det ena är att både Horace Engdahl och Sture Allén avgår:
”Utöver att Engdahl och Allén har blundat för anklagelser om sexuella övergrepp har de också motarbetat Akademien under krisen. De har eldat på den upprörda stämningen och vägrat uttrycka ens ett uns av självkritik. Om de lämnar sina stolar finns en liten möjlighet att Svenska Akademien sakta kan påbörja den mödosamma resan att återvinna förtroendet och återskapa sig själv.” ”Det andra alternativet är att hela Akademien avgår. I så fall bör några kloka personer få i uppdrag att bygga upp en ny akademi. Under tiden får Akademiens arbete, inklusive utdelningen av Nobelpriset i litteratur, pausas. Det är en drastisk lösning, men med tanke på hur låg legitimitet Akademien har i dag är den inte längre orimlig.”

Uppdatering den 18 april 2018
Kung Carl XVI Gustaf, som är Akademiens beskyddare, meddelar i ett pressmeddelande att han ändrar Svenska Akademiens stadgar:
"Jag har för avsikt att komplettera Svenska Akademiens stadgar på det sättet att det görs tydligt att det är möjligt att lämna Akademien på egen begäran. Den som under längre tid än två år inte deltagit i arbetet ska vidare anses ha lämnat Akademien, även om ledamoten inte formellt begärt sitt utträde."

Det är naturligtvis bra att man ska kunna lämna akademien. Allt annat vore absurt, även om det har tillämpats fram till idag. Det är också bra om inaktiva medlemmar utesluts.

Men man måste också kunna välja in nya medlemmar med mindre än 12 ledamöter. Annars går akademien ändå under så småningom. Eller kanske har kungen tänkt sig att själv utnämna nya medlemmar. Det vore ju i varje fall högst intressant.

De aderton - och så var de bara tretton…

För fyra dagar sedan, den 6 april, lämnade tre ledamöter, Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund, Svenska Akademiens arbete i vredesmod, tillfälligt eller för alltid är svårt att säga. De kunde ha valt att göra det diskret, men samtliga offentliggjorde inom några timmar sina beslut i media. Den tystaste och mest hemlighetsfulla av alla institutioner har på nolltid förvandlats till en fars som utspelar sig i media, timme för timme. Peter Englund, tidigare ständig sekreterare, skrev på sin blogg att den samsyn som i höstas fanns inom Akademien övergått i kraftig intern kritik mot ständiga sekreteraren Sara Danius, något han ansett vara oberättigat. Enligt Englund hade majoriteten i Akademien i sina avvägningar, ”tagit alltför stor hänsyn till enskilda, och alltför liten hänsyn till stadgarna, ja till vad som är själva idén med sammanslutningen. Beslut har fattats som jag varken tror på eller kan försvara, och jag har därför bestämt mig för att inte längre delta i Svenska Akademiens arbete.”

”Integriteten är Svenska Akademiens själva livsnerv. När ledande röster inom Akademien sätter vänskap och andra ovidkommande hänsyn före ansvaret för denna integritet – då kan jag inte längre delta i arbetet”, skrev författaren Kjell Espmark till DN. Men Espmark hänvisade till tystnadsplikten och ville inte berätta mer än så. Författaren Klas Östergren offentliggjorde sitt beslut i Svenska Dagbladet: ”Svenska Akademien har sedan lång tid haft allvarliga problem och nu försökt att lösa dem på ett vis som sätter obskyra hänsyn före dess egna stadgar och som innebär ett svek mot dess grundare och dess höge beskyddare samt inte minst uppgiften att företräda snille och smak. Därför har jag valt att inte längre delta i dess verksamhet. ’I’m leaving the table, I’m out of the game”. Sara Stridsberg har förklarat att hon snart ska ta ställning till om hon också ska lämna Akademiens arbete.
Därefter berättade akademiledamoten Anders Olsson för TT att Svenska Akademien hade röstat om uteslutning av Katarina Frostenson, gift med kulturprofilen Jean Claude Arnault, som konflikten inom Akademien handlar om. ”Akademien har bestämt sig för att med klar majoritet inte utesluta ledamoten och där har de tre haft en avvikande uppfattning”, säger han. Fler ledamöter än de tre har velat utesluta Frostenson.

”Därför röstade jag mot att utesluta Frostenson”
I lördags skrev åtta ledamöter i media och förklarade varför de inte ville utesluta Frostenson. Av advokatutredningen framgår, enligt ledamöterna, att det inte har förekommit vad som skulle kunna rubriceras som sexuella trakasserier i juridisk mening mot personer inom eller nära Akademien. Vad som har framkommit är enligt akademiledamöterna fall av plumpt och opassande beteende, vilket givetvis är illa nog. Hur allvarligt man än ser på Jean-Claude Arnaults agerande och misstänkta sexuella övergrepp så menar akademiledamöterna att det inte påverkar Katarina Frostenson och hennes plats i Akademien. Men man nämner inte med ett ord eventuella övergrepp på andra personer utanför akademien eller någonting om ekonomiskt fiffel, skattefusk eller Frostensons jäv, angående ekonomiska bidrag till sitt eget och Arnaults bolag. Enligt den advokatutredning som genomförts på uppdrag av Akademien kan Frostenson och Arnault misstänkas för att ha bedrivit verksamhet i strid mot skattelagstiftning, bokföringslag och kommunala regler för utskänkning. Utredningen rekommenderade därför polisanmälan, som en majoritet av akademiens medlemmar dock inte ville göra.
En enkel utväg ur denna situation hade naturligtvis kunnat vara att Frostenson på eget initiativ meddelat att hon inte längre ville delta i Akademiens arbete, något som hon de fakto inte gjort under det senaste halvåret. Men det har alltså inte skett.
Nu kunde man ju tro att Akademiens kris hade nått toppen, men icke. Mer skulle snart komma. I dagens debattartikel i Expressen går den förrförre ständige sekreteraren ut med våldsamma anklagelser mot den nuvarande, Sara Danisu. ”Sara Danius är den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift” enligt Horace Engdahl. Det handlar, enligt Engdahl, ”bara om några ledamöters besvikelse över att inte ha fått majoritet för sin idé att om att bestraffa en annan ledamot”, en ledamot som dessutom råkade vara jättekompis med just Horace Engdahl. Enligt Engdahl känner ”dessa förlorare … sig nu tvungna att låta allmänheten ta del av de argument som inte övertygade deras kolleger. De gör det trots att de är klart medvetna om att Akademiens regler förbjuder att man med utomstående avhandlar vad som sker på sammankomsterna. Efter att ha utbrett sig om de påstådda sekretessbrott som skulle ha begåtts av fru Frostenson, begår dessa ledamöter själva med vett och vilje ännu grövre brott mot tystnadsplikten – grövre därför att denna sorts indiskretioner skadar Akademien långt mer än ett eller annat Nobelprisbeslut som sluppit ut några dagar för tidigt.”

Danius och Engdahl
Att Horace Engdahl samtidigt i Expressen drar mer löjets skimmer över Akademiens arbete än någon annan gjort någonsin låtsas han inte om det minsta. Han anklagar sina akademikompisar om att ha släppt spärrarna samtidigt som han själv går längre än någon annan gjort någonsin förut. Han utnämner Sara Danius till den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift.
När en av avhopparna, Kjell Espmark, läser Horace Engdahls alster i Expressen, blir han rasande. ”Det är det falskaste och skändligaste jag har läst i hela mitt liv”, säger han.
”Det är bara falskt”. ”Det finns ingen heder kvar i kroppen på den mannen”.
Vid sidan om Akademiens eget farsartade beteende har frågan om eventuell ekonomisk brottslighet polisanmälts av en privatperson, när nu Akademien själv inte velat göra en sådan anmälan. Men Ekobrottsmyndigheten valde att omedelbart lägga ner ärendet utan utredning. ”Anmälan är för vag, kortfattad och innefattar inga omständigheter som gör att man anta att brott har begåtts”, säger chefsåklagare Jan Tibbling. Han har aldrig tagit del av den omfattande pressbevakningen eller advokatutredningen, som ju visade att brott kunde misstänkas. Sara Danius har bekräftat för SvD, om att det finns uppgifter om att Frostensons och Arnaults verksamhet bedrivits i strid med bland annat bokföringslag och skattelagstiftning. Om Ekobrottsmyndigheten hade frågat Sara Danius hade man ju fått uppgifter som kunde styrka att brott kan ha begåtts. Frågan är ju varför man inte ville göra detta, utan omedelbart lade ner ärendet? Men nya anmälningar tycks ha skett.
Sista ordet är inte sagt vare sig om Akademien eller eventuella brott. Fortsättning lär följa...

Uppdatering den 12 april. ...och så var de bara elva...
Ja, det tog bara två dagar, så avsattes Sara Danius som ständig sekreterare. Så valde hon att lämna arbetet i akademien med omedelbar verkan. Det var tråkigt att Sara Danius tvingades bort, första kvinnan på den posten, och som utåt sett gjort ett bra jobb. Och strax efteråt fick vi veta att även Katarina Fronstenson valde att lämna arbetet i akademien. Så var de bara elva. Sara Stridsberg har ännu inte bestämt sig. Kanske är de snart bara tio.
Det krävs tolv ledamöter för att kunna välja nya ledamöter, så nu finns det några tydliga scenarier. Ett är att Svenska Akademien långsamt försvinner i takt med att ledamöterna en efter en lämnar jordelivet. Det är den princip man hittills har hävdat ska gälla, enlihgt stadgarna. Kanske vore det också bäst.
En annan möjlighet är att t ex kungen, som är Akademiens beskyddare, avsätter samtliga ledamöter och tillsätter 18 nya ledamöter. Troligen skulle nivån i varje fall höjas avsevärt, och inte vara lika gubbig.