Vid Bokbordet på Drottninggatan i Stockholm i söndags hittade jag ”Åldersupproret” av Ludvig Rasmusson, som jag köpte av författaren själv. Den gav mig många tankeställare. Enligt SCB har vi nu ca 2 miljoner svenskar som är 65+. De flesta av dem är fullt friska och alerta och många av dem fullgjorde ända tills helt nyligen ansvarsfyllda uppgifter i samhället och några gör det naturligtvis fortfarande. Ändå är det som om just 65-årsdagen innebär att de nu ska klassas som pensionärer och därmed inte bara berövas allt inflytande de ändå hade till helt nyligen utan också blir lovligt byte för all sorts förakt.
Åldersupproret av Ludvig Rasmusson.
Ett exempel är en artikel av DN:s Kristofer Ahlströms den 18 augusti, där han strör ut generaliseringar med förakt för äldre under rubriken ”det är tufft för äldre generationer att lyssna på larmen om klimatet”. Han exemplifierade med en pensionerad dam som ”utan tillstymmelse till flygskam” säger att ingen ska säga åt henne att hon inte får flyga. Men enligt en undersökningen från TNS SIFO är det dock åldersgruppen 18–34 år som är mest ressugen och en tredjedel åker minst två gånger per år. Så varför kasta skit på pensionärer?
DN den 18 augusti.
Det är inte acceptabelt att strö ut förakt för grupper baserat på etnisk härkomst eller kön. Man kan i värsta fall bli dömd för hets mot folkgrupp. Varför är det då accepterat att göra det för en viss åldersgrupp, de äldre. Men Kristofer Ahlström är bara ett exempel.
Vi står nu inför ett val till riksdag, landsting och kommuner om drygt två veckor. Vilket inflytande tänker vi ge de äldre i samhället under de kommande fyra åren? Visst, de äldre har rösträtt, men de är i praktiken knappast valbara till riksdagen, i varje fall om man ska döma efter förra riksdagsvalet.
Åldersgruppen 65+ utgör drygt 26 % av de röstberättigade, men bara 2,6 % av de valda till riksdagen. Diskrimineringen är inte alls så stor när det gäller exempelvis kvinnor eller födda utomlands. Så varför diskriminera de äldre?
Ett exempel är en artikel av DN:s Kristofer Ahlströms den 18 augusti, där han strör ut generaliseringar med förakt för äldre under rubriken ”det är tufft för äldre generationer att lyssna på larmen om klimatet”. Han exemplifierade med en pensionerad dam som ”utan tillstymmelse till flygskam” säger att ingen ska säga åt henne att hon inte får flyga. Men enligt en undersökningen från TNS SIFO är det dock åldersgruppen 18–34 år som är mest ressugen och en tredjedel åker minst två gånger per år. Så varför kasta skit på pensionärer?
Det är inte acceptabelt att strö ut förakt för grupper baserat på etnisk härkomst eller kön. Man kan i värsta fall bli dömd för hets mot folkgrupp. Varför är det då accepterat att göra det för en viss åldersgrupp, de äldre. Men Kristofer Ahlström är bara ett exempel.
Vi står nu inför ett val till riksdag, landsting och kommuner om drygt två veckor. Vilket inflytande tänker vi ge de äldre i samhället under de kommande fyra åren? Visst, de äldre har rösträtt, men de är i praktiken knappast valbara till riksdagen, i varje fall om man ska döma efter förra riksdagsvalet.
Damen som ville flyga utan hämningar-var det kanske MP Lövin?
SvaraRaderaVi äldre har kanske mer tid att granska siffrorna bakom klimatlarmen. De yngre är mindre källkritiska.
Propagandan är ensidig.
Arktis is smälter i år också, men inte fullt lika myckaet som förra året eller åren dessförinnan. Volymen är högre än på länge.