Det har nu gått sju veckor efter valet utan att någon ny regering har tillträtt. Ulf Kristersson och Stefan Löfven har båda sonderat läget i två veckor vardera. Kristersson fick ge upp och allt tala för att det också gäller Löfven. Alla partiledare upprepar som ett mantra vad de har hävdat hela tiden. Allianspartierna vill ha en alliansregering under ledning av Kristersson men med stöd av socialdemokraterna, vilket Löfven naturligtvis har avvisat. M och KD verkar kunna tänka sig att regera med stöd av alliansen och Sverigedemokraterna, vilket avvisas av C och L. De rödgröna vill regera med stöd av C och L, men under ledning av S. Om en tänkt regeringsbildare röstas ned av riksdagen fyra gånger blir det automatiskt nyval, men ingenting verkar kunna tvinga fram en omröstning, så regeringsförhandlingarna kan pågå resultatlösa i fyra år till nästa riksdagsval 2022. Inga kontroversiella beslut kan fattas under den tiden.
På måndag ska talmannen träffa Stefan Löfven igen.
År 1971 övergav Sverige systemet med tvåkammarriksdag och en kammare med 350 ledamöter infördes. Men lagstiftarna hade inte tänkt på att det kunde vara opraktiskt med jämnt antal riksdagsmän, trots att vi då hade två tydliga block. Redan 1973 inträffade det att vi fick två jämnstora block med 175 mandat vardera. Socialdemokraterna satt kvar. Läget gjorde att man enligt grundlagen var tvungen att vidta lottning vid de frågor där riksdagen inte kunde enas och i flera omröstningar vidtogs lottdragning. Generellt undvek dock partierna att låta lotten avgöra utan kompromissade hellre. Lottningar avgjorde endast en mycket liten del av ärendena. Under år 1974 genomfördes 31 lottningar och under våren 1975 totalt 42. Under riksmötet 1975/76 avgjorde lotten 79 av totalt 1 150 voteringar, det vill säga 6,9 procent. Av dessa 79 lottdragningar vann det socialistiska blocket 39 gånger och det borgerliga blocket 40 gånger.
Eftersom vi nu har tre block i riksdagen hjälper det inte längre att vi nu har udda antal riksdagsledamöter. Det finns inget block med majoritet. Ett nyval skulle kanske inte ändra på läget eftersom väljaropinionen tycks vara i stort sett oförändrad, men hotet om nyval kunde ändå sätta press på partierna. Nu saknas denna klara press, så tiden går.
De flesta partier anser nog att det behöver fattas en hel del politiska beslut om t ex budget, försvaret, sjukvården, utbildningen, polisen osv. Med erfarenheterna från lotteririksdagen skulle ju ändå de flesta av dessa beslut kunna fattas genom överenskommelser över blockgränserna. I så fall spelar det mindre roll om regeringen har parlamentarisk majoritet eller ej. En blocköverskridande minoritetsregering skulle tvingas förankra sina beslut, antingen på den borgerliga sidan eller bland de rödgröna. Den mest naturliga regeringen skulle då vara en regering med S, C och V. En sådan regering skulle inte få egen majoritet, bara 151 mandat, och skulle därför behöva söka stöd antingen bland V eller M. Enbart stöd av KD eller MP skulle däremot inte räcka. Vem som skulle bli statsminister i en sådan regering är kanske mindre betydelsefullt.
På måndag går tiden ut för Stefan Löfven. Mötet mellan talmannen och Löfven kommer att ske klockan 09.45.
År 1971 övergav Sverige systemet med tvåkammarriksdag och en kammare med 350 ledamöter infördes. Men lagstiftarna hade inte tänkt på att det kunde vara opraktiskt med jämnt antal riksdagsmän, trots att vi då hade två tydliga block. Redan 1973 inträffade det att vi fick två jämnstora block med 175 mandat vardera. Socialdemokraterna satt kvar. Läget gjorde att man enligt grundlagen var tvungen att vidta lottning vid de frågor där riksdagen inte kunde enas och i flera omröstningar vidtogs lottdragning. Generellt undvek dock partierna att låta lotten avgöra utan kompromissade hellre. Lottningar avgjorde endast en mycket liten del av ärendena. Under år 1974 genomfördes 31 lottningar och under våren 1975 totalt 42. Under riksmötet 1975/76 avgjorde lotten 79 av totalt 1 150 voteringar, det vill säga 6,9 procent. Av dessa 79 lottdragningar vann det socialistiska blocket 39 gånger och det borgerliga blocket 40 gånger.
Eftersom vi nu har tre block i riksdagen hjälper det inte längre att vi nu har udda antal riksdagsledamöter. Det finns inget block med majoritet. Ett nyval skulle kanske inte ändra på läget eftersom väljaropinionen tycks vara i stort sett oförändrad, men hotet om nyval kunde ändå sätta press på partierna. Nu saknas denna klara press, så tiden går.
De flesta partier anser nog att det behöver fattas en hel del politiska beslut om t ex budget, försvaret, sjukvården, utbildningen, polisen osv. Med erfarenheterna från lotteririksdagen skulle ju ändå de flesta av dessa beslut kunna fattas genom överenskommelser över blockgränserna. I så fall spelar det mindre roll om regeringen har parlamentarisk majoritet eller ej. En blocköverskridande minoritetsregering skulle tvingas förankra sina beslut, antingen på den borgerliga sidan eller bland de rödgröna. Den mest naturliga regeringen skulle då vara en regering med S, C och V. En sådan regering skulle inte få egen majoritet, bara 151 mandat, och skulle därför behöva söka stöd antingen bland V eller M. Enbart stöd av KD eller MP skulle däremot inte räcka. Vem som skulle bli statsminister i en sådan regering är kanske mindre betydelsefullt.
Några tror att Annie Lööf blir nästa i tur att försöka bilda regering.
En sådan minoritetsregering skulle sannolikt vara den bästa lösningen för Sverige i dagens läge, men hur lång tid ska det behövas för att komma fram till detta?På måndag går tiden ut för Stefan Löfven. Mötet mellan talmannen och Löfven kommer att ske klockan 09.45.
