Stefan Löfven har varit statsminister i en minoritetsregering med S och MP sedan 2014. Den 9 september 2018 röstade väljarna fram den nya riksdagen. Även om valet innebar mindre förändringar för partierna förändrades inte förutsättningarna för att bilda regering. S+MP var fortfarande, med stöd av V, det största blocket i riksdagen, men hade fortfarande inte majoritet. Ändå röstade riksdagen bort Löfvenregeringen så fort den nya riksdagen samlades. Sedan valet har det nu gått mer än tio veckor. Kristersson, Löfven och Lööf har i tur och ordning försökt hitta en partikonstellation som skulle kunna få stöd av riksdagen, utan att lyckas.
Idag gav talmannen Löfven i uppdrag att föreslå en regering som man ska rösta om senast den 7 december. Då har det gått nästan tre månader sedan valet, och de flesta förefaller luta åt att Löfven kommer att misslyckas ännu en gång. Snart vidtar jul- och nyårshelgerna och försöken att bilda regering kan komma att fortsätta i januari och februari.
Talmannen Andreas Norlén har gett Stefan Löfven nytt uppdrag att försöka bilda regering.
Det finns två reflexioner som är lätta att dra. Den ena är att partiledarna verkar tävla i ett slags chicken race fram emot en sista omröstning, där man till sist, antingen tvingas vika för verkligheten och utgå från den faktiska partifördelningen i riksdagen, eller gå mot ett nyval som de flesta inte vill ha. Ett eventuellt nyval, som kanske skulle äga rum i maj samordnat med EU-valet, skulle troligen inte ändra förutsättningarna, så regeringsbildningen skulle då fortsätta med likartade förutsättningar även under nästa höst. Inga viktiga politiska beslut kan fattas under sådana förutsättningar.
Den andra reflexionen man kan göra är att vår grundlag, regeringsformen, som reglerar statsministeromröstningen, inte är så särskilt bra. Grundlagsförfattarna har aldrig kunnat föreställa sig att partierna skulle uppföra sig som de nu gör. Troligen trodde de aldrig att de fem riksdagspartierna skulle bli åtta eller att de två traditionella blocken skulle ersättas av tre, lika lite som de kunde föreställa sig att en riksdag med jämnt antal riksdagsmän skulle resultera i en lotteririksdag som faktisk blev fallet 1973-1976.
Det är dags för en ny förändring av regeringsformen, som gör det lättare att bilda ny regering. Det skulle kunna innebära att man röstar på samma sätt som man gör om budgeten, dvs röstar bort alternativ efter alternativ, tills bara två alternativ återstår. Därefter väljer man det förslag som får flest röster i riksdagen. Svårare än så behöver det inte vara. Martin Peterson, filosofiprofessor i Texas, har föreslagit just detta. Det borde i alla fall vara bättre än att till exempel lotta om vem som ska bli statsminister.
Idag gav talmannen Löfven i uppdrag att föreslå en regering som man ska rösta om senast den 7 december. Då har det gått nästan tre månader sedan valet, och de flesta förefaller luta åt att Löfven kommer att misslyckas ännu en gång. Snart vidtar jul- och nyårshelgerna och försöken att bilda regering kan komma att fortsätta i januari och februari.
Det finns två reflexioner som är lätta att dra. Den ena är att partiledarna verkar tävla i ett slags chicken race fram emot en sista omröstning, där man till sist, antingen tvingas vika för verkligheten och utgå från den faktiska partifördelningen i riksdagen, eller gå mot ett nyval som de flesta inte vill ha. Ett eventuellt nyval, som kanske skulle äga rum i maj samordnat med EU-valet, skulle troligen inte ändra förutsättningarna, så regeringsbildningen skulle då fortsätta med likartade förutsättningar även under nästa höst. Inga viktiga politiska beslut kan fattas under sådana förutsättningar.
Den andra reflexionen man kan göra är att vår grundlag, regeringsformen, som reglerar statsministeromröstningen, inte är så särskilt bra. Grundlagsförfattarna har aldrig kunnat föreställa sig att partierna skulle uppföra sig som de nu gör. Troligen trodde de aldrig att de fem riksdagspartierna skulle bli åtta eller att de två traditionella blocken skulle ersättas av tre, lika lite som de kunde föreställa sig att en riksdag med jämnt antal riksdagsmän skulle resultera i en lotteririksdag som faktisk blev fallet 1973-1976.
Det är dags för en ny förändring av regeringsformen, som gör det lättare att bilda ny regering. Det skulle kunna innebära att man röstar på samma sätt som man gör om budgeten, dvs röstar bort alternativ efter alternativ, tills bara två alternativ återstår. Därefter väljer man det förslag som får flest röster i riksdagen. Svårare än så behöver det inte vara. Martin Peterson, filosofiprofessor i Texas, har föreslagit just detta. Det borde i alla fall vara bättre än att till exempel lotta om vem som ska bli statsminister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar