tisdag 13 mars 2012

Kvartersstad eller höga hus?

Dagens DN tar under rubriken ”Stockholm riskerar en död stadskärna” åter upp frågan om höga hus i innerstaden, med utgångspunkt i länsstyrelsens sågning av Citybanans nya stationshus. Anders Sundström konstaterar att om Stockholm varit riksintresse i början av 1900-talet är det nog säkert att Stadshuset aldrig byggts.
Brott mot riksintresset Stockholms innerstad?
Det ligger onekligen en poäng i detta. Länsstyrelsen tolkningar av riksintresset tycks innebära att ingenting nytt längre får sticka ut och synas. Stadskärnan riskerar då att bli död – inte i bemärkelsen att allt stadsliv dör ut, men genom att den för alla levande städer naturliga förändringsprocessen riskerar att kvävas.
Debatten om höga hus i innerstaden tenderar tyvärr att förenklas och fördummas, till stor del genom de korkade uttalanden som förespråkarna ständigt återkommer till. Centerpartisten Per Ankersjö är i det avseendet ett praktexempel. Det är han som citeras i rubriken om en ”helt död stadskärna”. ”Om vi förbjuds att bygga något som är högre än husen intill kan vi inte bygga tusentals nya bostäder i Citykärnan. Då kan vi inte bygga en modern storstad och samtidigt skona grönytorna,” säger Ankersjö. 
Per Ankersjö
Men frågan om att bygga många nya bostäder i Stockholm har nästan ingenting med höghus i City att göra, och inte heller motsättningen mellan å ena sidan höga hus och å andra sidan grönytor och parker. Stockholm behöver kanske bygga 60 000-70 000 nya bostäder de närmaste 20 åren. Dessa kan utan svårighet rymmas i de i översiktsplanen utpekade stadsutvecklingsområden och i övriga delar av staden, främst i Söderort och i Västerort, där den nuvarande bebyggelsetätheten bara är en fjärdedel av den nuvarande innerstadens. Tät kvartersstad med normala hushöjder rymmer lätt den nya bebyggelse som behövs. Frågan om höga hus i City eller i övriga innerstaden har ingenting med detta att göra. Även om det byggdes många nya höga hus i innerstaden skulle de inte rymma mer än en bråkdel av de nya bostäderna. Ett vanligt innerstadskvarter med sjuvåningshus kan rymma fler lägenheter än Sveriges högsta byggnad, Turning Torso i Malmö, som är 190 m högt och har 54 våningar.
Turning torso
Jag är inte emot höga hus i innerstaden men de bör diskuteras på egna meriter och inte av de skäl som Ankersjö för fram. Det är naturligt för en stad som växer att även stadens hushöjder och stadens silhuett successivt förändras. Det har också varit fallet i Stockholm. Den nu gängse hushöjden beror på byggnadsordningen från 1800-talets slut som innebar att femvåningshus blev gängse, en hushöjd som med dagens rumshöjder snarare motsvarar sju eller åtta våningar. 
Gängse hushöjd i Stockholms innerstad
När de två Kungstornen färdigställdes på 1920-talet var det de högsta husen i Europa och kallades då skyskrapor. Höjden är 61 respektive 60 meter, med 17 respektive 16 våningar. Sedan dröjde det till 1949 då Bonnierhuset nådde samma höjd som Kungstornen. Folksamhuset vid Skanstull blev sedan med 24 våningar och 79 meters höjd det högsta huset tillsammans med Skattehuset som båda färdigställdes 1959. Skattehuset, som ritades av Paul Hedqvist, hade från början 24 våningar men fick ytterligare två i samband med ombyggnaden till studentbostäder 2007. År 1964 blev så DN-skrapan Stockholms och Sveriges högsta byggnad med sina 27 våningar och 84 m. Rollen som Stockholms högsta byggnad övertogs 2003 av Kista Science Tower med 30 våningar och 117 meter högt och 2011 av Victoria Tower, också i Kista, med 33 våningar och över 120 meter högt. 
Stockholms högsta byggnad
Det höga hus som har föreslagits på platsen för en av de nuvarande gasklockorna i Värtan, skulle med sina 170 meter bli Stockholms högsta byggnad om det kommer till stånd, och varför inte? 
Stockholms stadshus, som egentligen är ett torn och inte ett högt hus, är en etablerad och internationellt känd symbol för Stockholm som också identifieras med Nobelfesten och Nobelpriset. The Gherkin (gurkan) är det populära namnet på den kontorsbyggnad för ett schweiziskt försäkringsbolag i Londons finansdistrikt, ritad av Norman Foster, som har väckt stor internationell uppmärksamhet på grund av sin design, men är inte exceptionellt hög. 
The Gherkin
The Gherkin i London och Stockholms stadshus är exempel på byggnader som fått internationell uppmärksamhet på grund av sin arkitektur, inte på grund av höjden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar